Houston... ähum ...Rosenbad - we have a problem

Viskningar och rop i politikerleden:
Folket tänker självt.
Åtminstone mellan riksdagsvalen. Just den dagen förefaller folket gå i valfällan som vi riggar vart fjärde år. Men se'n... vad ska vi göra, vojne, vojne..

På DNdebatt publicerades idag en sorts griftetal över demokratin.

"Det är ett allvarligt misstag att utpeka motståndet som uttryck för okunnighet och missuppfattningar. Tro inte heller att motståndet företräds av isolerade grupper. Den upprörda debatten handlar ytterst om relationen mellan staten och medborgarna, något som ansvarskännande politiker måste ta på största allvar."

Kunde inte ha sagt det bättre själv.
Uttalandet kan appliceras på många andra frågor som socialförsäkringarna,  arbetsmarknadsfrågorna, integrationen.

Vilket skulle bevisas när jag sedan lyssnar på Sommarrepris i P1 på webben. Sommar med Elisabeth Massi Fritz från måndag 30 juni 2008. Denna fantastiska kvinna som arbetar som brottmålsadvokat och målsägandebiträde. Många av fallen handlar om hedersrelaterad brottslighet.

Massi Fritz har syriansk bakgrund och talar flera språk. Hon är utbildad och bildad. Hon vet vad hon talar om. Hon säger rakt upp och ner hur saker förhåller sig. Hon förklarar vad som skiljer hedersrelaterade brott från andra våldsbrott. Hon säger att det handlar om kulturer, inte religion men även att det finns imamer som begår brott mot lagen genom att t.ex. viga minderåriga.

Hon menar att lagstiftningen bör ändras så att det ska vara en försvårande omständighet om brottet är hedersrelaterat och att utvisning ska kunna vara en del av påföljden. För varför är det offret som ska tvingas leva under skyddad identitet och ständigt vara beredd på att fly undan den kvarstående hotbilden? Och enligt EMF ser gärningsmännen och deras släkt utvisningen som det svåraste straffet.

Sånt säger Elisabeth Massi Fritz.
Fruktansvärt svårt att med framgång stämpla främlingsfientlig eller rasist i pannan på henne.

Samhället har visserligen satsat pengar efter mordet på Fadime och mordet på Pela. Men problemet är långtifrån löst. Det torde alla balkongfall vara ett symtom på. Dessutom är det inte enbart flickor som utsätts för hedersrelaterat våld. Det behövs mer pengar, mer utbildning av socialtjänstens folk och polisen och lärarna och ... alla som kan vara de som först kommer i kontakt med ett barn/ungdom som utsätts för hedersrelaterat våld. Det behövs tydligare lagstiftning.

Tänk om Maria Wetterstrand, Peter Eriksson  och Mona Sahlin hade gått ut med ett gemensamt statement om  hur de ska arbeta för att bekämpa denna problematik.

Tänk om Maria Wetterstrand, Peter Eriksson och Mona Sahlin hade gått ut med ett gemensamt statement om  hur de ska arbeta för att lösa problemet som uppmärksammats av Skolverket om att 40% av de unga kvinnorna med utländsk bakgrund och 50% av de unga männen med utländsk bakgrund inte fullföljer sin gymnasieutbildning. Katastrofala siffror som får vittgående konsekvenser för individens möjligheter på arbetsmarknaden.

Tänk om de hade sagt det istället för att tjata om att de inte tänker samarbeta med, ni vet vilka.

Tänk om kvinnorörelsen, alla feminister med medieplattformar drev på om ett entydigt förhållningssätt mot de patriarkala strukturer som hedersrelaterad brottslighet vilar på. Tänk om de gav f-n i att som sitt enda svar hänvisa till att " svenska män misshandlar också kvinnor och barn".  Absurt nog legitimerar därmed feminister det hedersrelaterade våldet.

Att rusa ut med tårfyllda bedyranden om stöd i anslutning till när ett nytt hedersmord begåtts ger ingen förändring. Förändringsarbete tar tid. Men att sega på med en allvarlig fråga som dessutom rymmer farliga inslag är naturligtvis inte lika framgångsrikt på kultursidorna som att skriva om hur eländigt det är att leva i en svensk kärnfamilj. Så eländigt så man måste bli en "bitterfitta" vid 30 års ålder och göra kulturkarriär på detta.

