Präst vill ta bort trosbekännelsen

eller åtminstone förändra den enligt ett debattinlägg i Kyrkans Tidning. Det är det gamla vanliga om patriarkala strukturer som gör att prästen stör sig på ord som Fadern ( och  med versal!!!!), allsmäktig och liknande. 


Varför håller präster på och kämpar för att ödelägga traditioner, allvaret, mystiken inom Svenska Kyrkan? Om de illtrivs så ofantligt med det rådande varför gör de inte som andra före dem - startar en egen frikyrka?

1 Bliggblad:

skriven

"I skaparens och livgiverskans namn" brukar våra yngsta präster avsluta med, men... de försvinner från församlingen. Det skar sig lite med att de kom i trasiga jeans eller shorts och flitigt använde uttrycket "skit i" under predikningar... och att de gjorde om hela gudstjänstordningen så gamla tanter inte kände igen sig. Och kritik vill ingen ga. Då flyttar man.

Det som stör mig är att de avslutar med: Om du vill, får du ta emot Guds välsignelse. Vadå vill? Vem kommer till kyrkan som inte vill ta emot den? Hur ofta tvngas man till Guds hus? Fast de lägger inte till "skit i det annars..." Än.

2 Bloggblad:

skriven

Nu har jag läst artikeln du skriver om. Jag håller faktiskt delvis med er båda. Det är så självklart patriarkalt i kyrkan - du vet väl att Lina Sandells "fadershjärta" var en censurering av hennes "modershjärta"?
Men... jag gillar ju riter och mystik också, och vill inte släta ut allt.

3 Inga Magnusson:

skriven

Oj va kul att du är på bloggbanan igen och dessutom med inte mindre än 100 inlägg på lika många dagar! Vi startade bloggande ungefär samtidigt och jag saknade dig när du slutade. Jag strävar på och skriver numera Facebook också som jag länkar till bloggen, två inlägg per dag brukar det bli. Funkar fortfarande som min dagbok. Facebook blir ju mer kontaktforum och blogg lite mer text och fler bilder för de "närmast sörjande". Jag har ju barnen och deras familjer långt bort; Stockholm, Umeå och Seattle. Jag har letat efter Frk Tjatlund men inte hittat. Hon verkar ha slutat.

4 Jordantem:

skriven

Hy there, Look what we have for you! an excitingsacrifice
To moderate click on the together downstairs
https://drive.google.com/file/d/11qgxO3Y2WNhYPjWUBMp7TABJqpz-VO_r/preview

5 ArthurReata:

skriven


kan jag hitta min kärlek online? Den sovande räven fångar inga kycklingar. Du kan inte fiska en fisk ur en damm lätt. Alla dessa ordspråk vi känner sedan barndomen. Har du någonsin seriöst tänkt på tillämpningen av folkens visdom till livet? Det verkade alltid för mig att dessa ord och skämt uppfanns av mormor i byarna för skojs skull, men det var exakt tills jag insåg hur viktigt de är.


Först var det tentor i skolan, dansklassen, efter att ha gått in i Institutet, följaktligen diplom, arbete... Och allt du behövde utöva tålamod, flitighet, spendera mycket tid och ansträngning. Men jag kunde inte föreställa mig att relationer med män också måste närma sig, som de säger, allvarligt. Det verkar som om så många vänner, ett stort företag och kaféer/klubbar/restauranger inte är det värsta stället att träffas. Men jag hade ingen tur. A cheapskate, sedan skinka, sedan en lögnare och så vidare. Det var naturligtvis och anständiga fans, men fortfarande klamrar man sig inte.

jag hade precis hittat ett jobb. Jag tog min jobbsökning på allvar - jag stod upp varje dag på morgonen och under dagen, med en paus till lunch, arbetade jag på datorn, ringde, skickade CV, arrangerade intervjuer. Kort sagt, mitt jobb var att hitta ett jobb. När jag tänkte på relationer insåg jag-varför är jag säker på att Prince charming kommer att falla från himlen precis på mitt huvud? Vad får mig att tro att jag utan någon ansträngning kommer att ha vad jag vill ha-även om det är immateriellt? Naturligtvis utför jag, så att säga, ett minimum-jag tar mig i ordning på morgonen, försök att klä sig snyggt, titta på mitt hår och naglar. Men det här är uppenbarligen inte tillräckligt. Efter att ha bestämt sig för mina önskningar (och jag ville ha något mer allvarligt och medvetet än att bara springa på bio och gå i parkerna) satte jag mig till "arbete".


för att starta "misstag" berättade för alla att jag vet att jag hittar — de planterade några kandidater. då har vi med vänner blivit regelbundet gå i klubben. Men! För mig själv insåg jag — klubben är inte det bästa stället att träffas. Varför? Först, mycket bullriga, andra, mörka, tredje, alla "lite" under shafe. Så om du vill ha allvar, försvinner klubben av sig själv. Alternativen var få - antingen Internet eller vänta på nåd lady Luck och se upp för prinsen vid busshållplatser, i butiker, kaféer och så vidare. Men jag är en person som inte är van att sitta overksamma, så jag vände mig till Internet.

Egentligen använde jag samma princip som när jag letade efter ett jobb, förutom att jag inte gick upp tidigt, och jag måste erkänna att det är trevligare att titta igenom profilerna hos trevliga killar än lediga platser. Flickvännen reagerade på överraskning konsensus-fuuu! Hur kunde du? Internet Dejting är hemskt, Internet är en galningar och orolig. Frustrerad och skäms, jag var på väg att avsluta min kampanj för att hitta en partner, men först bestämde sig för att samråda med en gammal vän. "Vad är det för fel på det? "vad är det?"han frågade. "Internet är bara ett sätt, så varför ska du stänga av det?"På grund av andras åsikter? Är de gifta eller parade?"Vid den tiden var de flesta av mina vänner singel. Så jag bestämde mig för att inte ta bort det som hölls och att fortsätta sökningen, men inte annonsera detta. Faktum är att galningar och inte riktigt förnuftiga ungdomar - mer än tillräckligt, men normala killar som känner till lektionerna av artighet var det också många! I allmänhet kan du i de första meddelandena förstå-adekvat person eller inte. Jag träffade några intressanta människor, och vi blev vänner med några av dem.

Jag blev förvånad över hur många väluppfostrade, utbildade, välbärgade killar träffas på Internet. Det visade sig, nu detta väl acceptabelt sätt att förtrogenhet för upptagna människor. Som en av mina nya fans sa kan du hitta helt vackra saker på de mest oväntade platserna. Och egentligen tror jag att varje tjej någonsin har varit på en total försäljning i en klädaffär. Kaos! Vid mitten av

Kommentera här: