Snopet, pirater!
Nu har det visat sig att efterfrågan är en stark drivkraft för affärsmän. Man har lyckats reda ut upphovsrättigheterna och i december kan man KÖPA sin egen kopia av filmen på dvd. Skriver Expressen.
Det torde vara lite snopet för piraterna att det finns så många som är beredda att betala för sin kopia att företag är villiga att investera i en återutgivning.
Tivoli utanför sovrummet
Det var en kraftansträngning att vara god så länge då tivolit stått parkerat rakt utanför mitt sovrumsfönster i fyra dagar. Ungefär 15 meter från mitt sovrumsfönster svingades folk illskrikande till hög pulserande musik i karusellen StarDancer... från 11 till 01.
Och eftersom det inte var den enda karusellen så var ljudvolymen mycket hög från 11 till 01... Lägenheten liksom vibrerade och man fick ha tvljudet på högsta volym för att överhuvudtaget höra vad som sas där.
Någon glad person har lagt ut karusellen på youtube från en helt annan stad.
Fröken maskerar sig när pappa kommer
På arbetsplatser måste regler för klädsel gälla. I synnerhet inom vård, skola och omsorg. Ingen burka eller niqab i hemtjänsten, på sjukhus, vårdcentraler eller på dagis eller som lärare. På samtliga dessa arbetsplatser möter man människor som på ett eller annat sätt är i underläge varför förtroendet mellan vårdgivare, lärare och patient, elev är livsviktigt för att nå bra resultat. Att inte kunna se sin lärare, sin doktor, sin hemtjänstpersonal är inte särskilt förtroendeingivande.
Konsekvensen blir därmed att om jag väljer att klä mig i niqab eller burka kan jag inte arbeta inom vård, skola och omsorg.
Ruwaida påstår sig veta att förskollärare som använder niqab inte gör det tillsammans med barnen. Hon skriver "Min bild av verkligheten är att de väldigt få förskollärare som bär niqab inte bär plagget då de är tillsammans med barnen. De tar enkelt och smidigt på sig plagget i samband med att barnen blir upphämtade av deras pappa, eller då de rör sig bland andra vuxna."
Så när pappa kommer maskerar sig fröken. Vilka budskap sänder det till barnen som antagligen går på ett genuscertifierat dagis?
Vidare skulle jag bli nervös om busschauffören var iförd burka, likaså om polisen dök upp i niqab. Flygrädd som jag är skulle jag antagligen kliva av planet om piloten hade burka på sig. Att begränsa synfältet när man jobbar i transportsektorn verkar definitivt inte förtroendeingivande.
Konsekvensen blir därmed att om jag väljer att klä mig i niqab eller burka kan jag inte arbeta inom transportsektorn eller inom polis och räddningstjänst.
Det finns alltså en massa rationella skäl till att inte tillåta burka och niqab på arbetsplatser. Det kan samhället stå upp för.
SvD Brännpunkt
Grillning, stor jämställdhetsfråga
Det fullständigt nattsvarta ur jämställdhetsperspektiv är att mannen sedan får all cred för måltiden. Ja, detta är tydligen ett av de verkligt svåra jämstäldhetsproblemen eftersom det skrivs om det ideligen, inför och under varje grillsäsong.
Jag fattar verkligen inte varför de unga driftiga, verbala, självsäkra kvinnorna som skriver dessa oändliga betraktelser om grillproblematiken inte kan bemäktiga sig grillkolen och grilltången och därmed få all cred för måltiden? Jag begriper inte att det inte går att byta sysslor - jag har minsann sett att män både kan göra sallad och duka. Är könsmaktsordningens patriarkala strukturer så enormt starka just på detta område? Slår karlarna sina kvinnor med grillgallret om deras grillrevir hotas?
Nej, jag tror det finns ett jätteenkelt svar på varför det är män som grillar. Grillos. Kvinnor vill inte omvärvas av grillos minuterna innan gästerna kommer. Som stöd för denna min teori åberopar jag en annan artikel från SvD:s näringslivsdel om den industri som omsätter 250 miljarder dollar i hela världen. Skönhetsindustrin.
Hudvård för män utgör 1% av marknaden... Av detta drar jag slutsatsen att kvinnor utgör 99% av marknaden för hudvårdsartiklar etc. Om man köpt lukta-gottprodukter som bidragit till en omsättning på 250 miljarder dollar vill man inte lukta grillad korv på sommarfesten. Alltså grillar man inte om man är kvinna.
Men problemet för alla de kvinnor som skriver om grillproblemet synes egentligen vara att mannen får cred för hela måltiden fast han "bara har vänt en köttbit". Nu tycker jag att det faktiskt är svårare att grilla än att blanda en sallad och duka bordet. Lite mer får man väl bidra med om man ska aspirera på någon form av cred för måltiden. Slå till med en häpnadväckande sås, oväntat smaklig gratäng, en förunderlig dessert...
En av kommentatorerna till krönikan konstaterar dessuom att hon dukar på bordet som han oljat och som står på altanen som han byggt och att grillen står på gräsmattan han klippt...
Nej, jag tror inte att det handlar om avundsjukan på vem som får cred och inte. Jag tror det handlar om radhussvartsjukan. Grannfruar, kompisar som beundrar ens grillosande man. Medan man själv känner sig svettig och osexig efter att ha blandat sallad och brutit servetter. Servettbrytning imponerar sällan på de närvarande männen så några upplivande kommentarer från dem kommer frun inte att inhösta.
Grejen är att grillcreden skulle bytas till salladcred, servettcred, burit-ut-soporna-cred om det var det värden hade gjort istället. Grejen är att det handlar om det speciella spel som väldigt många kvinnor spelar i radhusumgänget. (Ta inte radhuset så bokstavligt). Flörtandet, gränstestandet gentemot andras män parat med det offentliga hackandet på den egna äkta hälften. Där har vi det verkliga jämställdhetsproblemet under sommarens grillfester. En man som betedde sig så skulle finna sig själv roterande på spettet över grillglöden. Då skulle kvinnor grilla. Os eller ej.
