Plötsligt så händer det...

... eller "and now for something completely different".

Idag har jag tvättat bilen i en automattvätthall.
Till att börja med var allt som vanligt. Jag knappade in sifferkoden, dörrarna öppnades, jag körde in, dörrarna stängdes, jag stängde av motor och drog åt handbroms och löste korsord medan tvätten dundrade på därute.  Så var del 1 av rengöringen klar. Plastväggen till torkavdelningen öppnades. Lampan blinkade grönt, Fram.
Jag körde fram, stannade när det blinkade Stopp i rött. Plastväggen stängdes. Nästa bil körde in i avdelning 1. Torkmaskinen sprutade något, rörde sig en liten bit... och stannade. Alla lampor blinkade samtidigt FRAM, STOPP, BACKA, FRAM, STOPP, BACKA .
Porten ut var dock stängd.
Ingen skylt med anvisning om VAD GÖRA syntes. Inga telefonnummer att ringa syntes någonstans. Nåja, något larm måste väl ändå gå inne på macken.
Icke!
Jag provade ett antal gånger med att backa och köra fram igen, för att hitta någon liten fotocell som kunde tänkas vilja tala om att jag och Charlie (som bilen heter ) nu var där.
Icke!
Jag körde ända fram till porten för att kolla om där fanns någon liten mackapär som kunde känna av att vi ville ut.
Icke!

Men i porten fanns en liten dörr tänkt för folk som vill gå ut. Just när jag tänkte kliva ur bilen - med huvudet fullt av bilder från filmen "Vi hade i alla fall vackert väder" där familjefadern gör just det och spolas upp på vindrutan och åker med i borstandet - rörde maskineriet lite på sig och väste.
Jag satt kvar.

Till slut tog jag ändå risken att vatten skulle börja spruta och gick ur bilen för att ta mig ut och få hjälp från folk inne på macken. Den lilla dörren gick inte att öppna...

Bilen bakom mig hade vid det laget tvättats klar och plastväggen öppnades för att den bilen skulle kunna köra över till torkavdelningen.

Men där stod ju Charlie och jag.

Av minspel och gester som föraren av den andra bilen uppvisade fick jag intrycket att han tvivlade på mina förståndsgåvor. Jag gick dit, slet upp bildörren... Nä, naturligtvis inte, vad tror ni om mig?

Nu var det helt tydligt att någon övervakning av vad som skedde i tvättautomaten inte fanns. En reklamslogan rann upp i huvudet och jag tog upp min mobil, ringde "118 100 numret till nästan allt och alla..."och bad dem koppla mig till macken. Kontakt till sist. En ung tjej kom ut och fick meka en stund med all elektronik. Till slut fick hon igång apparaturen igen.

Så ha mobilen med in i tvättautomaten och förakta inte reklamen! ;-)

Religiös extremism kontra oreflekterad välvilja

Det pågår diverse debatter i bloggvärlden om islam i Sverige. Mycket av det som skrivs, skrivs med en allmän välvilja som utgångspunkt. Det är bra att vi är välvilliga men som Karl Popper (matematiker och filosof) sa : "Största hotet mot toleransen är toleransen själv". Med reservation för att jag kanske inte minns citatet ordagrant.

Andemeningen är dock att om samhället enbart lutar sig mot en allmän tolerans och baserar sina åsikter på denna välvilja mot allt och alla utan att ha en värdegrund att utgå från kommer följderna av dessa åsikter leda till beslut som till sist kommer att stå i konflikt med varandra och då tar toleransen i samhället också slut.

I Sverige har vi haft religionsförtryck/ religiös extremism med starkt inflytande på människors vardag och liv. Många människor har kämpat och lidit för att få religionsfrihet. Nu har vi det. Alla religioner är välkomna. Den förtryckande formen av kristendom har fått acceptera en mer sekulariserad hållning från majoriteten av befolkningen.

I Sverige har vi haft en statskyrka. Många har ansett att politik och religion ska hållas åtskilda. Nu har vi det. Svenska kyrkan är skild från staten.

I Sverige har vi haft barnaga. Många har kämpat för att förbjuda detta. Nu är barnaga förbjudet.

I Sverige har kvinnor haft färre fri- och rättigheter än män. Många har stridit för rösträtt, arvsrätt, rätten till utbildning, rätt till abort, rätt till skilsmässa, rätt att försörja oss själva och fatta ekonomiska och andra beslut på egen hand. Nu har vi dessa rättigheter och strider naturligtvis vidare för ett ännu mer jämställt samhälle.

Allt är dock inte rosenrött och perfekt i Sverige. Vi har pastor Green och hans trosfränder. Men de har inte någon reell makt. Vi har Kristdemokraterna som parti så visst finns religion och politik sammankopplat - men hur stort inflytande har det partiet? Vi har människor som slår sina barn men det är inte tillåtet och samhället uppmanar inte till att använda aga som fostringsmetod. Visst finns det mycket kvar att göra på jämställdhetens område men svenska kvinnor väljer själva vem och om de ska gifta sig, kan skilja sig, har laglig rätt att neka även sin man sexuellt umgänge, har ekonomiska befogenheter.

Alla dessa samhälleliga förändringar kom inte till på något enkelt sätt. Det har tagit år av kamp och i många fall lidande för förkämpar för ett humanare samhälle. Det som uppnåtts är inte heller en gång för alla givet. Demokrati och mänskliga rättigheter måste försvaras och återerövras varje dag.

Till Sverige kommer flyktingar. Flyktingar som flyr från förtryck och ojämställda livsvillkor. De flyr till frihet och en möjlighet att bygga sina egna liv. Men idag upplever många att det förtryck som förmådde dem att fly har återuppstått här i Sverige genom att religiösa extremister lyckats skaffa sig plattformar, ekonomiskt bistånd från svenska myndigheter och en allmän välvilja från en oreflekterad allmänhet. 

Vi som inte är rasister måste stå upp för de fri- och rättigheter vi under många år kämpat för i Sverige och välkomna de som flytt från förtryck pga liknande kamper och vill göra gemensam sak med oss i det nya hemlandet. Vi måste vara tydliga i vilken värdegrund svensk lag och samhällsbildning bygger på och försvara denna värdegrund. Då blir vi en fristad och trygg plats och ett mångkulturellt samhälle.