Grattis på Farsdag, pappa!

Grattis på Farsdag, pappa!

Jag tror att din himmel är en stor gammelskog med många mossbevuxna stubbar att slå sig ner på, en gammal ryggsäck med en termos där det heta starka kaffet aldrig tar slut och mörka tjärnar att meta abborre i. Det var dit du gick för nästan exakt 10 år sedan. 80 år och en månad gammal, mätt och trött på livet .

Medan du fortfarande var rörlig och stark trots hög ålder, åren mellan 75 och 80 grälade min syster och jag ständigt om dina fisketurer. Du och en gammal vän åkte till den stora sjön långt ute i skogen, rodde ut och la nät. Min syster ville att vi skulle övertyga dig om att du måste sluta med det. Du kunde ju falla i vattnet och drunkna. Vi enades aldrig om någon övertalningskampanj för dels skulle den aldrig ha lyckats och dels hävdade jag med eftertryck att det i så fall skulle vara samma sak som att vi försökte ta livet av dig. Det var ju när benen inte längre bar ut i skogen som du gick bort till evigheten. Då var det färdiglevt.

Du lämnade efter dig många goda minnen och de två sentenser som du byggde ditt arbetsliv och din barnuppfostran på:
1. Tänk goda tankar
2. Man får aldrig tränga in någon i ett hörn, alla ska ha en väg ut och en möjlighet att behålla ansiktet.

Jag vet inte vad du skulle ha tyckt om det jag skriver i min blogg men eftersom du älskade debatter och kunde spela djävulens advokat tills tonåringen nästan bröt samman skulle du antagligen ha följt debatterna med stort intresse. Däremot tror jag inte att du skulle ha skrivit någon blogg själv. Du var inte intresserad av eget skrivande utöver det som jobbet krävde av rapporter och annat. När du och mamma var på bilsemester skickade du vykort , korta och kärnfulla undertecknade "Mor som far".

Jag saknar dig men hoppas att du har det bra och att du uppskattade strofen jag valde till annonsen :
Det är så tyst i skogen,
i stora, djupa skogen.
Dit hittar inte plogen
och ingen lies slag.
Dit hittar bara jag.

Ur En skogsvisa av Bo Bergman

Skaffa fippelvänlig ringsignal!

Trots den ymniga förekomsten av mobiltelefoner, nu i snart sagt var tonårings, mans, kvinnas och barns hand så kvarstår behovet av att visa världen att man HAR en mobiltelefon. Åtminstone här där jag bor.

Det talas HÖGT i de mest olämpliga sammanhang.
Senast på det lilla fridsamma stadsdelsbiblioteket - några låntagare strosade i vilsam tystnad runt bland hyllorna i eftermiddagssolen och valde böcker när en man i yngre medelåldern gjorde entré. Hans mobil ringde och han SVARADE. Och inledde ett högröstat samtal. Medan han gick runt bland bokhyllorna. Då kände jag hur min mun öppnade sig och  högt och ljudligt sa:
 - Du , alla vi andra här på biblioteket vill passa på att be om en hälsning till den som ringer.

Snabbare sorti har aldrig gjorts från ett bibliotek. Vi som var kvar nickade till varandra och fortsatte att välja böcker. Under vilsam tystnad.

Något som min egensinniga mun ännu inte lyckats kommentera till den det vederbör, är folks ringsignaler. Som vi alla vet kan man ha nästan vad som helst som ringsignal. Vi har antagligen olika motiv till vilka signaler vi väljer. Häftig, modern, nostalgisk, humoristisk, utstickande.... ja, det finns flera aspekter på hur man vill att ens mobil ska låta när någon ringer. Att ha en ovanlig signal som man själv lätt känner igen är nog ett vanligt skäl.

Men om man väljer en ovanlig, utstickande och därmed i längden irriterande signal bör man för den allmänna folkhälsans skull vara snabb med att svara. Följande utspelas alldeles för ofta på tåg, i affärer, på restauranger och liknande ställen:
En mobiltelefon  ringer och ringer och ringer och ringer med en påträngande , högljudd ringsignal medan mobilägaren letar i alla fickor, i handväskans alla fack, på nytt i fickorna,  javisstja i den stora kassen också och ser man på där låg den riiiiiiing riiiiing riiiiiiing riiiiing på HÖG volym ( t.ex med signalen "Men svara då, ska du inte svara nu, det ringer ju, svara då" uttalat med en alltmer klagande och intensiv röst eller en hysteriskt skällande hund...).
Mobilägaren får så till sist tag i sin lilla, eleganta mobil riiiiiing, riiiiing, riiiiiing och kisar närsynt mot knapparna, fipplar med knapparna riiiiing riiiiiing riiiing och till slut äntligen lyckas mobilägaren svara och få tyst på mobilen.

En variant på ovanstående är att det riiiinger och riiiinger, ingen letar. Ljudet stegras. Ingen letar. Efter en lång stund skriker någon Nämen , gud är det min som ringer , jag har bytt signal så jag känner ju inte igen den.... och se'n börjar letandet enligt ovan.

Alltså, jag har full förståelse för letandet.
Jag har full förståelse för att man inte känner igen sin mobilsignal när man just bytt.
Jag har full förståelse för att det är svårt att se knapparna.
Det är inte själva fipplandet som är problemet. Att vara fipplare är mänskligt.

Men om man är en fipplare ska man inte ha hemska, skrikiga, enerverande, ylande ringsignaler på sin mobil och man ska inte ha den inställd på högsta volym och absolut inte på stegrande - av hänsyn till omgivningen.

Själv har jag  vissa fipplardrag i min tantpersonlighet och har därför valt Brandenburgkonserten och har mobilen inställd på låg volym samt förvarar den alltid i samma väskficka. Ett föredöme bland fipplare!

Tant goes ninja

Samma kväll som jag skrev mitt förra blogginlägg om mitt möte med de tillfälliga försäljarna i en av våra gallerior beslöt jag att det var icke nog att bara skrika ut i cyberrymden om detta oskick. Åtgärder borde vidtas.

Beväpnad med små fragment av information (Gallerians namn och en produktslogan) gav jag mig ut på jakt efter någon att tilltala om detta oskick.
Internet är underbart.
Inom kort hade jag ur Internets skrymslen, grävt upp både fastighetsägaren för hela gallerian och företaget vars produkter salufördes.
 
Epost är underbart.
Två mail författades i stil med mitt blogginlägg.
Dagen efter hade jag fått svar från båda adressaterna.
Båda svaren innehöll 
* tydligt avståndstagande från beteendet
* erkännande av att det var ett problem man tampades med
* snyggt och rakt uttryckt ursäkt
* stort tack för att de blivit informerade
* information om vilka åtgärder som skulle vidtas - i båda fallen skulle säljarna varnas och deras säljorganisation kontaktas och det skulle ske samma dag.

Vad har då ninjas med detta att göra?
Jo
Ordet Ninja  är japanska och kan bl a översättas till "dold person" vilket ganska bra sammanfattar ninjans arbetsmetod. En annan översättning är "en person som uthärdar". Ninjan opererade på samma sätt som dagens underrättelsetjänster alt. jägar/elitförband genom att utföra olika underättelse-arbeten, spionage, kontraspionage och andra specialuppdrag. De anlitades också som strateger och taktiker av olika stridande fraktioner då ninjan var skolad i krigföring på alla nivåer.
Källa: Wikipedia

Med andra ord:
Reta inte små tanter!
Det bor en ninja som har svart bälte i internetsök i den man minst anar!