En skimrande dag

En dag i Uppsala i det allra bästa sällskap.
En dag som inte innebar besök inom sjukvården. 
För första gången sedan 6 augusti 2006 då trafikolyckan skedde skulle vi bara umgås och göra bara trevliga saker när jag kom på besök. En märkesdag.
Äta lunch på Hambergs Fisk, enastående fiskrestaurang tillika butik.
Förrätt: Dagens terrin som visade sig vara fiskpaté med räkor och god sås
Huvudrätt: Grillad lax med medelhavsragu (typ ratatouille), basilikacreme och färskpotatis
Alldeles utmärkt gott.

Shoppa och strosa och prata.

En trevlig dag och en dag full av tacksamhet.
När jag just börjat blogga skrev jag i november 2005 ett inlägg om lyckan i att ha vuxna barn. Jag läste det nyss igen och håller med mig själv helt och hållet. Att nå fram till en fungerande vuxenrelation med sitt barn är ren och skär lycka, något att vara tacksam för. Att ha varit så nära att förlora sitt barn, att ha fått följa och bistå i kampen för återkomst till en fungerande vardag fördjupar denna tacksamhet. Det här känns som ett för mig viktigt inlägg i kategorin Livet där jag tidigare skrivit om allt svårt som det senaste året inneburit. Det är långt ifrån över, armen är fortfarande förlamad men det känns att det går framåt och mitt i alltihop får man ta del av en skimrande dag.

Vad gör det väl att det regnar på min semester?!?!?
1 Christina W:

skriven

Jag håller med i Tour de France-frågan. Har de ingen karta alls? Dessutom var det franska poliser med - har Frankrike invaderat England utan att vi märkt något? Klart oroväckande ;-)
First Live Earth - sen Tour de France och sen Genesiskonsert. Det var mycket och vi samlar fortfarande ihop oss och alla intryck.
Och vad gör det väl att det regnar när man får vara med sina nära och kära. Jag håller verkligen tummarna för att allt ska bli bra med sonen och jag gläds med dig när du skriver om ett litet hopp eller ett litet framsteg.

2 Nicoline på Fädernegården:

skriven

Det är när något händer ens barn som man förstår vad livet är värt. Så länge det finns liv så finns det hopp. Det är en mycket djup och mogen känsla och kärlek man har för sina vuxna barn.

3 Excessa:

skriven

Låter som en alldeles underbar dag! Gott och det är er väl unt! Önskar att alla föräldrar kunde växa upp o skapa likanden relationer..
Vaddå regn? Det väl sällskapet och upplevelserna, inte vädret, som är det primära.. inbillar jag mig i alla fall..

4 Eva:

skriven

Ja visst är det härligt med vuxna bar?! Och att livet är skört har du/ni verkligen fått erfarenhet av.

5 SolSkuggan:

skriven

Du är allt klok du lilla tant.. Du har så rätt men det är ju inget ovanligt:)
Nä det spelar faktiskt ingen roll att det regnar när allt hade kunnat vara så katastrofalt ojämförligt värre.
Tack för besöket hos mig det gladde mig mycket. Lite ledsen är jag över att ha så lite tid nu att kommentera hos bland annat dig och sen att hinna göra inlägg är nästan en bedrift.
Hoppas allt är väl hos er nu och jag gläder mig storligen över att det sakta sakta går framåt med sonens rehabilitering.

6 maria:

skriven

Så sant... Jag vet att jag nästan blev lite ledsen och kände mig som om jag var till besvär för min mamma när jag ringde och talade om för henne att jag blivit sjuk och att de dessutom hade hittat en tumör i hjärnan på mig... J
ag upplevde först mamma som att jag störde henne i hennes liv med den här informationen... Nu tror jag att det blev för mycket för henne precis som för mig och min familj fast ändå, jeg vet inte...
Mamma har alltid haft för mycket med mina smyåsyskon och karriär och det har nog kanske inte funnits utrymme för så mycket mer... Uh, nu lät jag... Men så känner jag ibland...
Därför tycker jag att det låter så härligt när du beskriver er relation och jag hoppas att jag någon gång ska nå dit med mina söner...
Ha det gott och sug på karamellen!!!

7 En liten tant:

skriven

Christina: Va' hade de med sig egna poliser också?!?! Mycket märkligt. Tack för välgångsönskningarna.
Nicoline: Ja, mycket djup och mogen, en kraftfull sort. Genom eld och vatten...!
Excessa: Absolut - vädret är av helt underordnad betydelse.
Eva: Ja, skört så man hisnar. Men tacksam, tacksam...
Solskuggan: Tack för dina vänliga ord. Bloggandet får man ta när man har tid. Ni måste ju ha högsäsong nu, antar jag. Hoppas ni har riktigt mycket folk och bra folk som spenderar mycket pengar! :-)
Maria: Det är svårt det där när man som vuxet barn liksom räknats bort eftersom man är vuxen och förväntas klara sig själv. "Att klara sig själv" är i min värld INTE synonymt med "att aldrig behöva hjälp eller stöd". Det är väl det man ska ha sin familj till - hjälp och stöd i svårigheter genom hela livet.
Man kan absolut jobba på att bli en "bättre" förälder än de man själv hade, dvs få en bättre relation med sin egna barn. Det vet jag.

8 Inga M:

skriven

Det känns så helt rätt det Du säger; vad gör det att det regnar på semestern!
Det är i ljuset av livet totalt oväsentligt!
Jag har ju följt Din blogg sedan olyckan och förstår att Du känner djup tacksamhet mot att det ändå gick så bra och att Ni finns för varandra. Måste vara värdefullt att ha en bra relation till vuxna barn.

9 Mia:

skriven

Jag gläds med er! Nära relationer är viktiga för livskvaliteten
och de flesta föräldrars stora skräck är väl just tanken på att ett barn ska dö eller skadas allvarligt.
Det är viktigt att ta vara på glädjestunderna här och nu, när de än dyker upp.

10 En liten tant:

skriven

Inga: Vädret är nog det vi klagar mest över och kan göra absolut minst för att påverka. Just sådant slentrianklagande har jag försökt rensa ut efter olyckan och istället påminna mig om det stora viktiga - relationer och hälsa.
Mia: Tack och ja, precis så - både skräcken och glädjen hör till största delen ihop med barnen .

11 Mara clausum:

skriven

Att ta vara på stunden och det lilla enkla är värdefullt. Barnen är det käraste man har.

Kommentera här: