Jag undrar det.
Verkar lååååångt och rätt stelt. Många hemska klänningar. För att inte säga en hel del personer jag absolut inte skulle kunna tänka mig att ha till bordet.
Alla sådana funderingar kan lätt avfärdas med att man är avundsjuk. Men jag kan helt sanningsenligt säga att det enda som jag är lite intresserad av är själva maten.
Maten kan jag komma åt bara jag får med mig några fler som följer med till Stadshuskällaren i Stockholm där man kan beställa vilken Nobelmeny som helst ända från 1901 om man är minst 8 personer. Alla menyer finns att studera på restaurangens webbplats.
Pris för 4-rätters meny 1560:- / person.
Pris för 3-rätters meny 1350:- / person.
5- och 6-rätter får man begära pris på.
Priset inkluderar tillhörande drycker, kaffe, mineralvatten, garderobsavgift, 25% moms och gäller t o m 9 december 2006.
1901 serverades :
| Hors d´oeuvres | |
| Pocherad slätvarsfilé med tryffel och vitvinsås | |
| Helstekt oxfilé Imperial | |
| Stekt järpbröst med Madeirasås | |
| Nobelglassparfait | |
| Frukttartlette |
Ett Nobelglas äger jag själv. Det går knappt att undvika om man bor i Gävle. Formgivaren Gunnar Cyrén bor nämligen här och folk ger varandra - helst signerade- Nobelglas i present vid 50-årsdagar. Länsmuséet har en permanent utställning med föremål skapade av Gunna rCyrén. Trevligt att en sådan ära kan vederfaras en ännu aktiv konstnär.
Det är glaset längst bak till höger som jag har ett exemplar av. Det drack jag julmust ur (äter penicillin) och skålade med kungen för Alfred Nobel. Nå't ska man roa sig med när man har halsfluss.
jag älskar att kolla på nobelfesten och jag har hört att det itne alls är så stelt som många tror...
http://jessjess.blogg.se
Asch,om det är tråkigt eller inte beror ju på vad man jämför med. De människor som är på nobelfesten kanske hör till en kategori som ofta tvingas äta i representationssammanhang och är därför vana att genomlida långa sittningar med trist sällskap.
Vi andra har ju oftast fest för att ha roligt i goda vänners sällskap, inte för att förbättra affärerna, så vi skulle kanske tycka att det vore långt o tråkigt.
Jag tyckte i alla fall att Madeleines klänning var så vacker och ´hela hon!
Det vore roligt att äta sig igenom en nobelmiddag på Stadshuskällaren som Du skrev om. Men det är en väl mäktig prislapp för min kassa.
Maten lät inte illa alls! Nu gäller det bara att helt plötsligt hitta femton laxar i en ficka och övertala åtta kamrater att hänga med på galej iförda spenderbyxorna. Hm, kanske lättare sagt än gjort.
Jag tycker inte att Nobelfesten verkar tråkig - lite stel kanske, men det hör väl till de högtidliga formerna? Kungen är ju där gubevars!
Intressant blogg och inlägg. Kommer att följa din trevliga blogg framöver. Det skulle vara trevligt att höra om du har ytterligare kommentarer om Nobelverksamheten?
Läs mer på http://lasko.bloggsite.se/post/769/4694 om samma ämne.
jag gillar långa sittningar..
om man har någon/några trevliga till bordet vill säja..
jag tycker verkligen om att det är vetenskap och forskning som firas med pompa och ståt..
och har tv:n på..
det är som en extra lång fem-mil..
man kan hoppa in och titta när som helst.
Det är nog som fester är mest, hamnar man vid ett trevligt bord kan man sitta hur länge som helst, sitter man med en bunt tråkmånsar vill man gå hem vid förrätten!
Om man har trevligt sällskap är det inga problem! Du är en av kandidaterna! Jag tycker kul att titta på folk som gör saker, när dom inte tror kameran ser... Den dära målade sina läppar, Den där satt och såg uträkad 15 åringen alltså.. osv.. Jag var där inne och vet hur det var.
Tack för tipset om var man kan äta, den dagen jag har gott om stålar så ...
Jag håller med dig. Hur kul är det att sitta uppsträckt o konversera någon man kanske inte alls känner i flera timmar. Inte få dricka när man är törstig utan vänta tills kungen skålar o s v. Tror dessutom att det kan bli problem med varmhållningen av maten.
Det där med Stadshuskällaren lät intressant. det visste jag inte om. Kanske något att tänka på när man vill fira något speciellt.
Det är en trevlig blogg du har, kommer att titta in fler gånger.
Vilka fina glas! Hela bildkompositionen, färger, toner, genomskinligheten, gör mig så glad...
Jaja. Det skulle väl vara roligt att få uppträda i en sådan där festblåsa någongång. Att få leka andra roller! Och tänk om man kunde ha fått vara med 1901...!
