Tivoli utanför sovrummet

Jag är en god människa. Det kan jag konstatera efter att ha tänkt goda och snälla tankar från kl 11 till kl 01, fyra dagar i sträck. De goda tankarna har handlat om att det är roligt för barnen... med karuseller och annat som hör till tivolin.

Det var en kraftansträngning att vara god så länge då tivolit stått parkerat rakt utanför mitt sovrumsfönster i fyra dagar. Ungefär 15 meter från mitt sovrumsfönster svingades folk illskrikande till hög pulserande musik i karusellen StarDancer... från 11 till 01.

Och eftersom det inte var den enda karusellen så var ljudvolymen mycket hög från 11 till 01... Lägenheten liksom vibrerade och man fick ha tvljudet på högsta volym för att överhuvudtaget höra vad som sas där.

Någon glad person har lagt ut karusellen på youtube från en helt annan stad.

Fröken maskerar sig när pappa kommer

Yvonne Ruwaida skriver idag på SvD debatt att hon är emot ett förbud mot burka och niqab. Jag tycker att det är märkligt att strida för att burkan och niqban ska accepteras överallt i ett modernt, jämställt samhälle. Oavsett vilka motiv man påstår ligga bakom att kvinnor döljer sig (fritt val, förtryck, religion, politik - Ruwaidas lista över skäl) så finns det ju ett grundläggande skäl som handlar om att män inte ska frestas sexuellt. Om allt det kan man skriva kilometerlånga inlägg. Men om vi bara ägnar oss åt valfrihetsargumentet - att alla ska få välja hur de klär sig- så håller jag med.  Valfrihet, rätt att välja hur jag lever mitt liv är dock inte synonymt med att jag slipper ta konsekvenserna av mina val.

På arbetsplatser måste regler för klädsel gälla. I synnerhet inom vård, skola och omsorg. Ingen burka eller niqab i hemtjänsten, på sjukhus, vårdcentraler eller på dagis eller som lärare. På samtliga dessa arbetsplatser möter man människor som på ett eller annat sätt är i underläge varför förtroendet mellan vårdgivare, lärare och patient, elev är livsviktigt för att nå bra resultat. Att inte kunna se sin lärare, sin doktor, sin hemtjänstpersonal är inte särskilt förtroendeingivande.

Konsekvensen blir därmed att om jag väljer att klä mig i niqab eller burka kan jag inte arbeta inom vård, skola och omsorg.

Ruwaida påstår sig veta att förskollärare som använder niqab inte gör det tillsammans med barnen. Hon skriver "Min bild av verkligheten är att de väldigt få förskollärare som bär niqab inte bär plagget då de är tillsammans med barnen. De tar enkelt och smidigt på sig plagget i samband med att barnen blir upphämtade av deras pappa, eller då de rör sig bland andra vuxna."
Så när pappa kommer maskerar sig fröken. Vilka budskap sänder det till barnen som antagligen går på ett genuscertifierat dagis?

Vidare skulle jag bli nervös om busschauffören var iförd burka, likaså om polisen dök upp i niqab. Flygrädd som jag är skulle jag antagligen kliva av planet om piloten hade burka på sig. Att begränsa synfältet när man jobbar i transportsektorn verkar definitivt inte förtroendeingivande.

Konsekvensen blir därmed att om jag väljer att klä mig i niqab eller burka kan jag inte arbeta inom transportsektorn eller inom polis och räddningstjänst.

Det finns alltså en massa rationella skäl till att inte tillåta burka och niqab på arbetsplatser. Det kan samhället stå upp för.

SvD Brännpunkt

Grillning, stor jämställdhetsfråga

Läser i SvD:s näringslivsbilaga en krönika skriven av en ung kvinna som strider för jämställdhet. Ämnet är sommaraktiviteten grillning. Problemet som behandlas är det faktum att det  oftast är mannen i familjen som grillar medan kvinnan gör sallad, dukar etc.

Det fullständigt nattsvarta ur jämställdhetsperspektiv är att mannen sedan får all cred för måltiden. Ja, detta är tydligen ett av de verkligt svåra jämstäldhetsproblemen eftersom det skrivs om det ideligen, inför och under varje grillsäsong.

Jag fattar verkligen inte varför de unga driftiga, verbala, självsäkra kvinnorna som skriver dessa oändliga betraktelser om grillproblematiken inte kan bemäktiga sig grillkolen och grilltången och därmed få all cred för måltiden? Jag begriper inte att det inte går att byta sysslor - jag har minsann sett att män  både kan göra sallad och duka. Är könsmaktsordningens patriarkala strukturer så enormt starka just på detta område? Slår karlarna sina kvinnor med grillgallret om deras grillrevir hotas?

Nej, jag tror det finns ett jätteenkelt svar på varför det är män som grillar. Grillos. Kvinnor vill inte omvärvas av grillos minuterna innan gästerna kommer. Som stöd för denna min teori åberopar jag en annan artikel från SvD:s näringslivsdel om den industri som omsätter 250 miljarder dollar i hela världen. Skönhetsindustrin.

Hudvård för män utgör 1% av marknaden... Av detta drar jag slutsatsen att kvinnor utgör 99% av marknaden för hudvårdsartiklar etc. Om man köpt lukta-gottprodukter som bidragit till en omsättning på 250 miljarder dollar vill man inte lukta grillad korv på sommarfesten. Alltså grillar man inte om man är kvinna.

Men problemet för alla de kvinnor som skriver om grillproblemet synes egentligen vara att mannen får cred för hela måltiden fast han "bara har vänt en köttbit". Nu tycker jag att det faktiskt är svårare att grilla än att blanda en sallad och duka bordet. Lite mer får man väl bidra med om man ska aspirera på någon form av cred för måltiden. Slå till med en häpnadväckande sås, oväntat smaklig gratäng, en förunderlig dessert...

En av kommentatorerna till krönikan konstaterar dessuom att hon dukar på bordet som han oljat och som står på altanen som han byggt och att grillen står på gräsmattan han klippt...

Nej, jag tror inte att det handlar om avundsjukan på vem som får cred och inte. Jag tror det handlar om radhussvartsjukan. Grannfruar, kompisar som beundrar ens grillosande man. Medan man själv känner sig svettig och osexig efter att ha blandat sallad och brutit servetter. Servettbrytning imponerar sällan på de närvarande männen så några upplivande kommentarer från dem kommer frun inte att inhösta.

Grejen är att grillcreden skulle bytas till salladcred, servettcred, burit-ut-soporna-cred om det var det värden hade gjort istället. Grejen är att det handlar om det speciella spel som väldigt många kvinnor spelar i radhusumgänget. (Ta inte radhuset så bokstavligt). Flörtandet, gränstestandet gentemot andras män parat med det offentliga hackandet på den egna äkta hälften. Där har vi det verkliga jämställdhetsproblemet under sommarens grillfester. En man som betedde sig så skulle finna sig själv roterande på spettet över grillglöden. Då skulle kvinnor grilla. Os eller ej.

SvD Näringsliv

SvD Näringsliv skönhetsindustrin