Lyxiga skor
Såg dokumentären om högklackade skor ikväll. Själv skulle jag behöva både stödhjul och rullator för att hålla balansen på dessa svindlande höga klackar. Så det får vara - hur snyggt det än är.
Men det finns ett par som jag skulle kunna tänka mig att träna upp mig på. De ultimata skorna att ha när man ska förhandla eller meddela impopulära beslut.
Men det finns ett par som jag skulle kunna tänka mig att träna upp mig på. De ultimata skorna att ha när man ska förhandla eller meddela impopulära beslut.
Utmattad
Jag är utmattad. Jag har semester. Jag går på en kreativitetskurs.
Jag utför koncentrationsövningar hela dagarna. Tre dagar kvar. Huvudet är redan alldeles tomt.
Om det enorma tomrum som uppstått i mitt huvud, fylls av motsvarande kreativa tankar och dito kraft när kursen är slut kommer jag, innan sommaren är slut, antagligen att
* skriva en boksvit som kommer att få Prousts "På spaning efter den tid som flytt" att framstå som en blogg
* måla penslarna av samtliga impressionister,
* väva gobelänger som får Bayeuxtapeten att framstå som trollväv på dagis
* ta itu med mitt boende så det inte längre är ett fall för "Extreme Home Makeover" i kombination med "Rent hus" utan kommer att rankas som numero uno bland minimalistiska inredningsarkitekter
* anlägga en trädgård i stil med Versailles (bara jag får bostadsrättsföreningens styrelse med på det)
* tävla i och vinna Årets kock, Idol, Floor Filler och Världens starkaste man.
Jag är utmattad. Jag har semester. Jag går på en kreativitetskurs...
Jag utför koncentrationsövningar hela dagarna. Tre dagar kvar. Huvudet är redan alldeles tomt.
Om det enorma tomrum som uppstått i mitt huvud, fylls av motsvarande kreativa tankar och dito kraft när kursen är slut kommer jag, innan sommaren är slut, antagligen att
* skriva en boksvit som kommer att få Prousts "På spaning efter den tid som flytt" att framstå som en blogg
* måla penslarna av samtliga impressionister,
* väva gobelänger som får Bayeuxtapeten att framstå som trollväv på dagis
* ta itu med mitt boende så det inte längre är ett fall för "Extreme Home Makeover" i kombination med "Rent hus" utan kommer att rankas som numero uno bland minimalistiska inredningsarkitekter
* anlägga en trädgård i stil med Versailles (bara jag får bostadsrättsföreningens styrelse med på det)
* tävla i och vinna Årets kock, Idol, Floor Filler och Världens starkaste man.
Jag är utmattad. Jag har semester. Jag går på en kreativitetskurs...
Sjung och le och lev längre
I Norge har man studerat kulturens inverkan på hälsan, ett treårigt projekt om kopplingarna mellan kultur och hälsa. Resultaten är lovande för alla tanter - det är ju vi medelålders tanter som är de största kulturkonsumenterna enligt all statistik:
"Musikk, sang, dans, drama, bilde, litteratur, og friluftsliv gjør oss friskere, gir oss et lengre liv og en bedre livskvalitet. Deltagelse gir bla. en lavere dødlighet i aldersgruppen opp til 70 år og jo oftere man deltar desto større positiv effekt vil man få."
Kulturarbetare borde alltså ses som friskvårdare och uppbära grundlön från samhället samt få skattelättnader i stil med det system som Irland har.
"Musikk, sang, dans, drama, bilde, litteratur, og friluftsliv gjør oss friskere, gir oss et lengre liv og en bedre livskvalitet. Deltagelse gir bla. en lavere dødlighet i aldersgruppen opp til 70 år og jo oftere man deltar desto større positiv effekt vil man få."
Kulturarbetare borde alltså ses som friskvårdare och uppbära grundlön från samhället samt få skattelättnader i stil med det system som Irland har.
Frankensteinjournalistik eller hur Tone blir makthavare
Avstängningen av meterologen Tone fyller fortfarande både spalter och bloggar. Nu har Anders Karlsson i Gävle (som jag tror är en av de andra meterologerna på tv4) startat en namninsamling på nätet till stöd. Drygt 250 namn hade man fått ihop men sedan Aftonbladet igår publicerat adressen till sajten har drygt 2000 skrivit på för att ge sitt stöd till denna angelägna sak.
(Ett 100-tal personer bevistade manifestationen mot hedersvåld i Stockholm till minne av Fadime och Pela och till stöd för de 100 000 flickor som lever i förtryck)
Uppenbarligen är namninsamlingar i tiden, för någon driftig person har startat sajten namninsamling.se där man gratis kan lägga upp sitt upprop. Antagligen räknar sajtägaren med att sajten ska bli attraktiv för sponsorer och annonsörer.
