Vi har inte gjort utomlandsresor och nu börjar flickorna prata om resor som dom inte gjort, när deras klasskompisar gör med sina föräldrar till Thailand, Indien, USA och vidare.. Jag fick förklara och förklara. ekonomin och vad vi hinner med och nu en ytterligare skäl: miljön. Det sista verkar gå lite hem hos flickorna. Vi får se vad vi gör till sommaren.

Jag håller med om det långsamma resandet. Och inte bara för att jag är flygrädd. Det är skönt att se hur landskapet ändrar sig och att hinna med mentalt.

Jag har under de senaste ca 25 åren gjort ett antal resor i Europa per tåg, som längst t o r Antibes i södra Frankrike. Med lämpliga avbrott, nätter på hotell och stadspromenader har resorna bjudit på många vyer, samtal med människor och andra intressanta erfarenheter, som en flygresa inte kan ge. Prova nästa gång men förbered väl!

Anne-Maj: Svårt det där med den press som uppstår pga vad alla andra får göra. Tågluffande kan ju vara ett alternativ. En bekant och hennes barn åkte tåg genom Europa till Grekland och båtluffade sedan några veckor.

Bloggblad: Ja, man ser och känner att man färdas. Själen hinner med.

Erik Fagerström: Åh, vad det låter trevligt! På det viset blir ju själva resan en del av upplevelsen.

Jag läste också DN och noterade att de slog på trumman för sitt miljötänkande. Och det är ju bra om de lyfter fram alternativ till flyget. Men påverka annonsörerna blir nog svårare.
Tack för din kommentar på min blogg. Jag skrev lite grand om min sommarkurs på Öland i oktober "Jag blir glad av att sjunga". Har du möjligheter att åka dit så är det något jag vart rekommenderar.
Vedi Art har ju en egen hemsida där det står mer om kurserna.

Bara en liten spontan kommentar om researtiklarna och miljöfrågan.. Jag vill gärna ta mitt ansvar i resandet men så länge SJ tar dubbelt så mycket för en tågbiljett Malmö/Sthlm som vilket flygbiolag som helst och minst lika mycket som att ta bilen (och då är det per biljett, om man är två som ska ta tåget är det rentav löjligt) tycker jag det är mycket svårt. Om SJ skulle marknadsanpassa sina priser skulle nog miljön må mycket bättre.

vh/
Joakim

Lysande inlägg om en angelägen företeelse! Jag förmodar att du inte har något emot att jag länkar det från min blogg?

Sylvia: Man får se alla insatser som långsiktiga. Annonsörerna kommer att påverkas på sikt.

Joakim C: Ja och det är åt h*lv*t*. En fråga att driva gentemot politikerna som har den yttersta makten över kollektivtrafiken.

Lars Anders: Länka på bara!

Någonting som jag tycker är underskattat är vårt eget land. Hur många har utforskat Sveriges underbara skiftande natur. Jag hade det inte tills för 6 år sedan då jag träffade min nuvarande man! Han hade fått för sig att besöka så många som möjligt av Sveriges kommuner?? Knäppt tänkte jag först. Men underbart visade det sig bli! Sveriges mittpunkt mitt i djupa storskogen högt uppe på ett berg med milsvid utsikt! Sveriges lägsta punkt 2 meter under vattenytan, mäktigt! Kanaler, berg ocg dalar. Sol och regn ocg snö. Vi har egentligen allt alldeles om knuten!
Ha en bra dag

Bra inlägg! Det är horribelt att göra reklam för avlatsbrev, för att kunna åka jorden runt med gott samvete? Nej,det blir bakläxa DN!

Det långsamma resandet är sorligt underskattat - precis som det långsamma levernet

Sådär, nu är länken på plats!

Bra inlägg! Ett ämne som jag länge funderat över. Det självklara i att man ska resa med flyg, vilket inte alls är självklart längre med tanke på vår miljö. Kanske det är så att vi behöver "gå tillbaka" till 50-talets resande, med tåg. När jag var liten åkte vi alltid tåg (vi hade ingen bil) det var hur spännande som helst.