Ja, tänk om politiker och s.k. mediepersonligheter och opinionsbildare talade om dessa problem som finns i Sverige idag. Problem som faktiskt härrör ur andra kulturer. Talade fritt och modigt om goda lösningar, med fötterna stadigt förankrade i humanism och mänskliga rättigheter. DET skulle göra att, ni vet vilket parti, skulle förtvina. Och framför allt skulle alla barn och ungdomar oavsett bakgrund få samma möjligheter till att leva ett fritt och självständigt liv som de svenska politikernas och "bitterfittornas" barn har.
 
Aftonbladet 
SvD

Aftonbladet igen

Expressen

1 ab:

skriven

Hör, hör om både det första och det andra.



Det där om hedersrelaterat våld har jag försökt prata om i åratal, och i åratal har det hållits möten och konferenser och tjatats om att socialtjänsten ska utbildas och INGENTING händer!



Heder år Sara Mohammed, heder åt Elizabeth Fritz, heder åt alla som fortsätter att försöka nöta ner det passiva motståndet och den idiotiska kulturrelativism som folk ägnar sig åt.



Och du har rätt i att du vet vilket parti inte har mycket på fötterna om vi verkligen tar tag i de här frågorna och försöker göra något åt det. Något konkret. Nu finns bara enstaka insatser och socialtjänsten tycks vara immun mot bildning i saken.



F ö: Ingen skugga falle över Bitterfittan.

2 En liten tant:

skriven

ab: För mig är det helt obegripligt att vi inte rest oss som en kvinna mot detta förtryck. Jag är besviken på den synliga delen av feminismen vars representanter; välformulerade, välutbildade osv inte driver en tydlig kamp mot detta. Därför kastar jag personligen en liten tant-skugga över Bitterfittan.



Jag tycker att feminismen idag lider av tunnelseende och inte sätter saker i relation till varandra. Om man lyfte blicken från sin egen medelklasstillvaro och grunnade över vad man kunde bidra med utifrån sin etablerade plattform skulle alla viktiga kvinnofrågor kunna drivas på ett effektivare sätt. Jag blir extra besviken när de unga kvinnorna ägnar sig åt , i mitt tycke, navelskådande.



Ja,ja, det finns massor av vardagsproblem att lösa, massor av stora samhällsproblem osv. Kampen är evig.



Men detta med det hedersrelaterade våldet är ett sådant gigantiskt brott mot allt vad jämställdhet heter, mänskliga rättigheter etc att det är i grunden farligt för samhället om vi inte agerar tydligt. Sahlin lyfte ju upp den där professorn som envist hävdar att detta inte är något problem och lät honom ansvara för en integrationsutredning. Partiet vars namn vi icke nämner göds ju av sådant.



Därför bör kvinnorörelsen tala högt och länge om dessa frågor. Men vad talas det om - jo, den svenska kärnfamiljen som kvinnofälla. Att ägna dyrbart medieutrymme åt det och inte säga ett ord om det stora kvinno-och barnförtrycket vi tillåter inom landets gränser är grunden till att jag kastar små skuggor omkring mig.



3 Bloggblad:

skriven

Du skriver så bra - du skulle ha förstaplats i dagstidningarna - eller bli minister. Eller politiker. Du får min röst!

4 En liten tant:

skriven

Bloggblad: Tack ska du ha. Om jag får välja bland erbjudandena så tar jag ledarskribenttjänsten. Att vara minster? Njäe... Jag är ju inte mycket för SM och bondage å sånt så jag skulle få problem med den där partipiskan.

5 Marie:

skriven

Vältaligt återigen. Mm, det finns mycket kvar att önska av svensk politik, den saken är klar.Jag skrev en gång för en evighet sedan om demokrati och om det verkligen var det optimala sättet att styra ett land. Jag formulerade mig tyvärr lite dåligt så jag tror inte att min egentliga mening kom fram. Det jag funderade på då och det jag fortfarande funderar på är om inte alla de brister inklusive det som hänt pga FRA-lagen till viss del grundar sig på att vi har en demokrati. Det känns som om vissa problem kvarstår och vissa beslut kan tas med demokrati som täckmantel. Att vi är ett demokratiskt land med demokratiska värden innebär dock inte att man inte måste ta itur med problem, det innebär inte att det inte finns tunga problem som är i akut behov av att lösas. Demokrati är inte ngn lösning och den är inte förklaringen på alla samhälleliga frågor den är bara ett "värde" att sträva efter när vi löser problemen ibland undrar jag om man inte blandar ihop detta.