SvD Näringsliv
SvD Näringsliv skönhetsindustrin
Kort kurs i kommunpolitik
Piratpartiet ska ställa upp i fler val än riksdagsvalet. Till den änden kommer man nu att gå från den folkrörelse, den urkraft man menat sig vara till att bli ett parti med från centralt håll särskilt utvalda företrädare. Utvalda utifrån de hårda krav som ska ställas från centralt håll på de lokala förmågor som vill ställa upp i kommunalvalen.
Den som passerar nålsögat och blir godkänd kan sedan ställa upp som PP i kommande kommunalval. Om den utvalda/utvalde därefter får tillräckligt många röster kommer vederbörande att sitta i kommunfullmältige under fyra år. Ju fler röster desto fler mandat.
Där är det möten en gång i månaden. De brukar i vår kommun, en av Sveriges 16 största städer, börja vid 14 på eftermiddagen och kan beroende på antal frågor och frågornas dignitet pågå till 22/23-tiden på kvällen. Frågorna som diskuteras är formulerade i motioner från ledamöterna och förslag från kommunledningen. För att ledamöterna ska kunna sätta sig in i alla olika frågor skickas handlingar ut en tid före fullmäktigemötet. Handlingar = motionerna, eventuella utredningar, budget, planer som ska antas etc. Mycket text blir det. Frågorna diskuteras först i separata möten för respektive partigrupp.
Detta är kommunen enligt lag skyldig att erbjuda
- Förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg
- Förskoleklass, grundskola, gymnasieskola och särskola
- Kommunal vuxenutbildning
- Svenska för invandrare
- Socialtjänst, inklusive individ- och familjeomsorg
- Omsorg om äldre och funktionshindrade
- Hälso- och viss sjukvård i särskilt boende
- Stadsplanering och byggfrågor
- Hälso- och miljöskydd
- Renhållning och avfallshantering
- Räddningstjänst
- Vatten och avlopp
- Bibliotek
- Krisberedskap
- Kollektivtrafik (tillsammans med landstingen)
- Bostadsförsörjning
Det här är exempel på verksamheter som är frivilliga för kommunen att erbjuda
- Öppen förskola
- Fritidsverksamhet
- Byggande av bostäder
- Energi
- Hälso- och viss sjukvård i hemmet
- Sysselsättning
- Näringslivsutveckling
- Kultur
Källa: Sveriges kommuner och landsting
De som sitter i kommunfullmäktige är fritidspolitiker. De har inte betalt annat än de arvoden de får för fullmäktigemötena. Man måste alltså sitta med på hela sammanträdet för att få pengar. Arvodena skiljer sig åt mellan olika kommuner. I Robertsfors får man enligt Sveriges Radio 350 kr/sammanträde och i Solna betalas fullmäktigeledamöterna 34 900 kr om året plus 730 kr per sammanträde. I Gävle får man enligt Gefle Dagblad 795 kr/sammanträde. I månaden, alltså.
Arvodena för kommunpolitiker är således mycket långt ifrån arvodet på drygt 7600 euro i månaden för en europaparlamentariker. I dagens kurs för euro blir arvodet 78 000 kronor. I månaden.
Som synes har kommunfullmäktige en hel del frågor på dagordningen. Även om informationsfrågorna och IT finns i alla ovanstående verksamheter så blir det ändå en outsinlig mängd av specifika frågor som inte har ett dugg med information eller IT att göra. PP:s representant/representanter kommer därmed högst troligt att få göra sina egna varianter på det som Cato d.ä. gjorde under sin tid som romersk senator. Han som brukade avsluta sina anföranden i den romerska senaten, oavsett vad ämnet var med "för övrigt anser jag att Karthago bör förstöras".
De blivande PP fullmäktigeledamöterna måste således sätta sig in i de frågor som står på fullmäktiges dagordning, gå upp i debatten om just den frågan och avsluta sina anföranden med en PP slogan. (Man får inte ta genvägen att gå upp och hålla anföranden om saker som inte hör till den fråga som debatteras. Man MÅSTE tala om den aktuella frågan.)
Ledamoten ska naturligtvis skriva egna motioner med egna PPförslag. Dessa kommer att behandlas på samma sätt som andra motioner. Mängden ärenden gör att det kan vara en "väntetid" på ett halvår eller mer innan motionen kommer med på dagordningen. Ibland ska motionen gå på remiss till olika berörda nämnder i kommunen. Om skolförvaltningen ska åläggas att byta ut programvaror och operativsystem ska skolförvaltningen och skolnämnden ytttra sig innan fullmäktige belsutar. Och så vidare. Kommunal politik är relativt långsam och långsiktig. Kommuners budgetar tas fram för fyra år i taget med korrigeringar varje nytt budgetår. Kommunpolitiken omgärdas av lagar och förordningar.
Det ska bli intressant att se hur många i gratiskulturleden som är villiga att strida för PP:s program på dessa premisser på kommunal nivå.
SvD DN
Aftonbladet Aftonbladet
Samtidstrots
Uppdaterad
Idag kan man länka till Lutherssons inlägg i SvD
och till ett nytt inlägg av en Lars O Ericsson som förefaller vara gjort i enlighet med punkt tre i min egen ödmjuka analys härnedan
Luthersson skriver bl.a. att
"Oslokonstnärernas figurationer är, som jag ser det, laddade av sin relation till nuet. De uttrycker ett samtidstrots som alls inte behöver vara och i varje fall i allmänhet inte är reaktionärt."
Samtidstrots! Där fick jag ordet som täckte det jag kände starkast när jag gick runt på Edsviks konsthall och betraktade de olika verken och när jag sedan läste boken. Som varande en av alla dessa som utgör det ekonomiska fundamentet för kulturens fortlevnad - en medelålders kulturintresserad tant som reser långan väg för att ta del av kulturutbud, betalar inträde till utställningar, köper biljetter till föreställningar, köper böcker, köper skivor, betalar prenumerationer på olika tidningar och tidskrifter - blev jag alldeles upprymd av den, i det rådande kulturklimatet, uppkäftiga utställningen och boken.
Samtidstrots - det är väl det vi behöver mer av. I många frågor. Inte minst när det gäller kulturen och kultursidorna i de stora tidningarna. Axessbloggen ställer idag den intressanta frågan "Lever kritikern i nutiden?" inlägg i två delar. Andra delen är Lutherssons artikel. Ja, lever kritikern i nutiden? Det kan man verkligen fråga sig. Som kulturintresserad medelålders tant läser jag många kultursidor, eller snarare läste. Det blir allt färre som jag orkar bry mig i att läsa. Innehållet är för det mesta så outsägligt förutsägbart:
För det första är innehållet oftast starkt politiserat. Kultursidorna innehåller fler oförblommerade politiska appeller än många ledarsidor. Oavsett politisk färg på tidningen så rattas kultursidorna så gott som alltid av etablissemangsvänstern som vevar de kända korrekta ställningstagandena; kvinnor och invandrare är offer, hbt-rättigheter, västerlandet är ont, Sverige har ingen egen kultur, svenskarna är trista, rigida, inskränkta, taffliga och reaktionära, firar man midsommar är man troligen rasist, konceptuell konst är det enda rätta och upphovsrätten det stora hotet mot Internet och så vidare.
För det andra så är den förhärskande uppfattningen att det finns endast Ett Rätt i alla kulturfrågor . Kulturskribenter som får mothugg alternativt ska kommentera något icke-godkänt beter sig ungefär som nätpöbeln, dock under eget namn och i förekommande fall egen byline. De stavar dock oftast bättre än nätpöbeln och använder längre och krångligare ord. Men tekniken är densamma; okvädningsord, misstänkliggörande, arrogans gentemot meningsmotståndare och klappar på axeln till de som tycker rätt. Och den grunda, enögda kunskapsbasen är likartad.
För det tredje skriver man ofta enbart för varandra. I debatter skiner det igenom att kulturskribenternas skara är en liten sådan, där alla i princip känner alla. Emellanåt lyser detta fram med starkt fluorescerande sken och debatterna utestänger därmed läsaren. Man förstår att det handlar om interna uppgörelser. Det ger i alla fall mig en lite fadd känsla av allmän inskränkthet på kulturdebattens område. Små människor som har små egna problem, obegränsat med tid och dessutom egna medieplattformar där man kan utgjuta sig och pumpa upp sitt ego. Lite fånigt med andra ord.
Så därför ser jag med intresse fram emot Robert Murdochs satsning på att motarbeta gratiskulturen på nätet, han vill kunna ta betalt för kvalitetsjournalistik . Om han lyckas kommer naturligtvis andra att följa efter .
Det borde oroa majoriteten av kulturskribenterna på de stora tidningarna;
Hur ska det gå för dem när det kommer att krävas mer kunskap, bättre analyser, mer självständigt tänkande för att åstadkomma kultursidor som den kulturintresserade medelålders tanten, det ekonomiska fundamentet i kultursektorn, är beredd att betala för?
Konsumentmakt!
Samtidstrots!
Är Säpo informerat?
Anna Brodow är en av de som verkligen försökt varna oss, hon har påpekat att Sveriges farligaste man och hans närmaste hejduk "blundar för det alla andra ser: obehagliga påminnelser om ideologistyrd" verksamhet.
Det alla andra ser - nej det är ju ännu värre, alla andra ser inte. Anna verkar varna förgäves.
Ideologistyrda hjon flåsar i hälarna på Sveriges farligaste man, likt 1930-talets brunskjortor. Är SÄPO informerat? Fungerar FRA?
Jag vill härmed göra offentlig avbön; jag har okunnigt och naivt varit långt gången i mitt bejakande av de farliga åsikterna.
Jag vallfärdade idag till själva kultplatsen och frambar min tribut. Jag gick faktiskt så långt att jag bidrog till finansieringen av sektens verksamhet genom att köpa själva manifestet, förblindad som jag var. På tåget hem försjönk jag i studium av detta manifest. Jag fann det intressant, underhållande och upplysande.
Jag förstår ju nu, när jag bringats till klarhet och insikt att detta dokument är att jämställa med Djävulens bländverk. Tillkomsten av manifestet är förmodligen en ren rip-off på hur Hitler dikterade första delen av Mein Kampf för Rudolf Hess när han, Hitler, satt på fästning efter den misslyckade ölkällarkuppen 1923.
När jag kom hem från denna min vallfärd läste jag en del tidningar och bloggar. Det var då insikten drabbade mig. Jag kunde nu tydligt se tecknen på hur förledd jag var. I sydsvenskan tog Eva Ström bladet från munnen och talade i klartext om att den kultplats jag besökt, understödjer en verksamhet som det är "oundvikligt att inte associera till" liknande verksamhet godkänd av naziregimen i München 1937.
Tänk, där på kultplatsen hade jag gått omkring och tyckt mig bevittna något intressant, ett fenomen, ja en kulturgärning tänkt att väcka tankar och även diskussion. Så var det egentligen fråga om att jag hade gått och blivit nazist!
Det, ska jag säga, var ett riktigt obehagligt ögonblick. Att inse hur jag kollrats bort av Sveriges farligaste man och hans hejduk. Jag rusade ut på sta'n för att leta efter någon avprogrammerare som skulle kunna hjälpa mig ur mitt förvirrade sinnestillstånd. Jag fick mycket god hjälp av poetryslamrörelsen och ortens samlade graffitikonstnärer. Stort tack! (Dessa nobla företrädare för den goda sidan borde verkligen få mer stöd för sin högstående kulturverksamhet.)
Efter att ha rannsakat mig själv måste jag tillstå att jag inte kan skylla allt på Sveriges farligaste man och hans hejduk. Jag har ju ett eget ansvar också. Sedan en längre tid har jag befunnit mig på det sluttande planet i riktning mot denna mörkbruna ideologi.
* Senast jag köpte en bil så köpte jag en Golf. Och det vet verkligen alla att VW kom till via ett uppdrag från Hitler.
* Jag målar. Usla tavlor. Och jag framhärdar. Som Hitler.
* Jag äter allt mer vegetarisk kost. Som Hitler.
* Jag har fått små svarta skäggstrån på överläppen. (att det skulle vara en tant-sak, en klimakteriegrej är naturligtvis uteslutet. Aldrig att Eva Ström har små svarta skäggstrån.)
Så bara grannarna tänder grillen nå'n gång ska jag bränna manifestet och se'n är jag fri, fri, fri och GODKÄND kulturkonsument.
ÖVERSÄTTNING
Detta var ett seriöst försök till satir över de ärekränkande recensionerna av Johan Lundbergs och Christopher Rådlunds utställning och bok "Figurationer". En utställning på Edsviks konsthall, Sollentuna som pågår till september. Köp gärna boken - otroligt intressant genomgång av norska konstnärer som går en annan väg än den påbjudna.
Till Anna Brodow och Eva Ström vill jag bara säga:
Observera att konstnärerna är norska, de verkar i Norge. I Norge vet man vad nazismen innebar när det var skarpt läge. Svårt att tro att norska staten skulle satsa pengar i att främja nazikopplad konst.
Läs i Axessbloggen om hela alltet ända från början
Intellektuellt ohederlig nationalekonom
Nationalekonomi som teori är just teori. Hur olika åtgärder kommer att påverka ekonomin finns det dessutom olika teorier om och den som lever får se. En nationalekonom har därmed lika stor insyn i framtiden som hart när vilken annan människa som helst. Det är något som nationalekonomen tillika finansministern Anders Borg erfarit och erkänt; teorierna har rasat i den bistra verkligheten.
Dock finns det en absolut sanning i att om jag inte betalar för den vara du producerat så får du inte några pengar av mig. Hur du då ska finansiera utvecklingen av din produkt, marknadsföringen av den, distributionen av den, försäljningen av den rör ju inte mig, är inte min sak att lösa. Nationalekonomen Magnus Wiberg håller i dagens DN debatt fram Linus Torvalds som ett lysande exempel att ta efter för dig som vill producera något i denna nya digitala era.
Linus Torvalds började skriva Linux som ett hobbyprojekt 1991 för att lära sig mer om hur operativsystem fungerar. Linus var då 22 år och studerade vid ett finskt universitet. Han öppnade för andra programmerare att delta i hobbyprojektet med att utveckla Linux. Pionjärarbete på internet.
Linus Thorvalds tog examen 1996. Hans examensuppsats hade titeln Linux: Ett portabelt operativsystem.
Torvalds äger varumärket Linux, och övervakar användning av det. Linux får fritt spridas och användas bara källkoden hålls öppen så att fler kan bidra till Linux utveckling. MEN, vad som sedan infogas i Linux kärna avgörs av Torvalds. Runt Linux kärna utvecklas sedan olika typer av supporttjänster som säljs av olika företag till företag.
Enligt Wikipedia så är inte Torvalds för avskaffande av upphovsrätten:
"Torvalds hittar ofta sig själv i mitten av två oförenliga ideologier: å ena sidan är han en etablerad ikon för open-source rörelsen, o andra sidan har han stött användning av proprietär mjukvara (BitKeeper) och uttryckt att Linuxkärnan kan komma att innehålla stöd för DRM."
Och vad är då proprietär programvara enligt wikipedia?
Jo:
"Proprietär programvara är programvara som har restriktioner (vanligtvis satta av ägaren) vad gäller att använda, modifiera eller kopiera den och alltså saknar de grundläggande friheter som finns hos fri programvara; exempelvis får man inte tillgång till källkoden, man får inte ändra i programmet, och man får inte ge bort kopior. Stängd källkod används synonymt med proprietär programvara, för program där källkoden inte är offentlig.
Det finns både tekniska och legala medel att se till att de restriktioner som finns hos proprietär programvara efterlevs. De tekniska medlen inkluderar att bara distribuera programmet som binärfil utan källkoden och även olika kopieringsskydd, medan legala medel kan vara programvarulicenser, copyright och mjukvarupatent.
Fri programvara har dock också en ägare: denne har givit användaren vissa friheter (och därmed skyldigheter) och ser genom sin upphovsrätt till att dessa efterlevs."
Och vad är DRM?
" Digital Rights Management (DRM) är en samlingsbeteckning för ett flertal olika teknologier som har till mål att från utgivarens perspektiv kontrollera spridningen av digitalt material såsom film, musik, ringsignaler och liknande. Beteckningen har även fått ersättningsnamn som bland annat Digital Restrictions Management, Digital Restrictions Malware och Digital handcuffs, som anspelar på det faktum att teknologin används för att begränsa användarens möjligheter."
Har man sett på själve f-n!
Upphovsrätt, proprietär programvara, se till att restriktionerna efterlevs - allt sådant som kulturens upphovsrättsinnehavare värnar ,lever alltså i sinnet hos Linus Torvalds. Mannen som används som det ultimata argumentet för avskaffandet av upphovsrätten.
