Glöm inte heller att kvinnor i "en viss ålder" byter kroppsform på nåt sätt. Allt styrs efter 50 av tyngdlagen, såväl haka, kinder som magen...

Jag är dödstrött på vikt. Jag äter sunt och grönt och lagom och motionerar mycket... men inte hjälper det. Vartenda litet gram trivs på mig. BLÄ!

Bloggblad: Ja, exakt så är det. Jag är utless på alla tvprogram, alla skriverier om vikt. Jag är så trött på att allt bara handlar om yta.

Kan man inte bara låta folk se ut som de ser ut?!

Det blir hetsjakt på de som har övervikt och de som har undervikt och de som är normala också. Snart gör vi inte annat än jagar kilon och glömmer att leva.

Jag tror på sömnbristen. Var tog min ungdoms sunda medvetslöshet vägen ? Varifrån kom dessa sönderhackade nätter ? Klart som korvspad att de mackor som ibland måste ätas 03.15 sätter sina spår....
Mitt mått är att så länge jag klarar av att sätta pannan mot knäna (gärna liggandes på rygg först) så är jag OK och magen är inte i vägen för mycket.

Nina: Tolerans och accepterande är ord som används för lite. Antagligen beror kilojakten på en djup rädsla för att leva det liv man fått.

Krisse: Jag är inne på samma spår, sömnbristen måste helt enkelt ha effekter. Du kan göra dig pengar på att förespråka knä-testet. Bli konsult.

Jag kan inte hålla med. Först vill jag säga att jag har själv ett par kilon för mycket runt midjan. Jag äter nyttigt, cyklar kilometervis per dag, tränar styrketräning så man skulle tro att jag inte hade problem med att gå ner i vikt. Ska jag skylla det på min kära mor som är kraftig, på att jag slutat röka för snart ett år sen, att jag sover dåligt.

Nä, jag har gått ner i vikt tidigare men bara om jag inser att jag faktiskt ljuger för mig själv när jag äter saker som inte är bra för mig, att jag dricker vin allt för ofta, att jag äter mitt i natten, att jag ändå inte går så ofta till gymmet, att jag äter mat som innnehåller massor av socker och är raffinerad.

Som läkarna säger kan dessa anledningar vara en VÄG IN i övervikt men det är inte avgörande. Eller som en annan läkare i texten säger 'Det här komplicerar bara hälsobudskapet, säger han. Det går inteatt komma bort från sambandet med för mycket mat och för litet motion. Risken med den här informationen är att människor bara känner sig än mer maktlösa och uppfattar att de inte kan göra något åt sin övervikt.'

Jag känner flera människor som är rejält överviktiga och det är inte deras kraftiga benstomme som gör dem feta eller deras anti-deprissiva för den delen. Man kan gå upp en aning men det är inte 100% av ens övervikt.

Problemet är väl inte att man ska respektera dem för att deras fett kommer någonannanstans ifrån än deras eget konusmerande? För mig är det viktigare att respektera dem oavsett om de är feta eller inte, om de själva äter eller om de slutat röka. Det borde inte ha något att göra med saken.

Texten ovanför är mer en tröst för den som ha ett par kilo för mycket. Att skriva om den i första hand visar att det är ytan som är viktigare då vi nu kan finna en anledning till att den ytan vissa har finns där.

Vill man bli smalare så finns det fortfarande bara en regel, vilket de även säger i artikeln, mindre in än vad som förbränns. Vill man inte eller kan inte, oavsett anledningar, bli smalare så ska man inte behöva finna sig i trösterika artiklar eller människors instämmande kommentarer om att det är ju säkert din benstomme......nä man ska få vara så som man är oavsett anledning.

Hm... jag vet inte vad jag tror om det hela. Min mage kommer sig nog av att jag inte rör på mig tillräckligt mycket. Jag äter nyttigt och lade av med godis för några veckor sedan. Jag har gått ner lite i vikt efter det.

Jag tror/vet dock att man kan gå upp i vikt av vissa saker som du nämner. När jag började käka p-piller som 16-åring gick jag direkt upp i vikt. Och det var väl där mitt "magra" liv slutade. Det var helt klart pillrena som gjorde det. Jag åt inte mer eller rörde mig mindre. Så att mediciner kan ge viktförändringar tror jag helt klart på.
Och sömnlöshet tror jag också på. Och ålder. Ja - jag håller nog helt klart med här! = )

magnus: Jag fattar nog trögt, för jag förstår inte vad det är du inte håller med om? Det är just hetsen mot överviktiga som jag vänder mig mot och stöder mig bara på artikeln utifrån att det är inte så enkelt med övervikt som propagandan gör gällande. Att vi ska acceptera varandra - inte trösta.