6 ab:

skriven

Men det är ju just feminister som från sin medelklassplattform under ett par århundraden lyft fram den s k underklassens kvinnor (innan vi hade nya kulturer). Något mer förtalat än medelklassfeminister finns inte. Det finns också masor av folk som slåss mot hedersfrågorna, men politikerna får ingenting gjort.



Det finns ingen anledning att hålla tyst om kärnfamiljsproblemen därför att det finns andra gigantiska orättvisor som handlar om liv och död. Man får inte spela ut kvinnor mot varann och säga att i jämförelse med en hedersvåldshotad kvinna har du minsann inget att klaga över, så du kan sluta gnälla och vara glad!

7 En liten tant:

skriven

Marie: Jag håller helt med dig om det du skriver, som du sammanfatar det i sista meningen.Johan Hakelius sa något på Axesstv:s "Pratbar" om att ett stort fel som politiker av alla läger har gemensamt är att när det kommer kritik så bygger de en bunker och infrån den gastar de sedan att alla som säger emot är dumma i huvudet.

Det är i mina ögon att använda den representativa demokratin på ett hopblandat vis.



ab: Du har förstås alldeles rätt i att medelklassfeminister har lyft fram underklassproblematik genom alla år.

Det som jag uppfattar som ett genomgående drag idag är att man lyfter fram medelklassproblem. Bara. Jag säger definitivt inte att man ska vara glad bara för att man inte har det värre. Men jag tycker faktiskt att det odlas en hel del självförtryck och offermentalitet i skitsaker. Gör nåt åt gubben själv vill jag ibland skrika när jag läser ännu en drapa om de ojämställda männen hemma i det egna köket. Stig-Björn Ljunggren skrev en krönika med anledning av Svelands debattartikel i DN där han formulerade följande: "Feminismen har kommit på avvägar. Efter att i 68-vänsterns och nyliberalismens fotspår ifrågasatt invanda normer och framgångsrikt lyckats riva ner mycket av gubbväldet, ”patriarkatet”, är de nu på väg att blåsa upp ett storasystersamhälle." Och ja, nog finns det en poäng i det, storasystersamhället med något mästrande och humorbefriat över sig.





Du har också alldeles rätt i att det finns många som slåss mot hedersvåldet men att politikerna inte får något gjort. Just därför behövs det en stark opinion. Därför borde alla feminister med medieplattform driva denna fråga. Det är det jag vänder mig mot. Att man inte hjälper till att driva opinion i denna fråga. Jag avser inte att ställa kvinnor mot varandra. Däremot anser jag att feministerna gör det genom att underlåta att driva den här frågan.

8 Ulf:

skriven

Välskrivet som alltid. Tackar för länken till sommarpratarna :-) Vågar inte ge mig in i debatten om "feministernas" uppgifter så jag avstår.

9 farmorgun:

skriven

Heja! Det tar liksom bättre skruv när en liten tant tar bladet från munnen än en karl, även om han är professor ;-)

10 En liten tant:

skriven

Ulf: Klokt drag. Man vet ju aldrig när vi enas och gemensamt hugger hälsenan av den man som yttrat sig. :-)



Skämt åsido så har Annika och jag ibland dessa vänskapliga åsiktsutbyten om olika saker som rör feminism.



Men jag märker att frekvensen av kommentarer inte motsvarar besökarantalet när dessa ämnen är på tapeten. Dvs frågor som rör integration eller feminism. Minerad mark, uppenbarligen.



farmorgun: Det är kanske bara det att det är mer oväntat? Tack för påhejandet.

11 ab:

skriven

Men nutida medelklassfeminister lyfter visst fram hedersrelaterade frågor. De skriver artiklar, skapar konferenser, påverkar regeringarna allt de kan och försöker även hjälpa både flickor och pojkar individuellt. Kära Tant, om du vill göra (ännu ett) upprop om detta, be my guest! Jag skriver gärna på.