Kan man sedan bara marknadsföra sin namninsamling via media så får man antagligen ihop ett tillräckligt stort antal namn för att själv till slut hamna i någon eftertraktad tv-soffa. Men marknadsföringen hänger ihop med om du redan har en ingång i medievärlden. Annars är du bara en "bonnläpp från Tidaholm" som Galenskaprna och After Shave sjunger, oavsett hur angelägen din fråga är.
Ingången till medievärlden är A och O för att bli en pseudokändis med position och stora inkomster som mål. Jag är innerligt trött på denna Frankensteinjournalistik. Media skapar sina kändisar, sina Frankensteins monster i symbios. Kändiskandidaten måste uppfylla ett enda krav: jobba på TV. Radio är en plantskola
Kandidatens väg till kändisskapet går från ett vanligt journalistjobb , till radion, därifrån med varierande resultat till tv, oavsett kvalitet på insatsen hypas personen i sig i tidningarna och blir sedan ombedd att varal deltagare i olika underhållningsprogram, se'n går det fort, kandidaten låter sig fotograferas på en och annan kändispremiär och blir hett namn i nöjesjournalistiken, sedan är steget inte långt till makthavarjobbet i mediebranschen.
Det är alltså inte alls synd om Tone. Tone finns redan som namn på svenska Wikipedia och har chattat med Aftonbladets läsare, deltagit i Let's dance osv. Hon kommer att bli större än störst inom mediebranschen innan allt är klart. Redan har erbjudanden kommit från hemlandet Norge. Norska Schibsted äger, helt eller delvis, följande företag: Aftonbladet, Aftenposten, Avis1, Sandrews Metronome, Svenska Dagbladet, TV4, norska TV2 och Verdens Gang.
(Ett 100-tal personer bevistade manifestationen mot hedersvåld i Stockholm till minne av Fadime och Pela och till stöd för de 100 000 flickor som lever i förtryck)
Uppenbarligen är namninsamlingar i tiden, för någon driftig person har startat sajten namninsamling.se där man gratis kan lägga upp sitt upprop. Antagligen räknar sajtägaren med att sajten ska bli attraktiv för sponsorer och annonsörer.
Kan man sedan bara marknadsföra sin namninsamling via media så får man antagligen ihop ett tillräckligt stort antal namn för att själv till slut hamna i någon eftertraktad tv-soffa. Men marknadsföringen hänger ihop med om du redan har en ingång i medievärlden. Annars är du bara en "bonnläpp från Tidaholm" som Galenskaprna och After Shave sjunger, oavsett hur angelägen din fråga är.
Ingången till medievärlden är A och O för att bli en pseudokändis med position och stora inkomster som mål. Jag är innerligt trött på denna Frankensteinjournalistik. Media skapar sina kändisar, sina Frankensteins monster i symbios. Kändiskandidaten måste uppfylla ett enda krav: jobba på TV. Radio är en plantskola
Kandidatens väg till kändisskapet går från ett vanligt journalistjobb , till radion, därifrån med varierande resultat till tv, oavsett kvalitet på insatsen hypas personen i sig i tidningarna och blir sedan ombedd att varal deltagare i olika underhållningsprogram, se'n går det fort, kandidaten låter sig fotograferas på en och annan kändispremiär och blir hett namn i nöjesjournalistiken, sedan är steget inte långt till makthavarjobbet i mediebranschen.
Det är alltså inte alls synd om Tone. Tone finns redan som namn på svenska Wikipedia och har chattat med Aftonbladets läsare, deltagit i Let's dance osv. Hon kommer att bli större än störst inom mediebranschen innan allt är klart. Redan har erbjudanden kommit från hemlandet Norge. Norska Schibsted äger, helt eller delvis, följande företag: Aftonbladet, Aftenposten, Avis1, Sandrews Metronome, Svenska Dagbladet, TV4, norska TV2 och Verdens Gang.
7 år sedan Pela mördades
På midsommarafton är det 7 år sedan Pela mördades. Ett hedersrelaterat brott. Ny forskningsrapport visar att 100 000 flickor lever i hederskulturer i Sverige idag.
100 000 flickor som lever instängda i sina familjer och riskerar livet om de försöker leva ett eget liv efter egna val.
100 000 individer!
Flickorna är mest utsatta men även pojkar lever under samma förtryck så siffran är ännu större.
Inte något litet marginellt problem. Fullständigt oacceptabelt.
Sara Mohammad är ordförande i riksföreningen ”Glöm aldrig Pela och Fadime”. Hon säger till Aftonbladet:
– Problemet är mycket bredare än vad det pratas om. Det finns vissa grupper av tjejer som har vant sig vid förtrycket. Sedan finns det vissa som är emot det men som ändå försvara invandrare som grupp eftersom de vill undvika diskussioner som kan leda till rasism. Men jag tycker att det blir en omvänd rasism. Man låter flickor från andra kulturer behandlas illa bara för att de kommer från andra länder.
Det finns ingenting att diskutera i detta. Förtryck är fel. Stå upp för alla individers rätt att välja och utforma sina liv själva.
Saknar du argument och går vilse i PK-debatten? Läs mitt inlägg om Unni Wikans bok "En fråga om heder".
100 000 flickor som lever instängda i sina familjer och riskerar livet om de försöker leva ett eget liv efter egna val.
100 000 individer!
Flickorna är mest utsatta men även pojkar lever under samma förtryck så siffran är ännu större.
Inte något litet marginellt problem. Fullständigt oacceptabelt.
Sara Mohammad är ordförande i riksföreningen ”Glöm aldrig Pela och Fadime”. Hon säger till Aftonbladet:
– Problemet är mycket bredare än vad det pratas om. Det finns vissa grupper av tjejer som har vant sig vid förtrycket. Sedan finns det vissa som är emot det men som ändå försvara invandrare som grupp eftersom de vill undvika diskussioner som kan leda till rasism. Men jag tycker att det blir en omvänd rasism. Man låter flickor från andra kulturer behandlas illa bara för att de kommer från andra länder.
Det finns ingenting att diskutera i detta. Förtryck är fel. Stå upp för alla individers rätt att välja och utforma sina liv själva.
Saknar du argument och går vilse i PK-debatten? Läs mitt inlägg om Unni Wikans bok "En fråga om heder".
Väldigt varmt
Det går inte att sova när det är så här varmt. Men, nej jag klagar inte.
Går på shoppingrunda på nätet. Funderar på att köpa nya simfötter och dito glasögon.
Går på shoppingrunda på nätet. Funderar på att köpa nya simfötter och dito glasögon.
Friskvård i vilstol
Utslagen i vilstolen i skuggan har jag pendlat mellan aktiv vakenhet (när jag läst i deckaren jag lånat), sömn och ett slags meditativ halvdvala. Emellanåt har jag känt av något olustigt, något slags plikttänkande om att jag borde kanske ändå utföra någon lite nyttig syssla - inte bara ligga där, i vilstolen.
Men nu vet jag att bättre sysselsättning än denna kan jag inte ägna mig åt. Numera vetenskapligt bevisat.
Meditation sänker blodtryck och justerar såväl blodsocker som insulinnivåerna till hälsosamma sådana.
Amerikansk studie med 103 hjärtpatienter visar detta, enligt Vetenskapsradion i P1. Tyvärr vill inte webblogg släppa fram länkningsfunktionen just nu så ni får tro mig på mitt ord.
Så efter att ha förmedlat detta återvänder jag till min vilstol.
Men nu vet jag att bättre sysselsättning än denna kan jag inte ägna mig åt. Numera vetenskapligt bevisat.
Meditation sänker blodtryck och justerar såväl blodsocker som insulinnivåerna till hälsosamma sådana.
Amerikansk studie med 103 hjärtpatienter visar detta, enligt Vetenskapsradion i P1. Tyvärr vill inte webblogg släppa fram länkningsfunktionen just nu så ni får tro mig på mitt ord.
Så efter att ha förmedlat detta återvänder jag till min vilstol.
Omtankar
Omtankar fick jag som skrivarcirkelämne av Excessa.
Jag fick genast en mängd idéer om vad jag skulle kunna skriva om t.ex.
om en kvinna på en arbetsplats jag har viss insyn i, en kvinna som håller på att kväva sina arbetskamrater med sin ”omtanke”
eller vända på alltihop och skriva ”om tankar om” eller ”tankar om om inte fanns”
men så sökte jag på ordet
och den första sida jag fick träff på var en sida som förde mig flera år tillbaka i tiden till det år då jag följde en nära vän på hennes resa från cancerbeskedet till färdigbehandlad. Sidan jag hittade drevs av en annan cancersjuk kvinna som skrev dagbok på nätet under sin 6 år långa sjukdomstid. Den kvinnan gick bort för två år sedan. Hennes sida ligger kvar, menad som en minneslund. Jag följde hennes dagboksskrivande under den tiden min vän var sjuk. Minnen, tankar om livet och döden och vänskap sköljde fram när jag återsåg sidan.
Året min vän var sjuk var ett fruktansvärt men samtidigt väldigt rikt år. Min vän skrev dagbok på nätet under hela tiden och vi var många som medverkade via mail. Många nya kontakter knöts. Både de som var sjuka och vi som var såvitt-vi-visste-friska blev viktiga människor för varandra trots att det var en till största delen helt virtuell och anonym kontakt vi hade med min vän i centrum.
Mot slutet av min väns behandlingstid kom vi på att vi skulle fira med en Bröstdagboksfest när hennes behandling var avslutad. En fest till vilken alla som haft kontakt via dagboken var inbjudna. Frisk eller sjuk, anhörig, vän – alla var inbjudna. Ett tjugotal nappade .