Den som inte håller med i SvD-artikeln är Gunnar Ågren, generaldirektör vid Folkhälsoinstitutet och jag vet inte om han är läkare men det han säger är:
- Det här komplicerar bara hälsobudskapet. Det går inte att komma bort från sambandet med för mycket mat och för litet motion.Risken med den här informationen är att människor bara känner sig än mer maktlösa och uppfattar att de inte kan göra något åt sin övervikt."

Jag tror ju att det istället kan befria människor från skuld och då kan det vara lättare att våga ge sig på motion i alla åsyn. För självklart hänger vikt i det stora hela ihop med mat och motion. Att jag skulle vara ute i syfte att propagera för att ytan är det viktiga, fattar jag inte heller. Men det är väl värmen som påverkar mig - den gör en inte tjock men trögtänkt.

Mette: Att det finns flera vägar in i övervikten och att detta i sin tur kan göra det svårare att gå ner är vad jag uppfattar att rapporten beskriver. Att befästa och öka övervikten är förstås det klassiska, äta för mycket och röra sig för lite.

Jag tycker nog att det är skillnad på lite allmän övervikt och RIKTIG övervikt som är hälsovådlig.

Jag har bra kondis och äter sunt och rör mig, och har sån övervikt som jag bara lider av när jag ska köpa kläder. Där är budskapet entydigt: JAG ÄR FET. När XXL knappt räcker till och en snipig expedit förklarar att "vi för inte större"... då är det jobbigt. Och jag undrar hur den jättestora grupp kvinnor som är fetare än jag känner det!

Och sen växer min ilska när jag betänker det som jag härjat mycket om i bloggen bl.a.: Jämför antalet lönnfeta/feta medelålders manliga programledare med kvinnliga d:o... Hon i läkarprogrammet är för ung för att räknas - men förmodligen fyller hon hela kvoten på SVT.
Inte för att jag traktar efter att bli programledare - men budskapet är tydligt, om än outsagt. Endast unga och slanka kvinnor göre sig besvär. Manliga däremot...

Förresten - grattis på födelesedagen! Du kan få lukta på barnbarnets bloggartårta!

Bloggblad: Nog är det så att kravet på kvinnor att vara slanka fortfarande är större än för män. Men i takt med att utseendefixering bland män ökar kommer det att drabba även dem. Jämställt och fint!

Tack för födelsedagshälsning! Jag ilar mot bloggartårtan!

Grattis tanten på Din dag!
Hoppas o önskar att den har varit till Din fulla belåtenhet!

Visst orsakerna kan vara många, men receptet bort är det samma - Förbruka mer än man stoppar in. Men vem är det egentligen som kräver att man ska vara slank? Media som kan käna pengar på det likväl som på kak och såsrecept. Viktnorm = trivs med dig själv!

Excessa: Tack. Ja, det har varit en gulddag.

Björn: Instämmer till fullo i alltihop.

Tant: Först av allt GRATTIS!

Det är nog varmt härnere också. För jag skulle tro att vi egentligen håller med varandra. Men vad jag inte höll med om var att anledningarna till fetma som nämnda i artikeln är så viktiga för omgivningens reaktioner på överviktiga. Kanske för dem själva att förstå var det kommer ifrån. Dock är jag rädd att det kan användas som en ursäkt för den som vill gå ner i vikt- typ, det spelar ingen roll vad jag gör för jag äter medicin, har grov benstommen etc.

Inte heller säger jag att du propagarer för yta, men att föra diskussionen gör ytan viktigare än vad den borde vara. För frågan borde inte vara varför blir man fet, utan varför får man inte vara det.

Samma resonemnag borde gälla sexualitet, för det är ointressant i sig varför man blir något när det viktigar för oss alla är att få vara.

Nu blev det ännu varmare tror jag för jag följer inte mitt eget resonemang. Men vad jag vill säga är att jag tror att det är en missriktad vänlighet, om du hänger med vad jag menar.

Ok, slut. Nu hoppas jag att du har en jättebra födelsedag och äter en riktigt god kaloririk födelsedagstårta.

/magnus

Magnus: Tack för gratulationer och tårtönskning!
Det blev inte tårta - det blev ett fruktansvärt kladdigt och härligt wienerbröd!

Jag tror jag förstår vad du menar. Och i grunden är vi så ense vi kan bli - det viktiga är att vi får vara som vi är oavsett vad/hur vi är (undantaget pedofiler, våldsverkare och liknande - man kan aldrig vara nog tydlig).