Vad gäller den humorbefriade kärnfamiljsfeminismen erkänner jag att jag själv tappat humorn totalt här. Nu har jag sett generation efter generation glada och energiska tjejer ta sig an det moderna parprojektet, övertygade om att DE ska minsann klara det och NU är killar inte så där ojämställda längre (jodå, jag tänkte precis likadant både -64 och -74), bara för att se dem bli långa i ansiktet efter ett antal år. Undantag finns. Det är ju så med strukturer, att det är ett litet helsicke att ta tag i gubben själv. Annars har även jag rått kvinnor att lägga odiskad disk och otvättad tvätt i karlns säng!

12 Nicoline på Fädernegården:

skriven

Som jag kommenterade dig i min blogg så kräver det en stor portion engagemang och eftertanke i de enormt viktiga ämnen som du har modet att ta upp. Min spontana reaktion är att oavsett religion, kultur, andra vanor och uppfattningar, berättigar det ju ingen människa att ta lagen i egna händer och ta någon annans liv. Jag lyssnade också på Elisabeth Fritz i sommarprogrammet och jag har sett och hört henne i fler sammanhang. En modig kvinna.

13 En liten tant:

skriven

ab: Här skiljer vi oss åt. Jag hävdar med bestämdhet att det har hänt väldigt mycket när det gäller synen på familjeprojektet som en jämställd affär sedan min egen unga energiska tid. Det är inte alls frågan om några få lysande undantag, menar jag.



Min generations män visade sig inte gärna offentligt på egen hand med en barnvagn. Generellt sett. Idag är de unga papporna ute med sina pluppar utan medföljande moder som alibi. En liten men viktig sak när det gäller attityder. Självklart menar jag inte att vi ska sätta oss ner och nöja oss med att papporna går med banrvagnen. Men det är ju attityderna som vi måste komma åt. Då inte bara mäns attityder.



Även många kvinnor som strider för jämställdhet i hemmet har en del att åtgärda i sina egna attityder. Det finns kvinnor som fast de strider för jämställdhet inte släpper makten över hem och barn genom att ständigt ha åsikter om hur städning ska skötas, hur disken ska diskas, hur barnen ska hanteras. Det finns kvinnor som fast de strider för jämställdhet inte är beredd att ge upp de fördelar som finns i en traditionell kvinnoroll utan bara vill åtgärda dess nackdelar. Och de är inte så få. Där svajar trovärdigheten högst betänkligt i min ögon.



Jag är helt klart kvinna. Jag har barn. Jag har levt ett ekonomiskt besvärligt och ansvarsmässigt mycket strävsamt och arbetstyngt kvinnoliv under barnaåren s.a.s. som jag inte tänker gå in på i detalj här. Jag har dåliga erfarenheter av vissa män. Men ändå tröttnar jag - eller kanske just därför - på detta klagande som jag tycker att feminismen urartat till. Jag tror att frågorna skulle drivas mycket mer framgångsrikt om vi kunde bejaka det som faktiskt har hänt och händer av bra saker och bygga vidare på den goda utvecklingen istället för att ständigt påstå att ingenting har hänt och ha kvotering som största fråga. Liksom. Jag tillvitar inte dig dessa åsikter, jag bara redovisar varur mina egna åsikter springer s.a.s.



Ja, när jag ändå håller på och gör mina statements så tar jag resten också:

Trots personligen vissa dåliga erfarenheter så har jag ingeting till övers för den del av feminismen som är mot män. Och den är mest högljudd tycker jag. Jag är för jämställdhet och lika möjligheter för alla. Oavsett kön.



Jag bekänner mig absolut inte till queerteorierna. Vilket inte ska tas som att jag har något emot homosexuella. Det har jag inte. Man kan vara djupt kritisk till teorier UTAN att vara fördomsfull. Man bör vara kritisk till teorier. Om man inte får vara kritisk handlar det om religion. Snarast sektliknande.



Jag är helt emot kvotering. Det blir inte ett skit bättre om alla maktpositioner skulle besättas av kvinnor och männen rensas ut. För det handlar om maktutövning och där är kvinnor i maktställning precis likadana som män i maktställning.Om vi kvoterar in jämställdhetsalibin kommer maktspelen ändå att pågå på andra håll och något reellt har inte uppnåtts. Nästa gång en post ska besättas är det inte alls säkert att det blir en ny kvinna. inte ens om styrelsens majoritet består av kvinnor. Det enda som händer med hjälp av kvotering är att vi får bättre statistik och förväntas nöja oss.



