En liten tant

Christina på Äta bör man berättade i en kommentar nedan att tidningen Laura tipsar om bl.a. min blogg som "bra bloggar för 40plussare". Märkligt men roligt!

Av bloggar jag läser tipsar Laura om frktjatlund och Mitt Aktuellt eller som den nu heter rolfner.se. Dessutom finns en artikel om Annica Tiger och hennes blogg, en blogg som jag också läser.  

Ja, som sagt lite märkligt men roligt att ens bloggande uppskattas på detta vis. Uppenbarligen känner sig journalisterna på Laura inte hotade av bloggarna som dagspressens journalister fortfarande verkar göra.

Uppdatering
Tidningen Laura verkar ha något knas med sin sida så länken ovan funkar ibland och ibland inte.

Besökte en kyrkogård idag och väl inne på gångarna som ledde till gravarna möttes jag av denna skylt.
??????????

Varför känns det bäst att slå Yatzy i sexor ?
Fem ettor ger ju också 50 poäng.

Statens Kulturråd har bl.a. i uppdrag att fördela fonogramstöd dvs skattemedel som avsatts för att stödja mångfald i skivutgivningen. En vacker tanke. En liten droppe kultursatsning i likriktiningens hav för att försöka motverka att vi alla drunknar i det vrålkommersiella utbudet som  t.ex. skivbolagens satsningar på Idolvinnarna.

Men... vilka är det som får fonogramstöd? Ja, för det första måste det vara ett skivbolag. För det andra måste bolaget ha givit ut minst två egna produktioner tidigare. 

Jaha. Man måste alltså vara en del av skivbranschen för att kunna ansöka om medel.

Nåja, små bolag, oftast endast enmansbolag, strävar ju på därute och försöker med lånade pengar, egna insatser, starkt engagemang ge ut musik som inte är mainstream. Så bra att de kan söka kulturstöd. Men dåligt att alla andra eldsjälar utestängs från den möjligheten.

Men... Hur kan det komma sig att mycket av Kulturrådets pengar (skattemedel, våra pengar) går till STORA bolag som vill ge ut ETABLERADE artister?  Svenska Dagbladet skriver

"bland de senaste årens beviljade bidrag finns bland annat EMI, ett av världens största skivbolag, som fick 100000 kronor för att släppa en cd-box med Evert Taube. And­ra bolag har fått pengar för att ge ut etablerade artister som Monica Zetterlund, José González, Jens Lekman och Pugh Rogefeldt."

Självklart borde möjligheten att söka fonogramstöd stå öppen för vem som helst som vill ge ut en skiva. Man borde inte behöva vara ett etablerat bolag med tidigare utgivning bakom sig.

Att sedan få stöd borde handla om antingen hur nyskapande den tänkta produktionen är eller hur värdefull den är ur kulturarvssynpunkt eller en kombination av dessa. Inom begreppet kulturarv tänker jag mig att t.ex. modern visa som ju anknyter till en tradition av stora föregångare som Bellman, Taube, Sjöberg m.fl. , folkmusik, folkvisa och jazz skulle kunna rymmas.

Idag finns det möjligheter att bygga upp sin egen produktion genom att anlita studios av olika slag. Allt detta kostar naturligtvis pengar. Statligt kulturstöd skulle välkomnas av många eldsjälar. Men istället går alltså pengarna till så'na som EMI - ett av världens största skivbolag.

 

I lilla Ockelbo, Gästrikland har Rosendahls skapare Lars Krantz antagit utmaningen att bygga upp en trädgårdsanläggning med "trädgårdar ingen tidigare sett". Jag har besökt anläggningen varje år och sett visionens vackra ord ta form. 
Rosträdgården är klar sedan något år. 15 - 16 juli pågår Rosdagarna när 250 olika sorters rosor blommar i odlingszon 5! Rosexperter fnns på plats och halva Sverige kommer dit med sina rosor för att få veta deras historia.


Skogens trädgård är en 108 x 12 meter anläggning som inte är en skog utan just skogens trädgård. Glöm alla tankar på sån't som t.ex. skogskyrkogårdar eller andra parker i naturskog. Nä, här handlar det om en trädgårdsdesigners gestaltning av vad skogen är.

