Man får vara tacksam ändå

I sin stora visdom har prisnämnden för Stora Journalistpriset tilldelat Fredrik Strage priset som årets förnyare. Han får 75000:- för att han valt ut 100 youtube-klipp som han utropat till rockens största ögonblick.
Jaha, är min allt sammanfattande reaktion på detta förnyelsearbete.

Uppenbarligen har prisnämnden inte så mycket koll på vad youtube är och hur folk i allmänhet använder det. T.ex. i bloggvärlden finns det människor som presenterar spännande , intressanta saker upphittade på youtube - dessutom hölls de med sådant långt innan Fredrik Strage fick idén.

Det hela påminner mig om tiden då internet var nytt och olika firmor faktiskt SÅLDE sina länksamlingar på disketter samt utbildning i konsten att använda denna länksamling till skolor och andra institutioner där kunskapen om vad en länk är, var minimal.

Vari ligger det stora förnyelsearbetet ur journalistisk synvinkel? Beats me, så att säga. Han har i princip bara haft en youtube-blogg på DN:s sida.

Att Strages chef sitter i prisnämnden har antagligen ingenting med beslutet att göra.

Men man får vara tacksam ändå. Det kunde varit värre. Det kunde ha varit en sämre journalist och större sk*tst*v*l som fick priset. Strage försöker ju i alla fall. Ur sk*tst*v*l-perspektiv menar jag, han har sonat sitt narkotikabrott och lovat att aldrig göra om det. Men mobbingbloggaren i Aftonbladet har bara flyttat mobbingen från bloggen till en annan sajt. Still going, liksom.

Så det kunde absolut ha varit värre. Mobbingbloggaren hade kunnat få stora journalistpriset som Årets förnyare...

DN       DN    SvD    SvD

Kära Eva Hamilton!

Kära Eva Hamilton!
Jag har med stort intresse följt SVTbevakningen av det amerikanska presidentvalet. Intressant på det hela taget men en fråga har upprest sig i mitt licensbetalar-inre.
En fråga om hur du tänker när du prioriterar olika satsningar - ja, hur du använder mina licenspengar.

Jag menar så här; jag såg och hörde dig på lokaltv i samband med att SVT lanserade sin stora satsning -lokalnyheter på fler platser än hittills. Den så kallade editioneringen. Jag är helt övertygad om att det är rätt tänkt - att satsa på lokalnyheter. I denna orkan av nyheter från hela världen kommer det lokala att bli allt viktigare för oss;  "svenska-folket-ute-i-stugorna" som ni brukar kalla oss.

Nå, när jag hörde dig tala om denna satsning på lokalnyheter blev jag dock alldeles förvirrad - du pratade om att den nya tekniken var så himla enkel att ni inte längre skulle behöva ha fotografer utan reportrarna skulle bli videoreportrar och göra även fotografernas jobb. Editioneringen innebar alltså att en hel yrkeskår raderades ut och att färre skulle göra mer.

Men OK, det är bra att du är sparsam med licenspengarna. Även om jag tycker att det är konstigt att kalla en nedskärning av personal och utökning av produktionskrav på de som är kvar för satsning. All denna nysvenska som florerar!

Så till den fråga som uppreste sig inom mig när jag satt och tittade en kort stund på valvakan i SVT (skulle ju upp och jobba så jag kunde tyvärr inte ta del av hela satsningen).
Varför skickade du Claes Elfsberg, Marianne Rundström, KG Bergström med flera till USA för att hålla valvaka där?

Jag menar, nu när den nya tekniken medger allehanda smidiga lösningar där man kan ta del av amerikansk tv hemma, varför skicka folk för dyra pengar till USA för att sitta i en studio mitt i svenska natten? Varför satt inte dessa journalister i Stockholm och kommenterade valvakan - de pratade ju ändå mest med varandra? Mitt i natten en vanlig svensk vardag storsatsade SVT på en valvaka för ett visserligen oerhört viktigt val men i alla fall...

Var det en belöningsresa för lång och trogen tjänst? "Du har ju också varit USAkorrespondent" som Elfsberg sa till sin "gamle vän och kollega K-G Bergström".

Du, när jag ändå ställer frågor - hur går det med det där nya bolaget SVT startade för att marknadsföra Melodifestivalen då när Perelli åkte runt i Europa och lanserade sig själv och fick glitterklänningar för stora pengar? Sound of Sweden eller vad det heter? Det lades ju några licensmiljoner på det också.

