Omåttligt stolt tant
Jag har länge tyckt att texten i mina inlägg har för litet teckensnitt, jobbigt att läsa för mina egna medelålders ögon och därmed kanske även för andra. Eftersom jag bloggar i ett färdigt verktyg och har extremt lite kunskap om html har jag bara funnit mig i detta. Men nu i årets sista timmar for någon sorts kraft i mig och jag började studera stilmallarna. Och se på tusan! Jag lyckades identifiera den del av koden som styr teckensnittstorleken i inläggen och ändra densamma.
Så lite kan göra en medelålders tant omåttligt stolt!
Gott nytt år till mig själv!
Så lite kan göra en medelålders tant omåttligt stolt!
Gott nytt år till mig själv!
Otto har en vän
Förvånad läser jag ledaren i Resumé, skriven av chefredaktören Viggo Cavling. Han rycker ut till försvar för Otto Sjöberg och Expressen från andra sidan jordklotet, "vid kanten av Atlanten i Sydamerika" med argumentet att skandaler är och förblir tabloidernas motor. Cavling skriver:
Vidare har PO Enquist och Anders Ehnmark kommit fram till att Expressen under Otto Sjöbergs ledning blivit av med sin "själ". Här håller jag inte med. Expressens "själ" är och förblir skandaljournalistik. Skandaler är och förblir tabloidernas motor. Under Otto Sjöbergs tid vid rodret har tidningen gått från förlust till vinst och upplagan har gått upp. Han har räddat Expressen och utan Sjöberg och styrelseordförande Thorbjörn Larsson är jag inte säker på att tidningen funnits kvar idag.
Så djup var krisen. Så vad ska då Otto Sjöberg göra nu? Han ska sitta kvar och rida ut stormen. Hans styrelseordförande Thorbjörn Larsson borde omedelbart återvända från sin semester i Afrika och stå vid sin adepts sida. När det blåser i båten är skönt med lite stöd. Detta vet jag av egen erfarenhet.
Ja, det är väl möjligt skandaler är motorn i kvällspressens liv men det är väl inte det debatten om Expressen handlar om? Skandaler är en sak och lögnaktig journalistik en helt annan sak, en skandal i sig. Det förvånar mig att Resumés ledarskribent inte hade någon åsikt i den frågan. Dessutom tycker han tydligen att det är fisigt av Mikael Persbrandt att inte bekosta sin rättsprocess själv, för det har han enligt Cavling råd till, utan låter JK föra hans talan.
Nä, nu återgår jag till den klassiska fisksoppan med aioli som blir en del av nyårsmiddagen i detta hus:
4-5 portioner
1 finstrimlad purjolök
2 skivade vitlöksklyftor
1 pkt saffran
½ tsk hela fänkålsfrön
3 msk vetemjöl
1,2 liter vatten + 2 fiskbuljongtärningar
3 färska flådda, hackade tomater
1½ dl grädde
400- 500 g fiskfilé i mindre bitar
skalade räkor efter plånbok och behag
citronsaft
smör
Fräs lök och vitlök i smör i en stor kastrull.
Lägg i saffran och fänkål.
Strö över mjölet.
Rör om
Späd med vatten
Lägg i buljongtärningar.
Koka 5 minuter
Häll i grädden och de hackade tomaterna
Koka upp
Lägg i fiskbitarna
Koka c:a 6 minuter om det är torsk eller gös
Lägg i räkorna.
Smaka av med citronsaft.
Servera med Aioli.
Gott Nytt År!
Vidare har PO Enquist och Anders Ehnmark kommit fram till att Expressen under Otto Sjöbergs ledning blivit av med sin "själ". Här håller jag inte med. Expressens "själ" är och förblir skandaljournalistik. Skandaler är och förblir tabloidernas motor. Under Otto Sjöbergs tid vid rodret har tidningen gått från förlust till vinst och upplagan har gått upp. Han har räddat Expressen och utan Sjöberg och styrelseordförande Thorbjörn Larsson är jag inte säker på att tidningen funnits kvar idag.
Så djup var krisen. Så vad ska då Otto Sjöberg göra nu? Han ska sitta kvar och rida ut stormen. Hans styrelseordförande Thorbjörn Larsson borde omedelbart återvända från sin semester i Afrika och stå vid sin adepts sida. När det blåser i båten är skönt med lite stöd. Detta vet jag av egen erfarenhet.
Ja, det är väl möjligt skandaler är motorn i kvällspressens liv men det är väl inte det debatten om Expressen handlar om? Skandaler är en sak och lögnaktig journalistik en helt annan sak, en skandal i sig. Det förvånar mig att Resumés ledarskribent inte hade någon åsikt i den frågan. Dessutom tycker han tydligen att det är fisigt av Mikael Persbrandt att inte bekosta sin rättsprocess själv, för det har han enligt Cavling råd till, utan låter JK föra hans talan.
Nä, nu återgår jag till den klassiska fisksoppan med aioli som blir en del av nyårsmiddagen i detta hus:
4-5 portioner
1 finstrimlad purjolök
2 skivade vitlöksklyftor
1 pkt saffran
½ tsk hela fänkålsfrön
3 msk vetemjöl
1,2 liter vatten + 2 fiskbuljongtärningar
3 färska flådda, hackade tomater
1½ dl grädde
400- 500 g fiskfilé i mindre bitar
skalade räkor efter plånbok och behag
citronsaft
smör
Fräs lök och vitlök i smör i en stor kastrull.
Lägg i saffran och fänkål.
Strö över mjölet.
Rör om
Späd med vatten
Lägg i buljongtärningar.
Koka 5 minuter
Häll i grädden och de hackade tomaterna
Koka upp
Lägg i fiskbitarna
Koka c:a 6 minuter om det är torsk eller gös
Lägg i räkorna.
Smaka av med citronsaft.
Servera med Aioli.
Gott Nytt År!
Alltför mycket teori i gymnasieskolan? Nä!
Jag fattar inte hur folk kan tycka att gymnasieelver på "mer praktiska" program ska "slippa" läsa så mycket teori? Vill ni dem ont? Tycker ni att elever på de yrkesförberedande programmen ska ha en sämre chans att delta i det moderna samhället?
I dagens gymnasieskola ger samtliga 17 nationella program grundläggande behörighet för att läsa på högskola. Alla program är tre-åriga och har vissa teoretiska kurser gemensamma. Det är de s.k. kärnämneskurserna och det är dessa som av vissa debattörer bedöms vara alltför mycket teori för "de mer praktiskt inriktade" eleverna.
Kärnämneskurserna är följande:
Engelska AI dagens gymnasieskola ger samtliga 17 nationella program grundläggande behörighet för att läsa på högskola. Alla program är tre-åriga och har vissa teoretiska kurser gemensamma. Det är de s.k. kärnämneskurserna och det är dessa som av vissa debattörer bedöms vara alltför mycket teori för "de mer praktiskt inriktade" eleverna.
Kärnämneskurserna är följande:
Estetisk verksamhet
Idrott och hälsa A
Matematik A
Naturkunskap A
Religionskunskap A
Samhällskunskap A
Svenska A och B eller Svenska som andraspråk A B
Kurserna omfattar 50 - 100 poäng (på gymnasiet betyder poäng timmar)
Kursernas innehåll finns beskrivet i kursplaner som man hittar på Skolverkets sida om Kursinfo
Om man sedan tittar på målet för elevens kunskapsinhämtande under t.ex. Samhällskunskap A får man en bild av hur relevanta dessa kunskaper kan vara för en samhällsmedborgare:
Eleven skall
*ha kunskap om demokratins framväxt och funktion samt kunna tillämpa ett demokratiskt arbetssätt
*kunna förstå hur politiska, ekonomiska, geografiska och sociala förhållanden har format och ständigt påverkar såväl vårt eget samhälle som det internationella samhället
*kunna formulera, förstå och reflektera över samhällsfrågor ur såväl historiska som framtida perspektiv
*kunna lägga etiska och miljömässiga perspektiv på olika samhällsfrågor
*kunna använda olika kunskapskällor och metoder vid arbetet med samhällsfrågor
*känna till hur åsikter och attityder uppstår samt vara medveten om hur värderingar och ställningstaganden formas.
(Läs om övriga kärnämnen via länkarna ovan till Skolverkets kursinfo.)
Alltså, kärnämneskurserna är avsedda att ge medborgarkunskaper och verktyg för att kunna leva och verka i ett föränderligt samhälle. Samhällskunskap A handlar om att förstå och utöva demokratin. Religionskunskapen handlar om förståelse för vår och andra kulturer ur religionens perspektiv. Lite halvviktigt kanske, i dessa tider? Naturkunskapen handlar om lokala och globala miljöfrågor. Inte heller helt fel att ha kunskap om oavsett om man är teoretiker eller praktiker. Svenskan handlar om att vidareutveckla den språkliga förmågan samt ge verktyg för att tillägna sig kultur och kunna utöva demokratiska rättigheter och skyldigheter. Vem kan tycka att en framtida rörmokare inte ska ha fått med sig detta i utbildningsbagaget?
Nej, nej, nej, ta inte bort kurserna. Men utveckla själva undervisningen. Allt kan göras urbota själsdödande och i princip allt kan göras intressant och meningsfullt. Det finns fantastiska pedagoger som lyckas med det senare.
På en gymnasieskola i norr arbetar besjälade svensklärare på fordonsprogrammet. Fordonseleverna ska också bibringas kunskap om de gamla klassikerna . När lärarna begrundade detta och det faktum att de flesta av eleverna var djupt ointresserade av att läsa och flera hade lässvårigheter insåg de att de måste göra något annat än att stoppa tjocka böcker i händerna på eleverna. "Något annat" blev då att visa film - de flesta klassiker finns ju filmatiserade - och ta diskussioner utifrån det. Gissa om det blev fantastiska diskussioner om de eviga frågorna med fordonseleverna! De är nu bekanta med såväl Rickard III som Hamlet och andra och har alltså fått samma allmänbildning som andra gymnasieelever.
Åsikter, erfarenheter, stora tankar finns hos alla gymnasieelever - det gäller bara att skapa undervisningssituationer som funkar för alla. Det är det vi ska efterlysa och lyfta fram de goda exemplen (som inte alls är få!) för att få en gymnasieskola för alla.
*kunna formulera, förstå och reflektera över samhällsfrågor ur såväl historiska som framtida perspektiv
*kunna lägga etiska och miljömässiga perspektiv på olika samhällsfrågor
*kunna använda olika kunskapskällor och metoder vid arbetet med samhällsfrågor
*känna till hur åsikter och attityder uppstår samt vara medveten om hur värderingar och ställningstaganden formas.
(Läs om övriga kärnämnen via länkarna ovan till Skolverkets kursinfo.)
Alltså, kärnämneskurserna är avsedda att ge medborgarkunskaper och verktyg för att kunna leva och verka i ett föränderligt samhälle. Samhällskunskap A handlar om att förstå och utöva demokratin. Religionskunskapen handlar om förståelse för vår och andra kulturer ur religionens perspektiv. Lite halvviktigt kanske, i dessa tider? Naturkunskapen handlar om lokala och globala miljöfrågor. Inte heller helt fel att ha kunskap om oavsett om man är teoretiker eller praktiker. Svenskan handlar om att vidareutveckla den språkliga förmågan samt ge verktyg för att tillägna sig kultur och kunna utöva demokratiska rättigheter och skyldigheter. Vem kan tycka att en framtida rörmokare inte ska ha fått med sig detta i utbildningsbagaget?
Nej, nej, nej, ta inte bort kurserna. Men utveckla själva undervisningen. Allt kan göras urbota själsdödande och i princip allt kan göras intressant och meningsfullt. Det finns fantastiska pedagoger som lyckas med det senare.
På en gymnasieskola i norr arbetar besjälade svensklärare på fordonsprogrammet. Fordonseleverna ska också bibringas kunskap om de gamla klassikerna . När lärarna begrundade detta och det faktum att de flesta av eleverna var djupt ointresserade av att läsa och flera hade lässvårigheter insåg de att de måste göra något annat än att stoppa tjocka böcker i händerna på eleverna. "Något annat" blev då att visa film - de flesta klassiker finns ju filmatiserade - och ta diskussioner utifrån det. Gissa om det blev fantastiska diskussioner om de eviga frågorna med fordonseleverna! De är nu bekanta med såväl Rickard III som Hamlet och andra och har alltså fått samma allmänbildning som andra gymnasieelever.
Åsikter, erfarenheter, stora tankar finns hos alla gymnasieelever - det gäller bara att skapa undervisningssituationer som funkar för alla. Det är det vi ska efterlysa och lyfta fram de goda exemplen (som inte alls är få!) för att få en gymnasieskola för alla.
Läser just nu... undra på att man blir låg
Jag har för vana att ha flera böcker på gång samtidigt. För det mesta brukar det bli en blandning av lättviktigt och tyngre saker men till denna julledighet har jag lyckats utelämna det lättsamma. Lite tungt blir det. Nu läser jag, eller har precis läst klart
Att leva ett liv, inte vinna ett krig av Anna Kåver
Bra, handfast, lättillgänglig bok om att hantera svårigheterna i att vara människa. Rekommenderas å det bestämdaste. Absolut bättre än mycket av den självhjälps-litteratur som flödar ut från förlagen. Anna Kåver är leg psykolog, leg psykoterapeut och handledare i kognitiv beteendeterapi. Hon samarbetar med Åsa Nilsonne som är psykiater, medicine doktor, leg psykoterapeut och handledare i kognitiv terapi och dessutom deckarförfattare. Så den andra boken jag läser är
Vem är det som bestämmer i ditt liv? av Åsa Nilsonne. Handlar om hur vi medvetet kan styra koncentration och uppmärksamhet för att nå större självinsikt. Lika bra, handfast och lättillgänglig som den ovan beskrivna. Och fritt från flum. Ja, dessa två är inte tunga i sig men behandlar tunga områden s.a.s. Inte mycket feel-good-dröm-dig-bort-litteratur. Jag förstår inte hur jag tänkte där i bokhandeln men nästa jag köpte och just börjat läsa är
Den utmätta tiden av Peter Noll. Brombergs förlag skriver: Peter Noll får veta att han är sjuk i cancer. Han är då 55 år. Han avböjer den operation som läkarna vill göra då den strider mot hans uppfattning om liv och död. Han går den sista vägsträckan i livet med avsikten att foga in upplevelsen av dödens ofrånkomlighet i sitt sammanhang. Han vill förmedla den erfarenheten till alla levande, som också måste dö. Det gör han i boken Den utmätta tiden där han skriver om sina tankar, känslor, erfarenheter och samtal under sitt sista år. Jag återkommer med mina egna eventuella åsikter om denna bok. Men så mycket kan jag säga att jag redan retat upp mig på hans förhållningssätt. (Hu, så hemskt att tycka så nu när han både lidit, är död och publicerat sina tankar från den yttersta tiden - tanten håller på att tappa sin PK-radar). En bok som ligger och väntar är en av MajGull Axelsson.
