Vem tjänar på att språket hålls som gisslan?
Nu grubblar jag över vilken effekt den del av den offentliga debatten som rör vilka ord och uttryck som är tillåtna att använda, har på den fria åsiktsbildningen. Tillåtet idag kan vara fyfy imorgon. Hur ska man då våga diskutera t.ex. i webbforum där orden verkar stå kvar i all evinnerlighet och en fullt OK åsikt kan hamna på den onda sidan pga att orden förflyttats till fyfy-sidan sedan inlägget skrevs.
Varför är vi dessutom så pigga på att döma ut enskilda ord som varande olämpliga? Är det för att det är enklare att kunna slå ner på ett enskilt ord än att bemöta en åsikt med egna argument?
Ett exempel från arbetslivet är när det någonstans bestämdes att städerska/städare var ett fyfy-ord och att titeln istället skulle vara lokalvårdare. En del inom yrket tyckte det var trevligt med ny titel, andra tyckte det var ett jönsigt tilltag.
Men innebar det något i praktiken? Fick man upp lönerna pga titelbytet? Blev arbetsförhållandena bättre? Fick man bättre arbetsredskap? Det undrar jag. Men mycken kraft lades på att rätta sig själv och andra när tungan slant och fyfy-ordet användes. Debatten om kommunalares arbetsförhållanden ägnades inte lika mycket kraft bland gemene man, vill jag påstå. Sicken tur för den som inte ville ha någon debatt om sakfrågorna.
Samma sak sker ideligen numera. I media diskuteras hetsigt olika ords överförda betydelse medan sakfrågorna händigt nog sjunker undan och tystnaden breder ut sig.
När jag var ung var det extremt fult och hemskt att använda det som då kallades ”runda ord”, dvs ord för sexuellt umgänge och könsorgan, ord som idag är ymnigt förekommande i det offentliga samtalet. Ords värdeladdning växlar mao över tid men det börjar bli farligt om debatten mer handlar om enskilda ord än om sakfrågorna.
I somras var ords rasistiska laddning på dagordningen. Tusen och åter tusen inlägg på webben har diskuterat glassmärken sedan dess. Sveriges Radio sände en radioföljetong där ett ord användes som verkligen höjde temperaturen i spalterna. För och emot, för och emot. Det blir riktigt knepigt att hänga med när företrädare för den grupp som ordet avser har diametralt olika uppfattning. Vems åsikt ska vara norm: politikern Nyamko Sabunis åsikt eller författaren Calixthe Beyalas?
Som sagt: Vem tjänar på att språket hålls som gisslan?
skriven
Ord! Har funderat på den rundgång som blir av denna politiska korrekthet som finns inte minst hos mina vänner (som är 70- och 80-talister). Det ska inte kategoriseras, tankar bör revideras innan de lämnar munnen. Exempel: för att fästa uppmärksamheten på en kille på en bänk är det för en del svårt att säga "han den mörkhyade", beskrivningen blir i stället "killen där med grön jacka" - varpå "vem av dem?" "jo han brevid tjejen med den stora väskan" måste yttras innan det fastläggs vem som avses. Otroligt irriterande och fegt. Och jag vill faktiskt kunna kalla människor för "brats", "tanter", "städare", "svarta", "brudar" eller annat utan att min enkla och mycket harmlösa snabbeskrivning betyder att jag dömer människan eller överhuvudtaget låter mig påverkas av de förutfattade meningar som finns i en beteckning. Det är ofarligt och säger mer om de som råkar stötas av ordet än mig eller den jag använder det om. Bättre att i så fall var alite flexibel och se vem som finns bakom ordet. Mytcket roligare att kunna överraskas.