Finns det några snälla tanter här
Jag ligger pyrt till. Grinigheten och vrångheten frodas och känner inga gränser. Stadens kampanj "Mer jul i Gävle" har haft förfelad verkan. Morrande traskar jag bakgatorna fram för att undvika den påbjudna köpfesten i centrum. Ett centrum nertyngt av juleljus och kändisdesignade skyltfönster. Visst, en del julljus är vackra men i träden på torget har man hängt hemska illblå lampor som sprider ett iskallt sken och får torget att se ut som en scen ur Tim Burtons film Nightmare before Christmas.
Jag vill vara snäll. Jag vill känna julefrid. Jag vill tindra med ögonen. Men likt kaninen i vintermörk natt som är motivet på den tavla jag köpte på en utställning med konst skapad av brukare inom daglig verksamhet, har jag en vild och galen blick som antyder att raseriet lurar under ytan trots att jag egentligen vill vara mjuk och fluffig och snäll.

Kanhända kan jag ändock hoppas på ett gott nytt år.
skriven
Den här tavlan kan visa sig bli en god investering om den målande "brukaren" fortsätter att odla sina talanger! Skulle kunna tänka mig att ha den här bilden på väggen också.