En liten tant
Pappor är viktiga
Idag tog jag en lunchpromenad i vår stora park. Runt kröken på en av de större stigarna kom en ung man iförd träningskläder joggande med spänstiga steg. När han närmade sig såg jag att jag kände honom genom jobbet. Ung man på uppgång i karriären. Sist vi sågs hade han just tillträtt en projektledartjänst med framtidsutsikter. Han hade då precis blivit pappa till sitt första barn. Nu kom han alltså joggande i parken MED barnvagn av sportmodell. I vagnen satt en överlycklig liten plupp, det skumpade så härligt och man såg så mycket kul svischa förbi och pappa PRATADE hela tiden med en. Den unge påläggskalven var nu pappaledig för många månader framåt, mitt i karriären. Amningen var över och mamman tillbaka på sitt jobb.

I förra veckan mötte jag en annan ung man på sta'n, en man som jag hade mycket att göra med via jobbet när han var 10 -12 år. Då en stökig pojke med svåra upplevelser av vuxensvek i bagaget. Nu en ung man som kämpar mot sitt alkohol och drogmissbruk och lyckats hålla sig ren i flera månader med hopp om att reda ut sitt trassliga, småkriminella liv. För dotterns skull.
- För du visst är, sa han när han kramade om mig, visst är pappor viktiga? Eller hur?

Ja, pappor är viktiga.
Och det har hänt otroligt mycket i mäns syn på sin papparoll och hur de hanterar sitt pappauppdrag bara på en generation. Överallt kan man se dessa unga pappor som har sina barn med sig, byter blöjor, snyter näsor, står ut med 1-åringens geggiga sätt att fika, bär omkring, kör barnvagn, pratar med och visar världen för sina barn. Vilka killar! Och ingen av dem har velourbyxor heller! :-)
Inga

Håller med! När våra barn var små kom lagen om pappors rätt till föräldraledighet. Det var på 70-talet. Min man var först i vår kommun med att ta pappaledigt och det sågs inte med blida ögon, vare sig av arbetsgivaren eller omgivningen.
Bra att papporna finns med från början idag och inte kommer in först när det är dags att gå på fotbollsmatch.

Anne-Maj

Jag håller med att synen på föräldraledigheten har förändrats mycket. Maken har alltid varit delaktig i flickornas liv. Det har jag sett till, då jag haft dålig kontakt med min pappa. Sen skulle det vara skönt med velourbyxa. jag minns när man sydde såna bycor och dressar i jordnära färger!

flasknosen

Lyckliga är de, både flickor och pojkar, vars pappor är vuxna fungerande människor, som i alla fall gör sitt bästa. Leve alla välfungerande och engagerade pappor (inklusive min Gubbe)!:)

Ensambarn

Pappor är precis lika viktiga som mammor. Det gäller från födseln och all tid framöver tycker jag. De är bra på olika sätt och jag vet fortfarande inte ibland hur jag skulle klara mig utan någon av dem.

Jag tycker det är jättebra att papporna tar större del i sina barns liv och uppfostran och är hemma med dem i större utsträckning idag. Papporna behövs! Också.

Ensambarn

Tryckfel, skall vara "vet fortfarande ibland inte..."

och så låter det ju som att jag inte riktigt håller med om vad ni skriver och tycker. Men det gör jag ju visst. Papporna är viktiga.

Farsan Baloo

Det stämmer naturligtvis att vi pappor blivit bättre på att ta ansvar i hemmet. Men, lite utanför storstäderna känns det som att utvecklingen inte gått lika fort. Här är det fortfarande knapert med farsor under veckodagarna, men smockat på helgerna!

Anna

Jag är så glad att fler och fler pappor tar ut föräldraledighet. Främst av rent egoistiska skäl, för då kanske det blir lättare för mig att få ett bra jobb i framtiden trots att jag är kvinna och har barn.

Farmor anonymus

Jag tycker det är jättebra att papporna får möjlighet att ta sin del av ansvaret för sina barn. Jag tycker också att det skulle vara möjligt att ta pappaledigt när barnen är tonåringar, för då behöver man verkligen fasta förebilder. Min egen son lever helt ensam med sin lilla son. Modern träffade en annan på internet och lämnade man och barn. P.S. Den lilla sonen förstår ingenting och är ledsen och saknar sin mamma, men hon är upptagen på annat håll.

En liten tant

Inga: Ja, det gäller ju att bygga relationen redan från start så barnen vill gå med på fotbollsmatchen när de blir större.

Anne-Maj: Min association till velourbyxor handlade om när de på 70-talet blev ett "progginneplagg" - ungefär som i "Tillsammans"

Flasknosen: Ja, hipp, hipp hurra! Viktigt att lyfta fram att de finns, eftersom vi vet att det finns riktigt usla, skadliga pappor (och mammor)och man kan få för sig att de är i majoritet om man inte hör om alla goda pappor (och mammor).

Ensambarn: Jag och vi förstod nog att Tryckfelsnisse varit framme. Jobbig typ det!

Farsan Baloo: Det stämmer nog att man ser fler föräldralediga pappor i städerna men jämfört bara med när mitt barn, Arvingen , var liten så är skillnaden enorm i positiv riktning. Man måste se utvecklingen över tid och dessutom ta med i beräkningen att inte alla mammor är intresserade av att dela föräldraledigheten.

Anna: Det finns många bra skäl till delad föräldraledighet men eftersom jag är en tant som fixat min "karriär" så ser jag enögt till barnets behov av en god relation till både sin pappa och sin mamma. Jag kan ju bli farmor en dag!:-)

Farmor anonymus: Det var en väldigt bra idé - med föräldraledighet när barnen blir tonåringar. Ledsamt, det du berättade men jag hoppas de kan ordna upp föräldrarelationen till slut, för barnets skull.

Bloggblad

Det här är också ett svårt ämne (liksom självmord som vi pratat om på min blogg). Klart att papporna är lika viktiga som mammorna - men ska de mammor vars killar försvunnit (händer oftare än vice versa) ha dåligt samvete hela livet? Förvisso icke. Det finns andra förebilder - men vi måste sträva efter att alla pappor inser sitt värde.

Min svärfar ringde efter grannfrun när det var dags för blöjbyte om han var ensam med nåt av sina barn... tack och lov är sånt ovanligt nu.

Ninni

Det har hänt en del...pappor är bra för våra barn. och tänk inga velourbyxor som du sa..skönt!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress