Regnbågsbarn?
Läser i Svenska Dagbladet om "regnbågsbarn". Det visar sig handla om barn till homo- och bisexuella föräldrar. Stockholms stads välfärds- och utbildningsenhet driver ett projekt kallat Regnbågsbarn. Projektet som sådant är säkerligen tillkommet i en välmenande anda och syftar till ökad tolerans och förståelse för att familjer ser olika ut.
Men jag grubblar över om det verkligen är nödvändigt att skapa en särskild benämning för barn utifrån deras föräldrars sexuella läggning. Är de inte barn som vilka barn som helst? Ska de inte bemötas utifrån sig själva? Måste barnen verkligen inordnas i en kategori?
Nu far tant på liten helgsemester.
Men jag grubblar över om det verkligen är nödvändigt att skapa en särskild benämning för barn utifrån deras föräldrars sexuella läggning. Är de inte barn som vilka barn som helst? Ska de inte bemötas utifrån sig själva? Måste barnen verkligen inordnas i en kategori?
Nu far tant på liten helgsemester.
Dela med dig via Solidaritetsbloggen!
Farsan Baloo har startat en Soldaritetsblogg. Vi som går med stödjer olika insamlingar genom att själva betala in pengar till insamlingen via nätet och sedan VB bekräftelsen till Farsan Baloo.
Så här skriver Farsan om sin idé:
Visst vore det väl häftigt om vi bloggare kunde bli en positiv kraft i samhället. Inte bara ett gäng individualister som skriver olika former av blahablaha för eget bruk och i eget intresse.
Jag raljerar nu. Hoppas ingen tar det personligt. Är ju själv minst lika god kålsupare som någon annan.
Mina tankar har resulterat i ett litet förslag. Man kan kanske se det lite som en utmaning till andra bloggare.
Jag tycker det är en utmärkt idé och valde att gå med. Farsans utmaning finns kvar att anta för alla som vill och kan. Bloggen är nystartad så det är första kampanjomgången nu - Unicefs kampanj mot könsstympning.
Så här skriver Farsan om sin idé:
Visst vore det väl häftigt om vi bloggare kunde bli en positiv kraft i samhället. Inte bara ett gäng individualister som skriver olika former av blahablaha för eget bruk och i eget intresse.
Jag raljerar nu. Hoppas ingen tar det personligt. Är ju själv minst lika god kålsupare som någon annan.
Mina tankar har resulterat i ett litet förslag. Man kan kanske se det lite som en utmaning till andra bloggare.
Jag tycker det är en utmärkt idé och valde att gå med. Farsans utmaning finns kvar att anta för alla som vill och kan. Bloggen är nystartad så det är första kampanjomgången nu - Unicefs kampanj mot könsstympning.
Skrivarcirkeln: En ulv i fårakläder
En ulv i fårakläder - ämne från flasknosen
"Tagen eder till vara för falska profeter, som komma till eder i fårakläder, men invärtes äro glupande ulvar."
Matt 7:15, 1917 års bibel
Ett valår som detta och med alla politiska efterdyningar av tsunamikatastrofen, Muhammedteckningar, tankesmedjor i arbete, mailskandaler råder det inte någon brist på offentliga exempel på fåraklädda ulvar i betydelsen falska profeter. Men när jag läser andra delen av bibelordet och för min inre syn ser den glupande ulven smyga sig på de intet ont anande fåren i hagen blir associationen en helt annan. Mycket, mycket värre än någon falsk profet i den politiska eller religiösa världen.
Vilken glupande ulv kan vara en värre best än den förälder som förgriper sig sexuellt på sitt barn? Att så missbruka och krossa tillit och förtroende? Den största gruppen förövare är biologiska pappor eller annan fadersfigur och de flesta offren är flickor, enligt Riksorganisationen stödcentrum mot incest.
Jag vet att många förövare har egna upplevelser av övergrepp i bagaget. Men jag är helt rabiat i den här frågan och accepterar inte att en person som vuxit upp, byggt upp en fungerande tillvaro, har familj inte ska kunna kontrollera sina egna impulser. Förövaren gör ett val.
Om man dessutom upplevt dessa ohyggligheter som barn borde man kunna koppla att det barn man själv har ansvar för, kommer att känna samma sak. Hur kan man då vilja utsätta dem för det?
Själv har jag inte råkat ut för något annat än en äldre manlig släktings blickar när jag vid en släktmiddag, 13 år gammal, hade min första bh på mig. Hans ögon var limmade vid min överkropp under hela middagen och det kändes som om min lilla ungflicksbyst fyllde upp hela rummet. Ännu idag , 40 år senare, kan jag känna hur ÄCKLIGT det var, hur FEL jag kände mig och då var det ändå bara frågan om en gubbe som glodde.
Pedofiler oavsett relation till barnet driver fram rent gammaltestamentliga önskningar om vedergällning inom mig. Öga för öga… Dödsstraff är jag helt emot men ska absolut medge att om mitt eget barn skulle ha blivit utsatt på något vis – då vet jag inte vad jag hade varit kapabel till i spåren av det raseri som uppfyller mig vid blotta tanken.
Lås in dem, för evig tid! De kan gott få ha drägliga förhållanden inne i sitt fängelse, det pläderar humanisten inom mig för, men de har förverkat sin rätt att vistas bland andra människor.
Nytt ämne till Annaa Mattsson: Kungen och jag
Ett valår som detta och med alla politiska efterdyningar av tsunamikatastrofen, Muhammedteckningar, tankesmedjor i arbete, mailskandaler råder det inte någon brist på offentliga exempel på fåraklädda ulvar i betydelsen falska profeter. Men när jag läser andra delen av bibelordet och för min inre syn ser den glupande ulven smyga sig på de intet ont anande fåren i hagen blir associationen en helt annan. Mycket, mycket värre än någon falsk profet i den politiska eller religiösa världen.
Vilken glupande ulv kan vara en värre best än den förälder som förgriper sig sexuellt på sitt barn? Att så missbruka och krossa tillit och förtroende? Den största gruppen förövare är biologiska pappor eller annan fadersfigur och de flesta offren är flickor, enligt Riksorganisationen stödcentrum mot incest.
Jag vet att många förövare har egna upplevelser av övergrepp i bagaget. Men jag är helt rabiat i den här frågan och accepterar inte att en person som vuxit upp, byggt upp en fungerande tillvaro, har familj inte ska kunna kontrollera sina egna impulser. Förövaren gör ett val.
Om man dessutom upplevt dessa ohyggligheter som barn borde man kunna koppla att det barn man själv har ansvar för, kommer att känna samma sak. Hur kan man då vilja utsätta dem för det?
Själv har jag inte råkat ut för något annat än en äldre manlig släktings blickar när jag vid en släktmiddag, 13 år gammal, hade min första bh på mig. Hans ögon var limmade vid min överkropp under hela middagen och det kändes som om min lilla ungflicksbyst fyllde upp hela rummet. Ännu idag , 40 år senare, kan jag känna hur ÄCKLIGT det var, hur FEL jag kände mig och då var det ändå bara frågan om en gubbe som glodde.
Pedofiler oavsett relation till barnet driver fram rent gammaltestamentliga önskningar om vedergällning inom mig. Öga för öga… Dödsstraff är jag helt emot men ska absolut medge att om mitt eget barn skulle ha blivit utsatt på något vis – då vet jag inte vad jag hade varit kapabel till i spåren av det raseri som uppfyller mig vid blotta tanken.
Lås in dem, för evig tid! De kan gott få ha drägliga förhållanden inne i sitt fängelse, det pläderar humanisten inom mig för, men de har förverkat sin rätt att vistas bland andra människor.
Nytt ämne till Annaa Mattsson: Kungen och jag
Får man vara man och hur är man då, år 2006?
Jag funderar mycket över mans- och kvinnoroller och jämställdhet och genus och utveckling och rätt och fel. Jag vill understryka för läsaren att "en liten tant" är en sorts synonym till "kvinna." Just denna lilla tant har ganska gott om kvinnolivserfarenheter, både goda och dåliga. Denna lilla tant har både mycket goda och riktigt genomdåliga erfarenheter av män. Tanten arbetar sedan många år också för jämställdhet och lika möjligheter. Tanten vet dock inte vilken feministisk teori som skulle kunna passa som etikett på tants tankegångar. En liten tant är humanist - det vet hon.
Nu oroar jag mig för att vi tappat bort en stor del av det uppväxande släktet. Vi talar mycket om hur bra det är om kvinnor blir chefer för då ska kvinnliga sätt att tänka och hantera ledarfrågor komma oss alla till del. Överhuvudtaget menar vi att det är bra med kvinnligt sätt att vara. Här råder uppenbarligen ganska stor enighet om att det verkligen finns ett kvinnligt sätt att tänka och agera. Är det ett accepterande av att det finns en kvinnlig könsroll eller rent av biologiska skillnader? Och är dessa i så fall är enbart av godo? Är det i så fall detsamma som att det är dåligt att vara man? Finns det verkligen ingenting i den manliga könsrollen som är värt att föra fram som gott? Eller är en bra man endast en man som försöker vara mer kvinnlig?
Vilken bild har dagens pojkar av vad det är att vara man? I mina svarta stunder tror jag att deras mansbild formas av frånvarande fäder, ständig kritik av mansrollen - ett tomrum när det gäller förebilder som fylls av porrfilmer, dokusåpor, våldsamma actionhjältar, MTV:s musikvideos som ofta är förfärligt sexistiska - eftersom vi inte definierar vad den goda mansrollen består av, även utifrån mäns uppfattning.
Pojkarna har att förhålla sig till en massa negativa uppfattningar och uttalanden om sitt kön. Någon tydlig bild av god manlighet får de däremot inte, menar jag. Detta ska de klara ut på egen hand under den stormiga utvecklingstid som tonåren är.
Jag har nyligen läst två artiklar om pojkar, artiklar som borde vara föremål för öppen, ivrig och konstruktiv diskussion om mansrollen 2006.
1. Svenska Dagbladet startar en ny artikelserie kallad "Projekt pojke" och den första artikeln tar upp frågan om att det visat sig att pojkar gör sämre resultat än flickor i skolan. Man har intervjuat tre killar som resonerar runt attityder till studier. "När de var yngre så var det inget plus att vara plugghäst. De som var ledare bland killarna var de som kaxade mest och inte de som var duktigast i skolan."
2.Dagens Nyheter hade häromdagen en artikel om unga invandrarkillar i Malmö som rånar andra ungdomar, men endast svenska ungdomar eftersom rånen är "ett krig mot svenskarna". Artikeln bygger på en intervju med en sociologistudent som skrivit sin C-uppsats om varför unga rånar unga. "Under intervjuerna talar ungdomarna om svenskarna som mesiga, rädda och dumma."
När vi strider mot gubbväldet, patriarkatet, kvinnoförtryck, våld mot kvinnor - allt sådant som är dåligt för både kvinnor och män - får vi inte glömma pojkarna.
Nu oroar jag mig för att vi tappat bort en stor del av det uppväxande släktet. Vi talar mycket om hur bra det är om kvinnor blir chefer för då ska kvinnliga sätt att tänka och hantera ledarfrågor komma oss alla till del. Överhuvudtaget menar vi att det är bra med kvinnligt sätt att vara. Här råder uppenbarligen ganska stor enighet om att det verkligen finns ett kvinnligt sätt att tänka och agera. Är det ett accepterande av att det finns en kvinnlig könsroll eller rent av biologiska skillnader? Och är dessa i så fall är enbart av godo? Är det i så fall detsamma som att det är dåligt att vara man? Finns det verkligen ingenting i den manliga könsrollen som är värt att föra fram som gott? Eller är en bra man endast en man som försöker vara mer kvinnlig?
Vilken bild har dagens pojkar av vad det är att vara man? I mina svarta stunder tror jag att deras mansbild formas av frånvarande fäder, ständig kritik av mansrollen - ett tomrum när det gäller förebilder som fylls av porrfilmer, dokusåpor, våldsamma actionhjältar, MTV:s musikvideos som ofta är förfärligt sexistiska - eftersom vi inte definierar vad den goda mansrollen består av, även utifrån mäns uppfattning.
Pojkarna har att förhålla sig till en massa negativa uppfattningar och uttalanden om sitt kön. Någon tydlig bild av god manlighet får de däremot inte, menar jag. Detta ska de klara ut på egen hand under den stormiga utvecklingstid som tonåren är.
Jag har nyligen läst två artiklar om pojkar, artiklar som borde vara föremål för öppen, ivrig och konstruktiv diskussion om mansrollen 2006.
1. Svenska Dagbladet startar en ny artikelserie kallad "Projekt pojke" och den första artikeln tar upp frågan om att det visat sig att pojkar gör sämre resultat än flickor i skolan. Man har intervjuat tre killar som resonerar runt attityder till studier. "När de var yngre så var det inget plus att vara plugghäst. De som var ledare bland killarna var de som kaxade mest och inte de som var duktigast i skolan."
2.Dagens Nyheter hade häromdagen en artikel om unga invandrarkillar i Malmö som rånar andra ungdomar, men endast svenska ungdomar eftersom rånen är "ett krig mot svenskarna". Artikeln bygger på en intervju med en sociologistudent som skrivit sin C-uppsats om varför unga rånar unga. "Under intervjuerna talar ungdomarna om svenskarna som mesiga, rädda och dumma."
När vi strider mot gubbväldet, patriarkatet, kvinnoförtryck, våld mot kvinnor - allt sådant som är dåligt för både kvinnor och män - får vi inte glömma pojkarna.
Honorary Filmhjältelistan Award: Cary Grant
Några bloggbekanta har antingen stilla påpekat brister i eller visat tecken på begynnande depression på grund av, filmhjältelistan.
Den enväldiga juryn gör därför ett extraordinärt undantag och delar ut Honorary Award till Cary Grant (eg. Archibald Alexander Leach), född 18 januari 1904 i Bristol, England, död 29 november 1986 i Davenport, Iowa, brittisk-amerikansk skådespelare.
Mannen som aldrig fick en "vanlig" Oscar men däremot gifte sig 5 gånger. 1970 fick han dock Hedersoscar: "For his unique mastery of the art of screen acting with the respect and affection of his colleagues."
På Wikipedia kan man läsa mycket om Cary Grant , bl.a. detta:
Han växte upp under fattiga förhållanden. 13 år gammal rymde han hemifrån och slöt sig till en kringresande akrobattrupp - han uppträdde som akrobat och gick på styltor. Han kom till USA 1920 och fick arbete som livvakt på Coney Island. 1923 återvände han till England där han började uppträda i musikaliska komedier.1932 kom Grant till Hollywood, efter sin tidigare teater-karriär. Sitt stora genombrott fick han redan året därpå som motspelare till den välkända komediskådespelerskan Mae West i komedin Lady Lou . Grant var dock inte benägen att för alltid vara kvar i ett fack av romantiska komedier, och var 1941 med i Alfred Hitchcocks Illdåd planeras. Samarbetet med Hitchock kom att skapa några av Grants mest minnesvärda roller.
Där finns även två citat som kan stämma till eftertanke..:
1. "Everyone wants to be Cary Grant; even I want to be Cary Grant."
2. [Efter hans misslyckade äktenskap med Barbara Hutton]: "She thought that she was marrying Cary Grant."
Den enväldiga juryn gör därför ett extraordinärt undantag och delar ut Honorary Award till Cary Grant (eg. Archibald Alexander Leach), född 18 januari 1904 i Bristol, England, död 29 november 1986 i Davenport, Iowa, brittisk-amerikansk skådespelare.
Mannen som aldrig fick en "vanlig" Oscar men däremot gifte sig 5 gånger. 1970 fick han dock Hedersoscar: "For his unique mastery of the art of screen acting with the respect and affection of his colleagues."
På Wikipedia kan man läsa mycket om Cary Grant , bl.a. detta:Han växte upp under fattiga förhållanden. 13 år gammal rymde han hemifrån och slöt sig till en kringresande akrobattrupp - han uppträdde som akrobat och gick på styltor. Han kom till USA 1920 och fick arbete som livvakt på Coney Island. 1923 återvände han till England där han började uppträda i musikaliska komedier.1932 kom Grant till Hollywood, efter sin tidigare teater-karriär. Sitt stora genombrott fick han redan året därpå som motspelare till den välkända komediskådespelerskan Mae West i komedin Lady Lou . Grant var dock inte benägen att för alltid vara kvar i ett fack av romantiska komedier, och var 1941 med i Alfred Hitchcocks Illdåd planeras. Samarbetet med Hitchock kom att skapa några av Grants mest minnesvärda roller.
Där finns även två citat som kan stämma till eftertanke..:
1. "Everyone wants to be Cary Grant; even I want to be Cary Grant."
2. [Efter hans misslyckade äktenskap med Barbara Hutton]: "She thought that she was marrying Cary Grant."
Nu sätter jag Gävle på bloggkartan.se
Den idoge bloggtjänstutvecklaren Johan som bl.a. sköter Nyligen, Intressant och Knuff, har skapat en ny tjänst: bloggkartan.se.
Man söker efter den ort man vill placera sin blogg i. Kopierar sedan den bit kod som presenteras och hepp! Gävle på bloggkartan!
Var är du? är en annan sådan tjänst.
Stort tack till Johan och alla andra som gör det möjligt att hitta intressanta bloggar!
Uppdaterat: Det lät enkelt - men inte fasen fick den lilla tanten till det!
Uppdaterat 2: Yiiihaaa! Tant har lyckats!
Man söker efter den ort man vill placera sin blogg i. Kopierar sedan den bit kod som presenteras och hepp! Gävle på bloggkartan!
Var är du? är en annan sådan tjänst.
Stort tack till Johan och alla andra som gör det möjligt att hitta intressanta bloggar!
Uppdaterat: Det lät enkelt - men inte fasen fick den lilla tanten till det!
Uppdaterat 2: Yiiihaaa! Tant har lyckats!
I vår är det broderi som gäller
Lokaltidningen skriver om vårmodet och meddelar att det är broderi som kommer stort i vår. Allt från broderade dödskallar till blomstermotiv. Då minns jag plötsligt en kris som drabbade familjen för många år sedan. Arvingen gick i årskurs tre och fick ämnet slöjd för första gången. På hösten var det textilslöjd och på våren trä- och metallslöjd. Den första uppgiften på textilslöjden blev att brodera en duk, fritt broderi med enkla stygn. Motivet var valfritt och skulle ritas av varje enskild brodös.
- Rita något enkelt, sa fröken till de tindrande små.
Arvingens specialintresse var just då att teckna. Det ritades och ritades, komplicerade motiv växte fram med hjälp av pennor, tusch och kritor. Detaljrikt, med perspektiv, stora byggnader i genomskärning med mängder av figurer. Kort sagt Arvingen gillade att rita, hade mycket lätt för att rita, tyckte det var enkelt att rita. Så Arvingen ritade ett enkelt motiv till sitt broderi.
Se'n skulle det broderas.
Veckorna gick.
En dag vid frukosten såg Arvingen djupt olycklig ut. Det visade sig då att detta broderi höll på att ta knäcken på den unge konstären. Det tog så'n tid att brodera. Alla andra var redan klara och höll på med att lära sig hur symaskinen fungerade vilket Arvingen verkligen sett fram emot.
- Be fröken att du får ta hem broderiet och göra färdigt hemma, föreslog jag aningslöst.
Arvingen sken upp och tågade till skolan.
Samma dags eftermiddag såg Arvingen än mer olycklig ut. Nej, ta hem och göra färdigt - det fick man inte. Det skulle bli orättvist.
- Men är du säker på att fröken sa så, det finns väl inget orättvist i det när alla andra är klara. För du jobbar väl på lektionerna?
Jo, nog jobbade Arvingen med sitt broderi på lektionerna, fanns ingen tid över till bus och stoj.
- Jamen, då ringer jag till fröken, sa jag, fortfarande trosviss.
Det visade sig att Arvingen uppfattat beslutet helt rätt. Man fick inte ta hem och jobba för det skulle bli orättvist. Att Arvingen låg efter berodde på att han ritat ett så krångligt motiv. Men det var bara att jobba på.
- Men kunde man inte ha hjälpt Arvingen med att förenkla motivet?
Nej, barnen skulle få rita vad de ville.
Jag nådde inte fram om man säger så, utan lovade Arvingen att vi skulle plocka fram den gamla, dammiga symaskinen och träna på den hemma.
Men veckan därpå bröt slöjdfröken benet och blev sjukskriven. En nyutbildad textillärare vikarierade. Jag gick till skolan, sökte upp slöjdvikarien, log mitt bästa leende och sa att jag skulle hämta Arvingens broderi så det kunde göras färdigt hemma.
- Men så bra, svarade den nyutbildade textilläraren. Det är ju ett så komplicerat motiv så det är jättebra om Arvingen vill jobba hemma med det. Då kan vi börja med symaskinen nästa gång.Här, ta med extra garn också.
Så fick jag äntligen se vad Arvingen svettats över i så många veckor.
Ja, kära nå'n. Rita nå't enkelt! Jo, enkelt för den som är duktig på att rita och som älskar sjörövare! Det var Jolly Roger och korslagda sjörövarpistoler med beslag och dekorationer, i bakgrunden ett sjörövarskepp. Tyget var ungefär 25 x 30 cm så detaljerna var många och små. Arvingen hade kämpat tappert men skulle antagligen hinna ta studenten innan broderiet var klart. Tyget var skrynkligt och lite hårt av att ha hållits i små svettiga nävar.
Jag tog hem materialet och frågade Arvingen vad de andra hade ritat. Bollar, pilar, en stjärna och liknande.
- Men var det ingen som sa att det skulle bli jobbigt att brodera det här?
Nej, det hade ingen gjort.
- Är du väldigt förtjust i den här duken så motivet är viktigt för dig?
Nej, den var inte viktig, det var bara enkelt att rita den.
Då meddelade jag Arvingen mitt beslut:
- Nu suddar vi bort skeppet i bakgrunden - Arvingen sken upp - och tar bort lite av dekorationerna på pistolerna - Arvingen lyste ännu mer - och se'n broderar jag färdigt. Arvingen slocknade.
- Men kommer de inte att se att det inte är jag som broderat?
- Nä, det kommer de inte att göra. Du har ju broderat det mesta av det som blir kvar och så har jag inte broderat se'n jag gick i skolan, så jag är också nybörjare.
I vår är det broderi som gäller. Dags att gräva fram duken med Jolly Roger och korslagda pistoler och fästa den på något klädesplagg.
- Rita något enkelt, sa fröken till de tindrande små.
Arvingens specialintresse var just då att teckna. Det ritades och ritades, komplicerade motiv växte fram med hjälp av pennor, tusch och kritor. Detaljrikt, med perspektiv, stora byggnader i genomskärning med mängder av figurer. Kort sagt Arvingen gillade att rita, hade mycket lätt för att rita, tyckte det var enkelt att rita. Så Arvingen ritade ett enkelt motiv till sitt broderi.
Se'n skulle det broderas.
Veckorna gick.
En dag vid frukosten såg Arvingen djupt olycklig ut. Det visade sig då att detta broderi höll på att ta knäcken på den unge konstären. Det tog så'n tid att brodera. Alla andra var redan klara och höll på med att lära sig hur symaskinen fungerade vilket Arvingen verkligen sett fram emot.
- Be fröken att du får ta hem broderiet och göra färdigt hemma, föreslog jag aningslöst.
Arvingen sken upp och tågade till skolan.
Samma dags eftermiddag såg Arvingen än mer olycklig ut. Nej, ta hem och göra färdigt - det fick man inte. Det skulle bli orättvist.
- Men är du säker på att fröken sa så, det finns väl inget orättvist i det när alla andra är klara. För du jobbar väl på lektionerna?
Jo, nog jobbade Arvingen med sitt broderi på lektionerna, fanns ingen tid över till bus och stoj.
- Jamen, då ringer jag till fröken, sa jag, fortfarande trosviss.
Det visade sig att Arvingen uppfattat beslutet helt rätt. Man fick inte ta hem och jobba för det skulle bli orättvist. Att Arvingen låg efter berodde på att han ritat ett så krångligt motiv. Men det var bara att jobba på.
- Men kunde man inte ha hjälpt Arvingen med att förenkla motivet?
Nej, barnen skulle få rita vad de ville.
Jag nådde inte fram om man säger så, utan lovade Arvingen att vi skulle plocka fram den gamla, dammiga symaskinen och träna på den hemma.
Men veckan därpå bröt slöjdfröken benet och blev sjukskriven. En nyutbildad textillärare vikarierade. Jag gick till skolan, sökte upp slöjdvikarien, log mitt bästa leende och sa att jag skulle hämta Arvingens broderi så det kunde göras färdigt hemma.
- Men så bra, svarade den nyutbildade textilläraren. Det är ju ett så komplicerat motiv så det är jättebra om Arvingen vill jobba hemma med det. Då kan vi börja med symaskinen nästa gång.Här, ta med extra garn också.
Så fick jag äntligen se vad Arvingen svettats över i så många veckor.
Ja, kära nå'n. Rita nå't enkelt! Jo, enkelt för den som är duktig på att rita och som älskar sjörövare! Det var Jolly Roger och korslagda sjörövarpistoler med beslag och dekorationer, i bakgrunden ett sjörövarskepp. Tyget var ungefär 25 x 30 cm så detaljerna var många och små. Arvingen hade kämpat tappert men skulle antagligen hinna ta studenten innan broderiet var klart. Tyget var skrynkligt och lite hårt av att ha hållits i små svettiga nävar.
Jag tog hem materialet och frågade Arvingen vad de andra hade ritat. Bollar, pilar, en stjärna och liknande.
- Men var det ingen som sa att det skulle bli jobbigt att brodera det här?
Nej, det hade ingen gjort.
- Är du väldigt förtjust i den här duken så motivet är viktigt för dig?
Nej, den var inte viktig, det var bara enkelt att rita den.
Då meddelade jag Arvingen mitt beslut:
- Nu suddar vi bort skeppet i bakgrunden - Arvingen sken upp - och tar bort lite av dekorationerna på pistolerna - Arvingen lyste ännu mer - och se'n broderar jag färdigt. Arvingen slocknade.