Det är nog mer än en som känner sig uttråkad på en sån tillställning, men i traditionens namn får de väl genomlida det. Eller för ärans skull! Eller för att klä upp sig, så där imponerad var jag då inte av klädprakten.
Efterfesten på Nobel Hight cap verkade desto mera uppsluppen och klackarna i taket, dessutom serverades mer mat, suchi och vilt och mer att dricka men knappast i Nobelglas, de låstes nog in.
Jag tackar inte nej, om jag får inbjudan, gillar att snacka med främlingar (glömt vad mammma lärt mej :)
Göteborgaren Håkan Thörnström, som stod för menyn, har sin restaurang här på Teknologgatan, välkommen till julstaden.
Jess: Jag kollar också nästan alltid på både prisutdelning och fest.
M: Ja, nog kan det vara så att andra tillställningar dessa människor går på är långt mycket tristare.Men jag tycker att den norska festen verkar mycket mer avspänd.Alla de kvinnliga kungliga högheterna var snygga i sina klänningar, tycker jag.
Lars Anders: Stelt - ja, det är sånt jag har svårt för. Men om jag fick närvara kanske jag skulle liva upp saker och ting, åtminstone vid mitt bord. När prins Bertil levde hade jag kunnat gå om jag hade fått honom till bordet.
Lars-Nila Lasko: Tack för det. Ilade till din blogg och läste intressanta saker om samerätt. Återkommer med kommentarer.
Lyckliga grodan: Jag är helt för att man firar vetenskap och forskning och tittar som sagt varje år. Pompa och ståt har sitt värde. Men jag känner inte någon längtan att få delta. Utöver att få äta maten...
PGW: Det tror jag också. Och naturligtvis finns det jättetrevliga människor på Nobelfesten.
Anne-Maj:Ja, om jag fick sitta med dig skulle jag inte ha några farhågor om att det skulle bli tråkigt! Vi får spara pengar och ta oss till Stadshuskällaren för en egen Nobelfest! Hon som målade läpparna vid bordet tror jag var Carl Bildts hustru!
Sylvia: Välkommen hit och tack för snälla ord! Jag tittar som sagt gärna på Nobelfestligheterna men skulle absolut föredra att spara ihop till ett eget firande med självvalt bordssällskap.
carulmare: Visst är det en fin bild! Vi får slå oss ihop och boka in en Nobelmiddag från 1901 och klä oss därefter - DET vore festligt.
Rut: Aha - det finns en efterfest! Skulle vara roligt att få kika in på den!
Hannele: Jag får ta med mig mitt Nobelglas till krögaren i Göteborg. Apropå julstad... känner du till att Gävle officiellt tagit upp kampen med er om titeln? Bortsett från vår kända halmbock tror jag dock vi ligger efter.
Nej, det visste jag inte, jag har inte varit i Gävle på trettio år..
Kul att höra om Stadshuskällaren! Maten verkar ha varit mer påkostad 1901. Men då var det nog färre gäster också.
Arma kungligheter som måste lyssna på prisutdelningen varje år. Men de tar det väl som det jobb det är.De ser vansinnigt uttråkade ut och inte sjunger de ordentligt heller!
Krya på dig!
(sorry, är det bara jag som har det lite tröööögt?? :)
Priset var ju inte så farligt om man betänker att mineralvattnet ingår :-)
utanför ämnet, men jag bara måste fråga nå'n...
en bloggare som jag gillade i början, svänger sig i sin bekantskapskrets med uttrycket "bobby" om ngn annan som det är "synd om" eller som är "töntig" eller "vekling" - ungefär så. Ett uttryck för cynisk galghumor. När jag mejlade henne om detta får jag bara till svar att jag ju inte behöver läsa hennes blogg. Hon undviker skickligt att överhuvudtaget säga ngt om fenomenet. Är det normalt numera att vara så "rå", är det verkligen ok.? Är jag verkligen ensam om att tycka att det är hemskt?
ab: Den allra första Nobelbanketten 1901 ägde rum i spegelsalen på Grand Hotel då 113 gäster deltog, alla herrar.Priscereminin förrättades på Musikaliska Akademin.
Hannele: Gävle är värt ett besök! :-)
Björn: Just det, man måste se till allt som ingår.
Josephine: Menar du att ordet syftar på barnet bobby som gick ett så'nt fasansfullt öde till mötes? I så fall tycker jag det är osmakligt. Jag har dock aldrig hört någon använda uttrycket överhuvudtaget.
En liten tant - verkar populärt i ultra-liberala kretsar där man anser sig vara fri att säga och skriva vad sjutton man vill. En bloggare till (som kan vara bra grov ibland, men ändå alltid visar hjärta) instämde att det verkligen inte var nödvändigt att skämta på det viset. Jag har en text ruvande i bakhuvudet kring detta "svart och cynisk humor", men den lär nog dröja till efter nyår. Flyger till S-e och internet-fritt hus på söndag :-)
20