Den jag aldrig var, heter den. Baksidestexten lyder: En man hittas på en gata i Östeuropa med bruten nacke. Han visar sig vara svensk och hans hustru MaryMarie kallas till sjukhuset. Där börjar verkligheten lösas upp. Sju år senare är hon lika kluven. Heter hon Mary eller Marie? Dödade hon sin man på sjukhuset eller inte? Hamnade hon i fängelse eller blev hon minister? En så'n bok måste man ju köpa. Även om den enligt recensioner är ett laddat psykologiskt drama och min bokhögskvot av tunga böcker redan är fylld för denna gång. Borde kanske ha köpt Giraffens tårar av Alexander McCall Smith istället. Om ni inte läst Damernas detektivbyrå av samme författare har ni en trevlig stund framför er. Läs Kulturbloggens recension om den. Men så fick jag en bok i julklapp också.
Hur du ska läsa och varför av Harold Bloom. Bonniers presenterar boken så här: Litteraturhistorikern Harold Bloom guidar oss här genom världslitteraturen från 1500-talet till i dag och visar hur vi genom litteraturen kan nå ökad förståelse för det samhälle vi lever i. Harold Bloom är professor vid Harvard, Yale och New York University och har skrivit över tjugo böcker om litteratur. På svenska finns sedan tidigare Den västerländska kanon.
Den ser jag fram emot att läsa, fortfarande avdelning seriöst men verkar spännande. Sökte lite på Harold Bloom på nätet och förstod att han inte är helt PK i kulturkretsar. Såvitt jag begriper handlar den allvarliga kritiken om att en västerländsk professor skriver om böcker som bidragit till att forma den västerländska kulturen. Det är tydligen fel och bör misstänkliggöras. Sånt tycker jag är konstigt. Otroligt konstigt, egentligen. Läste något inlägg till försvar av professor Bloom som gick ut på att man måste kunna få tala om den västerländska litteraturen utan att genast och räddhågat behöva tillägga att de skriver böcker i Kina också. Tyvärr har jag tappat bort den diskussionen och kan inte länka. Nå, det här får jag nog anledning att tycka till om mer när jag väl umgåtts med professor Blooms tankar.
Att leva ett liv, inte vinna ett krig av Anna KåverBra, handfast, lättillgänglig bok om att hantera svårigheterna i att vara människa. Rekommenderas å det bestämdaste. Absolut bättre än mycket av den självhjälps-litteratur som flödar ut från förlagen. Anna Kåver är leg psykolog, leg psykoterapeut och handledare i kognitiv beteendeterapi. Hon samarbetar med Åsa Nilsonne som är psykiater, medicine doktor, leg psykoterapeut och handledare i kognitiv terapi och dessutom deckarförfattare. Så den andra boken jag läser är
Vem är det som bestämmer i ditt liv? av Åsa Nilsonne. Handlar om hur vi medvetet kan styra koncentration och uppmärksamhet för att nå större självinsikt. Lika bra, handfast och lättillgänglig som den ovan beskrivna. Och fritt från flum. Ja, dessa två är inte tunga i sig men behandlar tunga områden s.a.s. Inte mycket feel-good-dröm-dig-bort-litteratur. Jag förstår inte hur jag tänkte där i bokhandeln men nästa jag köpte och just börjat läsa är Den utmätta tiden av Peter Noll. Brombergs förlag skriver: Peter Noll får veta att han är sjuk i cancer. Han är då 55 år. Han avböjer den operation som läkarna vill göra då den strider mot hans uppfattning om liv och död. Han går den sista vägsträckan i livet med avsikten att foga in upplevelsen av dödens ofrånkomlighet i sitt sammanhang. Han vill förmedla den erfarenheten till alla levande, som också måste dö. Det gör han i boken Den utmätta tiden där han skriver om sina tankar, känslor, erfarenheter och samtal under sitt sista år. Jag återkommer med mina egna eventuella åsikter om denna bok. Men så mycket kan jag säga att jag redan retat upp mig på hans förhållningssätt. (Hu, så hemskt att tycka så nu när han både lidit, är död och publicerat sina tankar från den yttersta tiden - tanten håller på att tappa sin PK-radar). En bok som ligger och väntar är en av MajGull Axelsson. Den jag aldrig var, heter den. Baksidestexten lyder: En man hittas på en gata i Östeuropa med bruten nacke. Han visar sig vara svensk och hans hustru MaryMarie kallas till sjukhuset. Där börjar verkligheten lösas upp. Sju år senare är hon lika kluven. Heter hon Mary eller Marie? Dödade hon sin man på sjukhuset eller inte? Hamnade hon i fängelse eller blev hon minister? En så'n bok måste man ju köpa. Även om den enligt recensioner är ett laddat psykologiskt drama och min bokhögskvot av tunga böcker redan är fylld för denna gång. Borde kanske ha köpt Giraffens tårar av Alexander McCall Smith istället. Om ni inte läst Damernas detektivbyrå av samme författare har ni en trevlig stund framför er. Läs Kulturbloggens recension om den. Men så fick jag en bok i julklapp också. Hur du ska läsa och varför av Harold Bloom. Bonniers presenterar boken så här: Litteraturhistorikern Harold Bloom guidar oss här genom världslitteraturen från 1500-talet till i dag och visar hur vi genom litteraturen kan nå ökad förståelse för det samhälle vi lever i. Harold Bloom är professor vid Harvard, Yale och New York University och har skrivit över tjugo böcker om litteratur. På svenska finns sedan tidigare Den västerländska kanon. Den ser jag fram emot att läsa, fortfarande avdelning seriöst men verkar spännande. Sökte lite på Harold Bloom på nätet och förstod att han inte är helt PK i kulturkretsar. Såvitt jag begriper handlar den allvarliga kritiken om att en västerländsk professor skriver om böcker som bidragit till att forma den västerländska kulturen. Det är tydligen fel och bör misstänkliggöras. Sånt tycker jag är konstigt. Otroligt konstigt, egentligen. Läste något inlägg till försvar av professor Bloom som gick ut på att man måste kunna få tala om den västerländska litteraturen utan att genast och räddhågat behöva tillägga att de skriver böcker i Kina också. Tyvärr har jag tappat bort den diskussionen och kan inte länka. Nå, det här får jag nog anledning att tycka till om mer när jag väl umgåtts med professor Blooms tankar.
