Man åkte små slingriga vägar rätt ut i grönbetet och promenerade sista biten till gården. På ägorna ska det finnas en meditationsplats som vi ville besöka. Det var en vacker sommardag och ett antal besökare hade tagit med sig matsäckskorgar och satt i gröngräset på gårdstunet. Vi passerade dem i rask takt och nådde strax fram till en grind i ett stängsel. Någonstans på andra sidan grinden, på de vidsträckta ägorna skulle platsen vi sökte finnas. En pil med inskriften Meditationsplatsen pekade snett upp mot himlen. En stig ledde dock rakt fram över det svagt kulliga landskapet. Man såg inte vart den ledde. Vi blev lite osäkra och stannade vid grinden.
- Ja, det är väl bara att gå in och leta.
- Men vänta - vad är det där?
Det där visade sig vara fem hästar som betade en bit bort till vänster.
-Hmmm
Osäkra stod vi kvar.
- Nä men kolla där!
En boskapshjord rörde sig långsamt över kullen till höger. C:a 40 kor kom strosande i riktning mot oss.
- Ehum... det här betyder alltså att vi måste promenera rakt ut med hästar till vänster och kor till höger.
- Mmmm...
Tystnad.
Begrundan av situation.
Bakom oss följde matsäcksätarna vår beslutsvånda.
Så bröt en av oss tystnaden.
- Är du rädd för kor?
- Ja, lite
- Jag med!
- Vi vänder!
Så promenerade vi MYCKET raskt förbi matsäcksätarna.
MEN det var väl det jag visste. Vi var inte fega. Vi var kloka och omdömesgilla. För idag kan man i Aftonbladet läsa om några som jagades och till sist skadades av 40 kor!
Kor kan bli farliga i grupp, lyder bildtexten!
Jag var på ett bröllop vid den där meditationsringen förra sommaren. Om något är vacker så var det vackert. Inga kor, men väl hästar som strövade omkring på området. De blev VÄLDIGT närgågna under själva cermonin. En av brudtärnorna hade en blommig enseble som var extrak intressant. EN av hästarna kom och tuggade på henne. Lite panik och mest skratt. Det var en fantastisk känsla att hästarna lungt traskade och sällade sig med oss andra.
skor är dom farleligaste djuren på jordklotsen näst eftrer isbjörnar varije sommrar blir tjugo böndrer uppätna av sina skor när dom ska mjölckas
Vad jag minns var frågan om koskräck ofta på tapeten i Kurt Olssons intervjuer.
Det behövs helt klart en vetenskaplig studie i vaccafobi.
äsch de där vid Backåkra är harmlösa som myror ungefär... och då tänker jag inte på rödmyror... fast det är klart en och annan norrlänning tuggar de väl i sig per säsong ( så till viss del har du rätt embryo)... men det är bara bra för slutvikten innan slakt säger bonden som äger dem...
höres
vigg
Magnus: Hmmm... iskallt att förlägga vigseln mitt bland hästarna. Men om man inte blir rädd förstår jag att det kunde förhöja sagokänslan. Korna däremot, tror jag skulle ha förändrat upplevelsen.
embryo: Absolut. Som vanligt får man de riktiga beskeden från dig.Hemskt att man inget får veta via media!
frktjatlund: Efter Kurtan har det varit väldigt tyst om denna lamslående fobi. Pagrotsky!Utdela forskningsanslag genast!
vigg: Myror... Du var inte där.Du såg inte vilka lömska blickar de kastade omkring sig. Särskilt på den av oss som inte är norrlänning...
Visst är kor farligt! Kor är stora och lite dumma, det vet man väl att den kombinationen är livsfarlig, ser 20 såna pojkar här i förortscentrum varje dag. De äter ju div tillsatser men vad vet vi om alla tillsatser i sojafodret.
Gjorde ett reportage på en lantbruk en gång, fotografen ville ha en bra massbild när korna var på väg in till mjölkning och bad bondens dotter att vänta med att öppna grinden mellan två hagar tills alla hade samlats framför. Bonden blev ursinnig, skräckslagen och allt möjligt över tilltaget och anklagade oss för att ha försökt ta livet av hans dotter! Hon var sekunder från att bli ihjältrampad och -stångad på en gång hävdade han.
Annaa: Tack för support! Om bönderna själva har så stor respekt för vad kor kan ta sig till så har man all anledning att se upp med kor i grupp.
7