I ett tidigare inlägg skrev jag om mina upplevelser av valfrihet i vården. Remiss till sjukgymnast visade sig vara remiss endast till den mottagning som ligger i den stadsdel jag bor i. När jag försökte boka tid på en annan mottagning (i landstinget) blev jag nekad eftersom jag "hörde till" en viss (privat företag) mottagning p.g.a bostadsadressen. På landstingsmottagningen fanns en tid redan dagen efter, men den fick jag alltså inte. Jag hade sedan full huggning med att komma i kontakt med den privata mottagningen, blev nonchalant och irriterat bemött fast jag var så artig och timid, men fick till sist gå dit och lämna min remiss. Efter fem dagar kom ett brev där det stod att de mottagit min remiss och skulle kalla mig via brev eller telefon.
Därefter har jag haft en mailväxling i två månader och till sist telefonsamtal med ansvariga på landstinget för att utröna hur detta hänger ihop.
Nu vet jag. Eller inte.
Referat av telefonsamtal mellan ansvarig landstingstjänsteman och liten tant:
- Det finns två saker som styr.
Det första är valfrihet när det gäller vårdgivare. Det är nå't som politikerna vill.
Det andra är att varje kategori vårdgivare har avtal med landstinget och tilldelas där områdesansvar. Utom läkarna där patienten listar sig hos sin husläkare. Vi hänvisar till det område som patienten hör, för vi har dimensionerat personal osv för den befolkning som finns i området.
- Jamen, jag ska ju få välja sjukgymnast?
- Ja, valfrihet gäller men som sagt vi hänvisar till det område dit man hör. För annars skulle det ju kunna bli så att alla ville gå till ett och samma ställe för att man hört att det är bra personal där eller för att det ligger nära. Det som krånglar till det är att ortopeden lämnar remissen till patienten. Jag förstår inte varför de gör så, de borde ju skicka den dit patienten hör. Men det är klart, det finns privata sjukgymnaster som t.ex. YY-mottagningen på sta'n och en del vill väl gå dit.
Ja och hur skulle det bli då om vi gick dit, där vi trodde vi skulle få bäst vård?
Den mest intressanta delen av samtalet är uttalandet: Det är nå't som politikerna vill.
Uppdraget från politkerna dvs de folkvalda dvs folkets företrädare är inte något som påverkar landstingets tjänstemän, eller?
Den andra intressanta delen är att det är ortopedens fel som krånglar till det.
Den tredje intressanta delen är att tjänstemannen inte ser det privata företaget i min stadsdel som ett privat företag eftersom det är landstingsfinansierad vård som ges där. YY-mottagningen som nämndes är inte landstingsfinansierad eftersom den har andra verksamheter också men har avtal just för sjukgymnastik
Nu inser jag att privatiseringsivrarna tycker sig få rena Tännforsar på sina kvarnar men då vill jag till sist bara tillägga att jag ännu inte har fått någon kallelse till den privata mottagningen. Vi firar strax två månaders jubileum från remissinlämningen. Två månader för att boka? Hur lång är då väntan till behandling?
Det gäller att hålla sig frisk och stark - för det behöver man om man är sjuk och svag...
Det låter helt absurt det du berättar.
Nog finns det lite att reforera i sjukvården. En god början vore om de betraktade patienterna som kunder i stället för som ett bihang till vårdapparaten.
MEN? Ska det inte vara BRA personal på ALLA ställen då. Om inte, vem går då till de ställen där det finns MINDRE BRA personal. Det verkar som om din valfrihet är begränsad till DITT område där det bara finns en att välja på. Det verkar vara krångligt både här och där och här i vår by tog jag mig friheten att åka till vårdcentralen och be om hjälp med att byta bandage på mitt nyopererade knä.
Men ve mig. Har du beställt tid sa den personal som satt framför en dator i tomma blåsta väntrum. Nej sa jag. Då får du göra det nu. På måndag går bra.
MEN? Det blöder så. Ja OK då gå in tvärsöver farstun och titta om någon sköterska finns där.
Ja det har jag redan gjort men hon skickade mig hit.
Ja men nu får du gå tillbaka dit. Ja ha jag linkade väl dit då. Då kommer den första ut med sin tidsbeställningsbok. Men va F**N, jag gick till apoteket i stället. Trots att kirurgen sa till mig att "man kan spotta i en buk, men ett knä får man inte ens andas på". P.S. Knäet gympar varje dag i hemmiljö. Det är bäst så..
Och du lilla tanten, Haléns postorder har finfina vägghängda massageapparater för onda ryggar för 400 spänn. Då kan du blogga under tiden du blir knådad.
Bloggblad: En äldre anhörig med svår reumatism sa alltid "Det är tur reumatismen inte sitter i käften", när hon skulle beskriva sina duster med vården.
Uffe: Du menar att man ska inse vad som är kärnverksamhet?!?!??!
Nicolin: Påminner om den där sketchen med Susanne Reuter, när hon är postkassörska och vägrar utföra några som helst tjänster åt kunden. "Posta brev?!?! Är ni inte riktigt klok?!??! Det är ju onsdag!!"
Nu är det inte ryggen som krånglar men ryggmassage är ju aldrig fel.
Jag måste få instämma med din äldre anhöriga.
Jag har själv varit ute för samma sak när det gäller vårdcentral till mina barn på helger. Vi ”tillhör” en vårdcentral 3,5 mil krogig väg bort utan kommunikationer, men jag vill välja en som ligger tjugo minuter bort med pendeln. Om jag ringer och frågar med hänvisning till den annonserade valfriheten får jag samma typ av svar som dig. Jag löser det genom att inte fråga utan åker dit jag vill och låtsas att jag är på tillfälligt besök och allt brukar gå bra :-)
Helt otroligt! Ja, hur skulle det gå om vi alla gick dit vi får bäst vård?? Hahahah, det är för 17 inte klokt. Då får vi börja gå på de restaurangerna med dålig mat och dålig hygien. Hur skulle det se ut om vi alla åt god mat?
Björn: Vi har dessutom order på att alltid ringa sjukvårdsrådgivningen först - ett callcenter - där får man alltid samma svar: Ring din hälsocentral imorgon.
Remisstvång gäller för besök på akuten. Det är inte helt säkert att man kommer in ens med remiss! Men när man väl är inne i systemet då finns det hur mycket och bra vård som helst att få!
Mette: Som sagt... Politkerna vill en sak men tjänstemännen förstår inte sitt uppdrag, eller ens att de har ett uppdrag. Inte klokt.
Ja säger bara...SUCK!!!Här måste vi lista oss hos en läkare...ve den som inte gjort det, då får man ingen hjälp!
Sen för att kunna försöka få tag i den läkaren som man är listad hos får man sitta i telefonköer som är oändliga.
Nej man ska vara rik för att vara sjuk, då kan man söka privat.
Det är så sjukt att man baxnar, tyvärr är det alltför vanligt. Patienter verkar vara en slags obehaglig biverkan, om man arbetar inom sjukvården. Tjänstemännen och administratörerna verkar i alla fall tycka det. Kanske därför de inte jobbar "på golvet". Ibland känns det som att man ska be om ursäkt för att man behöver vård. Förlåt att jag är svag, sjuk och behöver hjälp.
Att slåss för sin rätt kräver kärnhälsa och då kan man ju fråga sig varför man ringer dit: "Jo, ifall att jag blir sjuk och inte orkar stå på mig." Usch!
Ninni: Ja rik och nästintill frisk för att orka vara sjuk.
flasknosen: Ja, en obehaglig biverkan - det var bra uttryckt. När man väl träffar de som verkligen ger vård, sköterskor och läkare, då har jag inte haft något att klaga på men innan man kommer dit...
Riktigt facinerad av din blogg. Även fast jag är mycket mycket yngre än dig, vet jag precis vad du menar med endel utav de saker du tar upp!
Tack för en bra sida!!!
Det gäller att hålla sig frisk och stark - för det behöver man om man är sjuk och svag...
Så sant, så tragiskt!
/Fibrotjej på 20 år.
12