Expressens s.k. krönikörer
Vill rikta ett stort, varmt och djupt känt tack till Hans Bergström, Dagens Nyheter för dagens ledare
Kravet är Sant + Relevant . Den handlar om Expressens arbetsmetoder och är en utmärkt genomgång av varför det är så allvarligt att en tidning beter sig som Expressen gjort och gör. Mot slutet av ledaren tar han även upp "nedbusningen av språket".
"Och den har verksamt bidragit till nedbusningen av språket och det offentliga samtalet i Sverige genom att lyfta fram krönikörer som Linda Skugge och Natalia Kazmierska till stjärnstatus (för den senares bidrag till att förstöra språk och offentlig kultur, se till exempel hennes krönika i Expressen den 30 maj 2005, en text som hade varit otänkbar för någon tidigare ansvarig utgivare i Expressen att ta in i tidningen)."
Jag läste "krönikan" trots att jag formulerat nyårslöfte om att inte läsa kvällstidningarna längre, inte ens på nätet. Men det är ju fortfarande 2005 så... men länkar gör jag inte. "Krönikan" handlar om någon "pervokonstnär" och glider därefter över till att hävda att "krönikören" vill ha hårdare debattklimat. Detta debattklimat kännetecknas tydligen av att man helt hämningslöst ska kasta invektiv i form av varianter på könsord, omkring sig. I tv ska man helst uppträda berusad eller möjligen påtänd, gapa och skrika och slå nävar i bord.Någon saklig debatt verkar inte "krönikören" eftersträva.
En saklig debatt kan vara såväl hård som skarpslipad i argumentation och språkhantering. Men det kräver förstås att debattörerna dels har kunskaper om ämnet, inte bara åsikter, dels har verbal förmåga och stort ordförråd, inte bara svordomar och könsord, och dessutom ett snabbt intellekt som kan analysera och bemöta motståndarens argument under debattens gång. Expressens gaphalsar förefaller sakna allt detta.
Jag har länge grubblat över varför dessa två "krönikörer" hyllats och burits fram. Om de står för den form av feminism som ska ta över världen vill jag genast, ljudligt och för alltid ta avstånd från såväl "krönikörerna" som deras feminism. Jag känner stor sorg över att kvinnofrågorna förknippas med sådan skit.
Jag tycker att det är rent pinsamt att folk som skriver så uselt, tilldelas utrymme och belönas för att de sägs ha förnyat krönikeskrivandet. Förnyat.... Jo, kyss Karlsson eller my ass... som de själv antagligen skulle ha skrivit om de haft en återhållsam dag, kraftlösa av någon influensa eller så, vid tangentbordet. Bleknar vid tanken på vad de skulle ha skrivit en alldeles vanlig dag.
Tyvärr sprider sig deras stil även till andra tidningar ute i landet. På en av våra lokaltidningar har vi en reporter som ömsom skriver på kultursidan och ömsom på nöjessidorna. Kulturartiklarna är helt OK ur alla aspekter men när den snart 40-åriga journalisten skriver på nöjessidorna degenererar språket och allt är "skitjobbigt, skitcoolt, skitvackert." Varför, frågar man sig? Dock är man som läsare tacksam över att det ännu inte nått de stinkande djup som Expressens "krönikörer" plaskar omkring i.
Samtidigt på annan plats i samma tidningsvärld... skriver man indignerade artiklar om det hemska språk som grundskoleelever använder idag. De skriker hora och annat åt varandra dagarna i ända. Fy! Vad gör skolan!?!?!? Men så klart... då är det ju pojkarna som skriker åt flickorna och då är det självklart ett uttryck för könsmaktsordningen. Att Expressens "krönikörer" skriker könsord åt andra kvinnor är ett naturligtvis ett led i att bryta denna könsmaktsordning... Eller?
"Och den har verksamt bidragit till nedbusningen av språket och det offentliga samtalet i Sverige genom att lyfta fram krönikörer som Linda Skugge och Natalia Kazmierska till stjärnstatus (för den senares bidrag till att förstöra språk och offentlig kultur, se till exempel hennes krönika i Expressen den 30 maj 2005, en text som hade varit otänkbar för någon tidigare ansvarig utgivare i Expressen att ta in i tidningen)."
Jag läste "krönikan" trots att jag formulerat nyårslöfte om att inte läsa kvällstidningarna längre, inte ens på nätet. Men det är ju fortfarande 2005 så... men länkar gör jag inte. "Krönikan" handlar om någon "pervokonstnär" och glider därefter över till att hävda att "krönikören" vill ha hårdare debattklimat. Detta debattklimat kännetecknas tydligen av att man helt hämningslöst ska kasta invektiv i form av varianter på könsord, omkring sig. I tv ska man helst uppträda berusad eller möjligen påtänd, gapa och skrika och slå nävar i bord.Någon saklig debatt verkar inte "krönikören" eftersträva.
En saklig debatt kan vara såväl hård som skarpslipad i argumentation och språkhantering. Men det kräver förstås att debattörerna dels har kunskaper om ämnet, inte bara åsikter, dels har verbal förmåga och stort ordförråd, inte bara svordomar och könsord, och dessutom ett snabbt intellekt som kan analysera och bemöta motståndarens argument under debattens gång. Expressens gaphalsar förefaller sakna allt detta.
Jag har länge grubblat över varför dessa två "krönikörer" hyllats och burits fram. Om de står för den form av feminism som ska ta över världen vill jag genast, ljudligt och för alltid ta avstånd från såväl "krönikörerna" som deras feminism. Jag känner stor sorg över att kvinnofrågorna förknippas med sådan skit.
Jag tycker att det är rent pinsamt att folk som skriver så uselt, tilldelas utrymme och belönas för att de sägs ha förnyat krönikeskrivandet. Förnyat.... Jo, kyss Karlsson eller my ass... som de själv antagligen skulle ha skrivit om de haft en återhållsam dag, kraftlösa av någon influensa eller så, vid tangentbordet. Bleknar vid tanken på vad de skulle ha skrivit en alldeles vanlig dag.
Tyvärr sprider sig deras stil även till andra tidningar ute i landet. På en av våra lokaltidningar har vi en reporter som ömsom skriver på kultursidan och ömsom på nöjessidorna. Kulturartiklarna är helt OK ur alla aspekter men när den snart 40-åriga journalisten skriver på nöjessidorna degenererar språket och allt är "skitjobbigt, skitcoolt, skitvackert." Varför, frågar man sig? Dock är man som läsare tacksam över att det ännu inte nått de stinkande djup som Expressens "krönikörer" plaskar omkring i.
