Hur tänker Pressombudsmannen?
Uppdaterat Linna Johansson skriver om det korrumperande festumgänget i dagens Expressen.
Hur tänker egentligen pressombudsman Yrsa Stenius när hon i dagens SvD uttalar sig om Pihlbladaffären:
-Jag tror att vi gör en hemskt stor affär av sådana här i journalistkretsar, medan allmänheten kanske inte bryr sig så mycket.
Så outsägligt dumt sagt. Det ligger i journalisternas eget intresse att vi allmänheten är intresserad av detta. Dessutom bygger väl Pressombudsmannens existens på det.
Om läsarna inte bryr sig, kan man ju lägga ner allt vad press heter och sprida information genom annonsblad där artiklarna betalas av den det skrivs om. (Jag menar inte Metro m.fl. utan de lokala annonstidningar som vi har t.ex. här i trakten; tjocka månadstidningar i fyrfärgstryck med annonser och artiklar - allt finansierat av de som annonserar).
Intressant att SvD idag belyser etiken, bristen på etik, inom andra journalistiska fält än enbart politiken: sport., kultur och nöje. Självklart ska vare sig sport-, kultur- eller nöjesjournalister vara kompis med företrädare för den bransch de bevakar. Det finns mycket att förhålla sig kritisk till och granska inom både sport, nöje och kultur vilket blir omöjligt om man gärna vill bli inbjuden till stora artisters releasepartyn, mingla på kulturtillställningar och komma nära de stora grabbarna inom hockey, fotboll och OS. Det blir även många andra konstiga effekter av dessa kompisrelationer mellan branscherna.
För några år sedan var jag åhörare på debutantträff på Svenska Barnboksinstitutet. Många debuterande barnboksförfattare var där för att få visa upp sitt alster och berätta kort om det. En del hade satsat egna pengar och givit ut på eget förlag. Det är idag ungefär lika lätt att bli utgiven på ett bokförlag som det är att få skivkontrakt. Om man inte är kändis eller känner rätt folk i branschen. Inte ens då - med tanke på Stieg Larsson.
Så klev en ung kvinna fram till podiet och berättade att hon jobbade som journalist och kände XX på det kända förlaget YY och en dag så hade XX ringt upp henne och sagt att jag vill att du skriver en bok om (ett politiskt korrekt tema beskrevs).
"Å jag hade ju aldrig tänkt skriva nån bok men XX tjatade så till slut gjorde jag det. Å gud va' svårt det var men nu är den i alla fall klar."
Det stora förlaget har ekonomiska muskler att marknadsföra sina böcker så sedan recenserades denna bok av tidningar vilket de flesta av övriga debutanters böcker inte blev.
För det handlar inte bara om att bli utgiven. Det mesta handlar om marknadsföring för att nå ut till en publik. Och där, där har journalisterna i press, tv och radio makten över vad som lyfts fram i media. Och det, det är precis det som gör sammanblandningen av roller så problematisk när det gäller kultur och nöje.
Det här griper omkring sig.
Pressombudsmannen Stenius borde strida för att journalister renodlar sin roll.
skriven
Jag tror att Yrsa faktiskt har lite rätt. Det är den där drevjournalistiken, skvaller, där man ska rapportera om samma fjäder i flera veckor tills alla är övertygade om att det ÄR en höna.
Jag skulle vilja att journalister rapporterade mer om vilka vallöften som hålls och bryts, om den integritet vi snart inte har, om påstådd liberalism som inte är något annat än ett skämt, med mera. Det vore betydligt intressantare än vem som varit på krogen och hur mycket notan hamnade på - och frågan är om inte det skulle kunna skada den sittande regeringen ännu mer (liksom motsvarande riktig journalistik kunde ha sänkt den föregående för många år sen).
Jag hoppas att gemene man och kvinna hellre läser riktiga nyheter än skvaller. Problemet är att det inte finns något att välja på.