Vet du Eva, det kan inte hjälpas men jag känner starkt att Svenne Rubins (från Vansbro, inte så väldigt långt från Älvdalen som Larz-Krizterz i er senaste satsning Dansbandskampen kommer ifrån...) elegant har sammanfattat min besvikna syn på SVT och era satsningar med våra licenspengar:

Olika folk har det olika lätt
En del satsar fel
Och en del satsar rätt
Det finns ingen förklaring
Ingen sans, inget vett

Det blir som det blir
När det är som det är
Det går som det går
Tills det inte går nå´ mer
Det styr dit det styr
Och det bär dit det bär
Det blir som det blir
När det är som det är  (S.Rubin)

Vänliga hälsningar
En liten tant


DN    DN  SVT  SvD

Their Masters Voice eller Varför skriver Harry Amster om Idol?

UPPDATERING 22 februari 2009
EU granskar nu den tidigare affären mellan Schibstedt och Bonnier som bl.a. Resumé skrev om ifjol:

eller Kasta sten i glashus...
är några rubriker jag kommer att tänka på när jag läser Skyttes krönika om barbiefiering av det politiska språket.  Som om medierna höll sig med något mer vuxet tilltal på det stora hela?!?! Vad skriver man om numera om inte barbiesaker? På barbiespråk.


Min långa bloggtystnad beror på att jag suttit förstummad framför datorskärmen och begrundat Svenska Dagbladets stora intresse för och rapportering om Idol och Idol Eftersnack med mobbingbloggarens exhustru som främsta dragplåster.

Ja, det är ju inte bara SvD som skriver om dessa program. Kvällspressen förstås med Aftonbladet i spetsen. Dagens Nyheter arbetar vidare på sin kvällsprofil  och skriver följaktligen om Idol.

Jag kom till den deprimerande slutsatsen att  programmen tydligen är framgångsrika och att alla utom jag följer Idol med stort intresse. Eftersom även Idol Eftersnack där den famösa exhustrun betett sig illa är så omskrivet måste självklart även det var ett mycket betittat program trots att det går i TV400 som inte alla har.

Men så började jag forska...

Tittarsiffror kan man kolla in via   MMS - Mediamätning i Skandinavien    
Den intresserade kan registrera sig gratis och göra alla möjliga intressanta jämförelser.

Då ser man tydligt att tittarintresset för Idol har sjunkit rejält från ifjol. Idol Eftersnack har mycket få tittare. Hm, varför skrivs det då så oherrans mycket om dessa program?

Tja, Bonnier AB äger TV4 och Dagens Nyheter och Expressen så där har vi naturligtvis förklaringen till att tidningarna måste bidra till marknadsföringen av tvprogrammen för att hålla annonsörerna på gott humör.

Men var kommer Svenska Dagbladet in i bilden?
SvD och Aftonbladet ägs av norska Schibsted - den andra huvudaktören på den svenska mediemarknaden som inte borde vara intresserad av att understödja sin konkurrents  verksamhet.

På tv-sidan har Bonnier och Schibsted förstås ett gemensamt intresse i att få SVT att framstå som losers i tv-tittarkriget. Och då är förstås alla medel tillåtna.

Men det måste väl ändå finnas reda pengar med för att de verkligen ska upplåta så mycket spaltutrymme och personella resurser för att stödja konkurrenten. Follow the money!

Då får man gräva lite till bland alla bolag dessa mediekoncerner äger. Och ser man på! I åtminstone ett fall och inte vilket som helst heller, äger Bonnier och Schibsted företaget gemensamt.

Det företag de sedan i september äger gemensamt är Retriever - " Nordens ledande leverantör av mediebevakning, verktyg för redaktionell research, medieanalys och företagsinformation".

Ja, så håller mediesverige på. Två stora aktörer  manipulerar bilden av vad svenska-folket-ute-i-stugorna vill ha genom att hysteriskt promota ett enda tv-program vars tittarsiffror dalar.

Sedan läser jag en tv-krönika i DN. Krönikören undrar över vad som ligger bakom att mobbingbloggarens exhustru blev en så stor nyhet... O sancta simplicitas !
 
Om journalisterna inte har klart för sig vilket mediespel de deltar i och vems röst som talar genom redaktören när uppdragen fördelas... de som ska kunna granska makten i övrigt och förstå sambanden... då är det verkligen ett sluttande plan som tredje statsmakten är ute på.





(O sancta simplicitas, O heliga enfald, latinsk fras myntad av Jan Hus. Hus skall ha yttrat dessa ord, när han stod på kättarbålet och såg en kvinna förse det med ytterligare ved.)