Samtidigt på annan plats i samma tidningsvärld... skriver man indignerade artiklar om det hemska språk som grundskoleelever använder idag. De skriker hora och annat åt varandra dagarna i ända. Fy! Vad gör skolan!?!?!? Men så klart... då är det ju pojkarna som skriker åt flickorna och då är det självklart ett uttryck för könsmaktsordningen. Att Expressens "krönikörer" skriker könsord åt andra kvinnor är ett naturligtvis ett led i att bryta denna könsmaktsordning... Eller?
God Jul!
Den lilla tanten tar bloggledigt några dagar.
Från oss alla till er alla... En riktigt God Jul!
Från oss alla till er alla... En riktigt God Jul!För grissamlare och lite till om Expressen
Idag hittade jag en ny webbshop för folk som samlar på något djur: Animal Den Här finns allehanda djur i många utföranden. Grisar t.ex. Denna lätt bekymrade gris är en sparbössa. Den tänker
kanske med oro på hur det ska gå med Expressens finanser nu när opinionen även inom tidningen uttalar sig mot ansvarige utgivaren.
Svenska Dagbladet har idag publicerat en analys som för upp familjen Bonnier på scenen: " Nu är frågan om inte Expressens chefredaktör Otto Sjöberg börjar bli en belastning för Bonnier, istället för den tidningens räddare han hittills beskrivits som."
Otto Sjöberg ser i likhet med grisen ovan bekymrad ut på bilden i SvD. Gladare är han på pressbilden på Bonnier.se .
Men visst står han lite vingligt? Det kanske är utskrifter av de pressetiska reglerna han balanserar på? Enligt SVD:s analys sjunker Expressens upplaga med 2200 ex i månaden. Gläder mig att fler har slutat köpa kvällstidningar i den form de har idag. Om köpbojkotter av varor kan påverka politiken i fjärran länder vore det väl själva den om vi inte skulle kunna få till en hederlig journalistik genom samma förfarande.
kanske med oro på hur det ska gå med Expressens finanser nu när opinionen även inom tidningen uttalar sig mot ansvarige utgivaren. Svenska Dagbladet har idag publicerat en analys som för upp familjen Bonnier på scenen: " Nu är frågan om inte Expressens chefredaktör Otto Sjöberg börjar bli en belastning för Bonnier, istället för den tidningens räddare han hittills beskrivits som."
Otto Sjöberg ser i likhet med grisen ovan bekymrad ut på bilden i SvD. Gladare är han på pressbilden på Bonnier.se .
Men visst står han lite vingligt? Det kanske är utskrifter av de pressetiska reglerna han balanserar på? Enligt SVD:s analys sjunker Expressens upplaga med 2200 ex i månaden. Gläder mig att fler har slutat köpa kvällstidningar i den form de har idag. Om köpbojkotter av varor kan påverka politiken i fjärran länder vore det väl själva den om vi inte skulle kunna få till en hederlig journalistik genom samma förfarande.Idag hejar jag på nytt på Persbrandt
Enligt dagens Aftonblad stämmer nu Mikael Persbrandt Expressen för förtal, trots att Otto Sjöberg publicerat en ursäkt med hänvisning till "dåligt journalistiskt arbete" och erbjudit ekonomisk uppgörelse. Dessutom avser Mikael Persbrandt och hans advokat att granska även andra tidningars artiklar om Mikael Persbrandt. Så eventuellt är det flera som får sig en stämning som nyårspresent! Kan kanske ha effekt på det tilltagande otyget med att referera varandras "nyheter" och ange den andra tidningen som källa. Man kanske helt enkelt får återgå till att göra sitt journalistiska arbete själva så man vet vilka källorna är och kan värdera sanningshalten i uppgifterna. En långsammare arbetsmetod men den enda rätta.
Så frygteligt intressant det ska bli att följa detta! Eja, får vi se en fällande dom!!! Kanske, kanske, kanske kan det medföra en uppryckning av medias arbete överhuvudtaget och kanske får vi därmed tidningar som ägnar sig åt verkligt, gediget publicistiskt arbete.
I en av våra lokaltidningar finns på kultursidorna idag en artikel om Persbrandts debattartikel. I princip tycker skribenten att Persbrandt gjort rätt men ger sig sedan på att analysera Persbrandts debattartikel ur ett stilistiskt/dramaturgiskt perspektiv. Mikael Persbrandt har skrivit på fel sätt. Detta beror på att han enligt kuturskribenten "inte känner medievärlden särskilt väl." Nä, och...? Dessutom borde han enligt kulturskribenten "se till att bevisa att skådisar inte är stereotyper fångna i det känslosamhetens våld där Expressen och många av oss andra vill placera dem." Jaha ja ja! Jag tar mig för pannan och lutar mig trött mot tangentbordet. Så ytterligt pompöst och på det hela taget onödigt skrivet.
Mikael Persbrandt är en lysande skådespelare. Men han skriver debattartikeln i sin egenskap av människan Mikael Persbrandt. Han är dessutom med rätta väldigt arg. Han har fått nog. Han är fullt skrivkunnig och kan förmedla sina åsikter på ett tydligt sätt. Däremot utger han sig inte för att vara professionell skribent. Han hyser antagligen inte heller några hemliga drömmar om att anlitas som sådan. Varför används då det smala kulturutrymmet till att analysera, bedöma och nedvärdera hans text ur ett stilistiskt och dramaturgiskt perspektiv? Vad tillför det debatten och kulturbevakningen överhuvudtaget?Kulturskribenten må anse sig känna medievärlden men den del av läsekretsen som tänker som jag känner han inte.
F.ö. tycker jag att du som gillar det absurda och har svart humor med stark känsla (jag betonar - stark känsla) för hur kul det opassande kan vara ska kolla och lyssna på The Tiger Lillies. Framgångsrik, extremt speciell, engelsk musikgrupp som i höstas gästade Danmark för ett par slutsålda föreställningar. Det liknar inget annat, kan jag lova.
Utdrag ur en recension på en sida där man kan lyssna på några låtar:
The sun never shines in a Tiger Lillies song. Never. And the twisted creatures who scurry furtively through its lyrics — murderers, rapists, pederasts — are not running toward the light. I mean, the cheeriest number in the group's grim oeuvre may be "Banging in the Nails," on the Brothel to the Cemetery album — a dementedly jaunty tune about a famous crucifixion. (It may leave you chuckling, but not in a wholesome way.)
The Tiger Lillies have been elaborating their strange art since 1989, although I only became aware of them in the spring of 2005, when I attended an off-Broadway performance in New York of their astonishing Shockheaded Peter, a two-hour musical based on a gruesome German children's book (Struwwelpeter) that has been traumatizing unwary youngsters for several generations now. The show, an ensemble production that featured a number of large, alarming and sometimes bloody puppets along with the Lillies themselves, suggested a cabaret in Hell, where Edith Piaf is being held prisoner in the cabinet of Dr. Caligari by Tim Burton, Tom Waits and the late gothic illustrator Edward Gorey (a Tiger Lillies fan, it turns out).
