Ingen registrering? Nu blev jag besviken
Jag har tänkt på er hela dagen. Utifrån att jag fick veta att ni anser att jag bloggar anonymt och därmed förorenar cyberrymden med allehanda vildsinta åsikter och osammanhängande ordkaskader. Jag ber om ursäkt för det, för det är verkligen inte min mening. Jag har istället strävat efter att tillgodose alla mina nya övervakares behov. Man vill ju, trots allt vara en god medborgare. Så tänkte jag under dagen och nu på kvällen får jag till min besvikelse läsa att EU inte alls röstat ja till hela förslagstexten. All min möda förgäves.
Men så slår det mig. Förslag som röstas ner i EU brukar ju likt MA Numminens sång "likt en gummiboll" komma tillbaks till det tjuriga folket. Reinfeldt vår käre statsminister, har verkligen understrukit att nedröstningar inte spelar någon roll. I det verkliga livet. Där de som förstår de komplexa sammanhangen verkar. För allas bästa. Bloggkontroll kommer säkert åter.
Så därför vill jag ändå redovisa min insatser för att vara en god medborgare i det nya övervakningssamhället.
FRA kom ju först så därför utgick jag från deras behov av att ha någon att avlyssna och avslöja. Jag tänkte som så att lite lagom anonymitet skulle vara ett bra upplägg för alla nyanställda spioner...f'låt signalspanare att träna på. Jag menar, hur mycket kommer de inte att ha att lära in när det gäller så'nt där som kryptering och anonymisering och allt som jag inte förstår mig på att använda. Men jag vill ju bidra.
Och man vet ju att learning by doing är ett framgångsrikt koncept. Progression i svårighetsgrad är också viktigt. Medan man pluggar på om krypteringen måste man ändå träna avlyssningsfärdigheter. Time is crucial. Time is money. (Jag skriver lite på engelska för att få en internationell touch) Och det är ju skattebetalarnas pengar som ska användas. Jag vill som alla andra att det ska ske så effektivt som möjligt.
Så då tänkte jag att en blogg med den kittlande täckmanteln En liten tant kunde ligga som grundkurs för de nyanställda. Att avslöja den baksluga cybermarodören bakom denna täckmantel känns som en perfekt nybörjarövning. Till den änden har jag sedan planterat diverse ledtrådar i bloggen som kan leda en idog signalspanare på rätt spår. För att FRAspanarna inte ska stupa på första steget så har jag satt bloggen på bloggkartan. I Gävle närmare bestämt.
Se'n gäller det ju att identifiera mig bland Gävles drygt 92 000 invånare. Under förutsättning att jag verkligen är En liten tant torde undersökningsmassan kunde beräknas till c:a 10 000 individer (jag tog till lite just for the fun of it) .
Gävle ligger norr om Stockholm. C:a 20 mil. Följ E4 (nej ta inte bilen - miljön ni vet)eller järnvägen så hittar ni strax rätt.
Det tar c:a 80 minuter med X2000. Från Stockholm alltså. Men ni kanske inte ens behöver skicka signalspanarna till orten (vore bra, tågbiljetterna mellan Gävle-Stockholm är dyrast i landet, så där finns pengar att spara). Ni kanske kan fixa avlyssningen från hemmakontoret.
10 000 tanter borde man kunna kartlägga rätt fort.
Tips: avlyssna fikarum på arbetsplatser (gott om tanter där) OCH... i ett sådant återfinns jag, uppkäftigt förfäktande samma åsikter som jag torgför i min blogg. Vad ni se'n ska göra med mig när ni hittat mig är ju en öppen fråga. Jag kan ta anställning hos er och skapa nya anonyma träningsbloggar för de nyanställda att träna på.
Nå, så mycket har jag alltså gjort för att bidra till FRA:s kompetensutveckling. Kände mig nöjd i flera dagar, faktiskt. Men så kom det här nya EU-förslaget. Då blev det komplicerat.
Hur skulle jag nu kunna kombinera FRA:s behov av att ha skummisar att avslöja och avlyssna med EU:s krav på total öppenhet?
För att inte tala om EU:s önskemål om att kategorisera min blogg utifrån mina åsikter. Jag måste uppenbarligen skärpa mig och inte slå vilt omkring mig mot både höger och vänster och alla däremellan. Hur ska EU annars kunna kategorisera mina åsikter? Jag passar ju inte in någonstans i någon enda partiruta! Gud, vad jag skämdes när jag insåg detta. Kände mig verkligen som gurkorna som inte förmått räta ut sig tillräckligt för att stämma med EU:s direktiv.
Åsså vill ju EU få veta syftet med min blogg. Herrejemine, vilken ångest jag fick. Här upptar jag viktigt utrymme i cyberrymden bara för mitt eget höga nöjes skull! Bara för att det är roligt håller jag på och sprider felaktig information om allt möjligt. För fel är det ju per definition eftersom det skrivs i en blogg. Inget syfte i sikte.
Men så kom jag ihåg att jag har i alla fall lagt ut en bild på mig. Överst i blogghuvudet.
För det krävs inte foto. Bara bild. Så något lite har jag ändå kunnat bidra till EU:s kamp för yttrandefrihet och annat fint och viktigt som lagen sägs ska gynna.
Aftonbladet
DN
SvD
skriven
Så välskrivet! Och roligt att läsa! Jag tror att vi har en bloggbävning framför oss nu med FRA och EUs blogglag. När alla bloggare drar åt samma håll blir det mäktigt. Det händer ju inte så ofta. Vi är mer vana att käbbla lite så där vänskapligt inbördes. Då märks vi inte så mycket utåt. Jag tror att politiker också kan bli lite tagna på sängen över kraften i bloggosfären när vi alla är ense. Opnionsbildning på nätet är ju väldigt obyråkratisk och direkt. Det är exemplevis snabbt tillyxat ett evenmang den 3:e juli på Stureplan tror jag. Det står om det i en länk i mitt inlägg om EUs bloggkontroll.