Nu förstår jag mamma

När jag var tonåring och intresserad av mode och nytt och modernt hördes min mamma ofta muttra om att det jag just begapat mig i hade varit modernt för länge sedan, på stenåldern. Hon förstod inte alls hur jag kunde tycka att det var nytt och modernt. "Vem vill ha sånt där?" var hennes ständiga invändning.

Hopplös, var bara förnamnet på vad jag ansåg om henne. Urmodig, trist och förstod ju ingenting.

Nu förstår jag precis.

Jag sitter nämligen här med tapetprover... Hemska tapetprover... Det är 70-talet en gång till. STORA mönster, vildsinta färger, fondtapeter, fototapeter...

"Vem vill ha sånt där?" frågar jag mig alltmer irriterat.
1 Malou:

skriven

Jo, det vill min 24-åriga dotter - hennes hemska 70-talssoffa från loppis har fått asyl härhemma. Den får inte kläs om, så jag har höljt den i ett lakan och slängt kuddar oppepå!

2 En liten tant:

skriven

Malou: HiHi! Vilken bekräftelse på hur allt går igen. Snällt av dig att härbärgera soffskrället.

3 Jana:

skriven

Allting går runt runt ... tycker att det är ganska fantastiskt faktiskt!

4 Nicoline på Fädernegården:

skriven

Titta in här och provtapetsera skärmen. Har man levt med sjuttiotalare så vill man inte ha dem igen. Man får ju yrsel.

http://www.durosweden.se/kollektion/tapetseraframe.asp Jag googlade på tapeter och hittade flera alternativ.

Lycka till!

5 Nicoline på Fädernegården:

skriven

Det skulle förstås vara den här länken.

http://www.durosweden.se/

Nicoline

6 Inga M:

skriven

Håller med om det hemska i 70-talstapeterna. Vi byggde vårt hus 77 och då var det som värst! Precis som med allt annat mode så tog de här vidriga tapeterna över helt och hållet och det fanns inget annat att välja på. Det var liksom första vågen av protest med de "kommunalgrå" tapeterna som alla hyreslägenheter var beklädda med. Och den kom också samtidigt som lagen om att man fick tapetsera om själv i sin hyreslägenhet, bara man inte förstörde lägenhetens värde. Vi har två murriga medaljongtapeter kvar i huset. En i ett sovrum och en kräkgrön i hallen. Varje år säger vi att vi ska tapetsera om, men det blir visst aldrig av...



Kanske i sommar...

7 Anonym:

skriven

Hahaha...ja allting går igen. Mina stora tjejer blir jätteförvånade när jag säger att ngt är fult och gammalmodigt, själva tycker de att det är snyggt och modernt...det är lite olika perspektiv..;-))

8 Lars Anders Johansson:

skriven

Själv hoppas jag givetvis att det glada 1100-talet snarast ska komma i ropet!

9 En liten tant:

skriven

Jana: Kan hålla med i princip - bara inte när jag ska välja tapeter! :-)



Nicoine: Tack! Jag har hittat fler och t.o.m. lagt golv på nätet. Svårt dock med färgåtergivningen. Men nu är jag närmare beslutet i alla fall.



Inga: Jag tyckte att 70-talet var fult redan på 70-talet, både vad det gällde kläder och inredning. Vilken bra analys du gjorde, dels protesten mot det kommunalgrå och dels tillstånd att tapetsera själv.

Trots motviljan mot 70-tals-tapeterna så kändes det vilsamt att läsa att ni har kvar tapeter från den tiden. Mitt i allt inredningsraseri som pågår i tv och överallt, menar jag.



Anonym: Ja, det är sånt som gör att man förstår sina egna föräldrar allt bättre med åren...



Lars Anders: Hm, stampat jordgolv har jag ju redan - vad mer krävs för att nå 1100-tals standard? :-)

10 atiR:

skriven

Hur kan ongarna säga att "vi" är gammalmodiga?

11 ab:

skriven

Ja, det stämmer verkligen! Jag tittar på svenska inredningsprogram och förfäras över ruskiga fondväggar (ansågs vara vulgärt redan på sjuttiotalet), vidriga tapeter, gammalmodiga möbler och badrumsattiraljer som tycks vara hämtade från något fascistiskt barnhem på trettiotalet. Hu! Och all denna genomtrista ek! Ek i trappor och kök - jag associerar till närsynta och rädda kamrerstyper i bruna terylenebyxor...



(Ber om ursäkt om jag sårar någon fräsig och rolig kamrer!)

Kommentera här: