Tydligen har "Böner för omöjliga dagar" tagit slut på förlaget för länge se'n. Således är jag en av de lyckliga innehavarna av denna bok. Så mot en smärre ersättning kan ni få komma och läsa...
Nä, generös, vidsynt och allmänt sett den väldigt fina människa som jag är ska jag nu genast förmedla den första av de två böner som efterfrågats i kommentarerna. Till alla lärare som sliter med terminsslutets alla uppgifter:
Bön för en uttröttad lärare (Jerphagnon undervisar/de universitetsstuderande)
Herre nu är det dags för mig att be. Jag gör det
vid mitt skrivbord på kvällen, under lampan, bredvid
min sista rättade skrivning. Den sista för idag. Och
i morgon börjar jag om igen.
Jag ser redan min klass för mig, och de fyrtio små
vilda huvudena som jag skall stoppa in så mycket
saker i - ifall jag lyuckas! Inte alltid så värst roliga
saker, egentligen.
Jag ser för mig X, mitt sorgebarn, som kommer att
ha glömt att läsa läxan nu igen.
Och Y, som irriterar mig genom att aldrig sitta stilla
på hela lektionen.
Och Z, som inte begriper någonting förrän han fått
det förklarat en, två eller tre gånger mer än de andra
- om han nu överhuvudtaget begriper något alls.
Till och med de duktiga eleverna tröttar ut mig, i
kväll. Jag har dem inpå mig, allihopa, tröttsamma,
krävande, utan en minuts vila, antingen de arbetar
eller inte gör något alls.
Jag har inte mycket att komma med i kväll, Herre. Jag
har bara mina spända nerver, mitt dåliga humör
och min heshet.
Och nedslagenheten som håller på att övermanna mig,
och som jag inte vill ge efter för.
Ty imorgon måste jag ju vara beredd att säga, lugnt
och utan att skrika: "Var lite tystare, är ni hyggliga."
Som varje morgon sedan tjugo år tillbaka.
I morgon... Å, jag önskar jag hade kvar lite av min
entusiasm från förr i världen, min lite naiva stolthet
från den tiden när jag började. Jag skulle vilja ge
dem varje morgon, Herre, en lugn röst, ett välrakat
ansikte, en utvilad uppmärksamhet.
Jag skulle vilja ta dem som de är, mina stora barn,
sådana som de är, sådan som jag själv var i deras
ålder.
Jag skulle vilja arbeta för dem utan att vänta mig
något av dem. De är ju inte där för att tillfredsställa
mig. Det glömmer jag jämt; jag måste tänka på det,
för det är viktigt.
Men inte i kväll, Herre. I kväll måste jag sova. För deras skull.
Amen!
Jag är glad att Du är en så fin, vidsynt och generös människa och kopierar genast bönen för uttröttade lärare. Du såg min nöd!! Tack!
Alla vi 34 älskar majen fortfarande efter många många år. Det han förmedlade sitter än. Han är bäst.
Vilken skön blogg. Och snygg.
Förstår nu att vi är många som trött och oroligt ber till Gud på kvällen
tips: årets sandskulpturer är online
;-)
Halkade precis in på den här trevliga bloggen! Men klockan är sent - så jag kommer gärna tillbaka en annan dag!
Ha det gott..
Den här bönen fick mig att le, trots att jag varken är lärare, eller elev för nuvarande.
Böner är ganska underskattade idag, lite synd. Själv ber jag varje kväll, att bussen inte ska vara sen, och att en Roskildebiljett skall singla ner i knäet på mig.
JA - nog kan lärare och alla som arbetar med bar behöva några böner. Vad jag beundrar dom som ägnar sig åt dessa yrken.
Tack för alla kommentarer! Här har varit uttröttat och stressigt trots att jag inte jobbar i skolan så bloggandet har legat efter.
9