En försommardag reste vi, kvinnor och män, unga och något äldre från Sveriges alla hörn till min väns hemort. Alla som tackat ja kom , alla utom en. En kvinna gick bort strax innan. Men på bordet tändes ett särskilt ljus, ett lila ljus för henne så vi var alla där.
Jag lånar det jag skrev till min vän efter festen för att försöka förmedla vad det var vi upplevde den kvällen.
"Jag har filosoferat här hemma och tänkt på vad jag fick vara med om igår. Det var otroligt roligt eftersom vi skrattade så mycket. Det var fantastiskt intressant eftersom det var så många verkligt goda samtal som pågick överallt och hela tiden. Det var enastående god mat. Det var underbar underhållning. Många fester kan vara på det viset.
Men!
Igår, låg i allt detta ett grundackord av stort allvar och mycket sorg som gjorde det till en upplevelse utöver allt annat jag erfarit. Detta möte fyllde mig med en förundran inför hur stort livet verkligen är och en djup respekt inför såväl sjuka som friska människors styrka.
Detta år har varit en resa för alla berörda och alla har vi haft olika våndor, fasor att möta och bemästra beroende på om man varit under behandling eller stått bredvid, nära eller längre ifrån. Och vi har alla utvecklats vilket för mig är själva meningen med livet, utveckling och växande.
Jag är djupt tacksam att jag fått följa dig på din resa trots att det stundtals varit otroligt smärtsamt. Och jag tror att det var det jag kände igår; tacksamhet.
Ylva Eggehorn har skrivit: Gud har utrustat oss med varandra.
Oavsett hur man förhåller sig till begreppet Gud så kändes det som att själva meningen med sentensen beskrev det vi upplevde igår."
Så mycket äkta omtanke och värme som vi delade under det året skulle jag önska att alla fick ta del av, helst utan lidandet men framför allt under den svåra tid som allvarlig sjukdom innebär. Det är inte enbart den sjuka som behöver omtanke. Anhöriga och vänner behöver också det. Det är svårt att stå bredvid.
Min vän mår idag alldeles förträffligt och allt är som det ska.
Ett nytt ämne skickas till Annaa Mattsson: Campingsemester
Om konsten att packa
Semestertider, restider... med det följer den ständiga våndan i att packa. Jag packar alltid för många saker, för mycket kläder. Beredd på allt från åska till driv-is. Använder hälften. Till det positiva kan dock räknas att jag sällan eller aldrig glömmer något.
Som ung eller åtminstone yngre läste jag mig vindögd på veckotidningarnas råd om att packa lätt. Fiffiga tips om hur en genomtänkt basgarderob enkelt kunde kombineras till att täcka alla upptänkliga behov. Jag vet att jag undrade redan då om de där käcka typerna som packade lätt aldrig spillde mat på sig, aldrig råkade ut för att blixtlåsen gick sönder i det enda paret byxor, aldrig blev svettiga eftersom de tydligen kunde företa månadslånga jorden-runt-resor med sin lätta packning.
Nu har jag i princip givit upp tankarna på att bli en packa-lätt-resenär. Jag får leva med mina kompletta resväskor. Detta ställningstagande gjorde jag när jag tagit del av en lista över en del av den utrustning Lord Byron medförde på sina resor i 1800-talets Europa. Se här, det kunde vara värre:
Sju betjänter
Fem vagnar
Nio hästar
En åsna
Två hundar
Två kattor
Tre påfåglar
Några höns
Alla sina böcker
En ordentlig uppsättning möbler
Som ung eller åtminstone yngre läste jag mig vindögd på veckotidningarnas råd om att packa lätt. Fiffiga tips om hur en genomtänkt basgarderob enkelt kunde kombineras till att täcka alla upptänkliga behov. Jag vet att jag undrade redan då om de där käcka typerna som packade lätt aldrig spillde mat på sig, aldrig råkade ut för att blixtlåsen gick sönder i det enda paret byxor, aldrig blev svettiga eftersom de tydligen kunde företa månadslånga jorden-runt-resor med sin lätta packning.
Nu har jag i princip givit upp tankarna på att bli en packa-lätt-resenär. Jag får leva med mina kompletta resväskor. Detta ställningstagande gjorde jag när jag tagit del av en lista över en del av den utrustning Lord Byron medförde på sina resor i 1800-talets Europa. Se här, det kunde vara värre:
Sju betjänter
Fem vagnar
Nio hästar
En åsna
Två hundar
Två kattor
Tre påfåglar
Några höns
Alla sina böcker
En ordentlig uppsättning möbler
Värmen
Observera att jag inte klagar. Jag bara noterar att värmen förhindrar mig från att tänka och formulera mig.
Men det gör ju ingenting.
" I att ingenting tänka och ingenting förstå,
däri ligger det mest glädjefyllda livet..."
Sofokles
Men det gör ju ingenting.
" I att ingenting tänka och ingenting förstå,
däri ligger det mest glädjefyllda livet..."
Sofokles
Kor kan bli farliga i grupp
Under Skåneresan besökte vi även Dag Hammarskjölds Backåkra en Skånegård i Hagestads naturreservat. På hemsidan skriver man att gården hade han skaffat för att ha någonstans att dra sig undan mellan de många uppdragen i olika delar av världen. Idag är den museum men också ”rastplats” för ledamöterna i Svenska Akademien.
Man åkte små slingriga vägar rätt ut i grönbetet och promenerade sista biten till gården. På ägorna ska det finnas en meditationsplats som vi ville besöka. Det var en vacker sommardag och ett antal besökare hade tagit med sig matsäckskorgar och satt i gröngräset på gårdstunet. Vi passerade dem i rask takt och nådde strax fram till en grind i ett stängsel. Någonstans på andra sidan grinden, på de vidsträckta ägorna skulle platsen vi sökte finnas. En pil med inskriften Meditationsplatsen pekade snett upp mot himlen. En stig ledde dock rakt fram över det svagt kulliga landskapet. Man såg inte vart den ledde. Vi blev lite osäkra och stannade vid grinden.
- Ja, det är väl bara att gå in och leta.
- Men vänta - vad är det där?
Det där visade sig vara fem hästar som betade en bit bort till vänster.
-Hmmm
Osäkra stod vi kvar.
- Nä men kolla där!
En boskapshjord rörde sig långsamt över kullen till höger. C:a 40 kor kom strosande i riktning mot oss.
- Ehum... det här betyder alltså att vi måste promenera rakt ut med hästar till vänster och kor till höger.
- Mmmm...
Tystnad.
Begrundan av situation.
Bakom oss följde matsäcksätarna vår beslutsvånda.
Så bröt en av oss tystnaden.
- Är du rädd för kor?
- Ja, lite
- Jag med!
- Vi vänder!
Så promenerade vi MYCKET raskt förbi matsäcksätarna.
MEN det var väl det jag visste. Vi var inte fega. Vi var kloka och omdömesgilla. För idag kan man i Aftonbladet läsa om några som jagades och till sist skadades av 40 kor!
Kor kan bli farliga i grupp, lyder bildtexten!
Man åkte små slingriga vägar rätt ut i grönbetet och promenerade sista biten till gården. På ägorna ska det finnas en meditationsplats som vi ville besöka. Det var en vacker sommardag och ett antal besökare hade tagit med sig matsäckskorgar och satt i gröngräset på gårdstunet. Vi passerade dem i rask takt och nådde strax fram till en grind i ett stängsel. Någonstans på andra sidan grinden, på de vidsträckta ägorna skulle platsen vi sökte finnas. En pil med inskriften Meditationsplatsen pekade snett upp mot himlen. En stig ledde dock rakt fram över det svagt kulliga landskapet. Man såg inte vart den ledde. Vi blev lite osäkra och stannade vid grinden.
- Ja, det är väl bara att gå in och leta.
- Men vänta - vad är det där?
Det där visade sig vara fem hästar som betade en bit bort till vänster.
-Hmmm
Osäkra stod vi kvar.
- Nä men kolla där!
En boskapshjord rörde sig långsamt över kullen till höger. C:a 40 kor kom strosande i riktning mot oss.
- Ehum... det här betyder alltså att vi måste promenera rakt ut med hästar till vänster och kor till höger.
- Mmmm...
Tystnad.
Begrundan av situation.
Bakom oss följde matsäcksätarna vår beslutsvånda.
Så bröt en av oss tystnaden.
- Är du rädd för kor?
- Ja, lite
- Jag med!
- Vi vänder!
Så promenerade vi MYCKET raskt förbi matsäcksätarna.
MEN det var väl det jag visste. Vi var inte fega. Vi var kloka och omdömesgilla. För idag kan man i Aftonbladet läsa om några som jagades och till sist skadades av 40 kor!
Kor kan bli farliga i grupp, lyder bildtexten!
Bjuden på lunch
Idag har jag ätit en enastående lunch på en fin restaurang. Blev bjuden på tre-rätterslunch på Domtrappkällaren i Uppsala. En restaurang i närheten av Domkyrkan. En restaurang med anor från 1200-talet. Rekommenderas starkt om man vill äta gott i fin miljö i Uppsala.
Detta åt vi idag:
Färsk sparris med hollandaise,toppad med laxrom
Färsk bräckt hälleflundra med ramslöksaioli och skaldjursolja och risotto
Rabarberpaj med vaniljglass
Kaffe med chokladbollar
Såååååååååååå gott alltihop. Perfekt tillagat. Snabb och vänlig betjäning.
Se'n var det lite kämpigt att mätt och pömsig, i värmen promenera uppför backen till slottet och vidare till bilen som var parkerad vid Botaniska Trädgården . Är i skrivande stund fortfarande mätt.
Detta åt vi idag:
Färsk sparris med hollandaise,toppad med laxrom
Färsk bräckt hälleflundra med ramslöksaioli och skaldjursolja och risotto
Rabarberpaj med vaniljglass
Kaffe med chokladbollar
Såååååååååååå gott alltihop. Perfekt tillagat. Snabb och vänlig betjäning.
Se'n var det lite kämpigt att mätt och pömsig, i värmen promenera uppför backen till slottet och vidare till bilen som var parkerad vid Botaniska Trädgården . Är i skrivande stund fortfarande mätt.
Tant grubblar över fildelning
Nisse på Infallsverkstan har skrivit om fildelning idag. Jag funderar vidare.
Jag har aldrig ”fildelat”. Rent teoretiskt är jag på det klara med hur det går till. Men jag är antagligen för feg/laglydig för att ladda hem programvaror och filmer. Musik vill jag inte ladda hem. Dels vill jag inte lyssna på musik i mp3-spelare, dels vill jag inte ha skivhyllan full av hembrända skivor.
Jag vill köpa skivor, riktiga skivor med booklets med mer information om artisten, texter och foton. Jag vill köpa nya skivor med både gamla favoritartister och nya inom de genrer jag gillar. Men eftersom min faktiskt breda musiksmak ändå inte inrymmer det som mest ges ut av de stora skivbolagen idag har jag ett begränsat utbud att tillgå.
Jag vill inte heller betala nästan 200:- för en cd med en ny artist som jag inte är så säker på att jag gillar mer än just den låt jag hört på radion. Därför blir det inte så många nya artister i min skivsamling. Håller på att fastna i ”Best of”-fällan. Absolute Musics drömkund…(nej, nej jag äger bara Absolute Christmas) Detta RETAR mig enormt!
Det är för j*vligt att så många duktiga artister aldrig kommer fram till den breda publiken pga skivbolagens snäva syn på vad som är gångbart. Tänk nytt när det gäller utbud och distribution, era girigbukar!
Det är för j*vligt att de artister som skivbolagen satsar på får en sådan yttepytteliten del av inkomsterna.
Det är för j*vligt att regering och riksdag enbart verkar gå profitens ärenden i dessa frågor. Vart tog kulturfrågorna vägen i debatten?
Jag har aldrig ”fildelat”. Rent teoretiskt är jag på det klara med hur det går till. Men jag är antagligen för feg/laglydig för att ladda hem programvaror och filmer. Musik vill jag inte ladda hem. Dels vill jag inte lyssna på musik i mp3-spelare, dels vill jag inte ha skivhyllan full av hembrända skivor.
Jag vill köpa skivor, riktiga skivor med booklets med mer information om artisten, texter och foton. Jag vill köpa nya skivor med både gamla favoritartister och nya inom de genrer jag gillar. Men eftersom min faktiskt breda musiksmak ändå inte inrymmer det som mest ges ut av de stora skivbolagen idag har jag ett begränsat utbud att tillgå.
Jag vill inte heller betala nästan 200:- för en cd med en ny artist som jag inte är så säker på att jag gillar mer än just den låt jag hört på radion. Därför blir det inte så många nya artister i min skivsamling. Håller på att fastna i ”Best of”-fällan. Absolute Musics drömkund…(nej, nej jag äger bara Absolute Christmas) Detta RETAR mig enormt!
Det är för j*vligt att så många duktiga artister aldrig kommer fram till den breda publiken pga skivbolagens snäva syn på vad som är gångbart. Tänk nytt när det gäller utbud och distribution, era girigbukar!
Det är för j*vligt att de artister som skivbolagen satsar på får en sådan yttepytteliten del av inkomsterna.
Det är för j*vligt att regering och riksdag enbart verkar gå profitens ärenden i dessa frågor. Vart tog kulturfrågorna vägen i debatten?
Jag tror inte att jag är unik. Jag tror att vi är många som verkligen vill köpa skivor, vill lyssna till nya artister inom genrer som vi gillar men som tycker att utbudet är för likriktat och skivorna för dyra. Även många fildelare köper sedan skivorna av samlarskäl liknande mina. Därför är det extra korkat av de stora skivbolagen att stirra sig blinda på fildelarna och försöka bekämpa dem.
Varför inte se den enorma marknadsföringspotential som finns i fildelningen?
Släpp fram ännu fler nya artister inom fler genrer än ”dagsländemusiken”. Spela in ett par representativa låtar med dessa artister, släpp dem fria för nedladdning. Följ upp med en fullängdscd med mycket extra information till ett rimligt pris. Visst skulle folk fortsätta fildela även dessa skivor. I varje fall om skivorna skulle hålla samma höga pris som idag, därför måste priserna sänkas radikalt. Marknadsför dessa skivor till en bredare publik där sådana icke-fildelare som jag finns. Ni kanske inte hämtar hem vinsten på samma korta tid som ni gör på vissa enstaka artister idag, men på något längre sikt tror jag att skivmarknaden faktiskt skulle återhämta sig.
