Har du gått och blivit sosse, Johan Stael von Holstein?
Men nu är jag fullständigt desillusionerad. Det som först såg ut att vara en bra sak nämligen att Kulturministern tog sig för att reda i den märkliga institutionen Statens Kulturråd har resulterat i en utnämning av en styrelseledamot som inte borde få något inflytande över någonting som har med det offentliga att göra.
Johan Stael von Holstein. En entreprenör javisst, men uppenbart okunnig inom kulturfrågor. Framstår som rent obildad trots sitt nobla efternamn. En man som under IT-euforins dagar lämnade Sverige och uttalade blott förakt för sitt fädernesland och dess invånare:
"Sverige är ett skitland. Det mänskliga kapitalet, entreprenörerna och riskkapitalet har stuckit. Det enda som finns kvar är några korkade socialdemokrater."
Icon Medialabs Johan Stael von Holstein i Wall Street Journal.
En man som idag trumpetar i SvD:
- Hellre hiphop och graffiti än opera och gamla kopparstick, säger den gamle IT-pionjären.
Han vill också "mönstra ut gamla stofiler ur kulturlivet". Eftersom "Kultureliten i Sverige diskuterar alldeles för mycket poesi i stället för hiphop. Jag tror på förändring och är en optimist som tror på de unga."
Käre Johan 44 år, jag förstår inte hur du har undgått att se att den svenska kulturpolitiken under de av dig så energiskt hatade "sossarna" har satsat på
* nytt oavsett kvalitet istället för att värna och bruka kulturarv,
* föredragit hip-hop framför visa och folkmusik,
* understött poetry slam (alla kan dikta och poesi är tävling) och bidragit till en likriktning inom poesin
- alltså allt sådant som kan rymmas inom din programförklaring.
Har du gått och blivit sosse på gamla dar?
Copyrightmotståndare gynnar övervakningsivrarna
Liza Marklund skriver I Expressen om ämnet på ett förtjänstfullt sätt. Som f.ö. retar gallfeber på motståndarna. Invektiven haglar.
Det här citatet från LM:s senaste krönika är själva kärnan i copyrightfrågan:
"Men om ingenting får kosta något så försvinner resurserna och ingenting kan produceras."
Fildelningsförespråkarna eller snarare copyrightmotståndarna använder pseudosocialistiska argument som handlar om att de giriga skivbolagen och dito bokförlagen tjänar otillständigt mycket pengar. Andra argument som jag mött är "jag som student har inte råd att köpa skivor eller film..."
De glömmer bort alla små aktörer i kulturbranschen, de små som ger oss annat än mainstreamprodukter. Dit hör t.ex. folkmusik, independentartister, små bokförlag m.fl. Om ingenting ska få kosta kommer de inte att kunna ge ut vare sig skivor eller böcker.
Vad copyrightmotståndarna än må påstå om den nya teknikens möjligheter att producera saker utan stora studios etc så krävs prylar och tid som någon annan alltså förväntas betala för, så copyrightmotståndarna slipper.
Den nya tekniken kan distribuera saker på ett helt annat sätt. Absolut. Och det borde ge ett lägre pris för konsumenten. Men produktionen som är själva förutsättningen för att något ska kunna fildelas överhuvudtaget, kostar fortfarande pengar.
Jag kan verkligen inte förstå hur de kan anse att andra ska bekosta produktioner utan att åtminstone kunna få igen de pengar de satsat.
När man ställer sådana frågor till copyrightmotståndarna svävar de, som jag mött, ut i otydliga resonemang som handlar om att det är så många som jobbar med musik, text, bild utan att få betalt. Någon sorts oreflekterat hyllande av amatörens kärlek till sin konstart.
Jag sällar mig gärna till de som hyllar amatörens kärlek till sin konstart. Men jag kämpar hellre för deras möjligheter att få betalt för det arbete de lägger ner. Andra copyrightmotståndare förklarar helt frankt att de anser att man inte ska få betalt för något som de anser höra till hobbyverksamhet. En skrämmande kultursyn.
Ordet fildelning används på ett missvisande sätt i dessa diskussioner då vi alla som använder nätet fildelar på olika vis. När jag köper ett spel, ett program eller musik och laddar hem produkten ägnar jag mig åt fildelning men jag stjäl inte av en upphovsrättsinnehavare. Fildelning har jag således ingenting emot. Men gratis-kraven ställer jag mig inte bakom.
Däremot skulle jag absolut stödja krav på billigare skivor mm både via fildelning och i butiken eftersom den nya tekniken gör många mellanhänder överflödiga. Men det är en helt annan sak.
Jag vill även fortsättningsvis kunna köpa
* riktiga skivor med mer information om musiken och artisten i form av booklets och
* riktiga böcker att läsa i sängen utan tekniska hjälpmedel.
Och riktiga skivor, riktiga böcker kostar pengar att framställa. Oavsett om man är stor eller liten aktör.
Jag tror dessutom att copyrightmotståndarna och gratisnedladdarna spelar helt andra krafter än skivindustrin rakt i händerna. I spåren på att värna copyright följer övervakningsförslagen, ingreppen i din och min personliga integritet. Detta är två olika frågor men den senare hämtar stöd för sina integritetskränkande förslag i copyrightfrågan. Och korkat nog går de flesta gratisnedladdarna rakt i fällan och argumenterar ännu hårdare för att helt avskaffa copyright.
Värt att själv läsa Pär Ströms bok
Nu har jag läst Pär Ströms bok "Mansförtryck och kvinnovälde".
Ytterligt intressant.
Jag önskar att alla beslutsfattare inom politik, förvaltning, universitet och media också läser boken. Jag önskar att alla läser boken. Se'n kanske vi kan få en frisk och konstruktiv debatt om vad jämställdhet är och hur den ska vidareutvecklas i Sverige. Då kanske vi t.o.m kommer att kunna ta ordet könsmaktsordning för vad det är - ett begrepp inom en viss del av feministisk teoribildning, inte en naturlag.
Jag undrar verkligen om alla som rycker ut för att sabla ner Pär Ström gjort sig omaket att läsa boken. Om inte så är det bevis på att delar av offentlig genusdebatt förs på ett intellektuellt ohederligt vis.
Eva Beckman (som jag absolut tror har läst boken) tyckte i tv att Pär Ström skrivit boken "närmast i falsett". Det tycker inte jag. Däremot vänder han på begrepp och myntar nya uttryck på ett icke-PK-vis, vilket gör problematiken tydlig och inte så lite underhållande. Faktiskt samma grepp som i romanen "Egalias döttrar" av Gerd Brantenberg - fast tvärtom. Men Pär Ströms bok är inte en roman. Den är en viktig genomgång av olika delar av den offentliga debattens trossatser. Hans värdegrund är humanism.
Den offentliga debatten om genus och feminism hämtar stöd för sina teser ur genusforskningens resultat.
Trots att kritik framförts mot brister i forskarnas tillvägagångssätt lever resultaten kvar som sanningar. Som exempel kan nämnas Eva Lundgrens hårt kritiserade "Slagen dam" som upphöjdes till statsnorm av förra regeringen.
Genusforskning premieras vid anslagstilldelning.
Genuskurser ingår i snart sagt alla kurser och program vid högskolor och universitet.
Kursinnehållet och litteraturen utgår från genusforskningens resultat.
Då är det naturligtvis oerhört viktigt att forskningen genomförts på ett objektivt och vetenskapligt korrekt sätt. Det anses ju vara grundvalen för forskningsresultats trovärdighet i alla andra sammanhang. Men som sagt, trots kritik mot forskarnas tillvägagångssätt hanteras resultaten ändå som sanningar inom detta specifika forskningsområde.
