Regnbågsbarn?

Läser i Svenska Dagbladet om "regnbågsbarn". Det visar sig handla om barn till homo- och bisexuella föräldrar. Stockholms stads välfärds- och utbildningsenhet driver ett projekt kallat Regnbågsbarn. Projektet som sådant är säkerligen tillkommet i en välmenande anda och syftar till ökad tolerans och förståelse för att familjer ser olika ut.
Men jag grubblar över om det verkligen är nödvändigt att skapa en särskild benämning för barn utifrån deras föräldrars sexuella läggning. Är de inte barn som vilka barn som helst? Ska de inte bemötas utifrån sig själva? Måste barnen verkligen inordnas i en kategori?

Nu far tant på liten helgsemester.

Dela med dig via Solidaritetsbloggen!

Farsan Baloo har startat en Soldaritetsblogg. Vi som går med stödjer olika insamlingar genom att själva betala in pengar till insamlingen via nätet och sedan VB bekräftelsen till Farsan Baloo.
Så här skriver Farsan om sin idé:
Visst vore det väl häftigt om vi bloggare kunde bli en positiv kraft i samhället. Inte bara ett gäng individualister som skriver olika former av blahablaha för eget bruk och i eget intresse.
Jag raljerar nu. Hoppas ingen tar det personligt. Är ju själv minst lika god kålsupare som någon annan.
Mina tankar har resulterat i ett litet förslag. Man kan kanske se det lite som en utmaning till andra bloggare.

Jag tycker det är en utmärkt idé och valde att gå med. Farsans utmaning finns kvar att anta för alla som vill och kan. Bloggen är nystartad så det är första kampanjomgången nu - Unicefs kampanj mot könsstympning.

Skrivarcirkeln: En ulv i fårakläder


En ulv i fårakläder - ämne från flasknosen

"Tagen eder till vara för falska profeter, som komma till eder i fårakläder, men invärtes äro glupande ulvar."
Matt 7:15, 1917 års bibel

Ett valår som detta och med alla politiska efterdyningar av tsunamikatastrofen, Muhammedteckningar, tankesmedjor i arbete, mailskandaler råder det inte någon brist på offentliga exempel på fåraklädda ulvar i betydelsen falska profeter. Men när jag läser andra delen av bibelordet och för min inre syn ser den glupande ulven smyga sig på de intet ont anande fåren i hagen blir associationen en helt annan. Mycket, mycket värre än någon falsk profet i den politiska eller religiösa världen.

Vilken glupande ulv kan vara en värre best än den förälder som förgriper sig sexuellt på sitt barn? Att så missbruka och krossa tillit och förtroende? Den största gruppen förövare är biologiska pappor eller annan fadersfigur och de flesta offren är flickor, enligt Riksorganisationen stödcentrum mot incest.

Jag vet att många förövare har egna upplevelser av övergrepp i bagaget. Men jag är helt rabiat i den här frågan och accepterar inte att en person som vuxit upp, byggt upp en fungerande tillvaro, har familj inte ska kunna kontrollera sina egna impulser. Förövaren gör ett val.

Om man dessutom upplevt dessa ohyggligheter som barn borde man kunna koppla att det barn man själv har ansvar för, kommer att känna samma sak. Hur kan man då vilja utsätta dem för det?

Själv har jag inte råkat ut för något annat än en äldre manlig släktings blickar när jag vid en släktmiddag, 13 år gammal, hade min första bh på mig. Hans ögon var limmade vid min överkropp under hela middagen och det kändes som om min lilla ungflicksbyst fyllde upp hela rummet. Ännu idag , 40 år senare, kan jag känna hur ÄCKLIGT det var, hur FEL jag kände mig och då var det ändå bara frågan om en gubbe som glodde.

Pedofiler oavsett relation till barnet driver fram rent gammaltestamentliga önskningar om vedergällning inom mig. Öga för öga… Dödsstraff är jag helt emot men ska absolut medge att om mitt eget barn skulle ha blivit utsatt på något vis – då vet jag inte vad jag hade varit kapabel till i spåren av det raseri som uppfyller mig vid blotta tanken.

Lås in dem, för evig tid! De kan gott få ha drägliga förhållanden inne i sitt fängelse, det pläderar humanisten inom mig för, men de har förverkat sin rätt att vistas bland andra människor.

Nytt ämne till Annaa Mattsson: Kungen och jag