Ja bara man hade råd alltså...
numera flyger jag alltid RyanAir eftersom
det går betydligt fortare än tåget +
att det är säkrare - med tåget riskerar jag att
stranda i Malmö pga en försening någonstans och
sedan kommer jag inte längre i Sverige!!

söderöver är det tryggare - då vet jag att det går natt-tåg var och varannan timme mellan de stora städerna i Nederländerna, icke så i Sverige.

och jag älskar verkligen att åka tåg!

Senast mötte jag en ung Texas-bo från Austin som för första gången reste runt i Europa :-)

Syster Yster: Vilken rolig idé! Hur många kommuner har vi - 289 eller nå't? Det är helt sant att vi har så mycket att upptäcka bara här hemma. En idé som manar till efterföljd!

Kusin Vitamin: Ja visst är det knasigt tänkt.

MildaMakter: Instämmer. Boken "Långsamhetens lov" blev en storsäljare vilket tyder på ett sug efter ett annat livstempo.

Lars Anders: Jag tackar!

Eva: Jag tror på tågets renässans bara vi får en prispolitik som funkar också. En tågresa är en upplevelse i sig själv vilket inte flygresor är, enligt min mening.

Josephine: Priset och dåliga anslutningar är sådant som hindrar oss från att åka tåg i den utsträckning vi kanske önskar. Politikerna måste förmås att fatta belut som underlättar.

Kanske kan man faktiskt ta en roddbåt till Kina...? ;-)

Ja, våra närområden har verkligen massor att bjuda på. Minns ett år då jag och sambon vandrade i Frotsviksfjällen, och gick i en älvfåra som var torr, medan vi såg vattnet komma emot oss... och försvinna rakt ner i marken en bit framför oss...

Om man går hinner man se saker. Själen hinner med också.

Jag reser inte med tåg och båt med småbarn.

Glöm inte att maila mig om min nya blogglänk. Jag saknar dig, lilla tanten.Jag måste ha din mailadress för att kunna bjuda in dig som läsare.

Svårt det där. Jag är förtjust västkustsemesterfirare, men det har mest blivit så av ekonomiska skäl. Numera skulle jag kunna resa längre, men har förälskat mig i havet och sanden och de knotiga träden.

Men vintertid skulle jag ju gärna åka långt långt bort för att få värme och ljus, för det har vi inte gott om här vintertid tyvärr.

Men ett litet sidospår, visst är det märkligt att det i tidningsintervjuer med "vanliga" familjer verkar som att det är "normal standard" att alla ska kunna åka utomlands varje år? Ungefär som att det vore någon slags mänsklig rättighet? Eller är det bara jag som tycker det låter så ibland?

Visionary soul: Jag har börjat träna... på att ro, alltså.Att gå är en meditativ verksamhet. När man väl kommit in i en lunk som passar kan man gå hur långt som helst. Nästan. Flås och annat sätter vissa gränser.

Hannele: Det där förstod jag inte riktigt. Varför då?

Annela: Mailat och klart!

PGW: Det är just det som jag finner så märkligt - att det uppfattas som en rättighet att kunna resa. Det är trots allt endast en väldigt liten del av jordens befolkning som har råd och möjlighet att resa långt för nöjes skull.

Långsamt resande låter så gott! Det tog några år innan vi hittade vårt resesätt, det som vi gillade. Det landade på mycket utforskande av närmiljön. Det blir småutflykter över dagen till nära mål istället för långa resor.

Sedan handlar ju mycket om utforskandet av den natur som vi omges av. Vi bor mitt i ett av de vackraste områden man kan hitta och det vore ett helgerån att inte njuta av den. Det finns mycket här om man öppnar ögonen och ser efter.

Hej,
vill du vara med i nästa runda?
"administratösen"

För mig är själva resandet en stor del av semmestern och äventyret.

Inga: Det låter som en mycket trivsam form av resande.Jag uppskattar reserapporterna du skriver i din blogg. Önskan att besöka din trakter tilltar, kan jag säga!

Josephine: Jag funderar.

Björn: Med charterflygets utbredning förpassades själva resan till transportsektorn vilket jag tycker är synd. Det är oftast under själva resan som äventyret, de intressanta mötena uppstår - inte så ofta på beachen.