En första hint om att han inte alls tänkte släppa ifrån sig möjligheterna till att tjäna någon krona på projektet är just att han ÄGER varumärket Linux och kontrollerar operativsystemets kärna. Kärnan är kärnan i andra företags verksamhet - de som i likhet med Red Hat säljer support och andra tjänster till företag som använder Linux. Torvalds tjänar pengar via avtal med dessa företag om användningen av Linux kärna. Så enkelt var det!
Jag missunnar inte Linus Torvalds att tjäna pengar. Till skillnad från upphovsrättskränkarna som tycker att Per Gessle och Mikael Wiehe tjänat tillräckligt med pengar, alltså. Men jag blir upprörd över att en nationalekonom genar i sanningen och fortsätter sprida myten om att Linux är helt fritt, myten att Torvalds inte har någon upphovsrätt. Att fara ovarsamt fram med sanningen är inte intellektuellt försvarbart.
Vidare är det intellektuellt ohederligt av nationalekonomen att bortse från att utvecklingskostnaderna för Linux i princip var lika med 0 under de år det tog att utveckla grunden. Glada pionjärer bidrog gratis till studentens projekt. Idag sker väldigt mycket av utvecklingen av Linux på samma vis. Programmerare runtom i världen utvecklar nya funktioner och löser problem i systemet. Linus Torvalds bestämmer vilka funktioner som ska tas in i kärnan. Kärnan som affärsidén bygger på. Och det gör Torvalds förbannat rätt i!
Som av en händelse har skivförsäljningen ökat under samma period som Pirate Bayrättegången pågick. Enligt Dagens industri har den ökat med 14 procent. Det har säkert inget som helst samband med hävdandet av upphovsrätten. Åtminstone inte i upphovsrättskränkarnas versioner av nationalekonomiska teorier.
DN DI SvD
Extremt glädjande! Att de inte var fler
7,1% av dessa röstade på PP.
Det var inte 7,1% av alla röstberättigade som röstade på PP.
c:a 200 000 individer av 6,8 miljoner röstberättigade personer sa alltså odelat och helhjärtat ja till Piratpartiets krav på kraftiga inskränkningar i upphovsrätten.
200 000 tycker att det är deras rätt att tillskansa sig musik, böcker och film gratis.
Extremt glädjande att de inte var fler.
Ser med stort intresse fram emot rapporteringen av PP:s verksamhet i Bryssel. Den första fråga media bör ge oss svaret på är vilken grupp PP tänker ansluta sig till i EUparlamentet.
Den samlade högern i EU lär knappast driva PP:s hjärtefråga. Att ansluta sig till den samlade vänstern är förstås en möjlighet. Åtminstone svenska vänstern överväger ju att legalisera upphovsrättskränkningar. Men en sådan grupptillhörighet skulle kanske kunna få ett och annat ögonbryn att höjas bland de som röstat PP till EU. Den gröna gruppen finns naturligtvis också. Men även om de svenska miljökämparna friat till upphovsrättskränkarna så har den samlade gröna gruppen högst troligt helt andra frågor att slåss för. Fler grupper i minskande storlek finns, dock har ingen av dem inskränkning av upphovsrätten som första fråga.
Återstår då att vara grupplös. De grupplösa har mindre inflytande än de som kan bilda grupper. Men även de grupplösa har ett eget gemensamt sekretariat. Så risken är stor att PP:s företrädare i Bryssel kommer att trängas vid kopiatorn tillsammans med europeiska högerextremister av en kaliber som minner om 30-talets Europa. Frågan är om de har så stort intresse av vare sig upphovsrättskränkningar eller att minska övervakning av medborgare.
PP:s företrädare kan således få fem välbetalda år i Bryssel utan att kunna åstadkomma ett jota för sin 200 000 man starka valmanskår. Jag förslår att de av dessa 200 000 som aktivt verkat som nätmobb mot oss som inte delar PP:s åsikter, går i förebyggande terapi så inte besvikelsen i så fall blir dem övermäktig.
DN DN SvD
SvD Aftonbladet Expressen
Riktigt otäckt
Det finns en intressant tidskrift vid namn Axess. Den innehåller kultur- och idédebatt med bredd och djup. Redaktionen har dessutom en tilltro till läsarens förmåga att tänka själv. Det handlar om just idédebatt och inte propaganda. Varje nummer har ett tema som belyses av olika skribenter. Det är en sannskyldig njutning att som läsare ta del av dessa artiklar.
Av någon anledning har Aftonbladets kulturredaktion fattat agg till Axess och framför allt dess chefredaktör Johan Lundberg. På olika vis försöker man misstänkliggöra honom i riktning mot att han skulle vara en rabiat mörkerman, reaktionär och nu senast rasist. Jag har oerhört svårt att få ihop min egen upplevelse av Lundbergs artiklar, blogginlägg och krönikor med Aftonbladets svartmålning. Då Aftonbladets biträdande kulturredaktör är Åsa Linderborg blir jag förvirrad av dessa motsägelsefulla bilder. Jag har hyst den största respekt för Linderborg och följt hennes skribentkarriär genom flera år.
Men vad vet väl jag; det jag uppfattar som bildat, kunnigt och seriöst hos Lundberg kanske bara är mörkblå manipulation av mitt sinne? Därför var det med stort intresse jag bänkade mig framför Axesstv för att se en debatt om kulturkonservatism där Lundberg och Aftonbladets Åsa Linderborg skulle delta. Nu om någonsin borde väl bockfoten titta fram hos Lundberg. En halvtimme tillsammans med den skarpa Linderborg borde få en rabiat mörkerman att avslöja sig.
Och vad får man se? Jo, en i det närmaste timid medelålders man som artigt, kunnigt och välformulerat försvarar sin rätt att t.ex. tycka om konst av de gamla mästarna, uppskatta dikter av de stora skalderna, tycka att det finns bättre och sämre litteratur. Ingen bockfot så långt ögat nådde.
