Förmodligen för att medellivslängden är kortare i en storstad. De måste hinna mer på kortare tid.

Stockholmare är viktigare än andra människor och därmed är deras tid också mer dyrbar. Äh, varför ödslar jag tid på att försöka förklara sånt för någon som ändå inte förstår? *springer* ;)

(Och nej, jag är inte fjollträskare. Jag kommer från samma håla som du och betackar mig för att den staden förknippas med bönner. Bönner finns i östergötland, småland och skåne.) :)

Jag har bott i Stockholm i hela mitt liv (ett halvsekel) och jag har ingen aning om varför folk springer så förbannat här i stan. Själv skulle jag möjligen öka tempot något om det var sista nattbussen jag var sen till, men inte annars. Min teori är att det är inflyttade bönder som jagar kollektivtrafiken.

Joshua_tree; ÅNÄ tack dô! Hânna finns det bå' högfärdie intelektella å annre sôrters fôlk! Inte alls bare bônner! Tvi vale fôr stôckhôlmare som bare ouänner och schener!

Just för att de springer så fort i storstan, får ätteläggen dessutom sitta i barnvagn tills knäna slår i hakan. (Nej, jag menar inte en springande vuxen som slår hakan knäna som John Cleese, jag menar barn som sitter i barnvagn när de borde köra moppe.)

Ingen vet varför stockhomaren springer, men eftersom stockholmaren gör det så gör alla andra som råkar befinna sig i huvudstaden också det så att det ser ut som om alla människor har skitviktiga saker för sig precis hela tiden. Jag avskyr Stockholm, till stor del för att jag inte ens brukar hinna av pendeltåget innan någon vettvilling försöker springa omkull mig. Jag trodde på allvar att jag var osynlig ända tills jag en dag när jag befann mig i Gävle upptäckte att min synlighet ökat markant eftersom människor faktiskt aktade mig. Tänk om människor kunde begripa att bland det viktigaste som finns är att kunna ta det lugnt och göra ingenting ibland!

Var i Stockholm o besökte hk i mars.. o vi promenerade mellan hotellet o kontoret.. ca 3 km (inklusive små omvägar ;).. o vi kom fram i tid både fredag och lördag..

Bloggblad: Aha, jamen DÅ förstår jag...

Joshua: *hakorna i golvet* Är du från Gävle? Och "bönder" är inte min benämning på gävlebor utan ett ord jag lärt mig i Stockholm, ordet avser alla som inte bor i Stockholm.

Håkan: Välkommen hit! Jamen, grundfrågan kvarstår, oavsett om det är inflyttade eller urstockholmare - VARFÖR? Mysteriet blir dessutom än större om det är de inflyttade som springer eftersom de gått från glesa turer i lokaltrafiken till tåg stup i ett.Varför bli hysterisk och jaga när utbudet ökat?

Bloggblad: :-D ouänner å schener...:-D

Lotten Bergman: Välkommen hit! Föräldrarna hinner väl inte se att ungen växt ur vagnen!

Drottningne: *glor häpet* Ännu en Gävleanknytning!?!? Välkommen hit! Instämmer till fullo! Vi kanske måste inför Slow walk som ett trendigt koncept? En motståndsrörelse i tunnelbanan. Inte väja när hjorden rusar blint utan promenera provocernade långsamt mitt i strömmen?

Jag har jobbat i Tokholm (finsk benämning av huvudbyn, egentligen Tokholmia) i perioder och har ingen som helst förklaring till varför de bofasta har så bråttom till jobbet. Väl där är inte tempot högre än utanför by-gränsen. Kanske de inte har något kaffe hemma?

Excessa: På nå't märkligt vis gör man ju det! ;-)

När jag var på arbete i Stockholm kutade mina arbetskamrater där som om de hade eld i baken och gastade åt mig att skynda på. Skynda på till vadå? Alla kommunikationer går ju jätteofta där jämfört med i Byhåla.

Uffe: Nu börjar vi komma nå't på spåren! Men... en del springer ju med kaffemuggar i näven? Kanske de är tomma och ska fyllas på jobbet?

Nina: Undrar om jobbet känns viktigare om man springer dit? Kanske ska prova efter semestern.

ähhh.. jag avskyr egentligen Gävle. Det är Josh som tvingar dit mig med jämna mellanrum ;)

Förr, när jag bodde i bondhålan göteborg tyckte jag också stockholmarna hade bråttom jämt. Och jag stod alltid på fel sida i rulltrapporna. Men när jag flyttade till Stockholm efter att ha bott i London tyckte jag stockholmarna tog det ganska småstadslugnt i alla fall. Jämförelsevis.

Drottningen: Men hur du har det! Tvingas hit?!?!? ;-)

RS: Ja, allt är naturligtvis relativt. Det är inte det generellt högre tempot jag grubblar över utan de som faktiskt springer, rasande fort, i tunnelbanan. Hur tänker de?

Stockholmare i allmänhet springer INTE. Jag går, det är tunnelbanesystemet som framtvingar springandet. Ropsten 3 min. Sen går SL klocka baklängelse och tåget till Mörby kommer egentligen om 6 min.

frktjatlund: Jomen, folk springer ju t.o.m. på RULLBANDEN! vinglandes och knuffandes. Varför springer de inte i mittgången istället? Se'n misstänker jag allvarligt att ni som bor i Stockholm, och som inte springer alltså, inte lägger märke till fenomenet eftersom det ingår i gatubilden, blir en vana något ni förhåller er till utan att tänka på det. Däremot slås en storögd lantis av det eftersom det är ett helt annat kollektivtrafikbeteende än hemmavid.

inte konstigt att allt fler sjuksriver sig för utbrändhet och stress...

Jag är ju en inflyttad Stockholmare, dvs "bonde" men jag springer aldrig. Jagar inte upp mig för att jag får vänta fem minuter på ett nytt tåg. Ett utmärkt tillfälle att studera folk, sitta ner och andas lite, för det behöver man även i stan. Står alltid åt sidan i rulltrappan, men dras inte med i rännandet eftersom det känns tämligen onödigt, om jag inte är försenad förstås.

Jag får instämma med frktjatlund - det är SL som tvingar fram springet. Har man ett byte eller mer, så är det inte säkert att kommunikationerna är så bra som de ser ut. När jag bodde hemma i min "lilla byhåla" så visste jag att jag kunde förflytta mig från A till B (oftast på cykel) på ett visst antal minuter. SL kan man aldrig lita på till 100%.

Jag är så glad att jag nu har flyttat lite närmare stan och inte är beroende av pendeltågen. Apostlahästarna är istället mina bästisar!

Jag spånar vidare: Kanske är det mängden människor som man försöker antingen gå om eller parera på olika sätt, för att de stör ens egen rytm. Så tjockt med folk är det knappast någonstans "där hemma".

Jag märker också att jag får en försvarslusta när någon ifrågasätter tempot i Stockholm :) Har de bara varit i gången under Centralen! tänker jag. Välkomna ut utanför tullarna!

En Liten Tant... jag tror de inga joggingrundor har ... så då "joggar" dom mellan tider,pendeltåg,gator, hem och så tävlar de nog med stressen ... "jag ska hinna före stressen"
Gen-väg är sen-väg ... ja och med springet lika dant ... man tjänar några minuter och måste vila i ???? hjärnblödning,hjärtinfarkt, utbränd osv. m.m.
Jag är hellre "bonne" och tar det lugnt Vad jag vet hinner man mer av att ta det lugnt men det har inte STOCKHOLM en aning om. Eller är det de som vill ha spänning i livet som stressar ... istället för klättra i berg eller gå på lina över en stor flod eller ja allt som går att hitta på... som är farligt. OJ jag måste "springa" ned till tvättstugan nu ...
LUGN KRAM :)

Peps sjunger ju: "Stabo du springer när du går." Stabo är kanske skånska? Betyder stadsbo. Jag tror inte jag springer när jag går. Men syrran gör det. Jag får alltid säga till henne att varva ner tempot.

Ö! Hallå. Stockholm är en stad. I städer springer man. Efter tunnelbanor. Som bara finns i Stockholm. Var det en bra ledtråd? Nähä... :-)

Men som nån var inne på. SL går ej att lita på. Anslutning kan missas. Men jag som infödd stockholmare tänker inte på detta alls. Det ingår i stadsrytmen på nåt sätt och den har smittat av sig på mig.

Däremot när jag är på mindre orter (eller i Rio de Janerio...) blir jag inledningsvis GALEN av det långsamma tempot. Det HÄNDER ju ingenting! Det tar ca fyra dar att vänja sig.

Det enda som faktiskt är FÖRBJUDET i Stockholms lokaltrafik är: Att stå till vänster i rulltrappan.

:-)

Jag tror att det är av samma anledning som det är dödens stressande att använda en dator med modemuppkoppling - när man vant sig vid blixtsnabbt bredband... tillvänjning, helt enkelt! :-) Ju fortare det går, desto fortare förväntar vi oss att det ska gå...

Ja vill prottestera imout att de skolle finnas baura bönnor i Skeåne. Vie haur monga städor osse fast vi skynnar oss ente i onöudann. Vaffor skolle man de?? Näe, opplenningar e alldeless föur stressade. I Skåune taur vi de longt.
De finns jo ein dau i marenosse.

Hollerr mei Annela.

Ja tänk hur det är i vår vackra svenska huvudstad. Det är nästan som ett gratis tivoli. Själv harjag sprungit på rullbanden och roat mig med att låtsas att jag sprang i lustiga huset på Gröna lund. Man fick en lite kick.

Ibland får man göra det bästa av det sämsta. Fortare och mer, fortare och mer, fortare och mer. Det är ju inte tiden som inte räcker till för det är ju det enda som är rättvist fördelat till alla och envar. Tjugofyra timmar/dygn. Det gäller att fylla på innehållet efter behov. Eller?