- Men kommer de inte att se att det inte är jag som broderat?
- Nä, det kommer de inte att göra. Du har ju broderat det mesta av det som blir kvar och så har jag inte broderat se'n jag gick i skolan, så jag är också nybörjare.
I vår är det broderi som gäller. Dags att gräva fram duken med Jolly Roger och korslagda pistoler och fästa den på något klädesplagg.
Alla tiders filmhjältar
1. Gene Kelly 
2. Robert de Niro
3. Al PacinoNu är det fastslaget
En gammal vän och jag har i afton ätit en bättre middag och diskuterat oss fram till vilka filmer man absolut måste ha i sin dvd-samling (om man är en liten tant) samt den slutgiltiga listan över alla tiders främsta filmhjältar.
Filmlistan utan inbördes ordning:
Fyra bröllop och en begravning
Notting Hill
Love Actually
Falling in love
Wag the dog
En kvinnas doft
Djävulens advokat
Singing in the rain
Antonias värld
Stekta gröna tomater
Gudfadern-filmerna
Sju brudar, sju bröder
Presidenten och miss Wade
Shadowlands
Den tatuerade änkan
Nyckeln till frihet
Den gröna milen
Undergången
Chocolat
Ciderhusreglerna
Hmm, kan ha glömt någon film - försökte minnas alla när jag åkte buss hem.
Imorgon kommer listan över alla tiders främsta filmhjältar.
Filmlistan utan inbördes ordning:
Fyra bröllop och en begravning
Notting Hill
Love Actually
Falling in love
Wag the dog
En kvinnas doft
Djävulens advokat
Singing in the rain
Antonias värld
Stekta gröna tomater
Gudfadern-filmerna
Sju brudar, sju bröder
Presidenten och miss Wade
Shadowlands
Den tatuerade änkan
Nyckeln till frihet
Den gröna milen
Undergången
Chocolat
Ciderhusreglerna
Hmm, kan ha glömt någon film - försökte minnas alla när jag åkte buss hem.
Imorgon kommer listan över alla tiders främsta filmhjältar.
Höj studiemedlet nu!
Sveriges förenade studentkårer har en namninsamling i syfte att få stöd för kravet att studiemedlen måste höjas.
Stöd studenterna!
Skriv på!
Låt inte utbildning återigen bli en fråga för den som har ekonomiskt stöd hemifrån!
Uppmärksamma vänner och bekanta på denna namninsamling. Man kan via insamlingssajten skicka eposttips till folk med länk till sajten.
Jag bloggade tidigare om detta och skrev då utifrån SSCO:s exempelbudget där studenten går back med 1200:-/månad.
Stöd studenterna!
Skriv på!
Låt inte utbildning återigen bli en fråga för den som har ekonomiskt stöd hemifrån!
Uppmärksamma vänner och bekanta på denna namninsamling. Man kan via insamlingssajten skicka eposttips till folk med länk till sajten.
Jag bloggade tidigare om detta och skrev då utifrån SSCO:s exempelbudget där studenten går back med 1200:-/månad.
Dåliga människor
Idag försökte jag åstadkomma struktur och överblick över alla mina arbetsuppgifter för de närmaste månaderna. Jag uppdaterade min kalender och fördelade tid mellan olika projekt som jag ansvarar för. Det blev fullbokat ända fram till första veckan i juni. Jag vet att det kommer att dyka upp fler saker som måste hanteras men tiden är som sagt fullbokad redan nu.
Efter detta tog jag itu med att skumma ett antal tidningar på nätet - ingår i mitt jobb. Då föll min blick på en artikel i Svenska Dagbladet som handlade om höga styrelsearvoden som folk får utöver sina höga löner för sina ordinarie arbeten. Tankarna började vandra.
De senaste dagarna har vi läst i lokalpressen om konsulter som tjänar 12 500:-/dag på vårt ekonomiska katastrofområde till landsting. Konsulter som dessutom jobbar deltid, 10 dagar/månad och får alla hemresor etc etc etc betalt utöver konsultlönen. Åsså flimrade Anitra Steens pensionsavtal förbi- hon som chefar över ett monopolföretag som kränger produkter som majoriteten av köparna alltid vill ha, vilken extraordinär kompetens krävs för det uppdraget? Ja, så fladdrade alla andra sådana förmåner bland politiker och näringslivsfolk och statliga bolags- och verkschefer runt i mitt huvud och alla de uppdrag de drar in extra stålar på och så tittade jag på min fyllda kalender och grubblade.
Då var det dags för kaffe och vid kaffebordet sökte jag få en förklaring på
* hur gör de här människorna som dels har ett avancerat, ansvarsfullt jobb och dessutom hinner sitta som ansvariga styrelseledamöter i flera stora organisationer/företag, hur får de ihop kalendern?
* hur en konsult på deltid hinner utföra allt arbete som ska styra upp ett helt landstings ekonomi?
* varför Antira Steen mfl anses vara så extramycket värda så stora pengar varje månad, vilken sorts tankar kan de tänka som inte en vanlig förvaltningschef i en stor kommun tänker?
* varför de gör så här överhuvudtaget, förhandlar åt sig extrema löner och hutlösa förmåner?
Alla runt bordet suckade och muttrade instämmande, men ingen hade någon förklaring tills min närmaste arbetskamrat helt lakoniskt sa:
- Skitenkelt att förklara, de är dåliga människor.
Efter detta tog jag itu med att skumma ett antal tidningar på nätet - ingår i mitt jobb. Då föll min blick på en artikel i Svenska Dagbladet som handlade om höga styrelsearvoden som folk får utöver sina höga löner för sina ordinarie arbeten. Tankarna började vandra.
De senaste dagarna har vi läst i lokalpressen om konsulter som tjänar 12 500:-/dag på vårt ekonomiska katastrofområde till landsting. Konsulter som dessutom jobbar deltid, 10 dagar/månad och får alla hemresor etc etc etc betalt utöver konsultlönen. Åsså flimrade Anitra Steens pensionsavtal förbi- hon som chefar över ett monopolföretag som kränger produkter som majoriteten av köparna alltid vill ha, vilken extraordinär kompetens krävs för det uppdraget? Ja, så fladdrade alla andra sådana förmåner bland politiker och näringslivsfolk och statliga bolags- och verkschefer runt i mitt huvud och alla de uppdrag de drar in extra stålar på och så tittade jag på min fyllda kalender och grubblade.
Då var det dags för kaffe och vid kaffebordet sökte jag få en förklaring på
* hur gör de här människorna som dels har ett avancerat, ansvarsfullt jobb och dessutom hinner sitta som ansvariga styrelseledamöter i flera stora organisationer/företag, hur får de ihop kalendern?
* hur en konsult på deltid hinner utföra allt arbete som ska styra upp ett helt landstings ekonomi?
* varför Antira Steen mfl anses vara så extramycket värda så stora pengar varje månad, vilken sorts tankar kan de tänka som inte en vanlig förvaltningschef i en stor kommun tänker?
* varför de gör så här överhuvudtaget, förhandlar åt sig extrema löner och hutlösa förmåner?
Alla runt bordet suckade och muttrade instämmande, men ingen hade någon förklaring tills min närmaste arbetskamrat helt lakoniskt sa:
- Skitenkelt att förklara, de är dåliga människor.
Utmaning från Kulturbloggen - Om jag var Gud för en dag
Kulturbloggen har skickat en skrivarutmaning och jag valde det nätta lilla ämnet
Om jag var Gud för en dag
Att försöka greppa innebörden av att vara allsmäktig för 24 timmar leder lätt till både svindel och hybris. Det ligger nära till hands att bära iväg på ett slags tillrättaläggande korståg där all världens orättvisor ska åtgärdas. Tanken på en gudom som en sorts överste magiker som fixar allt som gått fel blir mer Hollywood än gudomligt. Med endast 24 timmar till förfogande riskerar man att utföra handlingar som i förlängningen inte alls skapar det välstånd, den globala lycka och eviga fred som man eftersträvar. Tvångsåtgärder leder sällan till bestående förändringar när man har med människor att göra. Dessutom finns det ett grundläggande problem i att göra gudomliga ingripande av korrigerande karaktär - människans fria vilja. Så vad ska jag då använda mina 24 timmar till?
Lite magiska gester måste nog ändå ingå eftersom jag skulle börja med att samla hela världens samtliga religiösa ledare. Av en stormvind skulle de föras till en och samma plats, högt uppe på kalfjället i Skäckerfjällen i Jämtland, på kalfjället där man som människa återfår sina rätta proportioner inför naturen och himlen.
Där skulle jag tala till dem om Den Gyllene Regeln som inom kristendomen formuleras
Om jag var Gud för en dag
Att försöka greppa innebörden av att vara allsmäktig för 24 timmar leder lätt till både svindel och hybris. Det ligger nära till hands att bära iväg på ett slags tillrättaläggande korståg där all världens orättvisor ska åtgärdas. Tanken på en gudom som en sorts överste magiker som fixar allt som gått fel blir mer Hollywood än gudomligt. Med endast 24 timmar till förfogande riskerar man att utföra handlingar som i förlängningen inte alls skapar det välstånd, den globala lycka och eviga fred som man eftersträvar. Tvångsåtgärder leder sällan till bestående förändringar när man har med människor att göra. Dessutom finns det ett grundläggande problem i att göra gudomliga ingripande av korrigerande karaktär - människans fria vilja. Så vad ska jag då använda mina 24 timmar till?
Lite magiska gester måste nog ändå ingå eftersom jag skulle börja med att samla hela världens samtliga religiösa ledare. Av en stormvind skulle de föras till en och samma plats, högt uppe på kalfjället i Skäckerfjällen i Jämtland, på kalfjället där man som människa återfår sina rätta proportioner inför naturen och himlen.
Där skulle jag tala till dem om Den Gyllene Regeln som inom kristendomen formuleras
Allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det gören I ock dem. Ty detta är lagen och profeterna. (Matt. 7:12, 1918 års översättning)
Denna regel, i lite olika formuleringar, återfinns inom många religioner. Några exempel :
Islam
Ingen är rättrogen förrän han älskar sin broder som sig själv.
Denna regel, i lite olika formuleringar, återfinns inom många religioner. Några exempel :
Islam
Ingen är rättrogen förrän han älskar sin broder som sig själv.
Judendom
Det som är skadlig för dig själv, gör det inte mot din medmänniska. Det är huvudsumman av Toran; det övriga är endast kommentarer. Gå och lär det. (Talmud)
Hinduismen
Detta är summan av plikterna: Gör inte mot andra något som skulle vålla dig smärta, om det gjordes mot dig. (Mahabharata 5:17)
Buddhismen
Plåga inte andra med det som pinar dig själv. (Udanavarga 5:18)
Vi skulle ägna förmiddagen åt att analysera denna regel och se på vilka konsekvenser den har för deras eget ledarskap inom respektive religion och det ekumeniska samarbetet. Ja, jag skulle ju få ordna så att alla för dagen förstod alla språk - skulle bli för krångligt med simultantolkar. I samförstånd skulle vi så enas om en annan hållning gentemot varandra för all framtid. Men för säkerhets skull tar jag dit Sting , som får avsluta mötet med att sjunga "Every breath you take, Every move you make, Every bond you break, Every step you take, I'll be watching you ..." medan jag allvarligt och eftersinnande betraktar mötesdeltagarna.
Ingen rast och ingen ro - när de religiösa ledarna lämnat fjällplatån är det dags att svepa dit samtliga politiska ledare. Jag är rädd för att det inte skulle löna något till med filosofiska resonemang runt teodicé-problematiken: Om Gud är god, varför är världen ond?
Denna missmodiga inställning grundar sig på min erfarenhet av politikers bristande ansvarstagande för den ondska de bidrar till. Nej, här tror jag att jag får satsa på att ge dem en överväldigande upplevelse av att det finns något större än de själva som de gör bäst i att ta med i beräkningen framgent. Kanhända ska jag frammana lite åskväder och efter det norrsken och andra himlafenomen som kan tjäna som påminnelse i framtiden.
Det här kommer att ta sin tid eftersom de politiska ledarna inte kommer att vilja tro sina ögon. Därför kommer de att tillsätta utredningar och kommittéer som ska ta fram beslutsunderlag. Ett väldigt slöseri med tid blir följden. Men jag tror nog jag kommer att lyckas skaka deras världsbild tillräckligt för att de ska revidera sin politik vid hemkomsten. Några tips om vad jag anser vara god politik kommer jag att skicka med:
Miljösatsningar, gillar jag. Likaså efterskänkande av fattiga länders skulder. Total nedrustning av kärnvapen. Förstatligande av all medicinsk forskning i alla länder och satsning på aids-mediciner och barnhälsa. Skolor till alla. Stort och kontinuerligt stöd till alla kulturformer.
Ja, det blir nog en lång lista med tips.
Efter detta möte kommer jag att vara helt slut. Jag är inte Gud utan har bara vikarierat en dag så krafterna sinar. Men innan jag vilar ska jag göra ett gudomligt ingripande. All förnedrings-tv hos hela världens samtliga tv-bolag, förbjuds i detta ögonblick och för all framtid. Jag kommer att uppenbara mig på samtliga bildskärmar överallt, samtidigt och meddela det. Jag drar mig tillbaka, fade-out med orden:
- I'll be back.
Det som är skadlig för dig själv, gör det inte mot din medmänniska. Det är huvudsumman av Toran; det övriga är endast kommentarer. Gå och lär det. (Talmud)
Hinduismen
Detta är summan av plikterna: Gör inte mot andra något som skulle vålla dig smärta, om det gjordes mot dig. (Mahabharata 5:17)
Buddhismen
Plåga inte andra med det som pinar dig själv. (Udanavarga 5:18)
Vi skulle ägna förmiddagen åt att analysera denna regel och se på vilka konsekvenser den har för deras eget ledarskap inom respektive religion och det ekumeniska samarbetet. Ja, jag skulle ju få ordna så att alla för dagen förstod alla språk - skulle bli för krångligt med simultantolkar. I samförstånd skulle vi så enas om en annan hållning gentemot varandra för all framtid. Men för säkerhets skull tar jag dit Sting , som får avsluta mötet med att sjunga "Every breath you take, Every move you make, Every bond you break, Every step you take, I'll be watching you ..." medan jag allvarligt och eftersinnande betraktar mötesdeltagarna.
Ingen rast och ingen ro - när de religiösa ledarna lämnat fjällplatån är det dags att svepa dit samtliga politiska ledare. Jag är rädd för att det inte skulle löna något till med filosofiska resonemang runt teodicé-problematiken: Om Gud är god, varför är världen ond?
Denna missmodiga inställning grundar sig på min erfarenhet av politikers bristande ansvarstagande för den ondska de bidrar till. Nej, här tror jag att jag får satsa på att ge dem en överväldigande upplevelse av att det finns något större än de själva som de gör bäst i att ta med i beräkningen framgent. Kanhända ska jag frammana lite åskväder och efter det norrsken och andra himlafenomen som kan tjäna som påminnelse i framtiden.
Det här kommer att ta sin tid eftersom de politiska ledarna inte kommer att vilja tro sina ögon. Därför kommer de att tillsätta utredningar och kommittéer som ska ta fram beslutsunderlag. Ett väldigt slöseri med tid blir följden. Men jag tror nog jag kommer att lyckas skaka deras världsbild tillräckligt för att de ska revidera sin politik vid hemkomsten. Några tips om vad jag anser vara god politik kommer jag att skicka med:
Miljösatsningar, gillar jag. Likaså efterskänkande av fattiga länders skulder. Total nedrustning av kärnvapen. Förstatligande av all medicinsk forskning i alla länder och satsning på aids-mediciner och barnhälsa. Skolor till alla. Stort och kontinuerligt stöd till alla kulturformer.
Ja, det blir nog en lång lista med tips.
Efter detta möte kommer jag att vara helt slut. Jag är inte Gud utan har bara vikarierat en dag så krafterna sinar. Men innan jag vilar ska jag göra ett gudomligt ingripande. All förnedrings-tv hos hela världens samtliga tv-bolag, förbjuds i detta ögonblick och för all framtid. Jag kommer att uppenbara mig på samtliga bildskärmar överallt, samtidigt och meddela det. Jag drar mig tillbaka, fade-out med orden:
- I'll be back.
Det ska visst bli kallt igen
ARBETARBLADET : Nazitrance ny norsk tonårstrend
Dagens Arbetarblad har en kort notis på sina nöjessidor om en ny trend i norskt tonårsliv. Man dansar till samplade Hitlertal och gör Hitlerhälsning, på vanliga discon och på vanliga fester. En person/ flera personer som kallar sig DJ Adolf har nått stor framgång med sitt nya koncept. Expressen skrev om detta för någon dag sedan.
NRK:s kulturredaktion har tydligen sänt ett radioprogram om detta. På hemsidan finns en kort artikel med olika reaktioner på fenoment samt ett diskussionsforum. Ur artikeln:
Koblingen mellom den suggererende musikken og nazistisk budskap kan ha stor effekt på ungdom, mener Jens Petter Nilsen i elekronikabandet Exploding Plastix:
- Det får en veldig kraftfull effekt, den er aggressiv og brutal, som står til den basstromma som stumper nesten i marsj-takt i bakgrunnen, sier han.
Man får många tankar en söndagsmorgon när man läser detta:
1. Hur kan detta uppstå i Norge som var ockuperat av nazityskland under kriget?
2. Antagligen går inte Hitlers budskap fram om norska tonåringar i likhet med svenska tonåringar inte satsar på att läsa språk och därför kanske inte kan så mycket tyska - men däri ligger väl också själva problemet? De fattar inte vad han skriker om och hela nazifasan reduceras till en tonårsprovokation i form av gester som, av för dem oklara anledningar, hetsar upp oss vuxna.
3. Varför publicerar Arbetarbladets nöjesredaktion detta helt okommenterat. Man slänger in en kort text från TT Spektra och låter sig nöja med det. Man tar upp det som en trend bland andra. Hur oreflekterad får man bli som nöjesjournalist? Samma journalister skulle ha gått i taket av indignation om de kunnat rapportera om någon som spelat Vit Maktmusik på offentlig lokal eller annorstädes. Varför ingen reaktion nu?
4. Kanske de norska tonåringarna gör oss alla en tjänst. Hoppsan, nu satte ni allt kaffet i halsen!
Till eventuellt upprörd vän av ordning vill jag meddela att nej, jag tycker inte det är OK med hitlerhälsningar. Men jag tycker inte att folkmorden i Rwanda, Kambodja och Bosnien var OK heller. Jag tycker inte Abu Greib, Guantanamo, övergreppen i Darfur är OK. Förfärliga saker händer hela tiden och kanske är den norska tonårstrenden ett tecken på att våra ungdomar inte ser kopplingen mellan nazitysklands fasansfulla gärningar och det som visas varje dag i nyhetssändningarna.
Jag menar att vi kanske kan sluta föra särskiljande diskussioner om vad som är tecken på rasism och främlingsfientlighet. Vi kanske kan sluta gräla om vilken grupp som för dagen menar sig vara mer utsatt än andra. Istället kan vi kanske på allvar diskutera kärnfrågorna om hur vi idag ska arbeta för att skapa ett samhälle, byggt på mänskliga rättigheter och som drivs utifrån solidaritet och empati.
NRK:s kulturredaktion har tydligen sänt ett radioprogram om detta. På hemsidan finns en kort artikel med olika reaktioner på fenoment samt ett diskussionsforum. Ur artikeln:
Koblingen mellom den suggererende musikken og nazistisk budskap kan ha stor effekt på ungdom, mener Jens Petter Nilsen i elekronikabandet Exploding Plastix:
- Det får en veldig kraftfull effekt, den er aggressiv og brutal, som står til den basstromma som stumper nesten i marsj-takt i bakgrunnen, sier han.
Man får många tankar en söndagsmorgon när man läser detta:
1. Hur kan detta uppstå i Norge som var ockuperat av nazityskland under kriget?
2. Antagligen går inte Hitlers budskap fram om norska tonåringar i likhet med svenska tonåringar inte satsar på att läsa språk och därför kanske inte kan så mycket tyska - men däri ligger väl också själva problemet? De fattar inte vad han skriker om och hela nazifasan reduceras till en tonårsprovokation i form av gester som, av för dem oklara anledningar, hetsar upp oss vuxna.
3. Varför publicerar Arbetarbladets nöjesredaktion detta helt okommenterat. Man slänger in en kort text från TT Spektra och låter sig nöja med det. Man tar upp det som en trend bland andra. Hur oreflekterad får man bli som nöjesjournalist? Samma journalister skulle ha gått i taket av indignation om de kunnat rapportera om någon som spelat Vit Maktmusik på offentlig lokal eller annorstädes. Varför ingen reaktion nu?
4. Kanske de norska tonåringarna gör oss alla en tjänst. Hoppsan, nu satte ni allt kaffet i halsen!
Till eventuellt upprörd vän av ordning vill jag meddela att nej, jag tycker inte det är OK med hitlerhälsningar. Men jag tycker inte att folkmorden i Rwanda, Kambodja och Bosnien var OK heller. Jag tycker inte Abu Greib, Guantanamo, övergreppen i Darfur är OK. Förfärliga saker händer hela tiden och kanske är den norska tonårstrenden ett tecken på att våra ungdomar inte ser kopplingen mellan nazitysklands fasansfulla gärningar och det som visas varje dag i nyhetssändningarna.
Jag menar att vi kanske kan sluta föra särskiljande diskussioner om vad som är tecken på rasism och främlingsfientlighet. Vi kanske kan sluta gräla om vilken grupp som för dagen menar sig vara mer utsatt än andra. Istället kan vi kanske på allvar diskutera kärnfrågorna om hur vi idag ska arbeta för att skapa ett samhälle, byggt på mänskliga rättigheter och som drivs utifrån solidaritet och empati.
Studenter
Människor som inte läst/läser och tagit/tar studielån eller som läste för länge sedan har emellanåt svårt att fatta vilken genomusel ekonomi studenter idag har. Man kan höra uttalanden som:
Ja, vad då, de får väl rätta mun efter matsäck - Vad tror folk att studenterna gör?
De får väl ta ett extrajobb - De är många om de extrajobb som finns, arbetsmarknaden ser inte ut som den gjorde för 30 år sedan. Heltidsstudier är dessutom ett heltidsjobb.
Det är inte lätt att leva på a-kassa eller sjukpenning, heller - Förvisso, men de pengarna ska inte betalas tillbaka när man blivit frisk/fått jobb.
SSCO som är ett samarbetsorgan för studentkårer i Stockholm har gjort en "exempelbudget " för en student idag och den landar på 1200:- i underskott/månad. SSCO kommenterar detta med orden: Det är idag omöjligt att klara sig på enbart studiemedel utan att skära bort kostnader för väsentliga behov. Dit hör t.ex. tandvård.
Studielånet för högskolestudier ligger på 6916:-/månad under terminstid. Inte mycket att leva på. Men när det summerats och ska återbetalas handlar det om stora pengar så man löper uppenbar risk att få en svag ekonomi även efter avslutade studier.
Denna bistra verklighet tvingar fram diverse olustiga lösningar. Det händer att studenter ställer upp som försöksobjekt i läkemedelsindustrin även i Sverige. Hur riskabelt som helst, menar jag. Även om det som utspelar sig på Northwick Park-sjukhuset i London ska vara exceptionellt ovanligt... att det går så fel, alltså... Det händer att studenter prostituerar sig för att klara sin studieekonomi.
Livslångt lärande... 50% av årskullen ska läsa på högskolan... Det vill politikerna. Men högre utbildning håller på att bli en sak för de som har finansiellt stöd hemifrån. Igen.
Vad görs från politikens sida när det gäller studenter - ekonomi, bostad, undervisningsresurser till utbildningarna, jobb? En valrörelsefråga med tanke på att gruppen förstagångsväljare aldrig varit större. Många av dem kommer att tillbringa nästa mandatperiod på någon högskola eller universitet.
Ja, vad då, de får väl rätta mun efter matsäck - Vad tror folk att studenterna gör?
De får väl ta ett extrajobb - De är många om de extrajobb som finns, arbetsmarknaden ser inte ut som den gjorde för 30 år sedan. Heltidsstudier är dessutom ett heltidsjobb.
Det är inte lätt att leva på a-kassa eller sjukpenning, heller - Förvisso, men de pengarna ska inte betalas tillbaka när man blivit frisk/fått jobb.
SSCO som är ett samarbetsorgan för studentkårer i Stockholm har gjort en "exempelbudget " för en student idag och den landar på 1200:- i underskott/månad. SSCO kommenterar detta med orden: Det är idag omöjligt att klara sig på enbart studiemedel utan att skära bort kostnader för väsentliga behov. Dit hör t.ex. tandvård.
Studielånet för högskolestudier ligger på 6916:-/månad under terminstid. Inte mycket att leva på. Men när det summerats och ska återbetalas handlar det om stora pengar så man löper uppenbar risk att få en svag ekonomi även efter avslutade studier.
Denna bistra verklighet tvingar fram diverse olustiga lösningar. Det händer att studenter ställer upp som försöksobjekt i läkemedelsindustrin även i Sverige. Hur riskabelt som helst, menar jag. Även om det som utspelar sig på Northwick Park-sjukhuset i London ska vara exceptionellt ovanligt... att det går så fel, alltså... Det händer att studenter prostituerar sig för att klara sin studieekonomi.
Livslångt lärande... 50% av årskullen ska läsa på högskolan... Det vill politikerna. Men högre utbildning håller på att bli en sak för de som har finansiellt stöd hemifrån. Igen.
Vad görs från politikens sida när det gäller studenter - ekonomi, bostad, undervisningsresurser till utbildningarna, jobb? En valrörelsefråga med tanke på att gruppen förstagångsväljare aldrig varit större. Många av dem kommer att tillbringa nästa mandatperiod på någon högskola eller universitet.
Blogstafettpinne: Mixade lag på höga nivåer - vad leder det till?
Anna skickade följande ämne till mig, en liten osportig tant:
Om man tänker sig att fler sporter skulle spela med mixade lag på höga nivåer, vad skulle det leda till? Skulle det vara positivt eller negativt för sporten/utövarna/publiken?
Ja, jisses - snacka om att vara på djupt vatten, hal is och stå med sina lurviga ben i spenaten. Vilka sporter har mixade lag på hög nivå i sina seriesystem? Tant vet inte.
Går till visdomens källa… Riksidrottsförbundet. Där läser jag om Jämställd idrott i sammanställningen ”Idrott, kön och genus - en kunskapsöversikt ”. I ett referat av en artikel med titeln ”Amazonernas återkomst!” skriven av Claudio Marcello Tamburrini, forskarassistent och lärare i praktisk filosofi diskuteras frågor som:
Varför tillåts inte kvinnor mäta sina krafter med sina manliga kollegor?
Varför är inte alla idrottsgrenar öppna för alla, oavsett kön?
Det finns feministiska argument för fortsatt könssegregering inom idrotten, enligt artikeln. De handlar om att slopad könssegregation skulle utarma kvinnoidrotten,” eftersom de bästa kvinnorna skulle söka sig till blandade tävlingar. Därmed skulle den rena kvinnoidrotten, ännu mer än idag, uppfattas som en ’andra sortens verksamhet’ och ideligen förlora sina största talanger.”
Detta resonemang stödjer sig på att det alltjämt finns många idrotter där kvinnornas prestationsnivåer är lägre än männens. Artikelförfattaren menar dock att det saknas biologiska förklaringar till att idrottskvinnor ofta presterar mindre än män. Han ser detta främst som en följd av kvinnornas sämre förutsättningar att verkligen satsa på sin idrott, av invanda familjeroller och samhällets otillräckliga satsningar på tjejsporter. Receptet är enligt Tamburrini nytänkande och långsiktighet som börjar med blandtävlingar inom barnidrotten och gymnastikundervisningen i skolan.
Ja, jag tror att det är enda vägen att gå. Om målet är jämställd idrott. Arbeta på nytt sätt med barnen men kräv samtidigt bättre möjligheter, större prispengar för kvinnliga idrottare.
Men medan jag skriver detta så ser jag för mitt inre öga Peter ”Foppa” Forsberg. Hur STOR är inte karln? Hur stora är inte manliga hockeyspelare överhuvudtaget? Och inte är damkronorna så ovanligt stora kvinnor? Vad är jämställd idrott? Är mixade lag svaret på den frågan? Jag har så svårt att se för mig hur en kvinnlig back på elitnivå skulle klara av en manlig forward på elitnivå i närkontakt. (Tant har faktiskt haft seriebiljett till elithockeyn i fler år.)
Däremot har jag inte några som helst problem med att se en kvinnlig målvakt göra tidernas räddning på ett skott från Foppa. Jag har heller aldrig fattat varför det är olika tourer för kvinnor och män i golf. Även om nu inte Annika Sörenstam tog sig vidare den enda gång hon fick prova i herrtouren, är det väl inte något argument för att inte få delta igen? Det var väl några karlar som inte heller gick vidare den gången? Vad hände med dem? Är de eunucker numera och diskvalificerade för herrgolf? En annan sport som faktiskt spelas även i mixade lag är curling och den är väl som gjord för det. Det finns naturligtvis många fler som lämpar sig utmärkt för mixade lag/ mixat deltagande.
Jag utvecklar nu raskt en egen teori: Om tekniksporter – i min sportterminologi är det sådana sporter som inte är kontaktsporter och rena styrkesporter - satsade på mixade lag skulle det innebära ett våldsamt lyft för jämställdhet inom idrotten. Antagligen inte bara inom idrotten. Publiken skulle ganska snart heja på sina lag utan att närmare reflektera över vilket kön respektive spelare hade. Barn och ungdomar skulle få meningsfulla förebilder som skulle påverka attityder utanför den egna idrottens gränser. Jag tycker inte att målet för jämställd idrott handlar om att kvinnor och män prompt ska tävla tillsammans eller mot varandra. Det är inte något självändamål att vi ska mäta oss mot varandra. Målet med alltihop måste vara att var och en som vill idrotta ska välja idrott utifrån intresse, inte kön, och ha samma förutsättningar för träning och tävling oavsett kön och självklart vinna prispengar av samma storlek, oavsett kön.
Därför släpar jag nu fram min käpphäst:
Konstsim för herrar.
Konstsim för herrar som olympisk gren till nästa sommarOS!
Vårt svenska herrlag vill delta i OS!
Konstsimsporten blev officiell olympisk gren i samband med olympiaden i Los Angeles 1984 enbart för kvinnor. Män är förbjudna att delta.
Nytt ämne till Excessa:
När jag tog över Plus efter Sverker
Om man tänker sig att fler sporter skulle spela med mixade lag på höga nivåer, vad skulle det leda till? Skulle det vara positivt eller negativt för sporten/utövarna/publiken?
Ja, jisses - snacka om att vara på djupt vatten, hal is och stå med sina lurviga ben i spenaten. Vilka sporter har mixade lag på hög nivå i sina seriesystem? Tant vet inte.
Går till visdomens källa… Riksidrottsförbundet. Där läser jag om Jämställd idrott i sammanställningen ”Idrott, kön och genus - en kunskapsöversikt ”. I ett referat av en artikel med titeln ”Amazonernas återkomst!” skriven av Claudio Marcello Tamburrini, forskarassistent och lärare i praktisk filosofi diskuteras frågor som:
Varför tillåts inte kvinnor mäta sina krafter med sina manliga kollegor?
Varför är inte alla idrottsgrenar öppna för alla, oavsett kön?
Det finns feministiska argument för fortsatt könssegregering inom idrotten, enligt artikeln. De handlar om att slopad könssegregation skulle utarma kvinnoidrotten,” eftersom de bästa kvinnorna skulle söka sig till blandade tävlingar. Därmed skulle den rena kvinnoidrotten, ännu mer än idag, uppfattas som en ’andra sortens verksamhet’ och ideligen förlora sina största talanger.”
Detta resonemang stödjer sig på att det alltjämt finns många idrotter där kvinnornas prestationsnivåer är lägre än männens. Artikelförfattaren menar dock att det saknas biologiska förklaringar till att idrottskvinnor ofta presterar mindre än män. Han ser detta främst som en följd av kvinnornas sämre förutsättningar att verkligen satsa på sin idrott, av invanda familjeroller och samhällets otillräckliga satsningar på tjejsporter. Receptet är enligt Tamburrini nytänkande och långsiktighet som börjar med blandtävlingar inom barnidrotten och gymnastikundervisningen i skolan.
Ja, jag tror att det är enda vägen att gå. Om målet är jämställd idrott. Arbeta på nytt sätt med barnen men kräv samtidigt bättre möjligheter, större prispengar för kvinnliga idrottare.
Men medan jag skriver detta så ser jag för mitt inre öga Peter ”Foppa” Forsberg. Hur STOR är inte karln? Hur stora är inte manliga hockeyspelare överhuvudtaget? Och inte är damkronorna så ovanligt stora kvinnor? Vad är jämställd idrott? Är mixade lag svaret på den frågan? Jag har så svårt att se för mig hur en kvinnlig back på elitnivå skulle klara av en manlig forward på elitnivå i närkontakt. (Tant har faktiskt haft seriebiljett till elithockeyn i fler år.)
Däremot har jag inte några som helst problem med att se en kvinnlig målvakt göra tidernas räddning på ett skott från Foppa. Jag har heller aldrig fattat varför det är olika tourer för kvinnor och män i golf. Även om nu inte Annika Sörenstam tog sig vidare den enda gång hon fick prova i herrtouren, är det väl inte något argument för att inte få delta igen? Det var väl några karlar som inte heller gick vidare den gången? Vad hände med dem? Är de eunucker numera och diskvalificerade för herrgolf? En annan sport som faktiskt spelas även i mixade lag är curling och den är väl som gjord för det. Det finns naturligtvis många fler som lämpar sig utmärkt för mixade lag/ mixat deltagande.
Jag utvecklar nu raskt en egen teori: Om tekniksporter – i min sportterminologi är det sådana sporter som inte är kontaktsporter och rena styrkesporter - satsade på mixade lag skulle det innebära ett våldsamt lyft för jämställdhet inom idrotten. Antagligen inte bara inom idrotten. Publiken skulle ganska snart heja på sina lag utan att närmare reflektera över vilket kön respektive spelare hade. Barn och ungdomar skulle få meningsfulla förebilder som skulle påverka attityder utanför den egna idrottens gränser. Jag tycker inte att målet för jämställd idrott handlar om att kvinnor och män prompt ska tävla tillsammans eller mot varandra. Det är inte något självändamål att vi ska mäta oss mot varandra. Målet med alltihop måste vara att var och en som vill idrotta ska välja idrott utifrån intresse, inte kön, och ha samma förutsättningar för träning och tävling oavsett kön och självklart vinna prispengar av samma storlek, oavsett kön.
Därför släpar jag nu fram min käpphäst:
Konstsim för herrar.
Konstsim för herrar som olympisk gren till nästa sommarOS!
Vårt svenska herrlag vill delta i OS!
Konstsimsporten blev officiell olympisk gren i samband med olympiaden i Los Angeles 1984 enbart för kvinnor. Män är förbjudna att delta.
Nytt ämne till Excessa:
När jag tog över Plus efter Sverker
En present
Min nya duschmössa.
95% av svenskarna är INTE antisemiter
Så hade man också kunnat formulera rubriken till dagens rapportering av den undersökning som BRÅ och Forum för levande historia genomfört. Forum för levande historia bildades den 1 juni 2003. Det är en myndighet som har fått i uppdrag av regeringen att främja arbete med demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter med utgångspunkt i Förintelsen. För 2004 hade man ett anslag på 26 miljoner skattekronor om jag läser årsredovisningen rätt.
Enligt Svenska Dagbladets artikel säger Helene Lööw, överintendent för Forum för levande historia att Resultatet att hela 25 procent inte kan tänka sig en judisk statsminister är förvånande. Det säger mycket om svenskhet och integration eftersom judarna har funnits som minoritet i Sverige i 200 år.
Är det den slutsats man kan dra? Att det säger mycket om svenskhet och integration? Kan det inte helt enkelt vara så att det bor en liten kristen själ i fler svenskar än man kan tro så det hela är en trosfråga? Vilken religion man vill att landets ledare ska ha utifrån den tro man själv bekänner sig till? Kristendom är väl fortfarande en religion?
När man läser vidare i Svenska Dagbladets artikel finner man följande uppgift:
Bland dem som betecknar sig som muslimer hyser nära 40 procent en antisemitisk inställning.
Visst är det tråkigt att den svenska integrationen inte lyckats med att förmå alla de svenska muslimerna att se med varma ögon på de svenska judarna. Men det är oerhört glädjande att drygt 60% av de som betecknar sig som muslimer i undersökningen inte har en antisemitisk inställning.
Undersökningen ger inte något svar på om antisemitismen ökat eller minskat i Sverige. Det hade varit en intressant fråga att ha fått svar på.
Om antisemitismen minskat i Sverige vore det en indikation på att Forum för levande historia är en samhällsnyttig, viktig verksamhet. Då är 26 miljoner dessutom lite pengar. Anslagen borde i så fall ökas.
Om antisemitismen ökat i Sverige vore det en indikation på att Forum för levande historia bedriver en meningslös kanske t.o.m. kontraproduktiv verksamhet. Då är de 26 miljonerna felaktigt använda. Visa oss hur det ligger till, Helene Lööw!
Enligt Svenska Dagbladets artikel säger Helene Lööw, överintendent för Forum för levande historia att Resultatet att hela 25 procent inte kan tänka sig en judisk statsminister är förvånande. Det säger mycket om svenskhet och integration eftersom judarna har funnits som minoritet i Sverige i 200 år.
Är det den slutsats man kan dra? Att det säger mycket om svenskhet och integration? Kan det inte helt enkelt vara så att det bor en liten kristen själ i fler svenskar än man kan tro så det hela är en trosfråga? Vilken religion man vill att landets ledare ska ha utifrån den tro man själv bekänner sig till? Kristendom är väl fortfarande en religion?
När man läser vidare i Svenska Dagbladets artikel finner man följande uppgift:
Bland dem som betecknar sig som muslimer hyser nära 40 procent en antisemitisk inställning.
Visst är det tråkigt att den svenska integrationen inte lyckats med att förmå alla de svenska muslimerna att se med varma ögon på de svenska judarna. Men det är oerhört glädjande att drygt 60% av de som betecknar sig som muslimer i undersökningen inte har en antisemitisk inställning.
Undersökningen ger inte något svar på om antisemitismen ökat eller minskat i Sverige. Det hade varit en intressant fråga att ha fått svar på.
Om antisemitismen minskat i Sverige vore det en indikation på att Forum för levande historia är en samhällsnyttig, viktig verksamhet. Då är 26 miljoner dessutom lite pengar. Anslagen borde i så fall ökas.
Om antisemitismen ökat i Sverige vore det en indikation på att Forum för levande historia bedriver en meningslös kanske t.o.m. kontraproduktiv verksamhet. Då är de 26 miljonerna felaktigt använda. Visa oss hur det ligger till, Helene Lööw!
Att översätta är en konst
I kvällens avsnitt av Commander in Chief.
