En liten tant - Varför bloggar jag?

Idag fick jag Dagens bloggros av Christina vilket kändes roligt men samtidigt fick det mig att fundera på varför bloggar jag och vad tänker jag hittills om bloggosfären. Alltihop började av ren nyfikenhet. Har alltid varit intresserad av hur saker funkar. Dessutom har jag i likhet med alla andra, åsikter om allt möjligt och gillar att skriva. När jag hade startat bloggen fick jag dock genast problem. Vad skulle jag skriva om? Skulle jag driva en ämnesblogg om sådant jag kan mycket om? Eller skulle den vara en ren åsiktsblogg med politiska förtecken? Eller skulle jag skriva dagbok? Ja, det blev ingen linje alls. Hipp som happ rullar idéerna fram.

Jag valde att blogga anonymt och att inte skriva om familjen. Anonymiteten handlar dels om allmän försiktighet och dels om att det är en sorts frihet i att inte visa sin identitet. Inte för att jag luftar andra åsikter än de jag har i mitt verkliga liv utan för att det enbart blir mina ord som eventuella läsare kan ta ställning till.

Första tiden i blogglandet var ett ensamt liv. Ingen hälsade på hos mig och hos andra var jag för blyg för att kommentera. Efter viss möda lärde jag mig att pinga och plötsligt fick jag besök. Se’n kom de första kommentarerna! Vilken lycka- någon hade läst och bemödat sig om att tycka något! Efter det började jag själv att kommentera hos andra eftersom det kändes som att smyga runt i deras vardagsrum utan att hälsa, om jag besökte bloggen utan att kommentera.

Nu har jag lärt mig hur rss funkar och det kändes faktiskt angeläget att förstå den funktionen eftersom jag anar att det sättet att ha koll på nyheter även utanför bloggvärlden kan blir riktigt stort framöver.

Så långt min egen utveckling i bloggsammanhang. Jag vet fortfarande inte riktigt varför jag bloggar men så länge det är kul så är väl det skäl nog.

Under tiden jag bloggat och läst andras bloggar har jag också funderat mycket över själva bloggvärlden. Det är ju fantastiskt att den befolkas av så många olika människor. Men visst är det en övervikt av yngre personer fortfarande och inte avspeglas väl det verkliga samhället i bloggvärlden heller? Inte så konstigt kanske med tanke på att dels behöver man vara hyfsat van datoranvändare vilket fler yngre än medelålders och äldre människor är, dels behöver man ha egen dator och tillgång till Internet vilket framför allt är en ekonomisk fråga. Visst har datortillgången i de svenska hemmen ökat markant men fortfarande finns det grupper som inte har råd.

Tvättstugemilisen – de som sätter upp ilskna lappar i gemensamma tvättstugor – återfinns även i bloggvärlden. Det ägnas förvånansvärt mycket bloggutrymme åt att definiera vad en riktig blogg är. Det klagas på vad folk skriver, hur folk skriver och hur folk sköter sina bloggar. Mycken aggression får sitt utlopp i bloggvärlden. Kanske den ventil vi behöver för att stå ut med livet som sådant?

Att hamna högt på topplistor är tydligen eftersträvansvärt för en del bloggare. V.g. notera att det inte alls stör mig. Jag bara funderar runt saker jag noterat. Men att vara mest läst är väl inte alldeles säkert ett absolut kriterium på kvalitet eller expertis. När bloggvärlden ”delas in i” inne- och utegrupper pga topplisteresultat får bloggosfären ett drag av elitism som enligt min mening är själva motsatsen till bloggandets möjliga natur.

Det allt överväldigande intrycket från bloggvärlden är dock att det finns en oherrans massa intressanta, begåvade, kunniga, roliga människor i olika åldrar, i detta land som tar sig tid att skriva intressant, roligt och initierat om saker som är viktiga för dem själva och som vidgar mina referensramar.