Men det går inte för sig att tycka att det finns bättre och sämre böcker, det går inte för sig att hävda att konst bör ge skönhetsupplevelser, det går inte för sig att uppskatta bunden vers med - o hemska tanke - rim (ni vet så där som Fröding och Dan Andersson m.fl. skrev på sitt reaktionära vis) - inte i Aftonbladets kulturvärld.
Så Aftonbladets kamp mot Axess går vidare. Till sin hjälp har man den lögnaktige Andreas Malm, vänsteraktivisten som gjort journalistisk karriär på att skriva om sina påstådda egna ögonvittnesskildringar från "massakern i Jenin" 2002. En massaker som aldrig ägt rum enligt FN. På DN har han skrivit andra lögner om andra skribenter
I sin senaste bok om islamofobi skriver Andreas Malm saker om Axess och ägarna Ax:son-Johnson som går ut på att Axess är ett forum för rasism. En hårresande och falsk anklagelse. Aftonbladets recensent tar sedan upp Axess som ett exempel på den allmänna rasismen i samhället i sin hyllande recension. Fruktansvärt att man kan få skriva sådana saker. Men tänker jag, chefredaktör Lundberg kommer säkert att skriva ett genmäle. Men inget kommer. Då läser jag på Axessbloggen att Aftonbladet VÄGRAT publicera hans genmäle.
Så då skrev jag till Aftonbladets kulturredaktion, chefredaktör och ansvarig utgivare
5 apr 2009
Hej!
Jag är mångårig läsare av Aftonbladet och
sedan några år även prenumerant på tidskriften Axess. Jag prenumererar
även på Ordfront och läser DN, Svenska Dagbladet och Sydsvenskan på
nätet. Lokalt prenumererar jag på Arbetarbladet.
I dag läste jag på Axess hemsida om något ytterst märkligt.
Aftonbladets biträdande kulturchef sägs ha nekat ett genmäle från
Axess magasin angående vissa uppgifter i en recension av Andreas Malms
bok om islamofobi. Recensionen är skriven av Torsten Kälvemark.
Är det verkligen sant?
Jag blev otroligt illa berörd av denna hantering och måste ställa
frågan till er som ansvariga för Aftonbladet. Som läsare känner jag
mig lurad och min tilltro till Aftonbladets kulturredaktion fick sig
en allvarlig knäck. Öppen debatt borde väl vara själva kännemärket för
en kulturredaktion. Om skribenter påstår saker om människor eller
organisationer eller för den delen en annan tidning borde det vara
självklart att ta in repliker/ genmälen/ rättelser från motparten. Om
det är sant att man vägrat ta in Axess chefredaktörs synpunkter
framstår ju Aftonbladets kulturredaktion som censurutövande
ideologiproducenter istället för kulturdebattörer.
Om man av någon anledning ogillar tidningen så må ju det vara ett skäl
till debatt men att istället vägra debatt och satsa på monolog är ju
att underkänna mig som läsare. Som läsare ska jag tydligen bara få ta
del av de åsikter som kulturredaktionen på Aftonbladet anser vara de
rätta.
Så, är det sant att Axess vägrats genmäle? I så fall varför?
Vänligen
Jag fick faktiskt svar från alla tre adressaterna och så här skrev Åsa Linderborg
Hej
tack för brev - och tack för att du läser Aftonbladet - och kultursidan!
Vi refuserade en artikel av Johan Lundborg som var svamlig, grälsjuk och som for ut med anklagelser som var tagna ur luften. I Torsten Kälvemarks artikel förekom inga faktafel; Ax:son Johnso-stiftelsen finansierar såväl Engelbergsseminarierna som Axess (som trycker seminarierna i bokform).
Glad påsk!
önskar
Åsa Linderborg
Varpå jag svarade
Det förvånar mig att Johan Lundberg skulle ha förfallit till att vara grälsjuk, svamlig och fara ut i anklagelser tagna ur luften. Jag är som jag skrev prenumerant på Axess (och Ordfront)och har aldrig sett den sidan av redaktör Lundberg vare sig där eller i offentlig debatt på andra kultursidor, t.ex. i Expressen om kulturkonservatismen. Men naturligtvis kan väl även han förgå sig. Men mot bakgrund av vilka utfall som ändå tillåts på kultursidorna så måste det ha varit något näst intill oöverträffat som han hävde ur sig för att bli refuserad. (T.ex. den veritabla sågningen av Håkan Sandells nya diktsamling som jag tyckte var tämligen grov i sina utfall - recensenten är naturligtvis i sin fulla rätt att ogilla verket men attackerna mot poeten själv...)
Jag känner till att Ax:son Johnson-stiftelsen finansierar Engelsbergsseminarierna och Axess vilket inte är något skumt i sig. Jag är djupt upprörd över att både Andreas Malm och även recensenten Kälvemark tillvitar både stiftelsen och tidningen rasistiska under/övertoner.
Jag finner ingenting sådant i tidningen och det seminarium som åsyftas (The Secular State & Society (2006) hittade jag på nätet) erbjöd många röster varav den där Hedegaard uppenbarligen var en. Jag känner inte till honom och hans åsikter men jag känner till Ayaan Hirsi Ali som deltog vid samma seminarium enligt seminariebeskrivningen. Jag ser inte henne som en potentiell rasist när hon kritiserar islamismen.
Nå, hur som helst så menar jag att Axess är en i högsta grad läsvärd och intressant tidskrift som erbjuder många perspektiv på kultur- och samtidsfrågor. Att som läsare bli indirekt misstänkliggjord för rasism och att vara snudd på reaktionär genom andra tidningars reproduktion av Andreas Malms åsikter upprör mig. Andreas Malm har ju inte gjort sig känd som den mest helgjutna sanningssägaren så det förvånar mig att han hyllas så oreflekterat på Aftonbladets kultursidor.