Dock tycker jag förstås inte att mitt inlägg var en missriktad vänlighet. Jag är genuint upprörd över alla enkla förklaringar och allt skuldbeläggande som pågår i media och i allmänna samtal om vikt- både när det gäller magra och tjocka - och tycker nog att det är på sin plats att föra fram kunskap om att det finns olika orsaker till både det ena och det andra.

Min drivkraft är just det att vi måste jobba för större tolerans människor emellan. Jag är urless på både PK-åsikter (vilka grupper som vi ska omhulda för ögonblicket) och fördömande attityder.

Håller helt med om att tolerans/acceptans gäller även sexualitet, undantaget läggning som skadar andra som pedofiler och våldtäktsmän (om nu det är en läggning). Jag förstår verkligen inte vad det är som stör folk när det gäller andra människors sexualitet. Vem man älskar och hur är den absoluta privatsaken och avgörs endast av de inblandade. Och de som funnit kärleken är bara att gratulera, oavsett vilken form, färg och läggning som paret har.

Naturligtvis finns det många olika orsaker till övervikt, och det är bra att det kommer vetenskapliga undersökningar som styrker detta (inte för att de du kallar för "hälsofascister" kommer att fästa någon uppmärksamhet vid dylika resultat).

Det mest kontraproduktiva i sammanhanget är nog trots allt den "tycka synd om tjockisar"-attityd som odlas, inte minst på TV4, där man i dokumentöär efter dokumentär får se sjukligt överviktiga personer trycka i sig onyttigheter på löpande band och sedan förutsätts tycka synd om dem. Tittarna gör naturligtvis kopplingen mellan dokumentärernas överviktiga bakverksforssare och deras motbjudande livsstil och de överviktiga människor de sedan stöter på ute i verkligheten. Hälsofascisterna får således vatten på sin kvarn och TV4 kan ändå känna att de har gjort en god gärning.

Lars Anders Johansson: "Tycka synd om" oavsett om det gäller tjockisar eller andra, är vedervärdigt. "Tycka synd om" innebär för mig att man inte tilltror personen ifråga kraft och/eller förmåga att hantera sig själv och sin situation. TV4 och alla andra som dealar i tyck-synd-om-tv är enbart cyniska. Det jag är ute efter är att folk ska få vara de som de är utan att bli vare sig "tyckt-synd-om" eller dömda.

Det här är en knepig diskussion. Det finns så många sidor av den. Och en del är motsägelsefullt. De cyniska fetto-programmen är ju en obehaglig sida, som sagt. I övrigt tycker jag egentligen inte hetsen just mot feta är det stora, även om jag vet att överviktiga personer ofta blir illa bemötta. Hetsen handlar ju mer om själva ytan, från kvällstidningarnas "gå ner tre kilo innan semestern" till engagerade bloggdiskussioner om bantningsmetoder, ofta förda av uppenbarligen normalviktiga yngre vuxna.

Men fortfarande finns det mycket tabu kring övervikt. Som Gunnar Ågren helt riktigt säger så går det inte att komma ifrån sambandet kost och rörelse. Antalet felnärda, feta och stillasittande barn ökar. Det är ett folkhälsoproblem. Ändå är det oerhört svårt att prata om barnfetma. "Lite hull skadar inte!" Är en sammanfattning av otaliga dumma kommentarer jag hört av föräldrar till uppenbart feta barn. Fetma hos skolbarn skrivs om i termer som "lite stor", "småmullig". Allt i något slags välmening för att inte barnen ska bli ledsna och anorektiska. Hur mycket som än skrivs om anorexi och orsakerna till det så tycks en utbredd uppfattning vara att det drabbar överviktiga skolbarn som uppmärksammas på att de äter fel och rör sig för lite. Undrar om det finns något sånt fall... Skolhälsovården har vaknat till lite, men det är svårt att nå både barn och föräldrar.

Jag har varit smal i större delen av mitt vuxna liv, under perioder riktigt smal, dock inte anorektisk, viktigt att påpeka. Smal av lagom mat och mycket rörelse. Och fått höra mycket tjat och negativa kommentarer. Nu när jag pga av ändrar livsföring gått upp för många kilor och definierar mig själv som överviktig hör jag aldrig en negativ kommentar. Tvärtom! "Du ser mycket bättre ut så här!" sa man när jag börjat spränga de första plaggen. Det gjorde jag inte alls! Jag har ingen bra förklaring. Men det verkar som om människor är nöjdare med att se tjocka människor omkring sig.

Annaa M: Välkommen hem igen! Visst är det en diskussion där man måste ta med många aspekter. Och visst handlar hetsen om ytterst om ytan. Och ohälsan som dokumenterat följer i fetmans spår är ett allvarligt problem. Barnfetma är snudd på barnmisshandel.