Den här myren är en bit av en riktig myr som forslats till anläggningen.

Detta är tjärnen i Skogens trädgård.
Inga bilder kan dock göra det hela rättvisa. Åk dit!

Örtagården till Linnés ära står klar på lördag.
Högskoleutbildning i trädgård och design pågår.
Studenternas kolonilotter frodas. Kreativa och minst sagt annorlunda koloniodlingar!
Trädgårdens kök erbjuder mat av hög klass.

Idag har jag ätit följande:
Linnémeny

Förrätt

Kall grönsaksgaspazho med auberginekaviar. Serveras med varm getostkrutong med källarlagrad getost från Trönö i Hälsingland, rostade valnötter och vinägerreduktion.
 

Varmrätt

Sprödstekt kummelfilé med grönsaksconfetti från vårt eget trädgårdsland. Serveras med färska örter, skummig kräftsås och potatisterrine smaksatt med parmesanost.

Efterrätt

Jordgubb...Jordgubb?Jordgubb? Jordbubbsgranite med jordgubbsmarsmallows och färska jordgubbar. Serveras med citronsorbet och torkad kanelbrioche.

Inklusive hembakt bröd och kaffe.
(275:-)

Det var minst lika gott som det låter!!!
Jag är mätt. Jag är snäll efter en hel dag bland blommor och blad.
Kika in på Wij Trädgårdars hemsida här.

Och ja... det är i Ockelbo kronprinssessans troliga svärföräldrar bor...

Stressad tant tackar för alla kommentarer till förra inlägget.
Tydligen har "Böner för omöjliga dagar" tagit slut på förlaget för länge se'n. Således är jag en av de lyckliga innehavarna av denna bok. Så mot en smärre ersättning kan ni få komma och läsa...

Nä, generös, vidsynt och allmänt sett den väldigt fina människa som jag är ska jag nu genast förmedla den första av de  två böner som efterfrågats i kommentarerna. Till alla lärare som sliter med terminsslutets alla uppgifter:

Bön för en uttröttad lärare (Jerphagnon undervisar/de universitetsstuderande)

Herre nu är det dags för mig att be. Jag gör det
vid mitt skrivbord på kvällen, under lampan, bredvid
min sista rättade skrivning. Den sista för idag. Och
i morgon börjar jag om igen.

Jag ser redan min klass för mig, och de fyrtio små
vilda huvudena som jag skall stoppa in så mycket
saker i - ifall jag lyuckas! Inte alltid så värst roliga
saker, egentligen.

Jag ser för mig X, mitt sorgebarn, som kommer att
ha glömt att läsa läxan nu igen.

Och Y, som irriterar mig genom att aldrig sitta stilla
på hela lektionen.

Och Z, som inte begriper någonting förrän han fått
det förklarat en, två eller tre gånger mer än de andra
- om han nu överhuvudtaget begriper något alls.

Till och med de duktiga eleverna tröttar ut mig, i
kväll. Jag har dem inpå mig, allihopa, tröttsamma,
krävande, utan en minuts vila, antingen de arbetar
eller inte gör något alls.

Jag har inte mycket att komma med i kväll, Herre. Jag
har bara mina spända nerver, mitt dåliga humör
och min heshet.

Och nedslagenheten som håller på att övermanna mig,
och som jag inte vill ge efter för.

Ty imorgon måste jag ju vara beredd att säga, lugnt
och utan att skrika: "Var lite tystare, är ni hyggliga."
Som varje morgon sedan tjugo år tillbaka.

I morgon... Å, jag önskar jag hade kvar lite av min
entusiasm från förr i världen, min lite naiva stolthet
från den tiden när jag började. Jag skulle vilja ge
dem varje morgon, Herre, en lugn röst, ett välrakat
ansikte, en utvilad uppmärksamhet.

Jag skulle vilja ta dem som de är, mina stora barn,
sådana som de är, sådan som jag själv var i deras
ålder.

Jag skulle vilja arbeta för dem utan att vänta mig
något av dem. De är ju inte där för att tillfredsställa
mig. Det glömmer jag jämt; jag måste tänka på det,
för det är viktigt.

Men inte i kväll, Herre. I kväll måste jag sova. För deras skull.