Vi är många som läser Axess. Alla bor inte på slott och herresäten...min familj härstammar från riktigt fattiga torpare i Norrland. Många av oss läsare har ett vänsterperspektiv på samhällsfrågorna med solidaritet och jämställdhet som viktiga ledord men delar inte helt och fullt den kultursyn som är den förhärskande på många kultursidor. Därför läser jag även Axess. Därför skulle jag aldrig prenumerera på någon smygrasistisk publikation. Därför blir jag arg och bestört över att sådana åsikter får spridas om Axess med hjälp av "din" kultursida. Dig som jag hållit så högt när det gäller intellektuell hederlighet, integritet och att våga ta debatter.
vänliga hälsningar
Det fick jag inget svar på.
Nu läser jag på Newsmill Johan Lundbergs beskrivning av vad som pågått:
"När jag ber att på Aftonbladets kultursidor få möjlighet att bemöta Kälvemarks beskrivning av redaktionen för Axess Magasin som ett gäng ljusskygga exponenter för islamofobi och för en nutida europeisk rasism som i hans artikel påstås leda tankarna till stämningarna under 1930-talet, så inträffar följande två saker:
Jag får av Åsa Linderborg svaret att man inte vill publicera mitt svar, då mitt resonemang (vilket till stora delar är samma text som står att läsa ovan) är "svamligt" och "grälsjukt". Och jag får mail från Torsten Kälvemark som säger sig vara ledsen över påståendena om Axess Magasin och Ax:son-Johnson-stiftelsen, vilka han hävdar inte var hans egna, utan införda av redaktionen utan hans medgivanden."
Så skriver Johan Lundberg
Nu blev det riktigt otäckt!
Aftonbladets kulturredaktion ägnar sig alltså åt metodisk förföljelse och manipulerar andras texter för att de ska passa in i förföljelsen. Ett missbruk av den journalistiska plattformen en stor tidnings kultursida innebär. Jag är djupt besviken på Åsa Linderborg.
Härmed uppmanar jag alla som är intresserade av riktig kulturdebatt:
Läs Axess! Prenumerera på Axess!
Gör om, gör rätt
Piraternas debatteknik i bloggvärlden är intressant att studera. De mest aktiva undviker konsekvent att bemöta motargument utan mal bara på med sina egna argument. Megafonteknik, liksom.
Vidare skriver man kilometerlånga kommentarer i bloggar som är emot pirateriet. Dessa kommentarer dödar diskussionen då nästan ingen annan läsare orkar ta sig igenom dem. Kan man tro att det är syftet?
Om man ger sig till att diskutera i en piratblogg händer oftast följande:
Bloggägaren vars inlägg man vill debattera går inte in i diskussionen. Man får helt enkelt inte några svar från bloggaren själv. Däremot kommer stödtrupperna rusande. Man finner sig "debattera" med massor av pirater som alla vevar samma argument oavsett om dessa avhandlats tidigare i den aktuella "diskussionen".
De hånfulla, rent otrevliga tonlägena är legio. Ett av piraternas favorituttryck i debatten är "Gör om, gör rätt". Frågan är hur många av dem som vet varifrån deras favorituttryck kommer.
"Gör om, gör rätt" är ett begrepp från den militära grundutbildningen som värnpliktiga genomgår.
Man ska upprepa ett felaktigt utfört moment ( i t.ex. vapenvård, bäddning etc)på det vis som instruktören ursprungligen definierat som korrekt vis. Genom upprepning efter korrigeringen ska man uppnå önskat resultat. Det utgår ifrån att det finns endast ett rätt sätt och att den som ger ordern sitter inne med den kunskapen.
Ett ytterst märkligt uttryck att använda i samhällsdebatten. Uttrycket används naturligtvis inte bara av pirater men det förekommer ymnigt i deras argumentation. Det finns ett rätt sätt och det är deras sätt, alltså.
Nu när de värsta svallvågorna lagt sig efter rättegången och alla väntar på att hovrätten ska ge prövningstillstånd så är piraterna upptagna med EU-valet.
Alla som inte är intresserade av EU-valet och tycker det är OK att Sverige lägger ut pengar på att låta sig representeras av pirater eller sverigedemokrater kan lugnt låta bli att rösta. Då ökar möjligheterna för dem att ta sig in i Bryssels korridorer. Men om det känns det minsta obekvämt att något av dessa partier kan komma till Bryssel - ja, då måste man häva sig upp ur sin baden-baden och gå och rösta på något annat etablerat parti.
Ur led är tiden för Piraterna
Det som gör det till en nyhet är att Pirate Bay tänker TA BETALT för tjänsten. Ur led är tiden. De främsta främjarna av möjligheterna att gratis tillskansa sig upphovsrättsskyddat material vill TA BETALT. De som nått gudastatus bland de som vill sno åt sig upphovsrättsskyddat material vill TA BETALT för en tjänst de tillhandahåller.
Varför, frågar man sig stilla?
Peter Sunde säger till Svenska Dagbladet:
-Vi har en faktisk kostnad. Vi måste betala bredbandet och datorerna men vi har försökt hålla priset nere så mycket som möjligt.
Hepp! Dubbelhepp!
Är inte allting gratis när det gäller internet?
Kostnader för datorer och bredband torde kunna likställas med musikerns faktiska kostnader för instrument och studiotid, konstnärens faktiska kostnader för material i form av färg och duk, fotografens faktiska kostnader för kameror, författarens faktiska kostnader för dator. Jag nämner inte arbetstid som kostnad eftersom Pirate Bay uppenbarligen inte räknar det som kostnad.
Varför drar piraterna inte in ersättning för dessa kostnader på alla de alternativa sätt som sägs stå alla andra upphovsmän till buds?
Någonstans måste man ju komma åt tjänsten, via en webbplats - varför inte reklamfinansiera den webbplatsen?
Varför inte sälja merchandise?
Varför inte uppträda live dvs hålla föredrag?
Varför inte satsa på frivilliga bidrag?
Varför fungerar inte någon av alla dessa möjligheter, som musiker, konstnärer och författare förväntas använda, för Pirate Bay? De som dessutom får gratisreklam i riksmedia och i bloggvärlden så att alla garanterat kan hitta deras tjänst...
SvD DN DN
Tant goes konstfack
För den känslige föreslår jag att man SÄNKER ljudet på sin dator.
Visserligen blir inte upplevelsen densamma men står man inte ut med helheten så är man ju ingen konstkännare i alla fall så who cares?
För den som vill skapa ett eget arbetsprov till en ansökan till Konstfack klickar man här och skapar ett odödligt videoverk av stor betydelse för samhällsutvecklingen där man ställer de avgörande frågorna som problematiserar hela alltet.
Glöm inte att under arbetets gång utropa "Jag är konstnär" och "Allt jag gör är konst" .
Läs även andra bloggares åsikter om konst, konstfack, moderna museet, videokonst
Halsbrytande piratargument
Men piraterna upprörs av en sådan åsikt.
Christian Engström, vice ordförande i Piratpartiet menar att pirater är att ses som offer för samhällets aggressioner. Jag citerar ur artikeln:
Christian Engström, vice ordförande i Piratpartiet, är överens med Per Strömbäck på en punkt - vi kommer få se ännu hårdare lagstiftning i framtiden. Men att skylla det på piraterna är helt fel, anser Engström.
- Det är som att skylla på offret. "Hade hon bara uppfört sig så hade jag inte behövt slå henne" - det är ett argument som från en hustrumisshandlare, säger han.
I kommentarsfältet under artikeln kan man läsa de sedvanliga piratargumenten men även nya som ansluter till Christian Engströms bild av pirater som offer:
Signaturen Mikael skriver bl.a.
Offrets fel, Per?
Det är väl tur att Per Strömbäck inte behöver döma i en rättgång om våldtäkt. Med samma resonemang där, hade vi väl fått höra att "hade hon inte klätt sig så utmanande, så hade hon inte behövt bli våldtagen."
Hustrumisshandlaren begår ett brott enligt nuvarande lagstiftning. Han är förövare.
Hustrun som blir misshandlad begår inget brott. Inte ens om hon inte uppför sig. Hon är ett offer.
Våldtäktsmannen begår ett brott enligt nuvarande lagstiftning. Han är förövare.
Den våldtagna kvinnan begår inte något brott. Inte ens om om hon klätt sig utmanande. Hon är ett offer.
Varken de olika branscherna eller de enskilda upphovsmännen begår något brott när de hävdar sin upphovsrätt...
Pirater begår upphovsrättsbrott enligt nuvarande lagstifning. Pirater är förövare.
"En tjôtig jävla tant"
Att diskutera fildelning är intressant.
Inte så mycket utifrån de argument som bryts. Nej, det intressanta är att studera den teknik som merparten (men inte alla) av piraterna använder sig av. Teknik i dubbel bemärkelse. Det spelar ingen som helst roll vilken vinkel man själv anlagt på problemet för debatten styrs alltid in på tekniken som sådan. I mitt förra inlägg ville jag diskutera offentlighetsprincipen i det nya digitala samhället men därav blev intet.
Vidare är personangrepp vanligt förekommande trots att ledande piratpartister uppmanar sina stödtrupper att vara trevliga. I senaste debatten nedan blev jag t.ex. uppmanad att döpa om bloggen till En tjôtig jävla tant. Det finns fler grepp i piraternas debatteknik som är intressanta att studera men just nu tänker jag ägna mig åt deras huvudargument. Det huvudargument som t.o.m. vissa politiker börjat använda sig av.
Huvudargumentet för "reformerandet" av upphovsrätten är
Alla gör det dvs alla laddar hem upphovsrättsskyddat material
Och som stödargument till det påståendet för man fram
1. Det går inte att stoppa
2.Att försöka stoppa illegal fildelning måste med nödvändighet innebära integritetskränkande åtgärder på bred front eller att "lägga ner internet".
Dessa tre argument bäddas sedan in i en massa sidoargument som jag kommer att återkomma till i ett annat inlägg.
Huvudargumentet "alla gör det" är intressant ur den meningen att det tyder på att man helt givit upp om människan som en etiskt påverkbar varelse.
"Alla gör det" - säg den tonårsförälder som inte fått det argumentet slängt i ansiktet på sig. Är förälderns roll då att vika ner sig och säga ; jamen då så då måste ju även du få supa, knarka, köra bil utan körkort, snatta kläder, mobba klasskamrater? Eller är det möjligen så att vi som samhälle har förväntningen att föräldern ska försöka påverka sitt barn?
Att vuxenvärlden nu övertagit tonåringens eviga argument "alla gör det" känns oroande.
Att på fullt allvar mena att eftersom många begår en olaglig handling så ska den legaliseras, är att ge upp som samhälle.
De drogliberala måste vädra morgonluft i ett sådant debattklimat. De har ju länge försökt sig på en liknande argumentation. Vad står som nästa punkt i listan över vad "alla gör" som vi därför bör legalisera? Skattefiffel? Bidragsfusk? Hustrumisshandel? Barnaga? Var går gränsen för vad samhället accepterar att "alla gör"? Eller är det i själva verket det som är knuten - samhället ska inte ha någonting med någonting att göra?
Jag menar att det är den etiska diskussionen som ska föras - inte frågan om hur man berövar upphovsmännen upphovsrätten. Den etiska diskussionen som syftar till att klargöra hur vi ska förhålla oss till alla de nya vinklingarna på gamla problem som de nya fantastiska möjligheterna som den digitala tekniken medger.
Jag menar att avsaknaden av den etiska diskussionen kraftfullt har bidragit till att öppna för allehanda förslag om repressiva åtgärder från makthavares sida.
SvD SvD DN