( Den som vill rycka ut till specifikt EL:s försvar kommer inte att bemötas i denna blogg. Läs istället debatten hos Louise från när det begav sig 15/12/2005
Eller Maria Abrahmssons krönika från samma tid i SvD )
Pär Ström lanserar några förslag rörande just forskningen. Förslaget om granskning borde välkomnas av alla såväl försvarare av, som motståndare till genusforskningen:
"Mot bakgrund av misstanken om att
många miljoner av skattemedel under ett antal år har gått
till forskningsprojekt där forskarna missbrukat sitt förtroende
genom att brista i objektivitet och driva en egen agenda
borde statsmakten initiera en forskningsgranskning. En
kommission borde tillsättas som väljer ut, säg, 15 eller 20
av senare års helt eller delvis offentligt finansierade genusrapporter
och noggrant analyserar vilken grad av objektivitet
i grundförutsättningar och tillvägagångssätt som kommer
till uttryck i dem. Om tydliga brister hittas bör en
analys göras av på vilket sätt och i vilken utsträckning som
det resulterat i att människor idag bär på felaktiga uppfattningar
i genusfrågan."
ur Mansförtryck och kvinnovälde
Läs Pär Ströms bok du också. Här går länken till den pdf som ligger på nätet.
Visserligen tycker jag att det är jobbigt att läsa långa texter på skärmen men med avbrott för kaffe så gick det.
Och det var absolut värt det.
Surrealistisk tillvaro
Igår var jag på jubileumskonsert i vårt konserthus. Huset fyllde 10 år och det har firats i fyra dagar. Avslutningskonserten utfördes av Ale Möller och hans band med gästmusiker. Ja... otroligt , är ordet.
Men lokalbladets recensent som i och för sig var lika tagen av själva konserten var ändå tvungen att tjura ur och avsluta recensionen med att klaga på att det inte var några kvinnliga musiker som fått en framträdande plats under jubileet samt att genomsnittsåldern på hedersgästerna var för hög (Nej, jag var inte en av dem, jag var bara en alldeles vanlig betalande besökare). Recensenten berömde dock enskilda medverkande inklusive den kvinnliga medlemmen i Ale Möllers band. Men underlät helt att nämna den fenomenala kvinnliga fiolspelaren som medverkade i sista numret... Varför inte uppmärksamma de kvinnor som faktiskt var med?
2.
Se'n läste jag Expressen som rapporterade om att Katrin Schulman, den onämnbares lagvigda hustru, varit i bråk med vakter på ett känt etablissemang vid Stureplan. Hon var full och vakterna kastade ut henne. Bråk uppstod. Vakten filmade diskussionen dem emellan och la ut den på Youtube... (Den är borta nu). Vilken värld lever såväl profilerna som vakterna i?
3.
Sökte sedan i Aftonbladet för att se vad de skrev om detta. Jag menar , Anna Sjödin var ju på helsidor efter en liknande historia. Och blev av med jobbet. Men om Aftonbladet har skrivit så är det rejält undangömt. Javisst ja... den onämnbare jobbar ju kvar så hustruns fyllebråk tas inte upp av arbetsgivaren.
4.
Slötittade på "Stepford wives" filmen om staden där kvinnor får små chips inplanterade i hjärnan och programmeras till att var blonda, högbystade hemmafruar som tjänar sin män. Filmen slutar PK med att hjältemake avprogrammerar alla på initiativ av sin listiga fru och alla kvinnor blir på nytt starka och framgångsrika. De dumma äkta männen hålls i husarrest i staden och tilldelas hemmafrurollen. Om de kommer hem med fel toapapper så hotas de med stryk. Bette Midlers rollkaraktär slår i en avslutande tv-intervju fast att män är svin. Det skulle vara en komedi. Jag skrattade inte en enda gång.
5.