Funderar mycket kring mitt resande och "tar till mig" dina kloka synpunkter. Speciellt intressant är just påpekandet att folk i våra resmål säkerligen hellre skulle leva av något annat än att sälja krimskrams till turister. Den tanken har jag tänkt många gånger!

Hej, det är jag igen, Puman... skulle bara säga att jag har länkat. Boktipset var jättebra!

Med tanke på att flyget står för 3 procent av de totala utsläppen så känns det ju som en väldigt bra prioritering att vi fokuserar just där...

Pumans dotter: Tack för länken! Roligt att du gillade boktipset.

Anders: Vilken spännande siffra du slog i bordet. Jag har ingen aning om var du fick den ifrån. Men jag har några andra siffror som kommer från Svenska Naturskyddsföreningen som säger att TÅG släpper ut 2,6 gram Koldioxid när FLYG släpper ut 66 380 gram.
Eftersom Svenska Naturskyddsföreningen hämtar sina siffror från flygbolagen själva så tror jag lite mer på dem än på en 3%:are utan källhänvisning.
Se'n är självfallet bilar en otroligt stor bov i sammanhanget. Men flyget är det som står för den hastigaste ökningen av utsläpp och därför måste vi fokusera på flyget och våra resvanor.

Källa: Luftfartsverket
http://www.lfv.se/templates/LFV_InfoSida_70_30____40935.aspx

Anders: Tack för källhänvisningen. Flyget framställs av Luftfartsverket som ett näst intill miljövänligt alternativ men det är under förutsättning att man gör precis som de gör -att man endast jämför sig med bilar. Jag pratar om tåg och båtar som alternativ.

Men Luftfartsverket visar också att en bil med flera resenärer blir ett gynnsammare miljöalternativ än flyget på sträckan Sthlm -Malmö.

Utöver utsläppsproblematiken har bil och flyg det fossila bränsleproblemet gemensamt. Att fortsätta bygga fast sig i ett oljeberoende verkar inte så smart och framtidsinriktat.

Res - men res miljövänligt.

Läste Tågresa i tiden - och det lät onekligen lockande. Alla dedär maträtterna som hon köpte via tågdörren, jag är alltid så nyfiken på främmande mat. Dendär långa och enformiga resan över den ryska tundran, till och med den ville jag uppleva.

Men för de flesta är nog långsamheten en lyx. Charterresor kan vara verkligt billiga. Dessutom handlar det ju inte bara om resans pris. Att göra en långsam resa innebär också en lång frånvaro från jobbet.

Men man möter ju dem, då och då. Mänskor som har gjort ett radikalt beslut. Sist var det en man på cykel med vagn efter sig. Tysk, kanske. Man kan undra vilken historia som låg bakom den långsamheten?

Carulmare: Visst är långsamheten en sorts lyx idag men med tiden kanske vi kommer därhän att det är fullt möjligt för flertalet att någon gång resa långt och långsamt. Jag tror att ett nervarvat tempo vore bra överlag. Kanske tre dagar med tåg måste räknas in i resan till och från t.ex. Rom så dagens "långweekend", fyra dagar med flyg måste ta en vecka med tåg.Att färdas genom Europa och uppleva att man förflyttas. Långresor till andra sidan jorden blir förstås färre förunnat - men det är å andra sidan inte en mänsklig rättighet att resa långt. Flertalet indier har aldrig satt sin fot i Europa.

Själv reser jag inte alls just nu. Bara i tanken, mycket miljövänligt! :) Men jag reste mycket förr, faktiskt mest tåg. Tågluffade både i Europa och lite längre bort. Några få flygresor över de stora haven...

Det nervarvade tempot. Ja, så jag skulle önska att vi alla kunde varva ned. Att vi kunde stanna upp och tänka vilka förändringar vi vill ha, vad vi behöver, och inte bara försöka hänga med i detdär som så obestämt kallas utvecklingen...

Vad skönt att läsa att du är frisk igen. Resten får jag nog sätta mig in i... fast att åka tåg är ganska behagligt även om jag föredrar att komma fram snabbt.

trevligt skrivet tycker jag faktiskt