Under min ungdom stötte jag på ett feministiskt slagord som tillskrivs Gloria Steinem: "En kvinna utan man är som en fisk utan cykel."

Vitsigt men jag kände mig aldrig hemma med den attityden.

Senare läste jag i någon tidning att någon okänd hade gjort ett tillägg.

"En kvinna utan man är som en fisk utan cykel.

Fiskar tycker om att cykla"

Det sammanfattar väl min hållning. En kvinna klarar sig utmärkt på egen hand men det utesluter inte män.



Och med humorbefriat menar jag t.ex. när kvinnor blev skitarga på Burger Kingreklamen "I am man".



Nu blev jag alldeles utmattad. Kaffe krävs.



PS. när jag får mitt mediegenomslag ska jag ägna mina spaltmetrar och mitt kändisskap (Var är Gudrun?)åt hedersproblematiken. Tills dess driver jag min kamp här i bloggen. Ett fnuttigt bidrag jämfört med att anordna konferenser, det medges. Men jag skriver i alla fall lite nu och då om frågan.

14 En liten tant:

skriven

Nicoline: Visst är hon enastående Elisabet Fritz.Tänk att det i Sverige år 2008 förenas med viss fara att hävda att man inte får ta lagen i egna händer, ens mot sina egna barn.

15 ab:

skriven

Jaha du, här skiljer det sig verkligen på sina håll, men jag förstår inte vad du är så arg för - för du är faktiskt mainstream och helt inne när det gäller feminism just nu!



Själv har jag aldrig mött någon genuin kvinnlig manshatare, och jag har levt längre än du. Istället har jag sett till leda hur man är fruktansvärt ängslig för att säga något som skulle kunna göra någon stackars karl arg eller ledsen. ("Män är djur" är ett missförstått uttalande, så kom inte dragande med det.) Vad jag också har sett är en del kvinnohatande, särskilt feministhatande, män och massor av feministhatande kvinnor som är så utleda och arga på att det fortfarande behövs jämställdhetsjobb att de retar sig på andra kvinnor.



Jag håller med om att kvinnor har svårt att släppa beslutanderätten över städmetoder o dyl - det är en del av den där ansvarskänslan som fått jobba övertid för länge och därför har svårt att koppla ur. Det är där jag säger att vi ska sluta vara så präktiga och leka mer.



Men inte fasen har det hänt särskilt mycket, och jag är helt för kvotering, eftersom det finns kvotering NU och den går ut på att kvotera in män. Minns den där boken som kom ut förra året, skriven av en manlig direktör skrev den därför att det plötsligt gått upp för honom hur han diskriminerat kvinnliga arbetssökande (gärna ironiskt) i hela sitt liv - det var ren rutin, nästan omedvetet - och nu fattade att det var sådana som han som hans egen dotter skulle möta i arbetslivet.



Jag är också en fisk som gillar att cykla, det är inte det. Men Bitterfittan skrevs därför att det fanns en anledning och det sorgliga är att i slutet av boken har hon i någon mån gett upp, så uppfattade i alla fall jag det.



I all vänlighet (vi uppskattar varann, som sagt): Om du inte själv vill starta kampanjer mot hedersvåldet tycker jag du ska sluta gnälla på andra feminister!



16 En liten tant:

skriven

ab: Aha, jag är helt inne och mainstream? Det har gått mig förbi. Nåja, man blir väl lätt förblindad och ser inte hur trenderna går.



Jag tycker att du missförstår min avsedda poäng när du förmenar mig rätten att gnälla med hänvisning till att jag inte startar kampanjer. Jag gnäller på de som inte använder sitt kändisskap, sina medieplattformar till att peka på det gigantiska brott som hedersvåldet innebär.



Var är som sagt Gudrun? Ja, inte i frontlinjen för dessa frågor. Och det är jag övertygad om att det bara beror på den kulturrelativism som tyvärr frodas hos så många inom vänstern.



17 Retstickan:

skriven

Psssst...läste din kommentar i vildhundens blogg kolla in hans länkar..^^Den du söker finner du där...Tips :-)

18 En liten tant:

skriven

Retstickan: Redan noterat! ;-)

Kommentera här: