Har du gått och blivit sosse, Johan Stael von Holstein?

Om det fanns något område jag ändå trodde att Alliansen skulle kunna få fram en kompetent person inom så var det, tro det eller ej, inom kulturområdet. Jag inbillade mig i min oerhörda godtrogenhet att vi skulle kunna få se någon bildad och kunnig person med kraft och engagemang ta sig an kulturfrågorna. Någon som kunde återupprätta kulturarvets betydelse.  

Men nu är jag fullständigt desillusionerad. Det som först såg ut att vara en bra sak nämligen att Kulturministern tog sig för att reda i den märkliga institutionen Statens Kulturråd har resulterat i en utnämning av en styrelseledamot som inte borde få något inflytande över någonting som har med det offentliga att göra.

Johan Stael von Holstein. En entreprenör javisst, men uppenbart okunnig inom kulturfrågor. Framstår som rent obildad trots sitt nobla efternamn. En man som under IT-euforins dagar lämnade Sverige och uttalade blott förakt för sitt fädernesland och dess invånare:

"Sverige är ett skitland. Det mänskliga kapitalet, entreprenörerna och riskkapitalet har stuckit. Det enda som finns kvar är några korkade socialdemokrater."

Icon Medialabs Johan Stael von Holstein i Wall Street Journal.

En man som idag trumpetar i SvD:
- Hellre hiphop och graffiti än opera och gamla kopparstick, säger den gamle IT-pionjären.

Han vill också "mönstra ut gamla stofiler ur kulturlivet". Eftersom "Kultureliten i Sverige diskuterar alldeles för mycket poesi i stället för hiphop. Jag tror på förändring och är en optimist som tror på de unga."

Käre Johan 44 år, jag förstår inte hur du har undgått att se att den svenska kulturpolitiken under de av dig så energiskt hatade "sossarna" har satsat på
* nytt oavsett kvalitet istället för att värna och bruka kulturarv,
* föredragit hip-hop framför visa och folkmusik,
* understött poetry slam (alla kan dikta och poesi är tävling)  och  bidragit till en likriktning inom poesin
- alltså allt sådant som kan rymmas inom din programförklaring.

Har du gått och blivit sosse på gamla dar?

Copyrightmotståndare gynnar övervakningsivrarna

Fildelningsdiskussionen fortsätter.
Liza Marklund skriver I Expressen om ämnet på ett förtjänstfullt sätt. Som f.ö. retar gallfeber på motståndarna. Invektiven haglar.

Det här citatet från LM:s senaste krönika är själva kärnan i copyrightfrågan:
"Men om ingenting får kosta något så försvinner resurserna och ingenting kan produceras."

Fildelningsförespråkarna eller snarare copyrightmotståndarna använder pseudosocialistiska argument som handlar om att de giriga skivbolagen och dito bokförlagen tjänar otillständigt mycket pengar. Andra argument som jag mött är "jag som student har inte råd att köpa skivor eller film..."

De glömmer bort alla små aktörer i kulturbranschen, de små som ger oss annat än mainstreamprodukter. Dit hör t.ex. folkmusik, independentartister, små bokförlag m.fl. Om ingenting ska få kosta kommer de inte att kunna ge ut vare sig skivor eller böcker.

Vad copyrightmotståndarna än må påstå om den nya teknikens möjligheter att producera saker utan stora studios etc så krävs prylar och tid som någon annan alltså förväntas betala för, så copyrightmotståndarna slipper.

Den nya tekniken kan distribuera saker på ett helt annat sätt. Absolut. Och det borde ge ett lägre pris för konsumenten. Men produktionen som är själva förutsättningen för att något ska kunna fildelas överhuvudtaget, kostar fortfarande pengar.

Jag kan verkligen inte förstå hur de kan anse att andra ska bekosta produktioner utan att åtminstone kunna få igen de pengar de satsat.

När man ställer sådana frågor till copyrightmotståndarna svävar de, som jag mött, ut i otydliga resonemang som handlar om att det är så många som jobbar med musik, text, bild utan att få betalt. Någon sorts oreflekterat hyllande av amatörens kärlek till sin konstart.

Jag sällar mig gärna till de som hyllar amatörens kärlek till sin konstart. Men jag kämpar hellre för deras möjligheter att få betalt för det arbete de lägger ner. Andra copyrightmotståndare förklarar helt frankt att de anser att man inte ska få betalt för något som de anser höra till hobbyverksamhet. En skrämmande kultursyn.

Ordet fildelning används på ett missvisande sätt i dessa diskussioner då vi alla som använder nätet fildelar på olika vis. När jag köper ett spel, ett program eller musik och laddar hem produkten ägnar jag mig åt fildelning men jag stjäl inte av en upphovsrättsinnehavare. Fildelning har jag således ingenting emot. Men gratis-kraven ställer jag mig inte bakom.

Däremot skulle jag absolut stödja krav på billigare skivor mm både via fildelning och i butiken eftersom den nya tekniken gör många mellanhänder överflödiga. Men det är en helt annan sak.

Jag vill även fortsättningsvis kunna köpa
* riktiga skivor med mer information om musiken och artisten i form av booklets och
* riktiga böcker att läsa i sängen utan tekniska hjälpmedel.
Och riktiga skivor, riktiga böcker kostar pengar att framställa. Oavsett om man är stor eller liten aktör. 

Jag tror dessutom att copyrightmotståndarna och gratisnedladdarna spelar helt andra krafter än skivindustrin rakt i händerna. I spåren på att värna copyright följer övervakningsförslagen, ingreppen i din och min personliga integritet. Detta är två olika frågor men den senare hämtar stöd för sina integritetskränkande förslag i copyrightfrågan. Och korkat nog går de flesta gratisnedladdarna rakt i fällan och argumenterar ännu hårdare för att helt avskaffa copyright.

Värt att själv läsa Pär Ströms bok

Nu har jag läst Pär Ströms bok "Mansförtryck och kvinnovälde".
Ytterligt intressant.
Jag önskar att alla beslutsfattare inom politik, förvaltning, universitet och media också läser boken. Jag önskar att alla läser boken. Se'n kanske vi kan få en frisk och konstruktiv debatt om vad jämställdhet är och hur den ska vidareutvecklas i Sverige. Då kanske vi t.o.m kommer att kunna ta ordet könsmaktsordning för vad det är - ett begrepp inom en viss del av feministisk teoribildning, inte en naturlag.

Jag undrar verkligen om alla som rycker ut för att sabla ner Pär Ström gjort sig omaket att läsa boken. Om inte så är det bevis på att delar av offentlig genusdebatt förs på ett intellektuellt ohederligt vis.

Eva Beckman (som jag absolut tror har läst boken) tyckte i tv att Pär Ström skrivit boken "närmast i falsett". Det tycker inte jag. Däremot vänder han på begrepp och myntar nya uttryck på ett icke-PK-vis, vilket gör problematiken tydlig och inte så lite underhållande. Faktiskt samma grepp som i romanen "Egalias döttrar" av Gerd Brantenberg - fast tvärtom. Men Pär Ströms bok är inte en roman. Den är en viktig genomgång av olika delar av den offentliga debattens trossatser. Hans värdegrund är humanism.

Den offentliga debatten om genus och feminism hämtar stöd för sina teser ur genusforskningens resultat.
Trots att kritik framförts mot brister i forskarnas tillvägagångssätt lever resultaten kvar som sanningar. Som exempel kan nämnas Eva Lundgrens hårt kritiserade "Slagen dam" som upphöjdes till statsnorm av förra regeringen.

Genusforskning premieras vid anslagstilldelning.
Genuskurser ingår i snart sagt alla kurser och program vid högskolor och universitet.
Kursinnehållet och litteraturen utgår från genusforskningens resultat.

Då är det naturligtvis oerhört viktigt att forskningen genomförts på ett objektivt och vetenskapligt korrekt sätt. Det anses ju vara grundvalen för forskningsresultats trovärdighet i alla andra sammanhang. Men som sagt, trots kritik mot forskarnas tillvägagångssätt hanteras resultaten ändå som sanningar inom detta specifika forskningsområde.

( Den som vill rycka ut till specifikt EL:s försvar kommer inte att bemötas i denna blogg. Läs istället debatten hos Louise från när det begav sig 15/12/2005
Eller Maria Abrahmssons krönika från samma tid i SvD )


Pär Ström lanserar några förslag rörande just forskningen. Förslaget om granskning borde välkomnas av alla såväl försvarare av, som motståndare till genusforskningen:

"Mot bakgrund av misstanken om att

många miljoner av skattemedel under ett antal år har gått

till forskningsprojekt där forskarna missbrukat sitt förtroende

genom att brista i objektivitet och driva en egen agenda

borde statsmakten initiera en forskningsgranskning. En

kommission borde tillsättas som väljer ut, säg, 15 eller 20

av senare års helt eller delvis offentligt finansierade genusrapporter

och noggrant analyserar vilken grad av objektivitet

i grundförutsättningar och tillvägagångssätt som kommer

till uttryck i dem. Om tydliga brister hittas bör en

analys göras av på vilket sätt och i vilken utsträckning som

det resulterat i att människor idag bär på felaktiga uppfattningar

i genusfrågan."
ur Mansförtryck och kvinnovälde

Läs Pär Ströms bok du också. Här går länken till den pdf som ligger på nätet.
Visserligen tycker jag att det är jobbigt att läsa långa texter på skärmen men med avbrott för kaffe så gick det.
Och det var absolut värt det.