Såg slutet av ett nytt debattprogram på SVT, Beckman, (nån mer )och Can. Tre olika programledare ska resonera om aktuellt ämne med några inbjudna gäster. Ikväll var temat "Är det synd om männen?" eller nåt sådant. Bland de inbjudna var Pär Ström, mannen som försöker stå upp till mannens försvar. Denne till uttrycket timide man var helt uppenbart kvällens syndabock. Programledare Beckman spände isblicken i honom när hon ställde frågor och osade förakt. "Du skriver ju din bok... ja i falsett, du verkar känna dig kränkt"
Pär Ström sa att han kände sig kränkt av de mansbilder som målas upp och som tillvitas alla män... och se'n sa han det värsta... att media bidrog till detta...
De andra två män som var inbjudna höll naturligtvis inte med Pär Ström utan levererade godkända svar som handlade om att ta ansvar för att förstå hur det ser ut och att det finns mycket att förändra etc etc etc... då mjuknade programledarens bistra uppsyn. Å se'n var det slut.
6.
Därefter såg jag en trailer för ett kommande program i TV4+, Bröllopsbonanza... två blivande brudar ska förbereda sina bröllop... några blivande brudgummar syntes inte till. Har de inget att säga till om? Kom då ihåg att jag nyss såg ett bröllopsprogram i en annan kanal. Programmet går ut på att tre blivande och överviktiga brudar ska tävlingsbanta och den som gått ner mest vinner sin drömbrudklänning...
7.
Läser i lokalpressen att Skolverket beviljat ytterligare en friskola att starta gymnasieutbildning med hästinriktning i vår stad. Trots att det redan finns en friskola med hästinriktning i utbudet här och trots att de inte fyller sina platser. Det är ju liksom inte kö och stark efterfrågan - är det inte sånt som visar hur stor marknaden är?
Nå, världen är galen.
Själv tänker jag starta ett friskolegymnasium och göra mig stora pengar. Det ska vara ett grisprogram med estetisk inriktning. En ekologisk grisfarm ska skötas av de glada eleverna. Den estetiska inriktningen är självklart dans. Karl-Petter, grisfarmaren från Bonde söker fru dansar ju i Let's dance (f.ö. med den äran) så jag tänkte vara trendkänslig och slå mynt av det dagsaktuella. Och självfallet ska alla vara jämlika. Dock ska några vara mer jämlika än andra.
Kära ni...
Svaret är ingenstans. Jag är här. Framför min dator. Och läser tidningar på nätet... och tar del av vad som beslutas i staden... i riket... och vad som räknas som nyheter i rikspressen.
Sammantaget ledde det fram till ett tillstånd som knappt kan beskrivas i ord. Det har dessutom helt förhindrat mig från att uttrycka mig på ett civiliserat sätt. Därför visar jag det i bild.
Klicka om du törsÅterkommer i ordform när jag lugnat ner mig.
Vuxen och förbannad men ingen hackare
Kan man få en kopp kaffe?
När man är vuxen och förbannad men ingen hackare?
Aftonbladets nya chefredaktör Jan Helin bjöd igår in Vuxna Förbannade Hackare ( de som hackat Aftonbladets mailserver) till eftermiddagskaffe för att berätta hur han ser på Aftonbladets uppdrag. Det skulle förvåna mig om VFH dök upp trots att de lovades anonymitet. Vem vet, risken finns att Jan Helin skriver om dem i något internt mail som någon annan hackar sig fram till. Kafferepet är kanske tänkt som en variant på förre chefredaktörens webbforum "Hörru Anders" där läsarna kunde ställa sina frågor och få svar av chefredaktören Anders Gerdin.
Jag läste visserligen inte "Hörru Anders" varje gång men mitt intryck är att det handlade om att hälla vatten på en mediegås. Redan rubriken väckte min tvekan och Anders Gerdins svar ingav inte något hopp om att synpunkter från läsekretsen skulle beaktas. Men något trängde ändå fram för döm om min förvåning när jag läste Anders Gerdins julkrönika i Dagens Media: Aftonbladets avgående chefredaktör Anders Gerdin tror att positiva berättelser kan vända kvällspressens vikande upplagetrend.