Jag kan till en del förstå argumentet att SL inte går att lita på och att det är snävt om tid mellan byten och att det kan handla om att man ska byta till en linje där det inte är lika täta avgångar. Men det fenomenet finns ju även i landsorten så nog är det ytterligare en komponent i detta springande i storstaden. Dessutom springer definitivt inte alla. Men det är alla sorters människor som springer.

Springandet upphör,tycker jag mig se, när man rör sig utanför själva city. Man behöver inte komma många hållplatser bort från Centralen/T-centralen för att tempot i gångar och rulltrappor ska vara ungefär lika som vid busshållplatser/centralstationer i vilken annan stad som helst. Å det är därför jag tycker det är så konstigt att man rusar så f*rbannat där turerna går som tätast.

Ovan jord tycker jag däremot inte att tempot i Stockholm skiljer sig från tempot i andra städer, vare sig internationella storstäder eller större städer i Sverige. Skillnaden där utgörs enbart av mängden människor i rörelse.

Därför grunnar jag på om det är något med detta underjordiska som driver fram hetsen.

Till sist... jag står alltid till höger i rulltrappor och rullband!

Håller med om att det är ett väldans springande i storstan, har faktiskt också tänkt på det. Fast nu kommer jag från Jämtland och här går allt lite trögare, jag menar då allt. "Je jett fånde'r".

Det kanske är mitt jämtska ursprung som får mig att "fånde'r" på denna fråga?

Någon skrev här ovan att det är skillnad på de centrala delarna av stockholm och förorten.
Och det stämmer helt och hållet!!
Jag instämmer helt med en tanken,
det är stor skillnad mellan innanför och utanför tullarna.
Utanför tar vi det betydligt lugnare.
Det kanske är så att det är så jobbigt att vara därinne i centrum bland så många människor.
Man får helt enkelt för mycket intryck.
Alla är stressade och stressar upp varandra.
Man vill bara bort därifrån, till sitt hem eller jobb.

Springer Stockholmare? Mja... det är i vart fall ett blodtryckshöjande tempo...en sorts masspsykos tror jag det ahndlar om i det kollektiva färdsystemet. Alltid lika kul att se en förvirrad 08:a som skall stå i busskö i GBG... det finns inte

Lalandakid: Den synpunkten kan jag förstå - att man vill bort från trängseln. Det är ju specifikt i gången under Centralen som det springs så påfallande mycket.

Nemo: Ni springer inte till spårvagnarna?

Det man måste komma ihåg är ju att det faktiskt är en ganska liten del av stor-Stockholms befolkning som bor innanför tullarna. Jag minns när jag bodde i Täby då kunde ett missat tunnelbanetåg innebära trettio minuters försening. Det finns de som har det betydligt värre också, de som bor i Nynäshamn tex. Sedan finns det de som måste byta till buss också.

Ibland verkar det som att icke-stockholmare som besöker Stockholm och kommenterar kollektivtrafiken tror att alla Stockholmare bor mellan Medborgarplatsen och Odenplan.

Patrik: Nja, det tror jag inte att vi tror - att ni alla bor mellan Medborgarplatsen och Odenplan. Fullt så okunniga om hur bostadssituationen är och hur många som faktiskt bor i Storstockholm är vi inte, vi från landet. Däremot transporterar ni er genom centrala sta'n av olika skäl och där springer en hel del.

Jag gillar Skånetrafikens kampanj för sina pendelbussar: Du kommer aldrig försent till bussen, du är bara i god tid till nästa.

Ibland undrar jag omd et verkligen är srockholmarna (läs "urstockholmarna") som springer. De flesta genuina Stockholmare jag känner är faktiskt ganska sävliga av sig. Jag tror att det är alla inflyttarna från landsbygden som drar upp tempot på grund av att de blir stressade av alla intryck man får när man vistas i en storstad omgiven av människomassor.

Mia: Det är en kampanj jag gillar! Avstressande och människovänligt!

Lars Anders: Ni är flera om den teorin. Jag vill stillsamt påpeka att jag inte påstått att det är enbart stockholmare som springer. Folk springer i Stockholm av för mig oklara anledningar. Du har naturligtvis rätt i att man blir stressad av alla intryck och det kan förstås påverka beteendet på flera vis.

Mia: Jag kan inte kommentera i din blogg eftersom du endast har alternativet "Blogger" för kommentatorer. Om du även hade "Other" kunde jag ha skrivit om att jag också gillar Terry Pratchett!

Ytterligare en intressant frågeställning att formulera är: varför har Stockholmare generellt sett så urkass uppfattning om Sveriges geografi?

Oh, det visste jag inte. Men nu är min blogg öppen för alla :).

Lars Anders: Det tror jag är så enkelt som att ALLT (utom fjällen) finns i Stockholm och följdaktligen behöver man inte kunna mer.

Mia: Kanon!

Jag flyttade från Skåne till Stockholm och kunde precis som du inte förstå varför alla sprang i rulltrapporna. Fyra år senare kom jag på mig själv med att springa i rulltrapporna. Nu bor jag på landet i Skåne igen.