President Allen åker på turné för att samla pengar till sin kampanj. Åkande i en limousin uttrycker hon visst missnöje med de aktiviteter hon måste delta i. Presidentmaken försöker lätta upp stämningen och förmå henne till att ta det för vad det är:
- Det är en insamling. Du håller lite tal, du äter lite glass i ugnen...
Du äter lite glass i ugnen...?
Jag hann få många konstiga bilder i huvudet tills det trängde igenom vad presidentmaken faktiskt sa, in english. Han sa att presidenten skulle äta lite "Baked Alaska".
Baked Alaska = sockerkaka + glass + maräng tillagas visserligen i ugnen, men som översättning blev det lite konstigt i sammanhanget. Efterrätten heter ju glace au four på "kökssvenska".
President Allen åker på turné för att samla pengar till sin kampanj. Åkande i en limousin uttrycker hon visst missnöje med de aktiviteter hon måste delta i. Presidentmaken försöker lätta upp stämningen och förmå henne till att ta det för vad det är:
- Det är en insamling. Du håller lite tal, du äter lite glass i ugnen...
Du äter lite glass i ugnen...?
Jag hann få många konstiga bilder i huvudet tills det trängde igenom vad presidentmaken faktiskt sa, in english. Han sa att presidenten skulle äta lite "Baked Alaska".
Baked Alaska = sockerkaka + glass + maräng tillagas visserligen i ugnen, men som översättning blev det lite konstigt i sammanhanget. Efterrätten heter ju glace au four på "kökssvenska".
Blogg med läsvärda dikter
Jag besöker ofta Tom Lebens blogg och läser hans dikter.
Underfundiga, vackra emellanåt sorgsna betraktelser av livet. Som t.ex.
Spontan
Ernst Rolf
Underfundiga, vackra emellanåt sorgsna betraktelser av livet. Som t.ex.
Spontan
Jag kan visst
vara spontan,
om det behövs,
bara jag får veta det
god tid i förväg.
Tom Lebenvara spontan,
om det behövs,
bara jag får veta det
god tid i förväg.
Ernst Rolf
Ernst Rolf, den svenske
revyartisten och sångaren,
fick den mest underliga av dödar;
på juldagen 1932 dog han
av ett misslyckat
självmordsförsök.
Tom Lebenrevyartisten och sångaren,
fick den mest underliga av dödar;
på juldagen 1932 dog han
av ett misslyckat
självmordsförsök.
Tre fula ord
Det finns tre ord som jag har enormt svårt för. Nu tror ni att tanten ska hålla ett brandtal mot könsord, svordomar eller andra invektiv. Så fel ni tror!
Det de fula orden har gemensamt är att de ofta förekommer i sammanhang där sensualism, njutning och glädje är själva grundläget; mat och sex.
Det första ordet är KOST. Ordet kost minner mig om min renskrubbade, humorbefriade skolkökslärarinna. Hennes pedagogiska mål var att inpränta i de tonåringar hon var satt att undervisa att mat var näring som i första hand skulle hållas bakteriefri därefter serveras på regelbundna tider. I princip hade hon förstås rätt men hon tog all glädje ur maten och det tog tid att återerövra den.
Det andra ordet är AVNJUTA. När någon beskriver att de avnjutit mat (eller en kulturupplevelse) får jag en känsla av distans till upplevelsen och även ett visst mått av ovanifrån-perspektiv där man samtidigt bedömer och till sist dömer maten, upplevelsen. När det gäller detta ord har jag ingen aning om roten till min motvilja.
Det tredje ordet är UTFORSKA. Men här handlar det endast om i ett visst sammanhang, nämligen när författare ska beskriva innerligheten i de sexuella aktiviteter deras kärlekspar ägnar sig åt. De UTFORSKAR ständigt varandras kroppar. Utforska är för mig en vetenskaplig handling, man söker sig fram i okänd terräng (i laboratoriet, geografin eller liknande) och dokumenterar sina fynd för senare analys. Jag får samma känsla av distans till upplevelsen som när det gäller ordet avnjuta. I värsta fall avnjuter kärleksparen varandra efter att ha utforskat den andres kropp.
Nåja, i rättvisans namn ska jag tillstå att det finns en och annan som lyckas använda ordet utforska i sammanhanget, på ett sätt som även jag står ut med. Men då är sammanhanget sensuellt beskrivet och ordet utforska står inte för hela alltet s.a.s.
Det är väl kanske det jag hänger upp mig på , när det gäller avnjuta och utforska att de får stå för hela alltet för att författaren inte kan hantera själva ämnet på ett bättre språkligt sätt - de blir tunna, kliniska metaforer för storslagna upplevelser.
Jaha, sånt här sitter jag och engagerar mig i medan världen som vanligt står i brand och snön yr.
Det de fula orden har gemensamt är att de ofta förekommer i sammanhang där sensualism, njutning och glädje är själva grundläget; mat och sex.
Det första ordet är KOST. Ordet kost minner mig om min renskrubbade, humorbefriade skolkökslärarinna. Hennes pedagogiska mål var att inpränta i de tonåringar hon var satt att undervisa att mat var näring som i första hand skulle hållas bakteriefri därefter serveras på regelbundna tider. I princip hade hon förstås rätt men hon tog all glädje ur maten och det tog tid att återerövra den.
Det andra ordet är AVNJUTA. När någon beskriver att de avnjutit mat (eller en kulturupplevelse) får jag en känsla av distans till upplevelsen och även ett visst mått av ovanifrån-perspektiv där man samtidigt bedömer och till sist dömer maten, upplevelsen. När det gäller detta ord har jag ingen aning om roten till min motvilja.
Det tredje ordet är UTFORSKA. Men här handlar det endast om i ett visst sammanhang, nämligen när författare ska beskriva innerligheten i de sexuella aktiviteter deras kärlekspar ägnar sig åt. De UTFORSKAR ständigt varandras kroppar. Utforska är för mig en vetenskaplig handling, man söker sig fram i okänd terräng (i laboratoriet, geografin eller liknande) och dokumenterar sina fynd för senare analys. Jag får samma känsla av distans till upplevelsen som när det gäller ordet avnjuta. I värsta fall avnjuter kärleksparen varandra efter att ha utforskat den andres kropp.
Nåja, i rättvisans namn ska jag tillstå att det finns en och annan som lyckas använda ordet utforska i sammanhanget, på ett sätt som även jag står ut med. Men då är sammanhanget sensuellt beskrivet och ordet utforska står inte för hela alltet s.a.s.
Det är väl kanske det jag hänger upp mig på , när det gäller avnjuta och utforska att de får stå för hela alltet för att författaren inte kan hantera själva ämnet på ett bättre språkligt sätt - de blir tunna, kliniska metaforer för storslagna upplevelser.
Jaha, sånt här sitter jag och engagerar mig i medan världen som vanligt står i brand och snön yr.
Inlägg i Skrivarcirkeln på fel plats!
Ett litet meddelande: Mitt senaste bidrag till skrivarcirkeln som jag publicerade alldeles nyss hamnade trots det EFTER "En sån dag" som jag publicerade igår. Så scrolla ner för att läsa det jag egentligen pingat för.
En så'n dag, som Olle i Pistvakt säger
Glädjeskutt 1:
Rut är hemma igen! 90-åriga Rut som bloggar och nyligen fick en stroke och sedan dess legat på sjukhus. Nu är hon hemma och har t.o.m. skrivit i bloggen. Still going... Man blir ju alldeles lycklig!
Glädjeskutt 2:
Jag har fått en bloggutmärkelse!
Olof från Kellys Supersköna Bloggextravaganza skrev i en kommentar att jag blivit Dagens blogg hos Jack och SallyKlee. De har skrivit en väldigt trevlig motivering som jag blev uppriktigt glad över.
Glädjeskutt 3:
Jag har fått ett nytt ämne i skrivarcirkeln. Liza på Språkmakargatan har skrivit en underbar sak om sitt ämne och skickade sedan Min vänskap med (---valfri historisk person---) till mig. Grunnar, grunnar...
Rut är hemma igen! 90-åriga Rut som bloggar och nyligen fick en stroke och sedan dess legat på sjukhus. Nu är hon hemma och har t.o.m. skrivit i bloggen. Still going... Man blir ju alldeles lycklig!
Glädjeskutt 2:
Jag har fått en bloggutmärkelse!
Olof från Kellys Supersköna Bloggextravaganza skrev i en kommentar att jag blivit Dagens blogg hos Jack och SallyKlee. De har skrivit en väldigt trevlig motivering som jag blev uppriktigt glad över.
Glädjeskutt 3:
Jag har fått ett nytt ämne i skrivarcirkeln. Liza på Språkmakargatan har skrivit en underbar sak om sitt ämne och skickade sedan Min vänskap med (---valfri historisk person---) till mig. Grunnar, grunnar...
Skrivarcirkel: Min vänskap med (---valfri historisk person---).
Fick ämnet från Liza och har grubblat... men här kommer det...
Min vänskap med sir Arthur Conan Doyle inleddes genom att jag vid 11 års ålder för första gången besökte bokrean i den pyttelilla bokhandel som fanns i det jämtländska samhälle där jag växte upp. Det var på den tiden bokhandlarna reade sina lager och fynd kunde göras. Jag var en trogen kund i nämnda bokhandel eftersom jag sparade till och köpte varje ny Kitty-bok som kom ut. Mamma suckade varje gång som jag kom hem med ett nyförvärv:
- Kan du inte köpa något nyttigt istället för böcker?
Nå , locktonerna från böckernas värld ljöd starkare än mammas suckar. Att ha upptäckt bokrean var näst intill samma lyckoupplevelse som när jag upptäckte ortens bibliotek .
Jag rotade omkring bland romaner, diktsamlingar, reseskildringar och ungdomsböcker i den dammdoftande bokhandeln och fick plötsligt tag i två volymer, med den för en Kittyfantast kittlande titeln: "Mästerdetektiven Sherlock Holmes I och II".
Jag hade ingen aning om vem Sherlock Holmes var - men Mästerdetektiv... Två tjocka böcker... för den oerhörda summan av 17.50 skulle jag kunna bli ägare till dessa. I dagens penningvärde motsvarar det ungefär 200 kronor. Hela sparkapitalet! Det fanns inget att välja på. Jag slog till! Efter en sväng in till godisaffären tågade jag backarna upp till barndomshemmet, självlysande och euforisk. Mamma suckade och jag stängde in mig i mitt rum och försvann till ett svunnet England där en outsägligt smart herre löste den ena komplicerade kriminalgåtan efter den andra.
När jag i sinom tid läst alla 56 novellerna började jag fundera över författaren. Vilken enastående människa det måste vara som kunde skriva så extremt fiffiga berättelser. I förordet till mina böcker stod det helt kort att han var läkare. I band VIII av Kunskapens Bok tryckt 1952, det uppslagsverk som fanns i hemmet ,fanns en kort notis som berättade det nedslående faktum att han var död samt att han var engelsk författare, ursprungligen läkare, "vann hastigt oerhörd framgång" med sina böcker om Sherlock Holmes och mot slutet av sin levnad "verkade ivrigt för spiritismen".
Spiritismen?
Vad i all världen var det?
Jag slog upp "Spiritism" i band IX:
(lat. spir'itus, ande), ockult-religiös rörelse, som förfäktar tron på möjligheten av förbindelse mellan människorna och andevärlden. Många av de spiritistiska fenomenen (borddans, "andeknackningar" etc.) äro tvivelaktiga och ha flera gånger avslöjtas som rent bedrägeri från mediernas sida.
Men om nu själve Sherlock Homes skapare ivrigt verkade för spiritismen borde det väl finnas någon sanning i det? Sherlock Holmes som avslöjade sanningen ständigt och jämt, hans upphovsman kunde väl inte vara dummare? Åsså var sir Arthur faktiskt läkare - auktoritetstron var stark. Så om någon skulle kunna kontakta oss levande från andra sidan borde det väl vara han?
Jag försökte på olika vägar ta reda på vad det där med borddans innebar och på vilka sätt man skulle kunna kontakta en ande. Omgivningen var mycket ovillig till att bistå mig. Jag bestämde mig för att försöka helt själv, att bara genom att åkalla sir Arthurs ande i mörkret med tända stearinljus förmå honom att ta kontakt. En liten stund grubblade jag över att han antagligen skulle prata engelska och det hade jag bara läst i drygt ett år, risken var uppenbar att jag inte skulle förstå denne lärde man. Det fick väl lösa sig, så en kväll försnillade jag listigt några stearinljus och en tändsticksask från kökslådorna, stängde in mig i mitt rum, fällde persiennerna, tände ljusen, släckte lampan, satte mig på golvet och stirrade in i ljuslågorna medan jag mässade: sir Arthur Conan Doyle, sir Arthur Conan Doyle, sir Arthur Conan Doyle...
Då... ett vinddrag svepte genom rummet... en röst hördes...
- Men vad i alla dagar gör du, har du tänt ljus, ska du bränna upp oss allihop, ja, jag tror jag blir tokig, du har så mycket konstiga idéer.
Som den uppmärksamme läsaren nog redan anat var detta inte sir Arthur Conan Doyles ande.
Nej, det var förstås min nyttofixerade moder som avstyrde seansen utan prut. Sir Arthur Conan Doyle och jag har således aldrig träffats. Men han är absolut med mig fortfarande och genom att läsa berättelserna om Sherlock Holmes fick jag även en smitta av den gode doktorn; svårartad och kronisk anglofili som förstärkts av några andra vänner som t.ex. Agatha Christie.
Med tiden har jag lärt mig allt mer om min vän, mycket via nätet. Så här skriver den svenske deckarförfattaren K.Arne Blom
Sherlock Holmes skapare , sir Arthur Conan Doyle ,1859 - 1930, var ett märkligt geni med många strängar på sin lyra. Han var en erkänt skicklig doktor. En kunnig historiker och författare av historiska romaner. En pionjär inom sportens värld, som vurmade för bilsport och slalom. En duktig skytt och god boxare. En framstående fotbollsspelare.Expert på militära frågor. Brottsexpert, som lyckades få oskyldigt anklagade frigivna. Han rusade in i ålderdomen med sådan fart att han aldrig hann bromsa. K Arne Blom gör även jämförelser mellan sir Arthur Conan Doyle och Ernest Hemingway.
Vilken lirare, min kompis sir Arthur Conan Doyle!
Min vänskap med sir Arthur Conan Doyle inleddes genom att jag vid 11 års ålder för första gången besökte bokrean i den pyttelilla bokhandel som fanns i det jämtländska samhälle där jag växte upp. Det var på den tiden bokhandlarna reade sina lager och fynd kunde göras. Jag var en trogen kund i nämnda bokhandel eftersom jag sparade till och köpte varje ny Kitty-bok som kom ut. Mamma suckade varje gång som jag kom hem med ett nyförvärv:
- Kan du inte köpa något nyttigt istället för böcker?
Nå , locktonerna från böckernas värld ljöd starkare än mammas suckar. Att ha upptäckt bokrean var näst intill samma lyckoupplevelse som när jag upptäckte ortens bibliotek .
Jag rotade omkring bland romaner, diktsamlingar, reseskildringar och ungdomsböcker i den dammdoftande bokhandeln och fick plötsligt tag i två volymer, med den för en Kittyfantast kittlande titeln: "Mästerdetektiven Sherlock Holmes I och II".
Jag hade ingen aning om vem Sherlock Holmes var - men Mästerdetektiv... Två tjocka böcker... för den oerhörda summan av 17.50 skulle jag kunna bli ägare till dessa. I dagens penningvärde motsvarar det ungefär 200 kronor. Hela sparkapitalet! Det fanns inget att välja på. Jag slog till! Efter en sväng in till godisaffären tågade jag backarna upp till barndomshemmet, självlysande och euforisk. Mamma suckade och jag stängde in mig i mitt rum och försvann till ett svunnet England där en outsägligt smart herre löste den ena komplicerade kriminalgåtan efter den andra.
När jag i sinom tid läst alla 56 novellerna började jag fundera över författaren. Vilken enastående människa det måste vara som kunde skriva så extremt fiffiga berättelser. I förordet till mina böcker stod det helt kort att han var läkare. I band VIII av Kunskapens Bok tryckt 1952, det uppslagsverk som fanns i hemmet ,fanns en kort notis som berättade det nedslående faktum att han var död samt att han var engelsk författare, ursprungligen läkare, "vann hastigt oerhörd framgång" med sina böcker om Sherlock Holmes och mot slutet av sin levnad "verkade ivrigt för spiritismen".
Spiritismen?
Vad i all världen var det?
Jag slog upp "Spiritism" i band IX:
(lat. spir'itus, ande), ockult-religiös rörelse, som förfäktar tron på möjligheten av förbindelse mellan människorna och andevärlden. Många av de spiritistiska fenomenen (borddans, "andeknackningar" etc.) äro tvivelaktiga och ha flera gånger avslöjtas som rent bedrägeri från mediernas sida.
Men om nu själve Sherlock Homes skapare ivrigt verkade för spiritismen borde det väl finnas någon sanning i det? Sherlock Holmes som avslöjade sanningen ständigt och jämt, hans upphovsman kunde väl inte vara dummare? Åsså var sir Arthur faktiskt läkare - auktoritetstron var stark. Så om någon skulle kunna kontakta oss levande från andra sidan borde det väl vara han?
Jag försökte på olika vägar ta reda på vad det där med borddans innebar och på vilka sätt man skulle kunna kontakta en ande. Omgivningen var mycket ovillig till att bistå mig. Jag bestämde mig för att försöka helt själv, att bara genom att åkalla sir Arthurs ande i mörkret med tända stearinljus förmå honom att ta kontakt. En liten stund grubblade jag över att han antagligen skulle prata engelska och det hade jag bara läst i drygt ett år, risken var uppenbar att jag inte skulle förstå denne lärde man. Det fick väl lösa sig, så en kväll försnillade jag listigt några stearinljus och en tändsticksask från kökslådorna, stängde in mig i mitt rum, fällde persiennerna, tände ljusen, släckte lampan, satte mig på golvet och stirrade in i ljuslågorna medan jag mässade: sir Arthur Conan Doyle, sir Arthur Conan Doyle, sir Arthur Conan Doyle...
Då... ett vinddrag svepte genom rummet... en röst hördes...
- Men vad i alla dagar gör du, har du tänt ljus, ska du bränna upp oss allihop, ja, jag tror jag blir tokig, du har så mycket konstiga idéer.
Som den uppmärksamme läsaren nog redan anat var detta inte sir Arthur Conan Doyles ande.
Nej, det var förstås min nyttofixerade moder som avstyrde seansen utan prut. Sir Arthur Conan Doyle och jag har således aldrig träffats. Men han är absolut med mig fortfarande och genom att läsa berättelserna om Sherlock Holmes fick jag även en smitta av den gode doktorn; svårartad och kronisk anglofili som förstärkts av några andra vänner som t.ex. Agatha Christie.
Med tiden har jag lärt mig allt mer om min vän, mycket via nätet. Så här skriver den svenske deckarförfattaren K.Arne Blom
Sherlock Holmes skapare , sir Arthur Conan Doyle ,1859 - 1930, var ett märkligt geni med många strängar på sin lyra. Han var en erkänt skicklig doktor. En kunnig historiker och författare av historiska romaner. En pionjär inom sportens värld, som vurmade för bilsport och slalom. En duktig skytt och god boxare. En framstående fotbollsspelare.Expert på militära frågor. Brottsexpert, som lyckades få oskyldigt anklagade frigivna. Han rusade in i ålderdomen med sådan fart att han aldrig hann bromsa. K Arne Blom gör även jämförelser mellan sir Arthur Conan Doyle och Ernest Hemingway.
Vilken lirare, min kompis sir Arthur Conan Doyle!
Nytt ämne till Annela: Starka , svarta känslor
Jag är SACOmedlem - förlåt mig!
Mina föräldrar var torparbarn, födda i familjer med många barn. Trots det lyckades min far utbilda sig till skogvaktare. En aktningsvärd prestation, inte minst ur ett ekonomiskt perspektiv. Då fanns det inte studielån och absolut ingen möjlighet till bistånd från familjen. Genom pappas extrajobb i skogen som kolare, skogsarbetare, flottare och mammas övernaturliga förmåga till att hushålla med pengarna tog de sig igenom kriget och utbildningsåren. Mamma lyckades t.o.m. spara av de pengar som kom henne och min syster till del när pappa låg i beredskapen.
1953 föddes jag in i en etablerad tjänstemannafamilj. Mamma var hemmafru, pappa som sagt skogvaktare. Det var helt självklart att jag skulle gå på gymnasiet och även "läsa vidare" eftersom jag ville det. Nu fanns det studielån. Efter 3 års studier vid en högskola var jag 1976 familjens och släktens första akademiker. För något år sedan betalade jag det sista på mitt studielån.
Jag har ett starkt samhällsengagemang och dito intresse för frågor som jämställdhet, solidaritet, demokrati. Jag är fackligt ansluten, ända sedan jag började arbeta. På 1970-talet väcktes mitt politiska intresse och jag gjorde som Mona Sahlin - jag "gick med i Olof Palme". Hans internationella engagemang, hans lysande, skarpa tal svarade mot den brand jag hade i mitt eget unga sinne. Men det fungerade inte att vara SACO-medlem och jobba partipolitiskt inom socialdemokratin. Man gilldes inte.
Jag avvecklade mig själv ur partipolitiken men engagemanget i frågorna har bestått. Tänkte att med tiden ska väl detta med utbildning inte längre vara en black om foten för ett politiskt aktivt engagemang. Folkhemstanken och klasskampen innehåller ju även idéer om allas lika möjligheter till utbildning. Det är därför vi idag har 9-årig grundskola, 3-årigt gymnasium och studielånsmöjligheter för högre studier för alla. För att den delen av medborgarrätten inte ska heta pengar.
Så läser jag idag en recension av "Klass och Kön", en skrift utgiven av LO. Recensionen eller reflektionerna är skrivna av chefredaktören för Kommunalarbetaren, Liv Beckström. Ett avsnitt lyder så här:
Men att LO-kvinnor ska tjäna som LO män är förstås inte nog, även om det är ett rejält kliv i rätt riktning. Kvinnor och män måste bli jämställda på hela arbetsmarknaden. Och LO-kvinnor kan behöva utjämna även utanför sin egen organisation: Att LO-kvinnor tjänar mycket mindre än TCO-kvinnor och Saco-kvinnor behöver också problematiseras, när vi diskuterar lönekamp och feminism.
Tjena! Då är det fortfarande så att utbildning är en black om foten, nu även i den feministiska kampen. Grattis till denna manifestation av systerskap. Sisters are doing it for themselves men bara om man hör till rätt fackförbund?
För vad är det här med klass idag, egentligen? LO-anslutna, TCO-anslutna, SACO-anslutna är alla löntagare. Vi säljer vårt arbete till en arbetsgivare. Otroligt många säljer sitt arbete till offentliga sektorn dvs oss själva, skattebetalarna. Är jag en mindre godkänd arbetare/löntagare om jag är högskoleutbildad förskollärare och arbetar på en fristående förskola, än om jag efter gymnasiet börjar jobba inom pappersindustrin? I båda fallen har man en privat arbetsgivare som tar hand om eventuell vinst av verksamheten. Om det är lönenivåerna som är klassdefinierande så tjänar mansdominerade LO-grupper emellanåt mer än kvinnodominerade TCO- och SACO-grupper. Arbetslösa akademiker släpar på gigantiska studieskulder och är därmed minst lika fattiga som vilken annan arbetslös person som helst - är de fortfarande någon sorts medelklass eller t.o.m. överklass pga att de är akademiker?
När högre utbildning blir helt gratis, det vill säga när den studerande får studielön istället för studielån då kan vi börja snacka om löneläget på det sätt som Liv Beckström efterfrågar. Tills dess tror jag att vi har full huggning med att få kvinnolönerna i alla fackförbund att ligga på samma nivå som manslönerna i respektive förbund. Det är för j-igt att vård- och omsorgsyrkena betalas så uselt - det måste väl även Metallarbetarförbundet tycka? Eller är det för svåra matcher att gå? Är det enklare för Kommunal att rikta blickarna mot kvinnor i andra fackförbund?
Ett av vårt samhälles mest oroande problem är den stora ungdomsarbetslösheten. Sverige har förlorat en mängd jobb från och med 1990-talet, jobb som inte krävde särskild utbildning, jobb som ofta blev vägen in på arbetsmarknaden för unga människor. Sverige har också fått nya jobb men det är jobb som kräver utbildning och särskild kompetens. Det har blivit svårare för ungdomar att få ett första jobb. En viss grupp ungdomar kommer troligen inte att överhuvudtaget komma in på arbetsmarknaden. Någonsin. Det finns omfattande undersökningar som visar på detta. OBS! Länken går till en pdf-fil!
Den grupp det gäller är de ungdomar som inte har fullgjort gymnasiet. Arbetsgivarna är inte intresserade om man saknar gymnasiekompetens. Den gruppen är stor. I runda tal 20 000 av eleverna i varje årskull (på drygt 100 000 elever) avbryter gymnasiestudierna i förtid, eller påbörjar aldrig gymnasieskolan. Handikappet av avbrutna studier är i många fall livslångt, med både svårigheter att få arbete och försämrade karriärmöjligheter.
Orsakerna till detta är naturligtvis många och det är väldigt enkelt att skylla på skolan. Men det finns andra faktorer. T.ex. attityder till skola och utbildning i familjer och det omgivande samhället. Om alla i samhället förstod och uppskattade utbildningens betydelse och påtalade det högt och ljudligt är jag övertygad om att vi skulle påverka de negativa attityderna i rätt riktning. Så kom igen LO! Stå upp för vikten av utbildning i dagens samhälle till fromma för våra barns och ungdomars framtid. Jag lovar då att fortsätta gå i demonstrationerna som kräver höjda, rättvisa löner för Kommunals medlemmar - så SACO-medlem jag är.
1953 föddes jag in i en etablerad tjänstemannafamilj. Mamma var hemmafru, pappa som sagt skogvaktare. Det var helt självklart att jag skulle gå på gymnasiet och även "läsa vidare" eftersom jag ville det. Nu fanns det studielån. Efter 3 års studier vid en högskola var jag 1976 familjens och släktens första akademiker. För något år sedan betalade jag det sista på mitt studielån.
Jag har ett starkt samhällsengagemang och dito intresse för frågor som jämställdhet, solidaritet, demokrati. Jag är fackligt ansluten, ända sedan jag började arbeta. På 1970-talet väcktes mitt politiska intresse och jag gjorde som Mona Sahlin - jag "gick med i Olof Palme". Hans internationella engagemang, hans lysande, skarpa tal svarade mot den brand jag hade i mitt eget unga sinne. Men det fungerade inte att vara SACO-medlem och jobba partipolitiskt inom socialdemokratin. Man gilldes inte.
Jag avvecklade mig själv ur partipolitiken men engagemanget i frågorna har bestått. Tänkte att med tiden ska väl detta med utbildning inte längre vara en black om foten för ett politiskt aktivt engagemang. Folkhemstanken och klasskampen innehåller ju även idéer om allas lika möjligheter till utbildning. Det är därför vi idag har 9-årig grundskola, 3-årigt gymnasium och studielånsmöjligheter för högre studier för alla. För att den delen av medborgarrätten inte ska heta pengar.
Så läser jag idag en recension av "Klass och Kön", en skrift utgiven av LO. Recensionen eller reflektionerna är skrivna av chefredaktören för Kommunalarbetaren, Liv Beckström. Ett avsnitt lyder så här:
Men att LO-kvinnor ska tjäna som LO män är förstås inte nog, även om det är ett rejält kliv i rätt riktning. Kvinnor och män måste bli jämställda på hela arbetsmarknaden. Och LO-kvinnor kan behöva utjämna även utanför sin egen organisation: Att LO-kvinnor tjänar mycket mindre än TCO-kvinnor och Saco-kvinnor behöver också problematiseras, när vi diskuterar lönekamp och feminism.
Tjena! Då är det fortfarande så att utbildning är en black om foten, nu även i den feministiska kampen. Grattis till denna manifestation av systerskap. Sisters are doing it for themselves men bara om man hör till rätt fackförbund?
För vad är det här med klass idag, egentligen? LO-anslutna, TCO-anslutna, SACO-anslutna är alla löntagare. Vi säljer vårt arbete till en arbetsgivare. Otroligt många säljer sitt arbete till offentliga sektorn dvs oss själva, skattebetalarna. Är jag en mindre godkänd arbetare/löntagare om jag är högskoleutbildad förskollärare och arbetar på en fristående förskola, än om jag efter gymnasiet börjar jobba inom pappersindustrin? I båda fallen har man en privat arbetsgivare som tar hand om eventuell vinst av verksamheten. Om det är lönenivåerna som är klassdefinierande så tjänar mansdominerade LO-grupper emellanåt mer än kvinnodominerade TCO- och SACO-grupper. Arbetslösa akademiker släpar på gigantiska studieskulder och är därmed minst lika fattiga som vilken annan arbetslös person som helst - är de fortfarande någon sorts medelklass eller t.o.m. överklass pga att de är akademiker?
När högre utbildning blir helt gratis, det vill säga när den studerande får studielön istället för studielån då kan vi börja snacka om löneläget på det sätt som Liv Beckström efterfrågar. Tills dess tror jag att vi har full huggning med att få kvinnolönerna i alla fackförbund att ligga på samma nivå som manslönerna i respektive förbund. Det är för j-igt att vård- och omsorgsyrkena betalas så uselt - det måste väl även Metallarbetarförbundet tycka? Eller är det för svåra matcher att gå? Är det enklare för Kommunal att rikta blickarna mot kvinnor i andra fackförbund?
Ett av vårt samhälles mest oroande problem är den stora ungdomsarbetslösheten. Sverige har förlorat en mängd jobb från och med 1990-talet, jobb som inte krävde särskild utbildning, jobb som ofta blev vägen in på arbetsmarknaden för unga människor. Sverige har också fått nya jobb men det är jobb som kräver utbildning och särskild kompetens. Det har blivit svårare för ungdomar att få ett första jobb. En viss grupp ungdomar kommer troligen inte att överhuvudtaget komma in på arbetsmarknaden. Någonsin. Det finns omfattande undersökningar som visar på detta. OBS! Länken går till en pdf-fil!
Den grupp det gäller är de ungdomar som inte har fullgjort gymnasiet. Arbetsgivarna är inte intresserade om man saknar gymnasiekompetens. Den gruppen är stor. I runda tal 20 000 av eleverna i varje årskull (på drygt 100 000 elever) avbryter gymnasiestudierna i förtid, eller påbörjar aldrig gymnasieskolan. Handikappet av avbrutna studier är i många fall livslångt, med både svårigheter att få arbete och försämrade karriärmöjligheter.
Orsakerna till detta är naturligtvis många och det är väldigt enkelt att skylla på skolan. Men det finns andra faktorer. T.ex. attityder till skola och utbildning i familjer och det omgivande samhället. Om alla i samhället förstod och uppskattade utbildningens betydelse och påtalade det högt och ljudligt är jag övertygad om att vi skulle påverka de negativa attityderna i rätt riktning. Så kom igen LO! Stå upp för vikten av utbildning i dagens samhälle till fromma för våra barns och ungdomars framtid. Jag lovar då att fortsätta gå i demonstrationerna som kräver höjda, rättvisa löner för Kommunals medlemmar - så SACO-medlem jag är.
Bosse Ringholm uttalar sig om utnämningspolitiken
Ikväll hörde jag Bosse Ringholm förklara varför höga tjänster som verkschefer, ambassadörer och liknande inte kan annonseras ut och öppnas för ansökningar. Det var ungefär så här han sa:
"Då skulle man sannolikt inte få de allra bästa. En del kvalificerade vill inte visa sin nuvarande arbetsgivare att de söker andra jobb. Därför är det bra att vi kan välja från ett bredare perspektiv"
Eftersom dessa poster går till överblivna politiker av olika kulörer, dock flest socialdemokrater (54 %) måste man som vanlig dödlig förstå uttalandet som att de bästa och mest kvalificerade människorna i detta land är politikerna.
"Då skulle man sannolikt inte få de allra bästa. En del kvalificerade vill inte visa sin nuvarande arbetsgivare att de söker andra jobb. Därför är det bra att vi kan välja från ett bredare perspektiv"
Eftersom dessa poster går till överblivna politiker av olika kulörer, dock flest socialdemokrater (54 %) måste man som vanlig dödlig förstå uttalandet som att de bästa och mest kvalificerade människorna i detta land är politikerna.
Två Taube och en Bellmans skiva har kommit!
Nu har jag spelat och spelat min senast inköpta cd : "Varken byxor, rock eller skor" - Taube och Bellman i friska arrangemang framförda av den unga och energiska gruppen "Två Taube och en Bellman".
Det är ett lite ovanligt urval av låtar och annorlunda arrangemang än vad man är van att höra. De textar dessutom otroligt bra så mina halvgamla öron hör all text vilket ju är synnerligen trevligt , inte minst i vissammanhang där texten är helt central.
Jag har sett dem live och det var ett uppfriskande framträdande, kan jag säga. Stämsång, som sagt roliga arrangemang, gitarr, bas, ukulele, irländsk tennflöjt, rymtägg är det konceptet bygger på. I somras framträdde de på de stora Taubespelen på Flatön, Sveriges största Taubefestival med 6000 personer i publiken.
Jag beställde skivan via denna adress jonnygladh@hotmail.com som jag hittade på deras hemsida där man kan läsa mer om gruppen.
Jag tycker att det är väldigt roligt att unga människor tar tag i nationalskalderna och gör dem till sina utan att vare sig förgripa sig på materialet i någon sorts moderniseringsnit eller vara alltför vördnadsfulla och härma andra mer etablerade Taube- och Bellmantolkare.
Det är ett lite ovanligt urval av låtar och annorlunda arrangemang än vad man är van att höra. De textar dessutom otroligt bra så mina halvgamla öron hör all text vilket ju är synnerligen trevligt , inte minst i vissammanhang där texten är helt central.
Jag har sett dem live och det var ett uppfriskande framträdande, kan jag säga. Stämsång, som sagt roliga arrangemang, gitarr, bas, ukulele, irländsk tennflöjt, rymtägg är det konceptet bygger på. I somras framträdde de på de stora Taubespelen på Flatön, Sveriges största Taubefestival med 6000 personer i publiken.
Jag beställde skivan via denna adress jonnygladh@hotmail.com som jag hittade på deras hemsida där man kan läsa mer om gruppen.
Jag tycker att det är väldigt roligt att unga människor tar tag i nationalskalderna och gör dem till sina utan att vare sig förgripa sig på materialet i någon sorts moderniseringsnit eller vara alltför vördnadsfulla och härma andra mer etablerade Taube- och Bellmantolkare.
Bloggrelationer
En helt oväntad effekt av bloggandet är hur mycket , egentligen helt anonyma, människor kommit att betyda för mig.
Hur bekymrad jag blir, när någon vars blogg jag följt plötsligt tystnar.
Hur jag kan gå omkring och klura på problem som någon skrivit om, har jag något att bidra med till lösning?
Hur jag i mataffären kan komma på något recept som jag läst hos någon, handla ingredienserna och tänka på bloggaren som delat med sig av detta.
Hur berörd jag blir av andras livsöden och hur mycket av igenkännande i den känslomässiga beskrivningen det finns, även om situationen i sig kanske är olika.
Hur tron på människan stärks av att läsa alla dessa kloka, roliga, insiktsfulla, intressanta inlägg - som en stark motvikt till all eländig medierapportering där det bara handlar om skräck, terror, och människans uselhet i samma höga tonläge. Björn Borgs självförvållade taskiga ekonomi får samma krigsrubriker som galna kosjukan och terrordåd.
Ja visst finns det bloggar som innehåller en massa ondsinta saker men dessa lämnar jag därhän. De som skriver sånt har väl nåt behov de försöker fylla. Lite synd om dem, är det nog. Oförmåga att debattera utan att kasta skit, oförmåga att formulera sig utan att använda grovt språk, oförmåga att hitta intressanta ämnen utan att gräva i skvallerträsket - visst är det fattigt.
Just nu
sänder jag varma tankar till Rut som drabbats av en liten stroke och ligger på rehabavdelning. Rut 90 år ,som skriver om allt möjligt i sin blogg. Hon har via ombud i bloggen hälsat att hon kommer tillbaka. Vi är många som hoppas på det.
Hur bekymrad jag blir, när någon vars blogg jag följt plötsligt tystnar.
Hur jag kan gå omkring och klura på problem som någon skrivit om, har jag något att bidra med till lösning?
Hur jag i mataffären kan komma på något recept som jag läst hos någon, handla ingredienserna och tänka på bloggaren som delat med sig av detta.
Hur berörd jag blir av andras livsöden och hur mycket av igenkännande i den känslomässiga beskrivningen det finns, även om situationen i sig kanske är olika.
Hur tron på människan stärks av att läsa alla dessa kloka, roliga, insiktsfulla, intressanta inlägg - som en stark motvikt till all eländig medierapportering där det bara handlar om skräck, terror, och människans uselhet i samma höga tonläge. Björn Borgs självförvållade taskiga ekonomi får samma krigsrubriker som galna kosjukan och terrordåd.
Ja visst finns det bloggar som innehåller en massa ondsinta saker men dessa lämnar jag därhän. De som skriver sånt har väl nåt behov de försöker fylla. Lite synd om dem, är det nog. Oförmåga att debattera utan att kasta skit, oförmåga att formulera sig utan att använda grovt språk, oförmåga att hitta intressanta ämnen utan att gräva i skvallerträsket - visst är det fattigt.
Just nu
sänder jag varma tankar till Rut som drabbats av en liten stroke och ligger på rehabavdelning. Rut 90 år ,som skriver om allt möjligt i sin blogg. Hon har via ombud i bloggen hälsat att hon kommer tillbaka. Vi är många som hoppas på det.
Har du för många böcker? Släpp dem fria!
Svenska Dagbladet skriver idag om Bokbytare gör gerillasatsning. Det handlar om ett roligt sätt att låta utlästa böcker gå vidare till nya läsare. Så här går det till enligt SvD:
gå in på http://www.bookcrossing.com/ registrera dig själv och boken, tillsammans med en kommentar om den. Då får du ett id-nummer (BCID, Bookcrossing ID-number) som du fyller i på etiketten som du skriver ut från hemsidan. Stoppa etiketten i boken som du sedan ger till en vän eller lägger på valfri plats, så ska nästa person förhoppningsvis läsa, registrera och skicka den vidare.
Om boken sedan hittas av någon som fortsätter registrera och skicka den vidare kan man följa bokens öden via sajten. Kul va'?
gå in på http://www.bookcrossing.com/ registrera dig själv och boken, tillsammans med en kommentar om den. Då får du ett id-nummer (BCID, Bookcrossing ID-number) som du fyller i på etiketten som du skriver ut från hemsidan. Stoppa etiketten i boken som du sedan ger till en vän eller lägger på valfri plats, så ska nästa person förhoppningsvis läsa, registrera och skicka den vidare.
Om boken sedan hittas av någon som fortsätter registrera och skicka den vidare kan man följa bokens öden via sajten. Kul va'?