Javisst behöver vi positiva nyheter. Det händer trots allt oerhört mycket positivt varje dag men media rapporterar mest om elände och skandaler. Finns det inga skandaler att tillgå så uppfinner man dem eller åtminstone blåser upp bagateller till katastrofformat. Som Aftonbladets krampartade rapportering av "Stjärnorna på slottet".
En viss form av positiva nyheter är något som dam-/familjetidningar typ Året Runt, Allers, Hemmets journal m.fl. specialiserat sig på. "Den lilla människans kamp", folket "ute i stugorna" som vi alla kallas som inte ingår i medieetablissemangets närmaste krets. Aftonbladet har i samma tradition nyligen korat "Svenska hjältar" komplett med tv-sänd gala och allt , där tårögda "mediepersonligheter" vilt applåderade den "lilla människans insats ute i stugorna" långt från medieredaktionernas hypade värld.
OBS! Jag tycker att alla dessa som blev svensk hjälte absolut förtjänar att uppmärksammas och hedras.
Men en kampanj och gala gör inte Aftonbladet till en bra tidning. En möglig tårta går inte att äta bara för att man spritsat färsk grädde i snygga mönster.
Man skulle ju kunna strunta i kvällspressen. Och det gör jag i så motto att jag inte köper tidningarna. Men jag är genuint upprörd över att dessa viktiga plattformar förslösas på rent skräp. Jaja, jag vet att det handlar om upplagor, att sälja lösnummer på braskande, kittlande rubriker. Men uppenbarligen funkar inte det konceptet längre. Den hastigt vikande upplagan bekymrar ledningen och ägarna. Tror jag det, aktieutdelningen lämnar förstås en del i övrigt att önska.
Kvällspressens grundläggande problem är att kvällspressens ägare saknar värdegrund. Eller snarare, deras enda värdegrund är vinst. Hur denna vinst åstadkoms spelar ingen roll.
Folk som gör vad som helst för att ge ägarna vinster finns det uppenbarligen gott om. Karriärister inom branschen är villiga att sälja sin eventuella journalistiska heder och yrkesetik för att klättra i löneligan. Enligt Dagens Medias löneliga tjänade Anders Gerdin, Aftonbladet 3.389.622 (och Otto Sjöberg, Expressen 3.775.370) under 2007. Mobbingbloggaren som slutade blogga men som fortfarande är anställd av Aftonbladet tjänade i sammanhanget blygsamma 555.300, men det är ju i alla fall en liten nätt månadsinkomst på 46 275... Kanske inte varje krona kommer från Aftonbladet men ändå...
Det som borde vara förvånande med att vinst till vilket pris som helst är den värdegrund som styr, är att Aftonbladet ägs till 50,1% av LO...
Vilken syn har LO på sina medlemmar då man som ägare tillåter att tidningen profiterar på människans sämsta sidor? Blodtörst, skandalhunger... gladiatorspel...
Hur kan LO frånhända sig ansvaret och möjligheten att driva en bra, seriös tidning?
Mina råd till Jan Helin om han vill att sådana som jag ska betala för tidningen är
* förbjud rubriksättarna att använda följande ord och uttryck
attack, chock, rasar mot, utbrott, idolstjärnan, mediepersonligheten, dokustjärnan, profil och ... vi -har- hela- listan
* förbjud journalisterna att hämta skvaller från News of the World, The Sun, Daily Sport, Daily Star, The Globe eller National Enquirer. Läs den debattartikel som Aftonbladet själv publicerade 2005 om just detta.
* rensa ut skandaljournalisterna och anställ folk som har utbildning och kunskap
* låt reportrarna förtjäna sin by-line , sluta göra reportrarna till låtsaskändisar
* börja ägna er åt seriös journalistik på alla avdelningar även nöjessidorna. Att skriva dag ut och dag in om trasiga flickor som Britney Spears är bara vidrigt.
Media är viktiga för demokratin. Sverige är ett litet land med få rikstäckande tidningar. För den offentliga debattens skull behöver vi flera olika tidningar. Därför är kvällspressen som medieplattform för viktig för att enbart ignoreras.