Så frygteligt intressant det ska bli att följa detta! Eja, får vi se en fällande dom!!! Kanske, kanske, kanske kan det medföra en uppryckning av medias arbete överhuvudtaget och kanske får vi därmed tidningar som ägnar sig åt verkligt, gediget publicistiskt arbete.
I en av våra lokaltidningar finns på kultursidorna idag en artikel om Persbrandts debattartikel. I princip tycker skribenten att Persbrandt gjort rätt men ger sig sedan på att analysera Persbrandts debattartikel ur ett stilistiskt/dramaturgiskt perspektiv. Mikael Persbrandt har skrivit på fel sätt. Detta beror på att han enligt kuturskribenten "inte känner medievärlden särskilt väl." Nä, och...? Dessutom borde han enligt kulturskribenten "se till att bevisa att skådisar inte är stereotyper fångna i det känslosamhetens våld där Expressen och många av oss andra vill placera dem." Jaha ja ja! Jag tar mig för pannan och lutar mig trött mot tangentbordet. Så ytterligt pompöst och på det hela taget onödigt skrivet.
Mikael Persbrandt är en lysande skådespelare. Men han skriver debattartikeln i sin egenskap av människan Mikael Persbrandt. Han är dessutom med rätta väldigt arg. Han har fått nog. Han är fullt skrivkunnig och kan förmedla sina åsikter på ett tydligt sätt. Däremot utger han sig inte för att vara professionell skribent. Han hyser antagligen inte heller några hemliga drömmar om att anlitas som sådan. Varför används då det smala kulturutrymmet till att analysera, bedöma och nedvärdera hans text ur ett stilistiskt och dramaturgiskt perspektiv? Vad tillför det debatten och kulturbevakningen överhuvudtaget?Kulturskribenten må anse sig känna medievärlden men den del av läsekretsen som tänker som jag känner han inte.
F.ö. tycker jag att du som gillar det absurda och har svart humor med stark känsla (jag betonar - stark känsla) för hur kul det opassande kan vara ska kolla och lyssna på The Tiger Lillies. Framgångsrik, extremt speciell, engelsk musikgrupp som i höstas gästade Danmark för ett par slutsålda föreställningar. Det liknar inget annat, kan jag lova.
Utdrag ur en recension på en sida där man kan lyssna på några låtar:
The sun never shines in a Tiger Lillies song. Never. And the twisted creatures who scurry furtively through its lyrics — murderers, rapists, pederasts — are not running toward the light. I mean, the cheeriest number in the group's grim oeuvre may be "Banging in the Nails," on the Brothel to the Cemetery album — a dementedly jaunty tune about a famous crucifixion. (It may leave you chuckling, but not in a wholesome way.)
The Tiger Lillies have been elaborating their strange art since 1989, although I only became aware of them in the spring of 2005, when I attended an off-Broadway performance in New York of their astonishing Shockheaded Peter, a two-hour musical based on a gruesome German children's book (Struwwelpeter) that has been traumatizing unwary youngsters for several generations now. The show, an ensemble production that featured a number of large, alarming and sometimes bloody puppets along with the Lillies themselves, suggested a cabaret in Hell, where Edith Piaf is being held prisoner in the cabinet of Dr. Caligari by Tim Burton, Tom Waits and the late gothic illustrator Edward Gorey (a Tiger Lillies fan, it turns out).
Hur fick de idén att ljuga om Persbrandt?
Sorterar sopor och grubblar på hur Expressen fick idén att hetsa mot Mikael Persbrandt. Vem kläckte idén och vem tyckte att det var rätt att publicera och framför allt varför? Handlar det om relativ stiltje på skandal- och katastroffronten? Feministiskt initiativ är uttömt som hett stoff. Åke Green frikänd. Årsdagsrapporteringen efter tsunamin är snart förbi. Dörrvakten har försonats med sin flickvän. (Ännu ett mysterium - vem f-n bryr sig?)
Skapar man helt enkelt egna skandaler i en sådan situation? Varför valde man just Mikael Persbrandt? Trodde man att han skulle låta det passera eftersom han tog PippiRulls satir med stoiskt lugn till skillnad från Dr Alban? Har Persbrandt retat upp någon mediefigur ute på krogen? Kan det vara så illa att man använder medieplattformen till vendettor? Vad tror man om läsarna? Hur föreställer sig Otto Sjöberg och hans redaktion att läsaren tänker, vill ha?
Läste sedan en blogg "Tankar om planning" om en tävling där Dressmans senaste reklam tilltalat målgruppen som gav den högt betyg medan reklamkonsulterna samfällt sågade den. Jonas Söderström, själv reklammänniska, som skriver bloggen drar följande intressanta slutsats:
När vi inte vet tillräckligt om målgruppen relaterar vi till oss själva. Även när vi vet massor om målgruppen relaterar vi till oss själva. Det är lätt gjort men livsfarlig skit om man är intresserad av att göra bra reklam.
I bloggen "Intesmartmenharturnarjagtanker" läste jag om en världsfrånvänd chef på tv4 som aningslöst föreslog att man skulle titta klart på Morgontv i mobilen på vägen till jobbet. Christina som skriver bloggen kommenterar:
Vilken värld lever Kinna i? Troligtvis inte i den värld som merparten av Sveriges befolkning lever och verkar i. Många har inte den typen av telefon som krävs för att kunna se TV via telefonen. Sen är jag inte ens säker på att täckning finns överallt i vårt avlånga land. Slutligen har väl knappast alla människor eller ens merparten av befolkningen möjlighet att sitta och titta på telefonTV på väg till arbetet?
Med ens kände jag att jag kanske var något på spåren. Mediefolket lever i en värld helt separerad från den värld läsarna lever i. Man umgås troligen mest med varandra eftersom det är rätt vanligt att man umgås med folk inom samma yrke. Vidare umgås man en hel del med de man skriver om. När man så ska göra sin nyhetsvärdering relaterar man likt reklamkonsulterna ovan till sig själva och sina egna liv. Ytterligare något som leder i denna riktning är den extrema förvåning för att inte säga chock som drabbade såväl politiker som storstadsmediefolket när resultatet av EMU-omröstningen stod klar. Chocken kom sig av att man helt hade missbedömt stämningarna och åsikterna bland folk i allmänhet. Alltså att relatera till sig själv istället för målgruppen är verkligen livsfarligt skit både i reklam, politik och media.
F.ö. tycker jag att ni ska lyssna på Bo Kaspers Önska dig en stilla natt och The Pogues och Shane McGowans Fairytale of New York. Det är julmusik det!
Skapar man helt enkelt egna skandaler i en sådan situation? Varför valde man just Mikael Persbrandt? Trodde man att han skulle låta det passera eftersom han tog PippiRulls satir med stoiskt lugn till skillnad från Dr Alban? Har Persbrandt retat upp någon mediefigur ute på krogen? Kan det vara så illa att man använder medieplattformen till vendettor? Vad tror man om läsarna? Hur föreställer sig Otto Sjöberg och hans redaktion att läsaren tänker, vill ha?
Läste sedan en blogg "Tankar om planning" om en tävling där Dressmans senaste reklam tilltalat målgruppen som gav den högt betyg medan reklamkonsulterna samfällt sågade den. Jonas Söderström, själv reklammänniska, som skriver bloggen drar följande intressanta slutsats:
När vi inte vet tillräckligt om målgruppen relaterar vi till oss själva. Även när vi vet massor om målgruppen relaterar vi till oss själva. Det är lätt gjort men livsfarlig skit om man är intresserad av att göra bra reklam.
I bloggen "Intesmartmenharturnarjagtanker" läste jag om en världsfrånvänd chef på tv4 som aningslöst föreslog att man skulle titta klart på Morgontv i mobilen på vägen till jobbet. Christina som skriver bloggen kommenterar:
Vilken värld lever Kinna i? Troligtvis inte i den värld som merparten av Sveriges befolkning lever och verkar i. Många har inte den typen av telefon som krävs för att kunna se TV via telefonen. Sen är jag inte ens säker på att täckning finns överallt i vårt avlånga land. Slutligen har väl knappast alla människor eller ens merparten av befolkningen möjlighet att sitta och titta på telefonTV på väg till arbetet?
Med ens kände jag att jag kanske var något på spåren. Mediefolket lever i en värld helt separerad från den värld läsarna lever i. Man umgås troligen mest med varandra eftersom det är rätt vanligt att man umgås med folk inom samma yrke. Vidare umgås man en hel del med de man skriver om. När man så ska göra sin nyhetsvärdering relaterar man likt reklamkonsulterna ovan till sig själva och sina egna liv. Ytterligare något som leder i denna riktning är den extrema förvåning för att inte säga chock som drabbade såväl politiker som storstadsmediefolket när resultatet av EMU-omröstningen stod klar. Chocken kom sig av att man helt hade missbedömt stämningarna och åsikterna bland folk i allmänhet. Alltså att relatera till sig själv istället för målgruppen är verkligen livsfarligt skit både i reklam, politik och media.
F.ö. tycker jag att ni ska lyssna på Bo Kaspers Önska dig en stilla natt och The Pogues och Shane McGowans Fairytale of New York. Det är julmusik det!
Heja Persbrandt!
Idag skriver Mikael Persbrandt på DN debatt om Expressens kampanj mot honom. Det är ord och inga visor. Persbrandt konstaterar att Expressen använder sig av medvetna lögner för att höja försäljningssiffrorna. Jag tycker att det är utmärkt att Persbrandt går till offentligt motangrepp.
Kvällspressen har sedan länge undergrävt sin egen trovärdighet och i mina ögon är Expressen snäppet värre än Aftonbladet. Hårfint men dock. Jag fattar inte varför folk överhuvudtaget kastar bort sina pengar på att köpa skiten. I ett historiskt perspektiv är det otroligt sorgligt att kvällspressen utvecklats till det avfall som den är. Expressen med sina liberala rötter som återfinns som alibi uttryckt i några rader om deras publicistiska idé. (Jag undrar om nuvarande tidningsledning läst och förstått dessa rader?) Aftonbladet som startades av den liberale Hierta i en strid för fri press, nu ägd av Schibsted stor norsk mediekoncern med konservativa förtecken. Men i och för sig skulle väl dåtida liberaler kanske inte känna igen sig i sina nutida kollegor heller.
Nä, stöd Persbrandt och alla andra som misshandlas i kvällspressen genom att sluta köpa kvällstidningar. Spara pengarna och på en vecka har du fått ihop till vad en bra pocketbok kostar! Läs böcker och tänk själv!
Kvällspressen har sedan länge undergrävt sin egen trovärdighet och i mina ögon är Expressen snäppet värre än Aftonbladet. Hårfint men dock. Jag fattar inte varför folk överhuvudtaget kastar bort sina pengar på att köpa skiten. I ett historiskt perspektiv är det otroligt sorgligt att kvällspressen utvecklats till det avfall som den är. Expressen med sina liberala rötter som återfinns som alibi uttryckt i några rader om deras publicistiska idé. (Jag undrar om nuvarande tidningsledning läst och förstått dessa rader?) Aftonbladet som startades av den liberale Hierta i en strid för fri press, nu ägd av Schibsted stor norsk mediekoncern med konservativa förtecken. Men i och för sig skulle väl dåtida liberaler kanske inte känna igen sig i sina nutida kollegor heller.
Nä, stöd Persbrandt och alla andra som misshandlas i kvällspressen genom att sluta köpa kvällstidningar. Spara pengarna och på en vecka har du fått ihop till vad en bra pocketbok kostar! Läs böcker och tänk själv!
Sorg i skuggan av tsunamirapporteringen
I vår medelstora stad har under det senaste året
* åtta unga killar dött av överdoser
* en ung man med anknytning till vår stad blev ihjälsparkad i Stockholm
* flera unga människor har omkommit i trafikolyckor
* kvinnor dött i olika cancersjukdomar
* flera personer drunknat
* två unga kvinnor mördats av en av deras egna bekanta
Alla människor som hade en relation till någon av ovanstående har sorg. Sorg som de måste bearbeta och hitta vägen vidare från. Sorgearbete är en process, ganska så lika för oss alla. Människor som drabbades av tsunamin genomlever samma process men media har upphöjt deras sorg till Rikssorgen och frossar i årsdagsrapportering och annat som t.ex. Carolas utspel där hon påstår sig ha fått syner om hur ett namngivet barn omkom i flodvågen. Sån't äcklar väl de allra flesta - tydligen även Expressen som verkar ha tagit bort gårdagens artikel. Men mot bakgrund av vad som skett i t.ex. vår stad skulle jag önska att media lika ihärdigt och långvarigt krävde bättre narkotikabekämpning och bättre narkomanvård, insatser mot gatuvåldet och dess orsaker och bättre psykvård. Det är dessutom saker som verkligen hör till regeringens ansvar.
Sorg hör livet till. Man måste ta sig igenom den. Jag vet inte om medieexponering är till någon hjälp i sorgearbete men jag vet att vänner är till stor hjälp. Jag önskar alla sörjande egen kraft och att de är omgivna av tålmodiga, varma människor som förstår att lyssna och vara närvarande.
* åtta unga killar dött av överdoser
* en ung man med anknytning till vår stad blev ihjälsparkad i Stockholm
* flera unga människor har omkommit i trafikolyckor
* kvinnor dött i olika cancersjukdomar
* flera personer drunknat
* två unga kvinnor mördats av en av deras egna bekanta
Alla människor som hade en relation till någon av ovanstående har sorg. Sorg som de måste bearbeta och hitta vägen vidare från. Sorgearbete är en process, ganska så lika för oss alla. Människor som drabbades av tsunamin genomlever samma process men media har upphöjt deras sorg till Rikssorgen och frossar i årsdagsrapportering och annat som t.ex. Carolas utspel där hon påstår sig ha fått syner om hur ett namngivet barn omkom i flodvågen. Sån't äcklar väl de allra flesta - tydligen även Expressen som verkar ha tagit bort gårdagens artikel. Men mot bakgrund av vad som skett i t.ex. vår stad skulle jag önska att media lika ihärdigt och långvarigt krävde bättre narkotikabekämpning och bättre narkomanvård, insatser mot gatuvåldet och dess orsaker och bättre psykvård. Det är dessutom saker som verkligen hör till regeringens ansvar.
