Men lille Knut, han skrattar ut
När jag tar del av den senaste "konstdebatten" om den "provocerande" utställningen A history of sex på Alingsås konsthall kommer jag osökt att tänka på Hasse Alfredssons gamla barnvisa "Kiss å bajs" .
"Men lille Knut, han skrattar ut, bara när nån säger kiss å bajs, ååå kiss å bajs, ååååå kiss å bajs..."
Upphovsmannen till konstverken är Andres Serrano, fotograf med svårartad fixering vid urin. I en artikel hos Kamera & Bild läser jag att hans favoritbild i serien heter Leo's Fantasy och visar en kvinna som kissar i munnen på en man. Sedan tidigare är konstnären mest känd för verket Piss Christ, ett krucifix nedsänkt i Serranos egen urin.
Ifjol fick vi läsa om den spanska konstnären Itziar Okariz som kissade på Norrlandsoperans golv mot betalning. Andra som skulle få för sig att pinka på Norrlandsoperans golv skulle få betala böter.
Nå, vad är det med kiss å bajs som konstvärldens aktörer, såväl konstnärer som konstvetare, inte fått utrett under den vanliga kiss- å- bajsperioden under uppväxten? Vad vill man säga omvärlden? Det är uppenbarligen stort och viktigt eftersom detta tema aldrig anses tillräckligt utforskat.
Jag funderar också över allt detta om hur frygteligt provocerande den här typen av utställningar anses vara. Hur kan det komma sig att nakna människor, erigerade penisar och sex på bild samt kiss-å-bajs är det som konstvärlden vill "chocka", "provocera" publiken med? Jomenvisst, högerextremister slog sönder Serrano-utställningen i Lund och kristdemokraterna rasar i Alingsås.
Jaha.
Hur oväntat var det?
Och som en given reflex får vi så den stora yttrandefrihetsdebatten. "Konstnären har rätt att uttrycka sig. Vem ska få bestämma vad som är konst".
Och så vidare.
Som vanligt.
(Konstnärer får uttrycka sig. Man behöver dock inte ställa ut deras verk. Den som ställer ut konstnärers verk har tagit på sig att bestämma vad konst är. )
Det är något svårmodigt och patetiskt över det hela. Det offentliga konstlivet går på tomgång. Man intar samma gamla trötta poser och "provocerar" samma grupper med samma trötta upplägg. Man slår in alla öppna dörrar som finns.
Jag föreslår
* att alla offentligt finansierade konsthallar från Moderna Muséet till Alingsås Konsthall river av alla traditionella provokationskoncept en gång för alla under 2008:
Allt om
sex,
sexuell läggning,
kiss-å-bajs,
angrepp på religioner,
blod och rått kött,
graffiti,
alla former av installationer och annan konceptuell konst
- sånt som har sina givna motståndare som kommer att rycka ut för att angripa med givna argument och metoder och få mothugg av sina lika givna antagonister. Låt pseudodebatterna rasa ut.
Därefter föreslår jag
* att en vandringsutställning med verk av Odd Nerdrum blir först ut i den nya verksamheten. Odd Nerdrum provocerar konstvetarna.
* att nationalromantiken som konstriktning belyses i nästa vandringsutställning, utan att på felaktiga grunder kopplas ihop med unkna politiska ideologier.
* att akvareller (Lars Lerin for ever!) lyfts fram på bred front
* att måleri återinförs på Konstfack (det har sagts mig att måleri inte längre ingår i utbildningarna därstädes, det är dock hörsägen men om det är sant är det GRÄSLIGT!)
Se'n har även år 2009 gått.
Och KonstSverige har genomgått en välbehövlig rening.
Andra konstnärer som klarat av sin kiss-å-bajs-träning får då utrymme i konsthallarna och vi får dynamisk, spännande konst.
skriven
Mm. Fast jag är nog inte helt klar med kiss- och bajsperioden.:) Ibland, ganska ofta, undrar jag varför jag inte tycker om lukten eller åsynen av kiss och bajs... Det skulle vara så mycket lättare med två (mestadels) innekatter, om jag kunde lära mig att känna lite mindre avsmak. Ser man rent förnuftigt på det, så varför skulle en lukt vara bättre än en annan? En näsa kan väl inte veta vad som är bra eller illa?