Ett annat problem som hör ihop med detta, är medias symbios med de stora skivbolagen och de stora distributörerna. När någon skivbolagsartist släppt något nytt återfinns den artisten, som av en händelse, i samtliga medias recensioner, radio och tvframträdande, reportage trots att t.ex. SVT är ”fri television” och inte ska styras av marknadskrafterna. Om public service i högre grad och i de etablerade programmen (inte smala specialprogram) släppte fram annat än det som de stora aktörerna marknadsför skulle efterfrågan på annat än mainstreamproduktioner stiga. Absolut.
Antingen gör de stora skivbolagen något i den här riktningen eller så kommer de att gå under. Förhoppningsvis banar båda scenariona ändå väg för fler oberoende bolag som vill och vågar jobba på ett nytt sätt. Sådana bolag borde t.o.m. kunna få kulturstöd!
Grilltips
Hos den flitige Hovberg hittade jag en mängd tips på annorlunda grillar. Ångrar nu nästan att jag sålt min gräsmatta (och hus) - denna grill skulle jag absolut ha parkerat på framsidan annars
Företaget som säljer denna och andra hittar du här.
Företaget som säljer denna och andra hittar du här.
DO vilse i pannkakan
Diskrimineringsombudsmannens uppdrag är att förhindra kränkningar. I sin nitälskan har man nu kommit fram till att skolavslutningar är ett tillfälle då många riskerar att kränkas. Därför utropar nu DO att psalmen "Den blomstertid nu kommer" och andra sommarpsalmer är olämpliga att sjunga. Att hålla avslutningen i kyrkan är också olämpligt.
JAG BLIR SÅ TRÖTT!
"Den blomstertid" har sjungits på skolavslutningar så länge jag kan minnas, en del av traditionen. Varför kan man inte helt enkelt se den psalmen som just det - en del av traditionen? En psalm, en sång som i årtionden sjungits av alla de sekulariserade barn som gått i skolan utan att de känt sig kränkta och religiöst förtryckta.
TV4 uppsökte Tensta Gymnasium som verkligen är en mångkulturell skola och ställde frågan till de glatt firande studenterna. Ett lastbilsflak fullt med glada ungdomar med och utan slöjor sjöng "Den blomstertid" för full hals och ställde sig oerhört frågande till DO:s utspel. Alla som uttalade sig hade namn som tyder på utomeuropeiskt ursprung.
- Klart man ska sjunga "Den blomstertid", den hör till.
- Den har ju sjungits jämt!
- Det är tradition.
- I Sverige har man ju varit kristna i många många år så varför skulle vi inte kunna sjunga "Den blomstertid"? Vi bor ju i Sverige?
DO vilse i pannkakan skapar motsättningar som inte finns och retar en massa människor, både unga och gamla, helt i onödan.
JAG BLIR SÅ TRÖTT!
"Den blomstertid" har sjungits på skolavslutningar så länge jag kan minnas, en del av traditionen. Varför kan man inte helt enkelt se den psalmen som just det - en del av traditionen? En psalm, en sång som i årtionden sjungits av alla de sekulariserade barn som gått i skolan utan att de känt sig kränkta och religiöst förtryckta.
TV4 uppsökte Tensta Gymnasium som verkligen är en mångkulturell skola och ställde frågan till de glatt firande studenterna. Ett lastbilsflak fullt med glada ungdomar med och utan slöjor sjöng "Den blomstertid" för full hals och ställde sig oerhört frågande till DO:s utspel. Alla som uttalade sig hade namn som tyder på utomeuropeiskt ursprung.
- Klart man ska sjunga "Den blomstertid", den hör till.
- Den har ju sjungits jämt!
- Det är tradition.
- I Sverige har man ju varit kristna i många många år så varför skulle vi inte kunna sjunga "Den blomstertid"? Vi bor ju i Sverige?
DO vilse i pannkakan skapar motsättningar som inte finns och retar en massa människor, både unga och gamla, helt i onödan.
Den undangömda debatten om EU
Ibland känner jag mig hopplöst okunnig och ovetande. Som nu. Jag har just upptäckt "Den statliga kommittén för EU-debatt". I ett hörn av internet pågår debatt om EU på initiativ av regeringen. Så fint. Där har man debatterat åtminstone under 2006 och jag har inte känt till detta. Jag som har så många åsikter om EU. Jag visste inte ens att kommittén fanns. Kommitténs arbete påbörjades i november 2001 och ska vara slutfört senast den 31 december 2006. En sammanställning av kommitténs arbete och aktiviterna på webbplatsen ska överlämnas till regeringen.