Sorg hör livet till. Man måste ta sig igenom den. Jag vet inte om medieexponering är till någon hjälp i sorgearbete men jag vet att vänner är till stor hjälp. Jag önskar alla sörjande egen kraft och att de är omgivna av tålmodiga, varma människor som förstår att lyssna och vara närvarande.
Raffigt julpynt - högklackad julstrumpa
I vår stads största galleria spelas inte någon julmusik i högtalarna. Faktiskt spelas ingen musik alls i högtalarna. Men musik har de. En livs levande pianist sitter vid en vit flygel och spelar olika stycken. Vacker musik bärs luftigt upp genom gallerians våningar. Underbart skönt att slippa julmusikterrorn.
Jag har inte anammat den anglosaxiska seden med julstrumpa på spiselkransen men när jag hittade Inreda.com så hittade jag en variant som fick mig att överväga julstrumpeidén.
Jag har inte anammat den anglosaxiska seden med julstrumpa på spiselkransen men när jag hittade Inreda.com så hittade jag en variant som fick mig att överväga julstrumpeidén.
Sherrysill!
Tänkte skriva något välartikulerat om senaste tidens debattämnen; tsunamirapporten, BRÅ:s rapport, Försäkringskassans rapport... men det blir receptet på den godaste sherrysillen i världen istället!
4 matjessillfiléer - klipp i cm-breda bitar.
Dill - finklipp en mängd motsvarande en matsked
Blanda marinad av
2 msk ättikssprit
2 msk olja (inte olivolja)
1 dl socker (det ÄR jul och du kan avstå sockret resten av året)
2 dl tomatjuice
6 krossade svartpepparkorn
1 msk torr sherry
Lägg i matjessillen.
Blanda i dillen.
Ät nästa dag.
Fyll på med mer matjessill när det börjar sina i burken, lagen tål en omgång till s.a.s.
4 matjessillfiléer - klipp i cm-breda bitar.
Dill - finklipp en mängd motsvarande en matsked
Blanda marinad av
2 msk ättikssprit
2 msk olja (inte olivolja)
1 dl socker (det ÄR jul och du kan avstå sockret resten av året)
2 dl tomatjuice
6 krossade svartpepparkorn
1 msk torr sherry
Lägg i matjessillen.
Blanda i dillen.
Ät nästa dag.
Fyll på med mer matjessill när det börjar sina i burken, lagen tål en omgång till s.a.s.
Mysko men god förrätt
I helgen var mina särskilda och energigivande vänner på besök. Vi åt då som sig bör en särskild och energigivande förrätt som lät hur mysko som helst när den beskrevs men som var fenomenalt god och enkel att fixa dessutom.
Till 4 - 5 personer
Kyld smördeg - kläm ut i pajform
Drygt en decimeter chevre - skiva och lägg i pajformen
Å nu, håll i hatten - lägg en ANSJOVIS på varje chèvreskiva (säg gärna detta högt... ansjovis på chèvreskiva... modern form av sex laxar i en laxask)
Sprid ut lämpligt antal oliver av valfri sort över alltihop.
Till sist... var modig... följ receptet... och ringla flytande HONUNG över allt.
In i ugn 200 grader eller så i c:a 20 minuter eller tills osten smält.
Öl och eventuellt en nubbe funkar bra till.
Till 4 - 5 personer
Kyld smördeg - kläm ut i pajform
Drygt en decimeter chevre - skiva och lägg i pajformen
Å nu, håll i hatten - lägg en ANSJOVIS på varje chèvreskiva (säg gärna detta högt... ansjovis på chèvreskiva... modern form av sex laxar i en laxask)
Sprid ut lämpligt antal oliver av valfri sort över alltihop.
Till sist... var modig... följ receptet... och ringla flytande HONUNG över allt.
In i ugn 200 grader eller så i c:a 20 minuter eller tills osten smält.
Öl och eventuellt en nubbe funkar bra till.
Svenska fotbollsförbundets styrelse - historielösa kostymhuliganer
Hur kan man få 50 - 100 miljoner i arvode för ett uppdrag som innebär att man ska sälja något som alla vill ha? Konsult Rune Hauge med uppdrag att förhandla om försäljning av tv-rättigheter för fotbollsförbundets räkning, är mannen som får dessa arvoden.
TV-rättigheterna till fotboll vill ju vartenda tv-bolag ha så var ligger behovet av extremavlönad konsulthjälp? Om han skulle sälja solarier i Sahara kunde jag förstå att uppdraget kändes svårt men inte ens det är förknippat med särskilda risker eller ansvarstagande av någon sort som eventuellt kunde motivera 50 miljoner i arvode.
Men man kan ju inte reta upp sig på Hauge - en bondfångare av kolossalformat som både skrattar och skattar sig lycklig på Guernsey. Nä, jag upplever nu de Strindbergska känslorna igen - fanatisk och ursinnig över sakernas tillstånd, trött av raseri - när jag tänker på Svenska Fotbollsförbundets ordförande Lagrell och hans eventuella medhjälpare i konsultupphandlingen. Det är samma personer som enligt uppgift, planerar att sälja ut namnet Råsunda, Sveriges nationalstadion. De är historielösa kostymhuliganer som tappat all kontakt med fotbollens själ.
Se'n undrar jag om Lagrell fortfarande är landshövding också? Det måste väl betyda att han sköter sitt ordförandeuppdrag för Svenska Fotbllsförbundet helt ideellt i likhet med den absoluta majoriteten av svenska fotbollsledare...
TV-rättigheterna till fotboll vill ju vartenda tv-bolag ha så var ligger behovet av extremavlönad konsulthjälp? Om han skulle sälja solarier i Sahara kunde jag förstå att uppdraget kändes svårt men inte ens det är förknippat med särskilda risker eller ansvarstagande av någon sort som eventuellt kunde motivera 50 miljoner i arvode.
Men man kan ju inte reta upp sig på Hauge - en bondfångare av kolossalformat som både skrattar och skattar sig lycklig på Guernsey. Nä, jag upplever nu de Strindbergska känslorna igen - fanatisk och ursinnig över sakernas tillstånd, trött av raseri - när jag tänker på Svenska Fotbollsförbundets ordförande Lagrell och hans eventuella medhjälpare i konsultupphandlingen. Det är samma personer som enligt uppgift, planerar att sälja ut namnet Råsunda, Sveriges nationalstadion. De är historielösa kostymhuliganer som tappat all kontakt med fotbollens själ.
Se'n undrar jag om Lagrell fortfarande är landshövding också? Det måste väl betyda att han sköter sitt ordförandeuppdrag för Svenska Fotbllsförbundet helt ideellt i likhet med den absoluta majoriteten av svenska fotbollsledare...