Så tittar jag på debatterna. Såvitt jag begriper inleds de flesta med att någon av kommitténs ledamöter eller andra vidtalade experter/debattörer skriver ett längre inlägg om någon fråga. Sedan får man kommentera denna fråga. Man kan även skriva egna debattinlägg. Att jag tror att skribenterna är vidtalade beror på att flertalet visas på bild i anslutning till inlägget och det finns inte någon funktion för att ladda upp egna bilder på sidan. Såvitt jag kan se.
Aktiviteten på respektive debatt är inte stor. Mer eller mindre en skendebatt mao. En hemsida når inte någon publik om den inte marknadsförs på olika vis. Men man kanske inte vill att den ska nå någon annan än redan utvalda kombattanter som Attac och LRF?
En fråga jag ställer mig:
Kommer man att hävda att denna "debatt" återspeglar folkets åsikter?
Så tittar jag på debatterna. Såvitt jag begriper inleds de flesta med att någon av kommitténs ledamöter eller andra vidtalade experter/debattörer skriver ett längre inlägg om någon fråga. Sedan får man kommentera denna fråga. Man kan även skriva egna debattinlägg. Att jag tror att skribenterna är vidtalade beror på att flertalet visas på bild i anslutning till inlägget och det finns inte någon funktion för att ladda upp egna bilder på sidan. Såvitt jag kan se.
Aktiviteten på respektive debatt är inte stor. Mer eller mindre en skendebatt mao. En hemsida når inte någon publik om den inte marknadsförs på olika vis. Men man kanske inte vill att den ska nå någon annan än redan utvalda kombattanter som Attac och LRF?
En fråga jag ställer mig:
Kommer man att hävda att denna "debatt" återspeglar folkets åsikter?
I'm back!
Tack för alla hälsningar i min semesterstängda blogg!
Till alla er som gissat vart jag for kan jag säga - JA, ni hade rätt. Allihop. Jag har varit i Skåne och besökt Sofiero slott, Helsingborgs järnvägsstation och åkt runt på Österlen, ätit sillburgare i Kåseberga och "klättrat" upp till Ale stenar. 200 mil har vi kört och spelat bl.a. Ola Magnell och Två Taube och en Bellman på högsta volym.
Sofiero slott, norr om Helsingborg, besökte jag som barn och har häpnadsväckande starka minnen från det besöket. Nu förstår jag vad som fångade mig då.
Sofiero slott var Gustav VI Adolfs sommarställe, bröllopsgåva från hans farfar. Kronprins Gustav Adolf och hans prinsessa Margareta anlade början av den fantastiska trädgård som man nu kan besöka. Margareta dog i förtid och Gustav Adolf gifte sig sedan med Louise Mountbatten.
Det häftiga med Sofieros trädgård är ravinerna som är helt fyllda av rhododendron i alla upptänkliga färger. Man kan gå nere i ravinen mitt bland de doftande buskarna. Man kan gå ovanför och se ner på detta enorma blomsterhav. Lite vatten porlar på botten. Stentrappor leder upp och ner. Små broar av trädgrenar finns på många ställen. Annat grönt kollijox växer mellan buskarna. Stora träd omringar hela området. Sammantaget blir det en sagoupplevelse som sätter igång fantasin. Vilka varelser som helst kan ha sin boning där...
Se'n kan man äta mycket god lunch på Sofieros glasveranda och se ut över ravinerna mot havet. En sån dag!
Till alla er som gissat vart jag for kan jag säga - JA, ni hade rätt. Allihop. Jag har varit i Skåne och besökt Sofiero slott, Helsingborgs järnvägsstation och åkt runt på Österlen, ätit sillburgare i Kåseberga och "klättrat" upp till Ale stenar. 200 mil har vi kört och spelat bl.a. Ola Magnell och Två Taube och en Bellman på högsta volym.
Sofiero slott, norr om Helsingborg, besökte jag som barn och har häpnadsväckande starka minnen från det besöket. Nu förstår jag vad som fångade mig då.
Sofiero slott var Gustav VI Adolfs sommarställe, bröllopsgåva från hans farfar. Kronprins Gustav Adolf och hans prinsessa Margareta anlade början av den fantastiska trädgård som man nu kan besöka. Margareta dog i förtid och Gustav Adolf gifte sig sedan med Louise Mountbatten.
Det häftiga med Sofieros trädgård är ravinerna som är helt fyllda av rhododendron i alla upptänkliga färger. Man kan gå nere i ravinen mitt bland de doftande buskarna. Man kan gå ovanför och se ner på detta enorma blomsterhav. Lite vatten porlar på botten. Stentrappor leder upp och ner. Små broar av trädgrenar finns på många ställen. Annat grönt kollijox växer mellan buskarna. Stora träd omringar hela området. Sammantaget blir det en sagoupplevelse som sätter igång fantasin. Vilka varelser som helst kan ha sin boning där...
Se'n kan man äta mycket god lunch på Sofieros glasveranda och se ut över ravinerna mot havet. En sån dag!
